Hej, nu är utmaningen #blogg100 igång med ett inlägg om dagen, i 100 dagar. Spännande och lite nervöst, gäller ju att hålla både motivationen och kvaliten uppe! Har ju fram tills nu insett att jag är mer av en "slow blogger" så det skall bli intressant att se hur jag och bloggen utvecklas. 

Denna veckan är det 14 år sedan jag träffade min man. Det är verkligen en  "mot alla odds" i verkliga livet.

Jag = frånskild svensk tvåbarnsmamma mitt i karriären från Stockholm som åkte till alperna med f.d. svärmor och barn för att lära mig åka skidor. 

Han = ensamstående skid- & tennislärare från Kroatien boende vinterhalvåret i Flachau, Österrike.

Jag = kunde svenska & engelska.

Han = kunde kroatiska & tyska.

Jag = satte barnen i skidskola och bestämde mig för att ta en privat skidlärare, som naturligtvis kunde engelska. Men den engelska skidläraren (singularis) var upptagen den dagen.

Han = ledig, men kunde ingen engelska.

Vi = tänkte att "body language" borde fungera för en två timmars skidlektion, haha! Och det gjorde det ju uppenbarligen! Det har varit både språkförbistringar & kulturkrockar på vägen men också massa kärlek, skratt & nya erfarenheter. 

Och som jag har sagt till både min familj och kompisar genom åren; det har inte alltid varit lätt men RÄTT!!! På återhörande, just ja, imorgon igen! Catharina

Hello, yesterday I started the #blogg100 challenge, i.e. make at least (!??) one post every day for 100 days. Will be interesting to see how the blog will develop during this time since I up until now is more of a slow blogger... both with regards to motivation but more importantly quality. 

This week it is 14 years ago that I met my husband. It is really one "against all odds" in real life...

Me = divorced with two children in the middle of a career living in Stockholm, going on a ski trip with ex-mother-in-law and children.

Him = single and ski- & tennis teacher from Croatia living part time in Flachau, Austria. 

Me = know Swedish & English.

Him = know Croatian & German.

Me = put the children in ski school and I wanted to have a private ski teacher, that could talk English. But the English ski teacher (singularis) was busy that day. 

Him = he was free but couldn't speak English. 

We = thought that we should be able to manage a ski lesson on two hours with body language, hehe Needless to say we kept on skiing together the whole week.

And it is still working, 14 years later!! Of course there has been both language- & cultural problems along the way, but more even more important much love, laughter and new experiences. 

And as I use to say to my family & friends; it has not always been easy but definitely RIGHT! See you, oh yeah, tomorrow again! Ciao Catharina