Hej, nu har vi varit och hälsat på våra kompisar i Worbis igen samt bytt till vinterdäck och servat bilen. Något som vi ju gör två gånger om året. Vi är strax på väg hem, och vi har ca 75 mil framför oss idag. Vi kom i torsdags kväll och har haft fyra mysiga dagar tillsammans, som alltid! Vi gör alltid utflykter tillsammans och denna gången blev det två.

Den första gick till ett av koncentrationslägren från andra världskriget; Dora-Mittelbau, som ligger inte så långt härifrån. Detta var ett koncentrationsläger som anlades relativt sent; 1943. Och detta var mer ett arbetsläger där man byggde raketer i gruvor inne i bergen. Men ett arbetsläger med hemska arbetsförhållanden.

Hello, now we have spend the weekend with our friends in Worbis, again. The winter tyres are on and the car is clean. This is something that we do twice a year. We are soon on our way home, approx 750 km to go today. We arrived Thursday evening and have had a long weekend together. Nice as always. We are always doing different things and this time we did the following.

The first was a visit to one of the koncentrations camps from the second world war (WWII); Dora-Mittelbau, which is located not far from where we are staying. It was set up rather late; 1943. This was more of a working camp and they build rockets in the mines. But a working camp with horrible conditions, so yes a koncentration camp.

Vi började först på museet; ett relativt litet men väl illustrerat med förhållandena här. Ovan ser ni en av ingångarna till gruvorna / underjorden där man byggde raketer.

We started at the museum; a small one but full of information on the life and death at this camp. Above you see one of the entrances to the mines where the rockets were built.

Som mest fanns här 12.000 fångar, flertalet var människor med judisk härkomst. Lägret upphörde i samband med att andra världskriget tog slut 1945.

They had approx 12.000 prisoners here, mostly people with jewish background. The camp ceased to exist when the WWII ended in 1945.

Ovan ser ni den plats där alla samlades dagligen för att räknas in. Ibland pågick det under många timmar och fångarna som redan var svaga, blev detta ytterligare en plåga.

Above you see the place where they gathered all prisoners every day, to count them in. Sometimes this procedure went on for hours which was horrible for the already weak prisoners.

Levnadsförhållandena var vidriga och många överlevde inte mer än ett par veckor här. Och ovan ser ni krematoriet.

The conditions were horrible here and many didn’t survive for more than a couple of weeks. And above you see the crematorium.

En hemsk plats att besöka men nog så viktigt att se detta med egna ögon. Kändes ändå fint att ha visat respekt för alla som dog här, och på de andra koncentrationslägrena runt om i Tyskland, och de som överlevde dessa hemska platser. Och vad hemska saker vi människor gör mot varandra. Ofattbart.

A horrible place to vist but really important. It was good to show respect to the people that had both died here, as well as survived. Both here and at the other concentrations camps from the WWII. And how horrible we can be to each other.

Utflykt nummer två blev desto muntrare då vi åkte till en området en bit från oss som heter Harz, närmare bestämt till Rappbodetalsperre. Där har man världens nästa längsta gåhängbro; 438 meter lång…

The second excursion was a fun one and we went to Harz and Rappbodetalsperre. Here they have the second largest suspension bridge in the world; 438 meter long…

… och 108 meter över marken. Och visst kändes det i magen, uuuujjj.

…and 108 meter above the ground. And yes, you did feel it…

Och visst är det vackert?

Really beautiful!

Maken på bron.

Hubby on the bridge.

Och här står vi. Var lite skakis i benen när jag hade nått andra sidan bron. Och jag som när jag var ung inte hade några problem med höjder. Men nu…

And here we are. I was a bit shaky walking to the other end of the bridge. And when I was young I had no problem with vertigo, but now…

Här är vi med Johanna, som vi hälsar på. En vacker höstdag.

Here we are with Johanna, who we are visiting. A beautiful autumn day!

Vi har ätit goda middag, bl.a. på Piccolo Mondo. Vi skulle ätit DDR Ice idag men vi glömde bort tiden så de hade stängt när vi kom på det. Vi åker omkring en del, men allt ligger relativt nära. Kul att se olika saker, och kika här så får ni se annat vi har hittat på.

På återhörande! Ciao Catharina

We have eating nice dinners; among others on Piccolo Mondo. We had planned to eat DDR Ice today but we forgot the time and they had closed when we remembered. We are traveling a bit when we are here but everything is close, in a way. Have a look here if you want to see some of the other times we have been here.

See you later! Ciao Catharina