Hur mår du? | How are you doing?

mabontomic.jpg

Hej hur mår du? Ja, den frågan får man ju och gjorde en reflektion häromdagen när vi träffade våra slovakiska vänner Miriam med man på cykeltur (Hej Miriam) och började förklara hur jag och maken mådde. Tog en stund…så lång att jag glömde bort att fråga hur de hade det. Kom sedan på när jag cyklade vidare (bra tid för att tänka och reflektera) att jag på senaste tiden har fallit i två fällor:

1) Att när man får frågan om nur man mår så måste man inte / behöver inte / skall inte börja berätta om hela sitt liv, all krämpor och problem. Lärde mig detta när jag var på utbildning med mitt första riktiga jobb som revisor för Arthur Andersen i Geneve 1986 (visst ser ni mig i gänget?). Jag och min kompis Jeanette hängde mest med engelsmännen (naturligtvis) och de var förvånade hur vi svenska alltid svarade sanningsenligt hur vi mådde när de frågade hur vi mådde. De sa till slut, vi är inte intresserade av att veta hur ni egentligen mår utan svara helt enkelt - bra! Utan utsvävningar. Och detta hör väl egentligen också till positiv psykolog - svara och tänk positivt och gräv inte ner dig…

2) Att för många äldre människor så snävas världen in och man tänker mest på egna sjukdomar, katten och barnbarnen som man vill skall komma och hälsa på (tja raljerar lite så klart). Förmodligen för man hittar inte på så mycket, det händer inte så mycket och man har följaktligen inte så mycket att berätta / intressera sig för. Och känner att jag börjar komma farligt nära denna gräns, hehe (som kattvakt men utan barnbarn…)

Så nu får det bli skärpning för mig att lyfta blicken!! Och när du Miriam frågar mig nästa gång hur jag/vi mår så blir svaret: Jag mår bara bra! Vi hörs! Ciao Catharina

Hello, how are you doing? Well, a normal question and I did reflect on it the other day when we meet our friends Miriam and her husband from Slovakia on a bike tour (Hello Miriam) and then I started to talk and explain how me and my husband are doing. Took some time… and I forgot to ask how they were doing. Realized when I continue the ride (good time for reflection) that I lately have been falling into two traps:

1) When you are asked on how you are doing then you don’t need / shouldn’t / wouldn’t answer about your whole life, all issues and problems. Actually learned this when I was on a training with my first proper job as an auditor with Arthur Andersen in Geneva 1986 (you can spot me in the photo, right?). Me and my friend Jeanette was hanging mostly with the English guys (of course) and they were surprised that how the Swedish people (we were 10 in total) always answered this question on how we actually felt. They finally told us that we are not interest to know how you are, just answer - fine!! Without a story to follow. And I guess that this is a bit like positive psychology - answer and think positive, it will help!

2) For a lot of older people the world is getting smaller and you think mostly about your own ailment, the cat and when you will see the grandchildren next (yes, I’m mocking a bit). I guess this is how it is when nothing much is happening, not much to do and then you have less things to talk and think about. And do feel that I’m gone on a slipper slope in this direction, hehe (taking care of the neighbors cat but without grandchildren…)

So time for a change for me and to see things more positive!! And when you, Miriam, ask me next time how I/we are doing then I will answer - fine, absolutely fine! See you later! Ciao Catharina

Großglockner. Austria.

mabontomic.jpg

Hej, här kommer nu ett litet bildregn från förra veckans tripp till Großglockner, Österrikes högsta berg på 3.798 meter. En tur hit har stått på min Bucket List så såg verkligen fram emot denna dagen. Och inte blev jag besviken. Här är så vackert!!

Hello, here is now a number of photos from our trip last week to Großglockner, Austrias highest mountain, 3.798 meter. A trip here has been on my Bucket List so was really happy that we finally decided to go here. And I wasn’t disappointed, on the contrary. Here it is so beautiful.

mabontomic.jpg

Vi bor ju i fantastiskt fint här i Flachau och det känns som att det är nära till allt! Till Großglockner kan du komma dels från syd via Villach, öst via Innsbruck, norr via Traunstein och öst via Bischofshofen. Vi kom från öst, och hade bara drygt 7 mil till starten av Großglockner Hochalpenstraße.

We are living in real nice part of Austria, where it’s close to a lot of really nice places! To Großglockner you reach from south via Villach, east from Innsbruck, north via Traunstein and east via Bischofshofen. We are coming east, and it’s only 70 km to the start of Großglockner Hochalpenstraße.

mabontomic.jpg

Lite bra resefakta: | Some facts:

  • Det kostar 36.50 euro att åka Hochalpenstraße | It costs 36.50 euro to enter the area

  • Området är öppet från maj till oktober | The area is open from May to October

  • Vägsträckan är totalt 48 km lång | The road is in total 48 km long

mabontomic.jpg

Det finns totalt 24 hårnålskurvor upp och ner från Edelweiße-Spitze. Här tyckte inte jag att det var så läskigt men maken är en bra förare. Men jag tror absolut om man är höjdrädd så känner man nog absolut av det här. Här är fullt med bilar, massa motorcyklar och massa cyklister. De flesta kör bra men här sker ändå en del olyckor. För hög fart in i hårnålskurvorna, oerfarna förare och branta backar upp och ner.

Here it’s 24 hairpin bends up and down from Edelweiße-Spitze. Here I didn’t feel anything of the heights but husband is a good driver. But if you are afraid of heights you will defiantly feel it. Here it’s a lot of cars, a lot of motorcycles and a lot of bikers. Most people drives rather good but they do have accidents. Too high speed into the hairpin bends, unexperienced drivers and really step roads up and down.

mabontomic.jpg
mabontomic.jpg

Här ser ni Großglockner, spetsen längst till vänster från vår utsikt vid Edelweiß-Spitze. Maken var här och klättrade för kanske åtta år sedan. Med riktiga bergsklättrare, de sov på berget och klättrade till toppen. Något som han aldrig gör om, hehe.

Here you see Großglockner to left, from our view at Edelweiß-Spitze. Husband was here climbing to the top with some really experienced climbers, eight years ago. Nothing he will do again.

mabontomic.jpg
mabontomic.jpg
mabontomic.jpg
mabontomic.jpg

Vi gjorde turen med makens kompisar från Tyskland; Ingo och Kristian. De ville pröva en av deras nya bilar, en Porche Turbo. Här stannade vi och tog vi en lätt lunch.

We did this trip with my husbands friends from Germany; Ingo and Kristian. They wanted to try a new car, Porsche Turbo. Here we made a short stop for a light lunch.

mabontomic.jpg

Den enda gången jag var lite nervös var när vi körde upp och nerför denna lilla väg. Vi har en stor bil och det var massa möten…

The only time I was a bit nervous was when we drove up and down this small road. We do have a big car…

mabontomic.jpg
mabontomic.jpg

Visst är det vackert??

It’s beautiful, right??

mabontomic

Vi hade sol, regn och dimma. Därför har bilderna lite olika stämning.

We had all kind of weather. Sun, rain and fog.

mabontomic.jpg

På väg till Kaiser-Franz-Josefs-Höhe där man har den finaste utsikten över Großglockner och glaciären.

On our way to Kaiser-Franz-Josefs-Höhe where you have the most beautiful view over Großglockner and the glacier.

mabontomic.jpg

Wilhelm-Swarovski-Beobachtungswarte på 2.369 m. En utsiktspunkt över Großglockner och glaciären Pasterze.

Wilhelm-Swarovski-Beobachtungswarte on 2.369 m. A view point over Großglockner and the glacier Pasterze.

mabontomic.jpg
mabontomic.jpg
mabontomic.jpg

Och här ser ni Großglockner från framsidan.

And here you see Großglockner from the other side.

mabontomic.jpg

Glaciären krymper. Tråkigt!

However, the glacier is decreasing. Sad!

mabontomic.jpg
mabontomic.jpg
mabontomic.jpg

Panoramat när man åkte var så fantastiskt. Och jag tog flera bilder från bilen. Fungerade bra då farten i var så hög och utsikten oändlig.

The panorama view is fantastic. I took many photos from the car. It worked very well.

mabontomic.jpg
mabontomic.jpg
mabontomic.jpg
mabontomic.jpg
mabontomic.jpg
mabontomic.jpg
mabontomic.jpg
mabontomic.jpg
mabontomic.jpg
mabontomic.jpg

En fin dagsutflykt som är väl värt en tur. Både att åka Hochalpenstraße och att se all vacker natur. Är ni i närheten så planera en dag här! Vi ses! Ciao Catharina

A really nice day trip, absolutely worth a trip!!! Both Hochalpenstraße and the all fantastic views. Are you close, please plan a day here!! See you later! Ciao Catharina

Weekly Good News and Bad News w33.

mabontomic.jpg

Hej, daxs igen för denna veckas Good News and Bad News.

Hello, time for this weeks Good news and Bad news.

Good News - Till helgen blir det varmt igen. Skönt! Så några dagar till att njuta av sommarvärme och morgonkaffe i vår trädgård. | Looking forward to some warm weather during the weekend so I can enjoy the summer and my morning coffee in the garden at least a couple of times, still.

Bad News - Känslan av höst börjar göra sig påmind. Idag har vi 4 grader uppe i bergen. | The autumn is slowly approaching. Today we had 4 degrees up in the mountain.

mabontomic.jpg

Good News - Vi skall göra en utflykt till Großglockner på fredag. Österrikes högsta berg på 3.798. Skall bli spännande! Här testar man bromsarna på nya bilmodeller på den berömda vägen upp. Kul att vi skall åka hit för detta har varit på min Bucket List ett tag! | We are going to Großglockner on Friday. The hightest mountain in Austria on 3.798 meter. Here the car producers are testing the breaks on new models on the famous way up. Really happy and looking forward to this since it has been on my Bucket List for a while!

Bad News - Vädret ser inte så bra ut men vi får ta på oss lite varmare kläder och ta med lite regnkläder. Och hoppas på att vi får fin utsikt, trots lite regn. | The weather looks not too great but we will put warmer clothes on, and pack our rain clothes. Hopefully we will be able to some of the astonishing view.

mammamu.jpg

Good News - Har ju haft som mål att städa igenom hela huset efter att jag var hemma i Stockholm under våren. Så städar nu sista rummet, mina döttrars rum, i huset. Maken är bra på att fixa mycket men han har ingen riktigt ordning. Han gör som kråkan i Mamma Mu, lägger allt överst, hehe. Och med mycket gäster och stuguthyrning så gäller det att hålla allt på plats, hela tiden. Städar allt, i varje litet hörn, och fixar sådant som inte blivit gjort på länge. Blir så fint! | Cleaning the last room in the house that has been used as a storage room, while I was in Stockholm during the spring. So the last room, my daughters, will finally be clean and ready for guests. Husband is good at fixing things at home but to organize and be tidy, is not his strongest side. He puts everything on top of everything else, hehe. And with a lot of guests and things for the Chalets its important to keep everything tidy, the whole time. I’m cleaning everything, every little corner, and mending/fixing things that haven’t been done in a long time.

Bad News - Men oj, upptäcker att här har jag/vi visst lagt allt som vi inte vetat 1) vart skall vi lägga det och/eller 2) blivit över från rensningen i de andra rummen och/eller 3) skall det sparas eller inte. Så det tar tid men det kommer att bli fint, till slut. | But oh dear this rooms has been used as a storage room during the spring and here we have 1) left things and/or 2) left things that have been “left-overs” from the cleaning of the other rooms and/or 2) not sure to keep it or through it away. So it takes some time, but I’m slowly getting there.

mabontomic.jpg

Good News - Planerar lite resor för hösten. Kul! | Planing trips for the autumn. Me like!!

Bad News - Hösten känns kort, men det är kanske bara jag som känner så? | Autumn feels short, but maybe I’m the only one that thinks that?

mabontomic.jpg

Vi ses! Ciao Catharina

See you later. Ciao Catharina

Några dagar med svärmor i BiH. | A couple of days with mother-in-law in BiH.

mabontomic.jpg

Heeeej, nu har vi spenderat en knapp vecka hos svärmor i Zavidovici i Bosnia i Herzegovina. Ni som har följt mig ett tag vet ju att vi åker och hälsar på svärmor två gånger per år. Lång väg dit genom Österrike, Slovenien, Kroatien och slutligen Bosnien. Nästan 70 mil och 7-8 timmar beroende på hur mycket trafik det är vid respektive gräns med passkontroller, samt om det är någon högtid eller liknande. Denna gången åkte vi hem innan Kurban-Bajram började, en av de större muslimska högtiderna. Så mycket trafik på väg till Bosnien, helt otroligt. Man offrar ett djur, oftast ett lamm som skall vara äldre än ett år, och delar med sig till de fattiga och samlar familjen, släkt och vänner. Vi såg en man komma körande i full fart med två stackars lamm på lastflaket, de hade inte långt kvar att leva. Stackare!

Heeeello, back from nearly a week visiting my mother-in-law in Zavidovici in Bosnia I Herzegovina. You who has read my blog for a while know that we are visiting my mother-in-law approx twice a year. Long way through Austria, Slovenia, Croatia and then Bosnia. Nearly 700 km and 7-8 hours depending on how much traffic and how busy it is at each border inclusive passport controls, and if there is a public holiday or not. This time we went home just before Kurban-Bajram started, one of the biggest muslim holidays. So much traffic going to Bosnia, unbelievable. Then they are immolate an animal, mostly a lamb that should be more then 1 years old, sharing it with the poor people and family and friends. We saw a man driving in high speed with two lambs on the roof. They didn’t have long time to live. Poor animals.

mabontomic.jpg

Grannens hus som jag tyckte såg lite idyllisk ut, på utsidan. Bojan mamma bor kvar själv i det huset där maken växte upp. Hans pappa dog för drygt två år sedan. Se här och här för lite fler bilder och tidigare gånger vi har varit i Bosnien.

Neighbors house that I thought was photogenic. Bojan mother is still living in the house where the family has been living for many years. Husband has grown up here. His father passed away two years ago. Please see here and here from some pics and trips to Bosnia.

mabontomic.jpg

Maken och hans storasyster; Marina. Hon bor i Wiesbaden i Tyskland med sin man och vi pratar tyska med varandra. Bojan är en kopia av sin pappa och Marina en kopia av sin mamma.

Husband and his big sister; Marina. She lives in Wiesbaden in Germany with husband. We are talking German to each other, or all three together. Bojan is a copy of his father, and Marina of their mother.

mabontomic.jpg
mabontomic.jpg

Vi gjorde en liten utflykt en av dagarna, lite väster om Doboj. Doboj tillhör den serbiska delen av BiH. BIH är ett komplext land utifrån det perspektivet att här finns det delar som är serbiska, delar som är kroatiska och sedan huvuddelen som är muslimskt. Jag märker det främst på att när alla skyltar växlar till att vara på det kyrilliska alfabetet då är vi i den Serbiska Republiken och när jag ser moskéer då är vi i den muslimska delarna. Även det politiska landskapet ser likadant ut, komplext.

One of the days we did a excursion a bit west of Doboj. Doboj is a city in the Serb part of BiH. BiH is a complex country and there are Serb Republic, Croatian Reblublic and the Muslim region, which is the largest. I notice that we are going through the different parts mainly due to the changed alphabetic; cyrillic, then we are in the Serb Republic and if there a mosques then we are in the muslim parts. Even the politic landscape is the same, complicated.

mabontomic.jpg

Ena sidan av Bosnien. Fortfarande spår av inbördeskriget på 90-talet. Många platser, ställen och hus är återställda men inte överallt. Visa saker syns fortfarande, som granatsplitter och kulhål. Vissa saker ser man inte såsom t.ex. minor i marken, dessa måste man ha koll på var de är. När jag var här för första gången för knappt 17 år sedan var kriget närvarande i alla samtal. Alla som man förlorat, allt som blivit förstört. Denna delen av Bosnien var också mycket krigshärjat, och då endast drygt 10 år sedan kriget slutade och forna Jugoslavien upphörde. Idag kommer kriget upp kanske ett par gånger och nu kanske mer utifrån allt som man hade innan kriget. Lite som det glada 80-talet.

One side of Bosnia. Still traces of the war in the 90’s. Many places, houses etc has been repaired but not all, and not everywhere. You can still see the damages, or a small part of it. And some parts you don’t see, you must know where they are, such as the mines in the forest. Still there. When I was here nearly 17 years ago the war was still very present, everywhere and in all conversations. Everyone that you have lost and hurt, everything that is ruined. This part of Bosnia was also very damaged, and then only approx 10 years after the war stopped and former Yugoslavia ceased to exist. Today the war will be mentioned a couple of times but now more they talk about the life before the war. A bit like the happy 80’s.

mabontomic.jpg

Andra sidan av Bosnien. Det en gång mycket vackra landet med berg och vackra floder. Nu ser man delar av detta men allt är numera smutsigt och delvis inte omhändertaget. Här har vi åkt ca 1 timma upp i bergen och här flugfiskare maken med sin pappa från det att han var 3 år. Men nu finns det inte mycket vatten kvar och det vattnet som finns är inte rent.

And here is another side of Bosnia. A very beautiful landscape with mountains, forest and beautiful rivers. Now you can see traces of it since it is partly very dirty and not very well taken care of. Here we have been driving 1 hour up in the mountains. Here my husband was fly fishing with his father. But now there are very little water, and not very clean.

mabontomic.jpg

Syster och bror badar. Modigt!

Sister and brother swimming. Brave!

mabontomic.jpg

Jag satt och njöt av värmen i skuggan. Bland cigarettfimpar och skräp. Hehe man är ju anpassningsbar.

I was sitting on the “beach” enjoying the sun among cigaret butts and garbage. Hehe just to adjust.

mabontomic.jpg

Dagarna börjar med att vi sitter i vardagsrummet och dricker kaffe. Jag låter mor, bror och syster sitta och prata från 7 till halv 9, sedan kommer jag ner. Lite lagom för mig med all kroatiska. Sedan blir det frukost och en dag åt uštipci. Här är det mycket vitt bröd och/eller burek (typ fyllda smördegsrullar) som gäller. Så nyttigt och gott, hehe Sedan brukar vi göra något som att hälsa vi på Bojans faster Marica, handlar något för dagens middag eller något som Bojans mamma behöver, fixar något, kanske åker på en kort utflykt och sedan är vi hemma igen i vardagsrummet och sitter och pratar, fram tills läggdags. Jag förstår ju inte så mycket, eller snarare inget alls, förutom övergripande teman. Så har med mig bok, tidningar och dator och sitter bredvid.

Vi är ju här för att besöka Bojans mamma och hon vill mest vara hemma, så då är vi också det. Bojans pappa var mer ute och vi var ofta ute med honom och fiskade, plockade svamp mm mm Bojans mamma, Natalia, är så pigg och stark så det är helt otroligt. Hon är 85 år. Springer upp och ner i huset, vattnar blommor, tvättar och fixar, lagar mat och är uppe vid sex och går till sängs vid elva. Härligt att se! Hon skaffade iPad och wifi när hon var 83 år. Imponerande! Och bra för mig mig då jag tidigare var i radioskugga när jag var här. Här kostar det 15kr per påbörjade minut av ringa, skicka MMS 75 kr och 75 kr / MB för datatrafik. Så stänger av telefonen vid gränsen annars kan det lätt bli en mycket kostsam historia.

The days starts with us sitting in the living room drinking morning coffee. I’m leaving mother, brother and sister to sit and talk from 7-8.30 then I join them. A reasonable doze of Croatian talk for me. Then breakfast and one day we had uštipci. Here it is a lot of white bread and/or burek. Good to eat for a day or two. Then we normally do a couple of things such as visiting Bojans aunt, buy things for the dinner, help with things in the house or do a short excursion. Then it’s time to gather in the living room again for more talking. I don’t understand that much, well basically only the overall topics. So I bring a book, magazines and my laptop with me and sit beside and “listen”.

We are here to visit Bojans mother and she wants to be at home, so then we are home as well. Bojans father was more out and about such as went fishing, wandering in the forest, picking mushrooms etc. Bojans mother, Natalia, is 85 years old and really strong and healthy. Impressed. She is doing all things in this big house and running up and down the stairs. She got her iPad and wifi when she was 83! And that was good for me too since I had no internet access before. It costs a lot to be online here. It costs 1,5 euro / minute to call someone, send an MMS 7,5 euro as well as for 1 MB data traffic. So important to shut of the data traffic at the border, otherwise it will be very expensive.

mabontomic.jpg

Och fortfarande så gäller att man får tårtor och kakor till kaffet. Älskar svärmors baklava. Och fina dukar på borden! Nu blir det inget mer besök hos svärmor förrän till våren, om det nu inte är så att något händer med henne. Så vi håller tummarna att hon får hålla sig frisk! Vi hörs av! Ciao Catharina

And still we are getting cakes everywhere we go! Love my mother-in-laws baklava. And nice table cloths as well. Now we are not planning to go back until in the spring, if she will continue to be healthy. Otherwise, we will of course visit her in between time!! See you later! Ciao Catharina