Vänner. | Friends.

Hej, idag blir det en kort kort inlägg. Ville bara tack för alla mina vänner som jag har och vilken gemenskap och glädje det ger. Att både ha gamla vänner sedan 40 år och vänner som jag "samlat" på mig från olika perioder i livet och att fortsätta att fortsätta att finna nya vänner är en gåva i livet. Och försöker att se så många som möjligt när jag är i stockholm, men hinner inte med alla varje gång, så får dela upp det. Och bara det är fantastiskt, eller hur? Tack alla mina vänner där ute! Catharina

Hello, today a really quick posting. Just wanted to say thank you to all my friends that I have and what a joy and happiness it gives to your life. To have everything from old friends from over 40 years, and then continue to "collect" friends through different periods in life is such a blessing. Trying to see as many of my friends in Stockholm while I'm here, a bit hectic, but so much fun. Thank you all! Ciao Catharina

Vi firar minstingen idag. | Celebrating the youngest today.

Gaby & Bojan, Orbetello Italy 2015

Hej, ännu en dag m bilder från mobilen.  

Hello, one more day with pics from my mobile.  

Me & Gaby at Gaby being baptiste, Uddevalla 1994

Idag firar vi två födelsedagar med en mysig familjemiddag för Gaby o Astrid. Gaby fyllde 23 år den 11 maj men det var nu först som vi fick ihop en träff. 

Today we are having a small family dinner celebrating Gaby's 23rd birtday. She turned 23 the 11th of May but we haven't been able to meet up until now.  

Trattoria Montanari, Stockholm 2017

Italiens middag o en tur genom Humlegården! Det har idag / ikväll är det lika varmt här i Stockholm som i Kroatien, 26 grader. Vi ses imorgon! Catharina

Italian dinner and a tour through Humlegården! Today we have had the same temperature as in Croatia, nice!! 26 degrees! Ciao Catharina

Granny, Gaby, Hamish, Astrid & Tyler, Humlegården, Stockholm 2017

The birthdaygirl! Humlegården, Stockholm 2017

I går. | Yesterday.

Hunter & Sylvia Mabon, Jägersee January 2016

Hej, ojdå igår "hann" jag inte med att blogga, och första gången det händer i mitt #blogg100 utmaning, men gör två inlägg idag istället, för visst är det ok? Hade det på min att-göra-lista igår, men dagen flög förbi med besök hos frisören, åka förbi Gabys lägenhet och kika på var vi står i renoveringsprojektet och mäta lite, handla mat med svärmor, fixa lite i mitt "nya" hem samt umgås med svärförädrarna. Så istället för att kika in här så satt jag och svärmor i soffan hela kvällen och pratade om allt och inget. Så det blev ett möte IRL och vid midnatt var det dags att sova. Vi ses senare idag. Catharina

O dear, yesterday the time was flying so no posting. First time during the #blogg100 challenge, but will have two postings today, that is ok right? Had it on my to-do-list yesterday, but the day flew by with a visit to the hair dresser, going by Gaby's apartment to check the work-in-progress, grocery shopping with my mother-in-law, fix a bit in my "new" home and spending time with my parents-in-law. So instead of seeing you I spent the whole evening talking to my mother-in-law about all and nothing. So a meeting in IRL instead and at midnight it was time to go to bed. See you later today. Ciao Catharina

Mina tjejer. | My girls.

Mimmi och Gaby Uddevalla 1995

Hej, kunde inte hjälpa att dela med mig av denna bild! Hemma i Uddevalla hos mamma och pappa 20 oktober 1995. Mimmi precis fyllda 3 år och Gaby drygt 1,5 år. Nu nästan 22 år senare...

Det är så fantastiskt att ha dessa två och få vara med och vara en del i deras liv. Vi är både lika och olika, och delar mycket med varandra, men inte allt. Vi har alltid haft en nära relation och min man säger att jag är som en lejoninnan, mao skyddar dessa två i vått och torrt, hehe Det kanske stämmer?

Hello, couldn't resist to share this photo with you! It is from 1995 and is at my parents house in Uddevalla. Mimmi have just turned 3 years and Gaby is 1,5 years. Almost now 22 years later... 

It is really fantastic to have these two in my life! We are both very similar and different, and we share a lot with each other, but not all of course. We have always had a close relationship and my husband says that I'm like a lioness, when it come to these two. Might he be right? 

Gaby och Mimmi, Porec, Croatia July 2016

Och det är också så kul att de inspirerar mig så mycket! Både när det gäller intressen såsom musik, film, kultur och mode men också att det utmanar mig, och vice versa. Och vi finns där för varandra, både i vått och torrt.

Och vad fantastiskt det är att internet med alla appar!! Vi använder framförallt Whatsapp men också Snapchat. Whatsapp använder vi både för att skicka bilder, konservera och ringa! Vi har typ fem olika grupper tillsammans; jag ensam med var och en; vi tre tillsammans, vi tre tillsammans med deras pappa, vi fyra tillsammans med deras farmor och var och en tillsammans med deras pappa. Låter förvirrat, nej inte alls! Helt perfekt!! 

And it is also such a pleasure that they inspire me so much! In interests such as music, films, culture, fashion etc etc but that they also dare to challenge me, and vice verse. And we are there for each other!!

And how fantastic it is with internet with all it's apps!! We are using Whatsapp bu also Snapchat. Whatsapp we are using for sharing photos, make conversation and to call each other. We have like five different groups together; me alone with each one of them, we three together, we three together with their father, we four together with their grandmother, and one each with their father. Sounds confusing? Not at all, it is perfect!! 

Shamballa Jewels - Orb bracelet 

Och vi är både vänner och inte vänner, om ni förstår vad jag menar. Jag kommer alltid att vara förälder, men vår relation ändras naturligtvis över åren, de blir äldre och vuxna och jag blir ju också äldre, japp faktiskt! Och kom att tänka på detta inlägg som svägerskan Tess Mabon skrev härom veckan; "Att vara en “äldre” (eldership) är en viktig kompetens i en grupp/organisation/familj. Det känns helt relevant när det gäller min relation till min barn. Att vara där och stötta och ge kloka (förhoppningsvis) råd (eller att inte ge råd) eller att bara prata strunt är väl det man som förälder är till för, eller hur? Och att inte falla in i rollen att bli som ens mamma (med de mindre bra egenskaperna).

Vi har ju senaste året bott på olika ställen, i olika länder, och jag köpte varsitt av armband från Shamballa Jewels till oss som de fick när vi skiljdes åt. Vi bär dem fortsatt som en påminnelse om varandra! Catharina 

And we are both friends but not friends, if you know what I mean. I will always be the parent, but our relationship is changing over the years, of course, and they are now grown ups and I'm also getting older, o yes! And came to think about a posting that my sister-in-law had the other week that "...Eldership
A role and a meta skill: An ability to care for others and the whole system simultaneously that includes an awareness of which role you are in, a feeling connection with others, and an ability to demonstrate fluidity. " is exactly what I think when it comes to parenting. Just to be there, give support and advice, and sometimes not to give any advice at all, that what it is all about, right? Or just to chit chat...  And try to avoid to be your own mother... 

We have during the last years lived at different places, in different countries, and I bought a braclet from Shamballa Jewels for the three of us when we left to our new destinations. We are still wearing them, as a nice reminder of each other! Ciao Catharina

Goddag yxskaft. | "Hello ax shaft".

Me at FitHit Studio, Radstadt 2017

Hej, idag blev det ett sent inlägg. Vi fick på kvällen 22 kg kött från ekologisk uppfödd kalv direkt från en bonde här i närheten, så vi har packat iordning allt för frysen, samt insåg att frysen behövdes frostas av samtidigt.

När jag är och tränar här nere märker jag att jag är sååå svensk (eller bara Stockholmare). Har anammat att hälsa när man kommer (till alla) och när man går. Och som jag skrev här så är antalet hälsningsfraser här nere oändligt många, och naturligtvis beroende på om det är en eller flera personer som man hälsar på, då med olika ändelser. Men man pratar också med varandra när man tränar men jag tar på mig mina hörlurar och tittar ner, så då blir det inte så många tillfällen att prata med mig, hehe Men även nu i omklädningsrummet så pratar man med varandra (och är man då bara två så kan man ju inte inte svara) och idag kom jag på att ibland är jag som den döva gamla mannen i sagan "Goddag yxskaft".

Hello, today the posting is late. We got 22 kg bio meat from a farmer around the corner and we have packed it all up. As well as we realized that we needed to defrost our freezer. 

When I'm going to the fitness studio I still notice that I'm really really Swedish (or just from Stockholm). I have started to say hello (to all) when I arrive and when I leave. And as I wrote here the number of greetings is infinite, and of course it is dependent of if there is one or more and if you know the people or not... And you do small talk when you do the exercises but I put on my headphones and look down, so not too many opportunities to talk to me, hehe But also now in the dressing room they like to talk (and then you are alone so what can you do??) and today I realized it was like I was like the old deaf man in the story "Hello ax shaft". 

Bojan, my husband, at FitHit Studio, Radstadt 2017

Jag är hemmastad men våra vänners österrikiska, men flera här nere har så start dialekt att jag inte förstår ett ord, verkligen ingenting... Tilltalar då någon mig, måste jag fundera ett par sekunder på vad det sa... Och då kanske jag fortfarande inte får ihop vad de sa. Fråga, konstaterande eller bara en kommentar. Och sannorlikheten för att det blir just en "Goddag yxskaft" är ganska stor. Kommer ni ihåg / har ni hört om berättelsen? En döv man sitter och tillverkar ett yxskaft och en yngling kommer förbi. Den döva mannen tänker att ynglingen först frågar vad han tillverkar men yngligen säger "Goddag" och den döva mannen "yxskaft". Mao svaret har inget med frågan att göra, och så känner jag ibland när jag svarar... och inser ibland efteråt att oj, det var visst detta de frågade om, hehe. Jag kom dock på i unga år att det oftast fungerar med att le och svara ja... men inte alltid...

I have got used to the dialect that our friends have and understand when they talk, but some people down here have such a strong dialect that I don't understand a word, really nothing... When they talk to me, I have to think a couple of second on what they said... And sometimes I still don't get it. Was is a question, or just normal small talk? And that is why I came to think about the old folk story from Norway. It is about an old deaf man who sits outdoor and is working on a ax shaft. A young man passes by and the old man thinks that the young man will ask what he is doing, an ax shaft, while the young man says Hello. I.e. the answer it totally irrelevant to the question and that is how I'm feeling sometimes when I answer something and afterwards realize, ohhh that is what they asked about, hehe. I did realize when I was young that to smile and say yes, works in many situations.. but not all... 

FitHit Studio, Radstadt 2017 (can you see the ski slopes in the background?)

Så antingen tror de att jag är jättesur (som inte pratar med någon medans jag bara är normalt svensk) eller dum (som svara fel eller konstigt på en normal konversation). Vet inte vilket som är värst? Catharina

So either they think that I'm really ignorant (that refuses to talk small talk while I'm just a normal Swede) or just stupid (that answers wrong / strange on the normal a normal conversation). Not sure which is worst? Ciao Catharina