Mina alster 2026. | My Potter 2026.

Hej, i förrgår kväll var jag på min “vanliga” onsdagsgrupp och det är så HÄRLIGT att träffa alla kompisar jag har där. Vi har ju sett under snart 15 år, fast jag har haft ett längre uppehåll de senaste åren. Men samma glädje och samma höga nivå på samtalen. Nu är det ju mycket diskussioner om valet som hålls här i Sverige i slutet på september. Tänk att ha ett sådant här sammanhang! Så fint!

Och tänk att jag i våras tänkte att jag inte skulle hålla på med min keramik längre. Att det liksom inte gav mig någonting. Att det blev för sällan så jag inte kunde utvecklas. Att det kostar för mycket. MEN som tur var så ändrade jag mig så fort jag satte min fot inne på “min” keramikstudio i maj. De senaste åren går jag på sommarkurs varje år. för jag gillar den studion som jag går på. Då blir det intensivt med keramik från 10-15 måndag till torsdag, samt en dag uppföljning där man glaserar. Allt måste ju hinna brännas en gång emellan innan man glaserar.

Hello, the night before yesterday I was at my “regular” Wednesday group and it is so WONDERFUL to meet all the friends I have there. We have been seeing each other for almost 15 years, although I have had a longer break in recent years. But the same joy and the same level of conversations. Now there are a lot of discussions about the elections that are held here in Sweden at the end of September. Imagine having such a context! So nice!

Imagine in the spring I thought that I wouldn't do my pottery anymore. That it didn't give me anything. That it was too infrequent so I couldn't develop. That it costs too much. BUT luckily I changed my mind as soon as I set foot in "my" pottery studio in May. I take a summer course every year, since a couple of years back. . Then it's intensive with pottery from 10-15 Monday to Thursday, plus day of follow-up where we glaze. Everything has to be fired once in between before you glaze.

På mina sommarkurser, de senaste åren, drejar jag hela tiden. Det är inte svårt i sig, men det är en del grepp som måste sitta. Och då jag bara drejar en gång om året så går det lite för mycket tid emellan och jag glömmer bort vissa handgrepp. Jag älskar känslan att jobba tillsammans med leran, som är ett organiskt material. Jag tycker om att dreja både i vit och i gul lera. Den gula leran är “grövre” och intressant att dreja med.

In my summer courses, in recent years, I've been turning-the-wheel all the time, every time. It's not difficult in itself, but there are some grips that have to be right. And since I do it once a year, a little bit too much time goes in between so I tend to forget a couple of the techniques. I love the feeling of working together with the clay, which is an organic material. I enjoy turning-the-wheel in both white and yellow clay. The yellow clay is "coarser" and interesting to work with.

Målet denna gången var mitt mål att vara mer noga och pedantisk. Att inte bara göra ett massa skålar utan att finslipa tekniken och att få mina altster så tunna som möjligt och att ha kvar så mycket av leran som möjligt. Mao inte att halva leran försvinner i de olika momenten, som de brukar. Det gick ganska bra, och jag var nöjd.

The goal this time was to be more careful and pedantic. To not just make a bunch of bowls but to hone the technique and to get my bowls as thin as possible and to keep as much of the clay as possible. Not to have half the clay disappear in the different stages, as it usually do. It went pretty well, and I was satisfied.

Jag gjorde två koppar. En del pill med att göra öron…

I made two cups. And therefore I needed to make two not difficult just details…

…de blev kanske lite stora öron men allt krymper ju under skröjbränningen…

..they may have gotten a little too big, the ears, but everything shrinks during the first burning….

…men tyckte att det blev bra efter bränningen. Här är allt jag gjorde under sommarkursen; fem pilgrimsmusselskal (från pilgrimsmusslor som vi ätit i Kroatien) två muggar, en skål i vit lera, och tre skålar i gul lera.

…but I thought it turned out well after the burning. Here is everything I made during the summer course; five scallop shells (from scallops we ate in Croatia), two mugs, a bowl in white clay, and three bowls in yellow clay.

Jag valde samma glasyr (min nya favorit) på alla mina alster och det skall bli spännande att se hur de ser ut när det är brända och klara. Du får självklart se dem också.

Så självklart kommer jag att fortsätta med min keramik. Att skapa. Att jobba med händerna. Att ha kul i gemenskapen tillsammans med världens bästa keramiklärare / kompis. Så nästa sommar, kanske det blir året då det blir två veckor?

Här ser du några inlägg som jag skrivit tidigare här på bloggen om min keramik:

Min keramik SS20. | My Pottery SS20.

Drejning igen. | Working the wheel again.

Drömmer om en drejstudio. | Dreaming about my own pottery studio. (Jag drömmer fortfarande om en…)

En helt vanlig onsdag, eller? | An ordinary Wednesday, or?

Ha det så fint! Ciao Catharina

I chose the same glaze (my new favorite) on all my creations and it will be exciting to see how they look when they are fired and finished. You will of course see them too.

So of course I will continue with my ceramics. To create. To work with my hands. To have fun in the community together with the world’s best ceramics teacher / friend. So next summer, maybe it will be the year when it will be two weeks?

Here you can see some other postings about my pottery:

Min keramik SS20. | My Pottery SS20.

Drejning igen. | Working the wheel again.

Drömmer om en drejstudio. | Dreaming about my own pottery studio. (I’m still dreaming about it…)

En helt vanlig onsdag, eller? | An ordinary Wednesday, or?

Have a great time! Ciao Catharina

Postcard Stockholm.

Hej, nu njuter jag av ett Stockholm som har ett väder som inte riktigt kan bestämma sig. Det är sol, moln, ösregn och hög luftfuktighet. Men som svensk är man vädertålig och när solen äntligen visar sig blir uteserveringarna fulla och allt är förlåtet (från oväntade regnskurar.

Här är som vanligt full fart med att umgås med familj, träffa kompisar, jobba och lite olika läkarbesök. Så tyvärr har det varit lite tyst här inne på bloggen, förlåt!

Men just denna gången, eller snarare alltid enligt min man) så blir det lite för mycket av det goda.. och jag tänker att nästan gång skall jag planera in mindre.. men svårt, så svårt. Bara att gilla läget.

Tänk just denna dagen för 40 år sedan flyttade jag som 24-åring ensam till Stockholm eftersom jag fått ett jobb här. Det var modigt! Och jag har aldrig ångrat det beslutet. Mer om det i ett annat inlägg. Vi hörs! Ciao Catharina

Hi there! I’m currently enjoying Stockholm and its weather, which just can’t seem to make up its mind. It’s a mix of sun, clouds, heavy rain, and high humidity. But as Swedes, we’re used to the elements; when the sun finally comes out, the outdoor terraces fill up, and all is forgiven (even the unexpected downpours).

As always, things are hectic here—spending time with family, meeting friends, working, and fitting in various doctor’s appointments. So, unfortunately, it’s been a bit quiet on the blog—sorry about that!

But this time around—or rather, always, according to my husband—I’ve taken on a bit too much. I tell myself I’ll plan less next time... but it’s so hard, really hard. I just have to roll with it.

To think that exactly 40 years ago, at the age of 24, I moved to Stockholm all on my own after landing a job here. That was a brave move! And I’ve never regretted that decision. More on that in another post. Talk soon! Ciao, Catharina.

Tour de Flachau, etapp 2. | Tour de Flachau, stage 2.

Hej, igår blev det cykling upp i bergen som planerat, andra gången på en vecka, andra gången i år. Vi får se om vi hinner med en tur till denna veckan. Och jag hoppas att vi hinner med flera turer innan vi åker till Sydafrika, i slutet på september.

Vi väntade till lunch med att ge oss av då luften behövde värmas upp. Det blir lite svalare för varje kväll, igår natt endast 12 grader i natt.

Men oj, vad jag överskattade min form / kondition. Jag började känna mig lite trött innan vi var ute i självaste lilla byn, haha. Och sedan var bara 11 km kvar, uppför. Det kändes som rena rama bergsetappen på Tour de France. Fast det var det ju inte, haha Appropå Tour de France så var vi ett par dagar före varje etapp på årets Tour de France när vi var på vår Frankrikeresa. Lite kul!

Hi, yesterday we went cycling up into the mountains as planned, the second time in a week, the second time this year. We'll see if we can manage another ride this week. And I hope we can manage several rides before we go to South Africa, at the end of September.

We waited until lunch to set off as the air needed to warm up. It gets a little cooler every night, last night only 12 degrees tonight.

But oh dear, how I overestimated my condition. I started to feel a little tired before we were out in the little village itself, haha. And then there were only 11 km left, uphill. It felt like a pure mountain stage on the Tour de France. Although it wasn't, haha ​​Speaking of the Tour de France, we were a couple of days before each stage on this year's Tour de France when we were on our trip to France. Kind of fun!

Med några stopp för att dricka vatten så kom vi till fram till vår första riktiga stopp. Vi hade tänkt att fortsätta vidare upp i bergen, men varken jag eller maken orkade det. Vi var helt slut. Vi blev själva förvånade, men ändå skönt att känna hur kroppen jobbade, och att detta just nu är vårt max.

När vi cyklade sista delen så stod det en tjur, svart med en nosring, vid sidan av vägen. Han råmade massor, och jag blev orolig att han skulle jaga mig. Men det gjorde han som tur var inte.

Vad som är intressant när man cyklar ute i naturen, och i berg som här, är att man blir så andfådd. Man tror att benen skall bli trötta först men inte, det är pulsen som gör att man inte orkar köra snabbare. Och att man blir trött i händer och i axlar. Ok, man är ju = jag, hehe

After a few water breaks, we reached our first real stop. We had planned to continue further up into the mountains, but neither my husband nor I had the energy for it. We were completely spent. We were surprised ourselves, yet it felt good to feel our bodies working and to realize that this is our limit right now.

As we cycled the final stretch, there was a bull—black, with a nose ring—standing by the side of the road. He was bellowing loudly, and I was worried he might chase me. Fortunately, he didn't.

What’s interesting about cycling out in nature—and in the mountains, like here—is how out of breath you get. You’d think your legs would tire out first, but no; it’s your heart rate that stops you from going any faster. Plus, your hands and shoulders get tired, too. Well, *my* hands and shoulders do, anyway—hehe.

Här kände vi oss ändå glada, för nu var det dags att susa ner för bergen. Så drygt 12km där vi hade de högsta växlarna, motvind och nerför. Så härlig känsla.

We felt happy here, though, because now it was time to drive down the mountain. It was an over 12-kilometer stretch where we were in our highest gears, facing a headwind while heading downhill. Such a wonderful feeling.

Jag älskar att fylla på vattenflaskan med friskt fjällvatten. Vattnet är så gott, kallt och friskt. Denna typ av källor finns överallt här.

I love filling my water bottle with fresh mountain water. The water is so delicious, cold, and refreshing. Springs like this are found everywhere here.

Här är jag nästan hemma och jag är helt slut! Alltså helt slut. Det var länge sedan jag var så slut. Jag kommer ihåg första gången jag cyklade här i alperna, då klarade jag, med mycket om och men, knappt 8 km. Det var säkert 15 år sedan. Och då var jag vältränad, men i och för sig, jag körde spinnigklasser. Och det är ju absolut stor skillnad. Så kanske vi skall börja säsongen lite tidigare, och inte i slutet på augusti.

Just ja, jag glömde bort att säga hur vackert det är att vara ute och cykla. Naturen är så grön, fåglarna sjunger, alla fantastiska dofter, ja förutom när bönderna gödslar, ljudet från bäcken som porlar, fjärilar som flyger omkring. Helt fantastiskt.

Ha en fin dag, så hör vi snart. Ciao Catharina

Here I’m almost home now, and I am absolutely wiped out! I mean, completely done in. It’s been a long time since I was this exhausted. I remember the first time I cycled here in the Alps; I barely managed 8 km—and that was a real struggle. That was probably 15 years ago. Back then, I was in good shape—though, to be fair, I was doing spinning classes. And there is definitely a huge difference between the two. So maybe we should start the season a bit earlier, rather than at the end of August.

Oh, and I forgot to mention how beautiful it is to be out cycling. The landscape is so lush and green, the birds are singing, and there are all those wonderful scents—except, of course, when the farmers are spreading manure. There’s the sound of the babbling brook and butterflies fluttering about. It’s absolutely amazing.

Have a lovely day, see you later!. Ciao, Catharina.

Det blev visst en cykelrunda på min MTB, också denna sommar. | I enjoyed at least one round on my MTB this summer.

Hej, jag hade en bättre dag igår. Sicken tur! Dagen var full med jobb, skönt det med. Jag har naggat lite på mina sömntimmar de senaste kvällarna så igår blev det en tidig kväll. Det behövdes. Och det var skönt.

I söndag morse sa maken, näh nu är det dags att ta ut vår cyklar. Vi har ju egentligen från maj och framåt att cykla utomhus men av någon anledning blir det inget då. Samma sak varje år. Sedan under sommaren så är det fullt av turister och så många som är ute så då cyklar vi inte. Så det har blivit en tradition att vi startar vår säsong nu, den blir inte så lång och vi hinner kanske med 3-5 turer. Men lika mysigt är det ändå.

Så nu var det dags för 2026-års premiär för oss. Vi bestämde oss för att cykla till golfklubben, i dalgångarna, och med några vattenpauser tog det nästan två timmar. Med bra tempo. Så skönt.

Hi, I had a much better day yesterday. The day was full of work, which was nice. I had been going to bed a little bit late the last few nights so yesterday was an early night. It was needed. And it was nice.

On Sunday morning my husband said, well now it's time to take our bikes out. We actually have from May onwards to cycle outdoor but for some reason we won't start then. The same thing every year. Then during the summer it's full of tourists and so many people so then we don't cycle. So it has become a tradition that we start our season now, it don’t last that long and normally we have time with 3-5 trips. But it's still as nice.

So now it was time for our 2026 premiere. We decided to cycle to the golf club, in the valleys, and with a few water breaks it took almost two hours. At a very good pace. So nice.

Allt är så vackert här. Hos oss. Och grönt. Här i Salzburgerland tar man hand om sina bondgårdar och det ligger inget skräp runt omkring, gamla bilvrak eller liknande.

Everything is so beautiful here. And lush green. Here in Salzburgerland they take care of their farms and there is no garbage lying around, old car wrecks or the like.

Här har vi haft en stigning, den enda, så vi tar alltid en vattenpaus när vi kommer hit. Maken ser visst lite trött ut, eller hur?

We've had one climb, the only one, so we always take a water break when we get here. My husband sure looks a bit tired, doesn't he?

Jag älskar denna vyn! På vårt Flachau och här ser ni hur skidbackarna ser ut på sommaren. De är ju ängar på sommaren, och kossorna bor där uppe hela sommaren.

I love this view! Our Flachau and here you see what the ski slopes look like in the summer. They are meadows in the summer, and the cows live up there all summer.

Vi cyklade ju till golfklubben, så här ser ni en liten del av den. Maken undrade igår, när vi tog en promenad här, om vi kanske skulle börja golfa. Oj, sa jag. Ja, kanske, men då måste jag sluta jobba, så om två år, för nu hinner jag inte. Detta är en riktigt vacker golfklubb; Radstadt Golf Club, och är är det kul att spela här. Bra motion, sport och umgänge för mig och maken när vi blir pensionärer. Och dessa är några av nycklarna till att få en bra och hälsosamt liv.

Idag skall det bli fint väder så då skall vi ta nästa cykeltur. Denna gången blir det först upp, upp och upp och sedan blir det ner, ner och ner. Jag skall försöka mig på att cykla hela vägen upp, jag är i bra form så det klarar jag nog. det är ju att åka nerför som jag INTE tycker om, men jag skall utmana mig själv. Tänker jag. Vi får se. Ha en fin dag! Ciao Catharina

We cycled to the golf club, so here you see a small part of it. My husband wondered yesterday, when we took a walk here, if we should maybe start playing golf. Oh, I said. Yes, maybe, but then I have to stop working, so in two years, because now I don't have time. This is a really beautiful golf club; Radstadt Golf Club and it's fun to play here. Good exercise, sport and socializing for me and my husband when we retire. And these are actually some of the keys to having a good and healthy life.

Today the weather is supposed to be nice so we're going on the next bike ride. This time it's first up, up and up and then it's down, down and down. I'm going to try to cycle all the way up, I'm in good shape so I can do it. It's going downhill that I DON'T like, but I'm going to challenge myself. I think. We'll see. Have a nice day! Ciao Catharina

Oj, det blev visst en konstig dag. | Oh dear, this day was not my best day.

Hej, allt väl? Här tappade jag helt farten och humöret på eftermiddagen. För egentligen, vad kan jag klaga på när jag vaknar till denna utsikten varje dag? Imorse var det ovanligt vacker med molnen uppe på bergstoppen och solens strålar som föll ner genom dalgången.

Men just nu är mycket att fixa med. För mig går det i vågor, och senast var innan vi åkte till Frankrike. Då var jag uppe till ett på natten för att hinna med allt., kvällen innan vi åkte. Jag är inte hemma mer än en helg fram tills slutet på oktober så då behöver jag ligga i framkant. Igår var jag bara glad, för allt är kul som jag har på gång. Tja, inte för allt men merparten. Det är ju faktiskt inget att klaga på att man har så mycket kul, och ja mindre kul saker också, att planera in, och göra, men ibland fastnar man (= jag ) i det negativa, men det är inte ofta. Och just nu är det mycket planerande med resor och att boka biljetter, få ihop schemat med alla att träffa och vad att göra, planera vilka presenter vi skall köpa till vänner som vi skall besöka, hinna få tid emellan för både vila och jobb, betala räkningar och kolla pensionen, och lista alla blogginlägg som jag vill skriva och kommer att skriva.

Allt är nu planerat ,som vanligt för mig, annars fungerar jag överhuvudtaget inte. Jag måste få ner allt på papper, annars fungerar jag inte. Inga konstigheter där inte. Men nu behöver jag börja med att beta av alla punkter också. Jag hade tänkt att fortsätta fixa nu i kväll, men som sagt, jag tappade farten… webbsidan som jag skulle anmäla våra gäster på slutade fungera, jag blev trött på maken som inte gör många knop, jag blev trött på att jag fixar med maten hela tiden, att ingenting blir gjort utan att jag påminner min kära man, jag tappade bort mina AirPods (men som tur hittade jag dem igen efter mycket om och men) mm mm Som du märker så är det ju inget stort men humöret rasade i alla fall.

Hi, how are you? I completely lost my momentum and my mood this afternoon. Because really, what can I complain about when I wake up to this view every day? This morning it was unusually beautiful with the clouds up on the mountaintop and the sun's rays falling down through the valley.

But right now there's a lot to fix. For me, it comes in waves, and the last time was before we went to France. Then I was up until one in the morning to get everything done, the day before we left. I will not home for more than one weekend until the end of October, so then I need to be at the forefront with everything to do. Yesterday I was just happy for everything that I had to do, because everything is fun, not all but the majority. . There's actually nothing to complain about when you have so much fun, and yes, less fun things too, to plan and do, but sometimes you (= I ) get stuck in the negative, which is not very often. And right now there is a lot of planning with travel and booking tickets, getting everyone together and what to do, planning what gifts to buy for friends we are going to visit, finding time in between for both rest and work, paying bills and checking the pension, and listing all the blog posts that I want to write and will write.

Everything is now planned, as usual for me, otherwise I don't function at all. I need to have everything written down, to “empty” my brain, then I can start to work. But I also need to start by ticking off all the points, as well. I had planned to continue fixing this tonight, but as I said, I lost momentum... the website that I was supposed to register our guests on stopped working, I got tired of my husband who doesn't do many things, I got tired of me fixing the food all the time, that nothing gets done without me reminding my dear husband, I lost my AirPods (but luckily I found them again after a lot of ifs and buts) etc. As you can see, it's nothing big, but my mood plummeted anyway.

Igår listade jag upp allt jag har att göra, och jag skulle ställa samman allt ikväll så att jag inte har åtta olika blad… men det får bli imorgon istället. Jag får gå upp lite tidigare helt enkelt. Just ja, tänk att jag numera går upp tidigare om jag har mycket att göra, för jag vill ha lugnare kvällar. Förr när jag var en karriärskvinna gjorde jag tvärtom, jag tog det lugnt på morgonen och var kanske inte på jobbet förrän nio, men satt sent på kvällen / jobbade helger. Men det passade då, och nu passar ett annat sätt att arbeta och så skönt att nu vara morgonpigg.

Yesterday I listed everything I have to do, and I was going to put it all together tonight so I don't have eight different sheets... but it will have to be tomorrow instead. I just have to get up a little earlier. Haha, now I get up earlier if I have a lot to do, because I want quieter evenings. In the past, when I was a career woman, I did the opposite, I took it easy in the morning and maybe wasn't at work until nine, but stayed up late at night / worked weekends. But it suited me then, and now this way of working suits me and it's so nice to now be an early riser.

Vi (jag och min dotter Mimmi) fortsätter att planera vår resa till Svalbard med Hurtigruten. Vi har mer eller mindre bestämt att vi skall åka i juli 2027. Vi har koll på båt, vilken/-a hytter vi önskar mm Men vi behövde också få överblick över alla utflykter, för de måste vi välja med omsorg, för de är INTE billiga. Och blir snabbt fullbokade. Så det satt jag med halva dagen igår med att göra en sammanställning, så skönt att få en smidig översikt. Här hittade jag favoriter som att fiska kungskrabba och äta dem till lunch, åka linbanor, åka fyrhjuling, fiska havfisk, paddla kajak, utforska Norges vackra fjordar och kolla på fåglar som lunnefåglar och havsörn. Så oj vad svårt. Och kul.

We (my daughter Mimmi and I) continue to plan our trip to Svalbard with Hurtigruten. We have more or less decided that we will go in July 2027. We have check which boat we want to travel with, which cabin(s) we want, etc. But we also needed to get an overview of all the excursions, because we have to choose them carefully, because they are NOT cheap. And they quickly get fully booked. So I spent half the day yesterday doing a summary, nice to get a smooth overview. Here I found favorites like fishing for king crab and eating them for lunch, riding cable cars, riding a quad bike, fishing for sea fish, kayaking, exploring Norway's beautiful fjords and watching birds like puffins and white-tailed eagles. Really difficult, but fun.

Så jag har blivit både morgonpigg och intresserad av fåglar. Och jag håller på med keramik. Hur skall det här sluta? Haha Nåväl, jag måste väl ändå bejaka att jag snart är pensionär, eller hur? Och så hoppas jag på att är glad imorgon igen. Vi hörs snart igen. Ciao Catharina

So I've become both an early riser and interested in birds. And I'm doing pottery. How will this end? Haha Well, I have to accept that I'll soon be retired, right? And I hope to be happy again tomorrow. See you soon. Ciao Catharina