2017 är ett konstigt år. Aldrig har jag hört om så många pappor som har avlidit i år, (och året är inte slut än). Många av våra vänners pappor har dött just iår. Och de har bott över hela Europa, olika åldrar och allt från 70 år till 90 år och både helt utan sjukdom och med längre tids sjukdom. Senast imorse dog en av våra vänners pappa i Porec, Kroatien. Så idag har vi haft ljus tända och lyssnat på Bach (som både maken och en av döttrarna tycker låter som begravningsmusik, men som jag tycker är såå vacker, så har passat fint idag), och tänkt på alla pappor och naturligtvis mammor som inte finns hos oss längre. Som en extra allahelgonadag. Catharina

2017 is a strange year. I have never during one year (and it is not finished yet) heard about so many fathers dying. And they have lived all over Europe, different ages and everything from 70 years to 90 years, some without any previous diseases, and some with long lasted diseases. And this morning one of our friends father died in Porec, Croatia. So today we have had lighted candles and listened to Bach (that both husband and one daughter thing sounds like funeral music, but I think it is really beautiful, but well suited for today), and we have been thinking about all fathers, and of course mothers, that are not longer with us. As an extra All Saints Day.  Catharina