Tre helt olika lördagar i mars. | Three different kind of Saturdays in march.

Hej, allt väl? Här är allt ok, men allt är ju relativt, hehe. Är hemma sedan ett par timmar. Min kompis Maria kom och hämtade mig och körde hem mig. Sååå gulligt. Fick dessutom en bok, så att jag har att läsa. Ännu gulligare. Tack kära du!! Att vara på sjukhus är ju lite som att få en fristad, så länge som man tycker att miljön är ok (vilket inte alla gör). Här finns allt i form av professionella medarbetare 24/7, allt är utformat utifrån att man skall kunna komma igång och röra sig, hjälpmedel finns, mat serveras (inte helt tokig mat faktisk), hjälp och stöd vid ev frågor. Men trots det skönt att komma hem.

Kom på att mina senaste lördagar nu i mars har varit väldigt olika, precis som november/december 2017 samt september/oktober förra året. Inte alltid det är så.

Så låt oss kika lite på mina tre senaste lördagar. Lördagen den 2 mars var jag ju och hälsade på min fina syster och hennes familj. Båda deras döttrar bor sedan flera år i Göteborg så vi bestämde oss för att göra en liten lördagsutflykt och hälsa på dem. Först ut var Josefin med maken Staffan, dottern Selma, lite drygt två år och Elliot precis 4 veckor.

Hello, all well? Here all is well, despite everything, hehe Home since a couple of hours. My dearest friend Maria picked me up and drove me home. Really sweet. Also got a present; a book, so I have something to read. Thanks my dear friend. To be in a hospital is like being in a protected environment, which it is. Staff 24/7, all equipment to help you get well as soon as possible, food served on a regular basis (rather ok), help and support when you need it. But despite that, nice to be at home.

And realized that my last Saturdays in March has been somewhat different, just like in November/December 2017 and September/October last year. Not always so.

So let us have a look. Saturday the 2nd of March I was with my beautiful sister and her family. Both their daughters lives in Gothenburg since many years so we decided to make a small trip and pay them a visit. First stop was Josefin and her husband Staffan, their daughter Selma, 2 1/2 years and Elliot, almost 4 weeks.

Efter en god lunch åkte vi sedan till Linnea, deras yngsta dotter, och hennes man Joakim, hans dotter Saga, deras gemensamma dotter Isa, två år i maj, och deras son dom snart skall titta ut. Riktigt mysigt (för övrigt ett ord som jag använder ofta, men är det mysigt så är det). Efter full fart med dessa små och stora godingar åkte vi hem till Uddevalla igen, där ju min syster och svåger bor. Där åt vi varma mackor och sedan hoppade vi upp i deras dubbelsäng och tittade på melodifestivalen tillsammans. Inget som jag skulle gjort själv, men mysigt att få mysa lite extra tillsammans.

After a nice lunch we went to Linnea, their youngest daughter, with her husband Joakim, his daughter Saga, their daughter Isa, almost two and their son, will be born in a week. Really enjoyed seeing both families and the cute babies but not a quiet moment, of course. Then it was time to go back home. We wanted to have a croque monsieur, then we all jumped into their big bed and watched tv together. Nice, really nice.

Veckan som sedan kom bodde jag hemma hos mina kompisar Anna & Gustav inne i stan. Bodde där hela veckan. Så mysigt! Att bara vara och prata om allt, stort som smått, och dessutom ha fem minuters promenad till jobbet. På lördagen hade vi inga planer, egentligen, men Gustaf ville träna Crossfit och Anna och jag ville komma ut och röra på oss. Vi funderade först på en promenad på Djurgården men bytte den mot en promenad på stan. Inte helt tokigt!! Först kikade vi in på nyöppnade hotellet The Banks. Hit måste jag gå för att ta en drink.

The following week I stayed with my friends Anna and Gustav. So nice to just be together, and have all this time to just talk and share things. In the mornings, in the evenings. Big things and small things. And then also on top of it, only have 5 minutes walk to work. On Saturday we didn’t have any plans. Gustaf wanted to do a crossfit class, Anna and I wanted to be out in the fresh air. First we thought about a walk along Djurgården but then we changed our minds and decided to go shopping, hehe First of all we made a short stop at the newly opened hotel The Banks. I just wanted to have a look. They have a lovely bar, just need to go there.

Sedan blev det Nationalmuseet, igen. Vi behövde vänta lite för de hade ändrat bestämmelserna kring väskor. Så man får bara ta med små handväskor när man går runt i museet och de större måste man låsa in. Helt ok. Men de har inte tillräckligt med skåp, så då blir det väntetid på skåpen. Lite knasigt. Dock var museet lika fint denna gången, och gratis!

Then we went to Nationalmuseet, again. We just needed to wait a bit since they had changed the rules regards the bags. You are only allowed to bring small bags, really small bags into the museum. The larger ones you need to lock in. However, they don’t have that many lockers… But still nice to walk around here, again, and for free!

Sedan var det dags för pedikyr på Mood gallerian. Skönt med fina fötter även på vintern, men kittligt.

Then it was time for a pedicure at Mood Gallery. Nice to have nice feet, even during the winter. But a bit ticklish.

Och sedan råkade vi springa förbi den alldeles nyöppnade supersnygga Totéme-butiken på Biblioteksgatan. Och naturligtvis var vi tvungna att göra ett kort stopp där. Där inhandlade jag ett par jättesnygga, men tajta, ljusa höga jeans samt ett par träningstights, eller snarare ett par tights som jag kan ha närsom. Typ när jag flyger. Kommer ni ihåg när jag skrev om den nya dresscode vid flygresor? Många unga människor är klädda som på gym när de skall ut och flyga. Ser lite tokigt ut men faktiskt helt praktiskt.

Walking down Biblioteksgatan we saw that Totéme just opened their first boutique in Stockholm and we just needed to step in, right? I bought a pair of summer jeans, tight ones, and a pair of tights. Perfect!!

Sedan var det dags för lunch! Och naturligtvis något lyxigt så det blev ostron och ett glas champagne på Octagonen, Sturegallerian. Perfekt för mina tighta nya jeans, med en liten lunch alltså, hehe. Därefter packade jag ihop mina saker och åkte ut till mina “nya” hoods; Näsbypark. Kom ut vid sex och la mig i sängen för att vila efter en hektiskt vecka, åt fil och müsli samt tittade på ett par avsnitt av den franska spionserien Falsk Identitet. Ett lugnt avslut på en för övrigt väldigt kul vecka.

Then it was time for lunch! And of course something that suited the rest of our days; so oysters and champagne at Octagonen, Sturegallerian. Perfect lunch for my new tight jeans, hehe Then we went home, I packed my things and went to my hoods; Näsbypark. Arrived at six and went to bed almost immediately. Needed to relax from a busy but super nice week.

Och så nu denna lördagen. Ett helt annat scenario. Idag blev jag som vanligt väckt vid sex, fick mina värktabletter. Satte på P1 och lyssnade på Naturmorgon, riktigt mysigt! Sedan dags för en kopp kaffe och idag var de snabba att sätta fram hela frukosten, så det blev en tidig frukost.

And now, today! Another scenario. Woke up at 6 am and got my pills. I put on the radio and went, slowly slowly to the kitchen to get a coffee. However, they were fast, so got my breakfast at the same time as well.

Mitt fina lilla bord med allt nödvändigt såsom tidning, bok, agenda, iPad och dator samt laddare och med apparater för att höja/sänka sängen och för att tända/släcka ljuset samt kalla på hjälp. Drack mycket kaffe idag och sprang ut till lilla köket hela tiden. Bra motion. Det var så gott och det tog slut hela tiden…

My nice table at the hospital. Will miss it. With all things that I needed including all the fixture for raise and lower the bed as well as for the light and call for help. Drank a lot of coffee today and ran to the kitchen the whole time. Good exercise.

Så sa hejdå till mitt rum och myser nu med Mimmi, min äldsta dotter. Svärföräldrarna har också kommit hem från sin tvåveckors semester i Argentina. Så nu blir huset fullt igen. Duschade innan jag åkte från sjukhuset och fick mitt stora plåster på ryggen kollat, innan. Skönt! Det skall sitta på i två veckor och sedan skall själva såret vara läkt och styngen ramla bort av sig själva. Plåstret är vattentätt så jag kan duscha, men inte bada…

So said good bye to my room at the hospital after lunch and I’m now at home. My parents-in-law also arrived home today, after their two weeks holiday in Argentina. Good timing. Did take a shower before I went home and got my plaster checked by the nurses. It is water proof so I can take a shower with it on, which is good. It has to stay on for two weeks and then the wound itself should have healed and the stitches should fall off by themselves. Easy peasy…

Tar med mig ett par kryckor hem, kan vara skönt att ha när jag skall röra mig hemma de första dagarna. Behöver fortfarande stöd för att resa mig upp men får ta hjälp av en stol när jag kommer hem.

Har fått en mapp med instruktioner inför min hemgång med telefonnummer om något skulle hända och om mina läkemedel. Annars inget att oroa sig över, hoppas jag.

Nåja, detta var min spännande lördagar, hehe Märker att hjärnan inte är helt ok med allt morfin. Tankarna går långsamt och skriver om meningarna hundra gånger och trots det är det nog en del fel, bara så ni vet. Och trött är man. Sov riktigt gott på eftermiddagen, i ett par timmar, och nu är jag trött igen. Vi ses imorgon! Ciao Catharina

Brought a pair of crutches with me home so I have some help the first days at home. Also still need help to stand up so need a chair for support, at least for the first week.

Have also got a folder with instructions on good things to know when I’m at home with phone numbers as well as instructions about my medication. Otherwise nothing to worry about. I hope!

Well, this was my exciting Saturdays in March, hehe Also notice that my brain is not working properly with all morphine. I’m slow and writing/rewriting everything hundred times and despite that you will find errors. Just so you know. Alos very tired. Had a super duper nap in the afternoon, but now I’m tired again. Anyway!! See you tomorrow! Ciao Catharina

Spinal Stenos. Operation is done.

Hej kära du! Men oj vad det blir långt mellan inläggen, igen. Inte planerat alls egentligen men mina tankar finns någon annanstans, som hos/med min syster och svåger, energin går till mitt tillfälliga jobb som jag tycker är riktigt kul och min glädje delar jag med alla mina kompisar och mina mysiga barn. Så en mysigt tillvaro IRL och har haft det riktigt bra, förutom ledsamheten med min syster. Men njuter av vänner, Stockholm och faktiskt av att jobba.

Just nu är jag på mitt rum, mitt alldeles egna rum, i min säng, här på Löwenströmska Sjukhuset, norr om Stockholm. Hellyxigt, faktiskt. Regnet strilar mot fönsterrutan och det är nog lite halvkallt ute. Jag är opererad för min Spinal Stenos och ligger nu här för att såret skall läkas. Men vi tar det väl från början?

Förberedelserna började i tisdags kväll med att duscha hemma med descutan. Håret med ett “schampoo” och resten av kroppen med en tvättsvamp. Eller snarare två. Det tog nästan 20 minuter att gå över kroppen två gånger, överallt naveln och ljumskarna mm mm. Men ju bättre man gör sig ren desto mindre är sannolikheten att man drar på sig några bakterier efter operationen. Rena sängkläder, ren handduk och rena kläder dessutom.

Hello, my dearest reader! And yes, I’m aware about the long brake between my postings, again. Nothing really planned but my thoughts are with my sister and her family, the energy goes to my interim work and I’m enjoying time with my friends and family. So, once again a really good life IRL, but then my energy is down to zero so no blogging late in the evenings. Sorry for that.

At the moment I’m in my room, in my own room, in my bed, here at Löwenströmska Hospital, north of Stockholm. Really nice with a room of my own. It’s raining and rather cold outside, but that doesn’t bother me, for the moment. I have done my surgery for the Spinal Stenos and I’m now resting so the wound can heel. But let’s take if from the beginning, right?

Started with the preparations the day before, in the evening, with taking a shower with a special cleaning kit. Both the hair and the rest of the body, twice. Everywhere!! Took about 20 minutes, but important to be thorough since it helps you from getting nasty bacteria in the hospital. The clean bed linnen, clean towel and clean clothes.

På onsdag morgon 13/3 klev jag upp 04.50 och gjorde om samma procedur. Ytterligare instruktioner var att hålla upp med rökning (inte så svårt då jag inte röker, hehe), sluta äta klockan 24.00 dagen innan samt att bara dricka lite lite fram till 06.00 och därefter inget alls. Min söta dotter Gaby körde mig till sjukhuset i snöstorm med min lilla väska som jag packat med necessär, laddare, dator, lite extra kläder och så checkade vi in 06.05. Gäsp!

On Wednesday morning 13th of March I woke up at 4.05 am, and did the same procedure in the shower. Further instructions are to stop smoking well in advance (easy peasy since I’m not smoking, hehe), stop eating at 12.00pm and drink small sips of water until 6.00 am. And my beautiful daughter drove me to the hospital, in snowstorm, with my little bag packed and we checked in at 6.05 am.

Lite snöigt ute. Jag fick mitt rum, packade upp mina saker så att allt låg lättillgängligt i mitt skåp. Byte om till operationskläder, la mig på sängen för att vila lite. Fick värktabletter och en kanyl i höger hand. Tror att jag fick två omgångar med antibiotika. Strax efter åtta sa jag hejdå till Gaby och så kördes jag ner till operationssalen och narkosläkaren berättade några roliga historier. Sedan minns jag inget mer förrän jag låg groggy på uppvaket vid två/halv tre.

A bit of snow outside the other day. I got my room immediately, arranged my things, changed to clothes for the operation, and took a short rest. Got some pain killers and antibiotics. Shortly after eight I sad goodbye to Gaby and they drove me down to the OP. Then I don’t remember anything until I woke up at 2 pm.

Där fick jag en kopp kaffe och en smörgås. Vid fyra kördes jag upp till mitt rum och där fick jag en smörgås till samt en kopp kaffe till. Och det var sååå gott, både smörgåsen och kaffet. Kan ju inte dricka kaffe efter tolv, för då kan jag inte sova, men tänkte att nu är det lite force majeure så kroppen kanske inte tänkte på att den fick kaffe så sent.

Försökte hålla mig vaken genom att läsa lite bloggar, vilket hjälpte, men nickade till hela tiden och vid nio somnade jag. Sov helt ok då jag fortfarande hade mycket smärtstillande och en kateter, så kunde dricka hur mycket jag ville utan att behöva gå upp och kissa mitt i natten. Så skönt!!

Then I got a coffee and a sandwich, so good! At 4 pm they drove me to my room, for another coffee and sandwich. Can’t normally not drink coffee after 12 but thought it was a bit of force majeure for the body with the OP and everything.

Tried to keep awake by reading blogs, which helped but felt asleep anyway for short moments. Slept ok, still with a lot of pain killers.

Har egen tv också, men utbudet är begränsat. Men mysigt att ha på morgon tv:n i alla fall. Här väcks man vid sex för att få morgonens värktabletter. Frukost serveras vid halv åtta, lunch vid halv tolv, middag vid halv fem och sedan en smörgås på kvällen.

Have my own tv, but not many channels. But nice to watch some morning tv. You are getting your wake up call at 6 am for the first painkillers, breakfast at 7.30 am, lunch at 11.30 am, dinner at 4.30 pm and then a sandwich later.

Får gå upp och röra mig. Första dagens ansträngning bestod i att bara ställa mig upp. Andra dagen på fm fick jag gå omkring lite, typ 5 meter. På eftermiddagen gick jag lite fram och tillbaka till köket. Det räckte gott. Mina operationsstrumpor samt tofflor att gå omkring i.

I’m already up and walking. First day only standing up, really hard work, not a joke… Second day walking 5 meters in the morning and then afternoon walking about, to and from the kitchen. Prefer to eat in my room. My sock from the operation and my slippers.

Och på torsdagar får man som sig bör pannkakor till efterrätt! En tradition i Sverige sedan många många år. Vanligtvis med ärtsoppa huvudrätt men idag var det en annan typ av soppa.

And on Thursday I got pancakes for desert. An old tradition in Sweden, since many many years. But normally it is with a warm yellow pee soap.

Här är min största hjälp just nu, förutom all personal, som kollar till mig. Kommer att ta med kryckor att använda hemma.

Idag är det fredag och känner mig lite lite bättre. Gjorde en röntgen igår och det visade sig att en av skruvarna inte sitter fast ordentligt, men den sitter inte så illa att jag behöver opereras igen. Oftast gör det riktigt riktigt ont om en skruv inte sitter i rätt, men har inte så ont, vilket vi får hoppas är ett bra tecken. Det kan hända att den växer fast ordentligt ändå men kommer att behöva göra en ny magnetröntgen om sex veckor och då diskutera med ryggkirurgen vad som eventuellt behöver göras. Lite oroligt kanske så tänker att positiva tankar ändå hjälper.

Here is my big help at the moment, except all staff here, which is great. Will bring some crutches with me home.

Today it’s Friday and I’m feeling a bit better. Did an x-ray yesterday and unfortunately it showed that one of the screws are not totally fixed. But I don’t have the normal symptoms, i.e. pain from hell. So they have decided not to make another operation right away and wait to see how it heels. Will do a proper MRI in six weeks time and then make another decision. It makes me a bit nervous. Put hope positive thoughts are helping.

Så här ligger jag och har det relativt bra, trots allt. Kommer att få åka hem imorgon lördag. Fortfarande har jag ont, såret är stort och alla musklerna i området har ju blivit avskurna samt att de har borrat och sågat i mig, så inte så konstigt. Har ont när jag skall vända på mig i sängen och svårt att sätta sig på toaletten, ungefär som att ha jätteträningsvärk. Men går ändå på 1/3 av hur mycket värktabletter andra äter så kanske bra tecken ändå.

Här är det också lite fredag så drack en lättöl till lunch, lite gott. Nu skall jag sova lite då jag är helt slut. Sedan blir det nog inte så mycket mer spännande idag. Men det är faktiskt helt ok! Vi hörs! Ciao Catharina

So rather good, despite all. Will be able to go home tomorrow Saturday. I’m still in pain, the wound is rather big and the muscles has been cut of, they have drilled and cut, so really not any wonder. Most pain is when I’m turning in bed and difficult to sit on the toilet. Good to move around; sit a bit, lay a bit and walk a bit. And I’m still ok in my dose painkillers.

Here it’s Friday so drank a beer without alkohol, nice. Have slept a bit, talked to my sister, my husband and a couple of my friends. Now I will rest for the rest of the evening. See you! Ciao Catharina

En fin helg. | A warming weekend.

My brother, sister and me. March 2019

Hej, har haft en riktigt fin långhelg med min syster Ullis o hennes man Stefan. Men min allra käraste syster mår inte alls bra, inte alls. Jag har ju berättat sedan tidigare att hon har bukspottkörtelcancer sedan ganska många år och nu har den dumma sjukdomen slutligen tagit ett sista fast grepp om min kära syster. Inga behandlingar hjälper längre så nu är det endast smärtlindring, fram till slutet.

Men vi har haft det så fint! Hon har ju begränsad ork men trots det har vi suttit och pratat tillsammans, alla tre. Massa gånger. Vi har träffat vår bror och hans fru på middag. Vi har fått mysa med hennes döttrar med makar och små barn/bebisar.

Har sovit dåligt då jag tänkt på min allra käraste syster. Hennes tid kvar i livet. Hur jobbigt hon har det. Hur modig hon är. Hur fin hon är. Hur fantastiskt hon är. Detamma gäller hennes man Stefan. Alla kvinnor skulle ha en man som honom. Han ställer upp och är så kärleksfull. Trots allt de gått igenom o trots hur framtiden ser ut är han fortfarande en sådan fin och ödmjuk person.

Kommer att komma tillbaka snart igen för att stötta dem båda, och deras fina tjejer. / Catharina

Hello, have had a really nice weekend with my sister Ullis and her husband Stafan. However, my sister is not well, not at all. She have had pancreatic cancer for many years and now the bad bad sickness have got the claws in her. No treatment is working anymore so now it’s only painkilling left so she don’t have too much pain, to the end.

And it was so nice to spend this time with them. She is of course very tired but we could still talk a lot, the theee of us. We had dinner with our brother and we visited her lovely daughters with families as well.

Have been sleeping badly because I have been thinking about my lovely sister. She is so brave. She is so lovely. She is a fantastic person who has lived with this sickness so long and she is still a lovely person bringing joy to others. And this goes the same with her husband. He is absolutely fantastic. Every woman should have a husband like that. Despite all they have been through and all that lays ahead of them.

Will be back soon to support them and their girls in the difficult times that will come. / Catharina

På väg hem hem. | On way home home.

Hej, jag har tagit ledigt två dagar, hehe Sitter nu på tåget till Uddevalla för att hälsa på min lilla familj. Och det blir hem hem för det var här jag växte upp. Sist jag var där var samma tid förra året, kolla här! Min syster och faktiskt hela familjen kämpar på med hennes cancer så det skall bli mysigt att få rå om henne och hennes fina familj ett par dagar. Om hon orkar så hälsar vi nog på deras mysigt döttrar som ju har fått massa barn, nåväl inte massa men två var i alla fall.

Hello, taking two days off from work, hehe. On my way to the west coast of Sweden, Uddevalla, the city where I grew up and I was here this time last year. My sister and brother with their spouses still live. My sister, well actually the whole family, are still struggling with her cancer so really nice to be able to spend some days with them. If she has enough energy we might also visit her daughters with families in Gothenburg. A lot of small cute babies, well maybe not a lot, 2 + 2.

Naturligtvis skall vi äta räkor! Jag kan INTE vara på västkusten utan att äta en stort gäng räkor. Sedan får vi se vad vi hittar på. Det får bero på hur min kära syster mår. Kanske blir det ingenting men det blir lika fint ändå.

And of course I will eat shrimps. You know the Swedish small ones. I will take a couple of photos to show you. They are the best in the whole world and the only place where you can fish them is on the Swedish west coast and in Norway. Then we will see what we will do. Depends on how my sister is feeling. However, doesn't matter as long as we are together.

Tågresan tar ca 5 timmar men idag längre pga en nedriven ledning. Så massa tid att läsa men skall också vara med på en Facebook sändning samt läsa och arbeta med min kurs; Social Brand Lab. Det blev inget i helgen… Har också valt tyst avdelning så att man slipper alla småbarn och alla mobilsamtal, hehe Har alltid tyckt att det är mysigt att åka tåg. Och dessutom miljövänligt så ännu bättre. Vi hörs av! Ciao Catharina

The train trips takes about 5 hours but it will probably take longer today since they have some issues on a track south of Stockholm. , So a lot of time to read but will also work with my course as well as attending a Facebook live; Social Brand Lab. Did aöso. Hoose to sit in the quiet compartment, without any screeming children or people on mobile phones, hehe. Always nice to go with train. And good for the environment as well. See you! Ciao Catharina

2002-02-27.

Hej, det var faktiskt den dagen då jag fick min första kyss av Bojan; 2002-02-27. Jag hade haft honom som min skidlärare sedan söndagen och tja, så hände det bara. Uppe på högsta toppen. Har ingen aning om hur vi kommunicerade? Jag kunde INGEN tyska, eller kroatiska och han kunde INGEN engelska, eller svenska.

Hello, this is actually the day I got my first kiss from Bojan; 2002-02-27. He had then been my ski teacher since the Sunday, and well… it just happened. On the highest place in Flachau. And how did we communicate? No, idea!! My German was non-existing, as well as my Croatian. Bojans English was non-existing and his Swedish as well.

Hittade dessa bilder från 2012. Första bilden är från Stockholm och när körsbärsträden blommar. Andra bilden är från Sarajevo och nedan, tja inte så svårt att gissa. Eller hur? Så tänk hur vi såg ut 2002? Tror jag får leta efter dem till vår 15-åriga bröllopsdag i september. Men ni får lova att inte skratta isåfall.

Found these pics from 2012. The first is from Stockholm, the second one from Sarajevo and the third, well you can guess. So, how did we look in 2002?? I think I will need to find some when we celebrate our 15th anniversary in September. But you have to promise not to laugh. Deal?

Haha, den enda som ser snygg ut på denna bilden är Gaby, eller hur? Jag verkar inte ha förstått hur man sätter på mössan tillsammans med solglasögon och Bojan, ja hans ursäkt är att han aldrig ser snygg ut i mössa. Men vi sitter ju i kabinbanan, men var är hjälmarna? Konstigt!!

Well, the only one that looks good here is Gaby, right? Seems like I don’t know how to put the cap on together with the sunglasses, and Bojan, well is not looking good in any hat. And we are going skiing, but without helmets. That is strange!! Thought we started with helmets long before 2012. Hmmmm…

Och så här såg han ut när vi träffades, men utan hjälm. Vem kan motstå? Så 17 år senare…

Nu har vi varit ifrån varandra över en månad och ytterligare en månad återstår. Men nu börjar det bli en långsam nedräkning. Och vi pratar med varandra 4-5 gånger om dagen, ibland jättekort och ibland jättelångt. Så det känns ok! Och vi planerar nu våren. Vi har ju ca 1,5 månad utan gäster så då kommer vi nog att hälsa på Bojans mamma samt spendera några veckor i Kroatien. Mysigt! Vi ses! Ciao Catharina

And this is how he looked when we met, but without helmet. Who can resist? And 17 years later…

Now we have been away from each other a month and another month to go. But now I can start counting down. We are talking 4-5 years a day, sometimes really short and sometimes really long. So it feels ok!! And we now starting to plan for our spring. We have approximately 1,5 months without guests so will probably visit Bojan’s mother as well spend a couple of weeks in Croatia. Really looking forward to that. See you later! Ciao Catharina