Det kom förra måndagen. Inte det första men det sista. Hade precis kommit till Münchens flygplats och skulle precis flyga hem till Stockholm. Svågern ringde och sa att nu mår Ullis (min syster) inte bra och det ser inte bra ut. För er som inte läst om min syster tidigare så har hon haft bukspottkörtelcancer sedan 2012 men hon har givit den en rejäl känga, gång på gång. Men hon blev mer och mer märkt av sjukdomen från alla behandlingar, år ut och år ut. Jag hade planerat för en vecka i Stockholm och började fundera på vad jag skulle göra och tänkte att “Jo, jag vill nog åka hem till Uddevalla för att vara med henne och hennes familj”. Senare på kvällen ringde min svåger och vi pratade alla tre tillsammans. Det var fint! De tyckte att det var onödigt att jag kom ner. Lång väg att åka men jag sa att det vill jag nog. Och det var sista gången jag hörde hennes röst.

Förra fredagen, 7 juni, klockan 05.20 somnade hon in. Nu är hon min ängel i himlen. Min allra käraste syster! Min Ullis-Gullis. Vila i frid! Från din lillasyster Catharina

It came last Monday. It was not the first one but the last one. Was on my way to Stockholm and had just arrived with train to Munich airport. My brother-in-law called and said Ullis (my sister) is not well at all. She have had pancreases cancer since 2012 and have been giving it a good kicking over and over again over the years however she was getting weaker and weaker from all the treatments. I had planned to be a week in Stockholm and started to think what I wanted to do and yes of course I wanted to see her again and be with her and her family. Later in the evening my brother-in-law called and we talked all three. It was so nice! They thought it wasn’t necessary for me to come to them. A long way but I said “of course I want to”. That was the last time I heard her voice.

Last Friday on the 7th of June at 05.20 she died. Now she is my angel in heaven. My dearest sister! My Ullis-Gullis. Rest in peace! From you dearest little sister Catharina