Det börjar klia i fingrarna... | Starting to get impatient...

mabontomic.jpg

Hej, ja nu börjar det verkligen att klia i mina fingrar… Mår lite bättre och är uppe och rör på mig och fixar lite. Men trots allt smärtstillande märker jag fortfarande att jag har ont i ryggraden, vid vissa rörelser, så tänker INTE riskera något denna gången och börja fixa en massa. Men visst kliar det i mina fingrar! Nästan överallt i huset finns det något som jag vill fixa med…

Hello, now I’m starting to get impatient… Feeling a bit better and are up and about, fixing things. But despite all painkillers I’m still feeling pain in my spine at certain moves, so I will NOT risk anything this time with doing too much, as last time at Christmas. But still getting a bit impatient! Almost everywhere I look in the house there is something I want to rearrange, clean or just remove…

mabontomic.jpg

…vilket gör att jag längar såååå efter att ta tag i allt hemma; fixa lite nytt, ändra lite, flytta om, plocka fram lite gammalt och att städa och sortera. Kan fixa med saker som är från ögonhöjd till midjehöjd men kan / vill / vågar inte böja mig ner eller sträcka mig. Och oj, vad jag tappar saker på golvet… men som tur så är maken där och plockar upp, efter ett tag, hehe Så det är inte så mycket jag kan göra, hehe

Maken är bra på att fixa hemma, han är ju van, efter alla våra år som särbos. MEN det blir ju inte som jag vill ha det… men nu är det bara att gilla läget.. just nu i alla fall…

…which means that I’m loooonging for start fixing at home; move around things, buy some new things, bring back old things and to clean and sort things out. Can do things that are located from approx my eyes to my hips, so not much I can do but will not dare anything which means that bending down or stretch myself, is a no no. And oh dear, I do drop things no the floor, the whole time… My husband have patient (regards this anyway) and pick things up, hehe

And he is good at taking care of the house, and well, he is used to after all our years living apart. BUT it is not as I want it… but have just to let it go… for the time being…

mabontomic..jpeg

Åhh vad jag längtar efter att - gå ut och gå långpromenader i det fina vintervädret (fast det har jag inte kunnat på länge så…) och att få åka skidor. Kära hjärtanes, vad jag längtar efter skidåkningen…

And I’m so longing for - go for a long long walk in this beautiful winter weather (but to be honest, haven’t been able to do that for a long time..) and to go skiing. Really, really want to go skiing…

mabontomic.jpg

…tyvärr insåg vi ganska snart när mina ryggproblem började i december att det inte skulle bli någon skidåkning denna säsongen, så årets säsongskort är inlöst och ingen mer skidåkning denna säsongen… Ja, hann knappt börja, bara två gånger, och då fick jag inte någon bra feeling alls.

…but we realized early on December that it will not happen this year, so returned the season ticket…

mabontomic.jpg

…och längtar sååå efter att träna. Nu har jag inte tränat på över 1 1/2 månad, och dagar läggs till dagar. Längsta uppehållet på flera år, och dessutom har jag ju inte gjort någonting, ALLS, så musklerna som jag hade är ju ett minne blott. Tur att jag var hyfsat vältränad. Men tänker att jag får se kommande rehabilitering som just min träning.

…and really looging for fitness. At the moment I haven’t been / done anything for over 1 1/2 months, and still counting. Longest break in years, and on top of that, I haven’t done anything at all, so my muscles are getting smaller and smaller. But will think about the upcoming rehabilitation as training.

mabontomic.jpg

Så det blir som sagt ingenting av varken det ena eller det andra. Får helt enkelt hålla mig till tåls tills jag är tillbaka igen. Just nu känns det som att livet har pausat lite. Svårt att göra planer när jag inte riktigt vet hur det blir med rygg och operation. Bara att gilla läget, helt enkelt.

Och hoppas, hoppas att allt går bra imorgon då jag flyger till Stockholm. Dock var jag ju tvungen att boka av mitt SAS flyg förra gången och åkte till sjukhus istället. Just denna vintersäsong flyger SAS direkt till Salzburg, superbra! Men alla direktflyg var fullbokade så jag flyger denna gången med Norwegian. Vill minska restiden och då känns direktflyg bäst. Har bokat rullstolshjälp, det trodde jag aldrig skulle hända. Salzburg är ju en liten flygplats så inte så långt att gå men desto mer i Stockholm. Dessutom kommer en av mina bästa kompisar från Stockholm ner och möter upp mig, så får sällskap och hjälp. Fantastiskt eller hur? Vi ses! Ciao Catharina

So at the moment not much is getting done. But need to be patient until I’m back again, both here in Flachau and with my back. At the moment my life is definitely on hold. Difficult to make plans when I don’t know what will happen with my back and the operation. But I think the best is to just “rest” where I’m right now.

And cross fingers that the flight / travel to Stockholm tomorrow will go ok. I had to cancel my trip to Stockholm last time, and instead go to hospital. Then I had booked the trip with SAS, they are for the first time flying direct Stockholm - Salzburg, but all those flights were full, so booked a flight with Norwegian instead. Needed to minimize the travel, from door to door, so therefore a direct flight. Have also booked help with a wheel chair to help me at the airport, so I don’t need to walk that much. Thought that would never happen. And one of my best friends are coming down today, just to help me tomorrow going home. Isn’t that the best ever?? See you! Ciao Catharina

Fina vinterdagar efter all snö. | Beautiful winter days after all the snow.

mabontomic.jpg

Hej, kanske dags för en Happy Friday? Här har vi nu fått sol efter att det har snöat våldsamt de senaste två veckorna. Vi har inte varit värst drabbade men vi har fått typ tre meter snö på den korta tiden. Och vi började bli oroliga för hur mycket snö våra tak klarar av…

Hello, time for a Happy Friday? Here we finally got some sun after weeks of heavy snowing. We have had it quiet bad, but not as bad as many other villages here close to us, but still three meter of snow in a very short time. And we started to get nervous for the weight of the snow on our roofs…

mabontomic.jpg

Och här skall det fortsätta vara soligt väder och kallt. Så perfekt vinterväder! Men just idag är det lite molnigt, åtminstone här nere i byn.

And the sunny weather will continue and with minus degrees, perfect!! However, today it is cloudy, at least down here in the village.

mabontomic.jpg

Och jag mår lite bättre, så skönt! Men fortfarande en del sängliggande och fortfarande lite orolig för att resa mig upp, det är ju då det har smält till båda gångerna. Och fortsätter med mycket smärtstillande. Är nu uppe i 20 dagarna sängliggande… Men försöker att vara uppe och röra mig, för det är ju både bra och nödvändigt. Och igår gjorde jag den första utflykten (förutom att åka till läkare / sjukhus) sedan 30 december och vi åt lunch i backen i strålande sol. Så skönt!! Så håll tummarna nu för mig att det går fortsatt i rätt riktning och att jag kan flyga hem nästa onsdag. Lovar du det? Behöver allt mentalt stöd jag kan få. Har också bokat tid för konsultation hos en ryggkirurg för en operation, redan nästa torsdag. Tror inte att det är kanske för en operation, utan så måste det nog bli. För så här kan jag inte ha det…

Ha en riktigt skön fredag så hörs vi snart igen! Ciao Catharina

And I’m feeling a bit better, finally!! Still spending main part of the day in bed and still worried about the movement when I’m standing up from the bed. And eating heavy painkillers. It’s this movement that I both times have been injured. I’m now counting to 20 days in bed… But trying to stand up and move around on a regular basis, both necessary and good for the body (& mind). And yesterday I made the first excursion (except for going to the doctor / hospital) since 30th of December. And we had a very nice lunch outside in the sun. Exactly what I needed!! So keep fingers crossed that this continues to move in the right direction so I can fly home next Wednesday. Promise? Need all support I can get, mentally. Have booked time for a consultation with a back surgeon on Thursday. Don’t think an OP is a maybe anymore. Because I can’t have it like this.

Have a really nice Friday and see you later! Ciao Catharina

Tant Johansson. Mrs Mabon. Frau Tomic.

mabontomic.jpg

Hej, ojoj här går det inte så bra! Inlagd på sjukhus här i Österrike sedan i går eftermiddag. Åkte ambulans med blåljus på, mer för att det var snökaos och milslånga köer på autobahn, än att det var så bråttom. Ambulansen var nödvändig då jag INTE kunde röra mig i sängen så blev buren på en specialbår…

Har ju skrivit om vad som hänt här och här och blev sängliggande dagen innan nyårsafton och trots morfindropp och sprutor varje dag blev det inte bättre på hela veckan.Och i fredags gick det rakt utför. Kunde inte komma ur sängen, igen, alls. Hade ju planerat att flyga hem i lördags eftermiddag med Mimmi, för att komma till läkarundersökning för en ev operation. Men det gick inte alls! Flyget blev avbokat och jag ringde runt för att se vad jag skulle göra härnäst. Min allra käraste syster sa - åk till sjukhus för smärtterapi…

Så nu är jag på Kardinal Schwarzenberg Klinikum (låter väl fint som snus eller hur?) på deras neurologiska avdelning och får MASSA smärtlindring. Och utifrån mina första 24 timmar här är jag imponerad av sjukvården här. Alla är snabba, duktiga, proffsiga och framförallt vänliga.

Hello, oh dear it’s not going very well for me!! I’m now in a hospital here in Austria since yesterday afternoon. Had to go with ambulance with the blue light on, more because of the snow chaos and queues on the autobahn, then so much hurry for me. Well couldn’t get out of bed so needed to be carried in a special air mattress…

Have written about my situation here and here and got stuck in bed the day before New Years eve and despite intravenous drip every day and shots it was up and down. And last Friday afternoon I couldn’t move…again… Had planned to fly home to Stockholm together with my oldest daughter on Saturday afternoon, for a physician exam regards my back and an operation. But couldn’t!! Canceled my ticket and phoned my sister; who said go to hospital for proper pain relief…

So now I’m at Kardinal Schwarzenberg Klinikum (posh name, right?), on the neurology ward and are getting proper pain relief therapy. And based on my first 24 hours here I’m impressed! Everyone are fast, professional and very very friendly.

mabontomic.jpg

Bor på en avdelning med 4 sängar, men just nu kom det in en säng till. Och vi är alla här för olika typer av svårare smärtor, mer eller mindre odefinierade.

Man ser mycket av sköterskorna för de kommer in med olika vagnar och gör sitt praktiska och administrativa arbete direkt på rummet. Fick idag besök av en sjukgymnast, så nu gör jag tre små övningar varannan timma.

Försöker att jobba på min tyska så talar den rakt igenom och blir tilltalad Frau Tomic. Känns vuxet och bra…(och just ja om jag varit helt ogift hade jag varit Tant Johansson och om jag inte skiljt mig Mrs Mabon:)

Staying in a ward with 4 beds, but another patient just came in. And we are all in different state of pain…

And you do see a lot of the nursers here. They are coming in with their different carts and are doing both the practical and administrative work here, with us the patients. Today I got a visit from physiotherapists so now I’m doing small exercises as well.

Practicing my German and they address me at Frau Tomic. Feels very grown up… (and if I had stayed unmarried I would have been Aunt Johansson, and if I hadn’t got divorced Mrs Mabon :)

mabontomic.jpg

Har ingen aning om hur länge jag blir kvar…minst ett par dagar till…20 dagar till sängs… men vem räknar?

Man får välja på vad man vill äta till frukost, lunch och middag. Och som standard här ner får man alltid en soppa typ grönsakssoppa eller buljong med nudlar mm. Bra vana att ta med hem. Och maten smakar faktiskt riktigt bra och är nyttig, så pluspoäng för det också…

Så hej från sjukhussängen… Och imorgon får ni vet vad jag gör hela dagarna… Jättespännande, eller hur? Ciao Catharina

No idea how long I will be here… Think a couple of more days… 20 days but who is counting?

And you get to choose what to eat for breakfast, lunch and dinner. As a standard you will always get a soup. A proper soup. Got habit to take with me home. And the food is actually really good!

So good bye from the sick bed… Tomorrow you will know what I’m doing the whole days… Very exciting, right? Ciao Catharina

New Year. New Me.

Copenhagen Airport

Copenhagen Airport

Gott Nytt År på dig!!! Igår blev det en annorlunda nyårsafton. Fick åka ambulans till läkaren där jag fick dropp och två sprutor i ryggen. Svärmor lagade till en enklare pasta som jag åt i sängen, tillsammans med maken. Resten av familjen myste en trappa ner. Ingen alkohol, alls och egentligen inget firande heller. MEN det var faktiskt helt ok. Jag och maken tittade på Helan och Halvan och skrattade och kände oss som ett 80-årig par, hehe

Happy New Year!!! Yesterday was a different New Years Eve. Had to go with the ambulance to the physician for intravenous painkiller as well as got two shots in the back. Back at home I / we spend the rest of the day in bed. Mother-in-law made a simple pasta yet delicious. Rest of the family had a quiet afternoon/evening downstairs. No alcohol, no celebration BUT actually ok. Me and my husband watched Laurel and Hardy and we were laughing a lot and we felt like we were 80 years old, hehe

mabontomic.jpg

Vilket också gör att nyårsdagen är lite annorlunda. Vaknade pigga och fräscha vid halv sju. Kaffe på sängen, tja just nu gör jag ju allt i sängen hehe. Maken och äldsta dottern gav sig ut för att åka skidor och var nere när liftarna öppnade halv nio. Fantastiskt väder idag med sol och klarblå himmel och minus 2 grader. Ett litet uppehåll i allt snöande.

And New Years Day are also different, of course. Woke up at 6.30 am and had a coffee in bed, well doing everything from the bed at the moment, hehe Husband and my oldest daughter went skiing and was down in the lift when it opened 8.30 am. Fabulous weather today with sun, blue skies and minus 2 degrees. The rest of the week if will continue to snow. Great!!!

mabontomic.jpg

Så mina nyårslöften för 2019? Tänkte följa upp och göra en liten resume för 2018, men det var ett konstigt år med riktiga toppar och dalar så behöver samla lite mod, hehe. Kände på mig det från början och konstigt att det även blev så…

Två insikter som jag har fått under året och skall ta med mig till 2019:

1) Fortsätta med att börja varje dag med att jag har tid i massor - för så är det - fantastiskt!

2) Att jag numera är morgonpigg - tjohooo!!

And my New Years Resolutions for 2019? Will follow them up and make a resume for 2018. But 2018 was a strange year with real highs and lows so need to gather some courage to look through the year, hehe Already had a feeling in the beginning of the year that it would be strange, and so it continued…

However, to insights that I got during the year and will carry with me for 2019:

1) Continue with the feeling that I every day have a lot of time - because that is true - and it is fantastic!!

2) That finally I am an early bird - also fantastic!!

Blurry photo from New Years Eve 2017. Gaby, Mimmi and me

Blurry photo from New Years Eve 2017. Gaby, Mimmi and me

Mina nyårslöften för 2019

1) Hälsan i fokus - både för mig och maken. Ryggproblem resp hjärtproblem. Vi är ju fortfarande lite för unga för dessa problem men så är det ibland. Operation och ändrad livsstil till än mer hälsosam är vägen framåt. Inte så tokigt men trots det en omställning. Vi är två och vi är taggade så bästa förutsättning för fortsatt förändring.

2) Bli nyttigare - ja mitt namn är Catharina och jag är en chockaholic! Här får mat och träning ingå. Just nu fokus på mat och att inte äta något socker alls i januari och att därefter inte stoppa i mig något onyttigt fram till halvårsskiftet. Till att börja med. Träning är en del av mitt liv men vet ej hur den ser ut framöver så får återkomma med den (tror ju inte att min promenad till toaletten räknas, eller hur?!?!). Tror att detta blir året med rehab för mig, men det är ju träning det med.

3) Fortsätta med mina tyskalektioner - började bra 2018 men kom av mig helt efter sommaren… Perfekt tillfälle att ta 2 timmar om dagen nu när jag är sängliggande och ev efter min ryggoperation/rehab. Är inte någon språkbegåvad person så behöver nöta, nöta och nöta.

4) Jobba vidare med våra inkomster - stugor, interimjobb och bloggar.

5) Me, myself and I - mycket skräp hände under 2017/2018 som satt sig på mitt självförtroende. Kämpar på men tror jag behöver byta fokus till “me, myself and I”.

Fick just ett tips för många år sedan att ha problem/issues/möjligheter på en hand, mao ett för varje finger. Lätt att grip an och lätt att komma ihåg.

Vilka är dina nyårslöften för 2019? Eller har du inga? Dela gärna. Vore kul att höra! Ciao Catharina

My New Years Resolution for 2019

1) Focus on Health - both for me and my husband. Back problem, worst ever for me and heart issue for husband. We are still a bit too young for this but that is how it is. Operation and changed life style to more healthy one. Not to bad but still a change. We are two and we are prepared to do the change.

2) Be more healthy - yes my name is Catharina and I’m a chocaholic! Food and fitness. At the moment more focus on food since I can’t do anything at the moment, fitness wise (I don’t think the walk to the toilet can be counted?!?!) . No sugar at all during January and not eat any unhealthy until July. To start with. With my fitness plans I need just to go with flow at the moment. Operation, no operation. But most probably a year for rehab, but that is also training.

3) Continue with my German lessons - started 2018 in a good spirit but never really got back on track after the summer. But perfect now with 2 hours a day when in bed… Need to just do it…

4) Work on the income - chalets, interim job and blogs.

5) Me, myself and I - a lot of shit happened 2017/2018 that really took a beat on my self confidence. Still struggling but need to change focus to Me, Myself and I.

Got a really good advice a couple of years ago to keep the problems/issues/possibilities on your hand, i.e. one for each finger. Easy to remember and easy to grab.

Which New Years Resolution do you have for 2019? Or nothing because it is silly? Would love to hear? Ciao Catharina

Jag, den itusågade damen. | Me the Zig Zag Illusion.

mabontomic.jpg

Kära nån vad livet kan ta snabb vändning. Har nu legat till sängs i över 60 timmar och vet ej när jag kommer på benen. Idag har jag fått smärtstillande dropp och just nu känns det ok. Men är SÅÅÅ rädd för att stiga upp ur sängen. Och känslan är just att jag är itusågad. Benen funkar, överkroppen funkar men min ländrygg, och hela core, är ur funktion. Och det är ju den man använder när man skall resa sig upp. Fy och usch! Igår kväll nös jag och jag skrek av smärta efter det och kunde knappt sova på hela natten för jag kunde inte röra mig.

Oh dear how fast things can change. Have now been in bed for 60 hours without any possibility to get up and I don’t know when I will. Today, however, I have got painkillers intravenous so right now it feels better. But I’m REALLY afraid of standing up. That is what is triggering the pain. And I feel like I’m the Zig Zag illusion. The legs are working, the upper body is working but my lower back or spine is in such a pain, so I can’t stand up. Shit! And yesterday evening I sneezed and that’s right, what are you using then, the core / lower back. I was screaming out of pain and could sleep the whole night, let along move more than 2 cm back and forward.

mabontomic.jpg

Tänk att man bara kan längta efter att kunna stiga upp ur sängen och gå på toaletten och att duscha. Bara det! Och jag börjar känna mig nervös… Hur länge skall detta hålla i sig? Jag vet att det är vila och smärtstillande som gäller men ingenting händer… Och jag vet inte vad som slutligen triggade detta så är nervös/rädd för att jag, när jag väl är på benen igen, skall göra något för att det skall komma tillbaka.

Inget kul, inte alls! Ciao från en ledsen itusågad dam.

And my only goal right now is to be able to just stand, go to the toilet, take a shower.. Just that! And I’m really starting to get nervous… How long will this take? I know that rest and pain killers is the help, but it doesn’t seem to help… And I’m also nervous about that fact that I don’t know the trigger for this so will I do something similar again??

Not fun at all, not at all! Ciao from a Zig Zag Illusion lady.