Heeeej, nu har vi spenderat en knapp vecka hos svärmor i Zavidovici i Bosnia i Herzegovina. Ni som har följt mig ett tag vet ju att vi åker och hälsar på svärmor två gånger per år. Lång väg dit genom Österrike, Slovenien, Kroatien och slutligen Bosnien. Nästan 70 mil och 7-8 timmar beroende på hur mycket trafik det är vid respektive gräns med passkontroller, samt om det är någon högtid eller liknande. Denna gången åkte vi hem innan Kurban-Bajram började, en av de större muslimska högtiderna. Så mycket trafik på väg till Bosnien, helt otroligt. Man offrar ett djur, oftast ett lamm som skall vara äldre än ett år, och delar med sig till de fattiga och samlar familjen, släkt och vänner. Vi såg en man komma körande i full fart med två stackars lamm på lastflaket, de hade inte långt kvar att leva. Stackare!

Heeeello, back from nearly a week visiting my mother-in-law in Zavidovici in Bosnia I Herzegovina. You who has read my blog for a while know that we are visiting my mother-in-law approx twice a year. Long way through Austria, Slovenia, Croatia and then Bosnia. Nearly 700 km and 7-8 hours depending on how much traffic and how busy it is at each border inclusive passport controls, and if there is a public holiday or not. This time we went home just before Kurban-Bajram started, one of the biggest muslim holidays. So much traffic going to Bosnia, unbelievable. Then they are immolate an animal, mostly a lamb that should be more then 1 years old, sharing it with the poor people and family and friends. We saw a man driving in high speed with two lambs on the roof. They didn’t have long time to live. Poor animals.

Grannens hus som jag tyckte såg lite idyllisk ut, på utsidan. Bojan mamma bor kvar själv i det huset där maken växte upp. Hans pappa dog för drygt två år sedan. Se här och här för lite fler bilder och tidigare gånger vi har varit i Bosnien.

Neighbors house that I thought was photogenic. Bojan mother is still living in the house where the family has been living for many years. Husband has grown up here. His father passed away two years ago. Please see here and here from some pics and trips to Bosnia.

Maken och hans storasyster; Marina. Hon bor i Wiesbaden i Tyskland med sin man och vi pratar tyska med varandra. Bojan är en kopia av sin pappa och Marina en kopia av sin mamma.

Husband and his big sister; Marina. She lives in Wiesbaden in Germany with husband. We are talking German to each other, or all three together. Bojan is a copy of his father, and Marina of their mother.

Vi gjorde en liten utflykt en av dagarna, lite väster om Doboj. Doboj tillhör den serbiska delen av BiH. BIH är ett komplext land utifrån det perspektivet att här finns det delar som är serbiska, delar som är kroatiska och sedan huvuddelen som är muslimskt. Jag märker det främst på att när alla skyltar växlar till att vara på det kyrilliska alfabetet då är vi i den Serbiska Republiken och när jag ser moskéer då är vi i den muslimska delarna. Även det politiska landskapet ser likadant ut, komplext.

One of the days we did a excursion a bit west of Doboj. Doboj is a city in the Serb part of BiH. BiH is a complex country and there are Serb Republic, Croatian Reblublic and the Muslim region, which is the largest. I notice that we are going through the different parts mainly due to the changed alphabetic; cyrillic, then we are in the Serb Republic and if there a mosques then we are in the muslim parts. Even the politic landscape is the same, complicated.

Ena sidan av Bosnien. Fortfarande spår av inbördeskriget på 90-talet. Många platser, ställen och hus är återställda men inte överallt. Visa saker syns fortfarande, som granatsplitter och kulhål. Vissa saker ser man inte såsom t.ex. minor i marken, dessa måste man ha koll på var de är. När jag var här för första gången för knappt 17 år sedan var kriget närvarande i alla samtal. Alla som man förlorat, allt som blivit förstört. Denna delen av Bosnien var också mycket krigshärjat, och då endast drygt 10 år sedan kriget slutade och forna Jugoslavien upphörde. Idag kommer kriget upp kanske ett par gånger och nu kanske mer utifrån allt som man hade innan kriget. Lite som det glada 80-talet.

One side of Bosnia. Still traces of the war in the 90’s. Many places, houses etc has been repaired but not all, and not everywhere. You can still see the damages, or a small part of it. And some parts you don’t see, you must know where they are, such as the mines in the forest. Still there. When I was here nearly 17 years ago the war was still very present, everywhere and in all conversations. Everyone that you have lost and hurt, everything that is ruined. This part of Bosnia was also very damaged, and then only approx 10 years after the war stopped and former Yugoslavia ceased to exist. Today the war will be mentioned a couple of times but now more they talk about the life before the war. A bit like the happy 80’s.

Andra sidan av Bosnien. Det en gång mycket vackra landet med berg och vackra floder. Nu ser man delar av detta men allt är numera smutsigt och delvis inte omhändertaget. Här har vi åkt ca 1 timma upp i bergen och här flugfiskare maken med sin pappa från det att han var 3 år. Men nu finns det inte mycket vatten kvar och det vattnet som finns är inte rent.

And here is another side of Bosnia. A very beautiful landscape with mountains, forest and beautiful rivers. Now you can see traces of it since it is partly very dirty and not very well taken care of. Here we have been driving 1 hour up in the mountains. Here my husband was fly fishing with his father. But now there are very little water, and not very clean.

Syster och bror badar. Modigt!

Sister and brother swimming. Brave!

Jag satt och njöt av värmen i skuggan. Bland cigarettfimpar och skräp. Hehe man är ju anpassningsbar.

I was sitting on the “beach” enjoying the sun among cigaret butts and garbage. Hehe just to adjust.

Dagarna börjar med att vi sitter i vardagsrummet och dricker kaffe. Jag låter mor, bror och syster sitta och prata från 7 till halv 9, sedan kommer jag ner. Lite lagom för mig med all kroatiska. Sedan blir det frukost och en dag åt uštipci. Här är det mycket vitt bröd och/eller burek (typ fyllda smördegsrullar) som gäller. Så nyttigt och gott, hehe Sedan brukar vi göra något som att hälsa vi på Bojans faster Marica, handlar något för dagens middag eller något som Bojans mamma behöver, fixar något, kanske åker på en kort utflykt och sedan är vi hemma igen i vardagsrummet och sitter och pratar, fram tills läggdags. Jag förstår ju inte så mycket, eller snarare inget alls, förutom övergripande teman. Så har med mig bok, tidningar och dator och sitter bredvid.

Vi är ju här för att besöka Bojans mamma och hon vill mest vara hemma, så då är vi också det. Bojans pappa var mer ute och vi var ofta ute med honom och fiskade, plockade svamp mm mm Bojans mamma, Natalia, är så pigg och stark så det är helt otroligt. Hon är 85 år. Springer upp och ner i huset, vattnar blommor, tvättar och fixar, lagar mat och är uppe vid sex och går till sängs vid elva. Härligt att se! Hon skaffade iPad och wifi när hon var 83 år. Imponerande! Och bra för mig mig då jag tidigare var i radioskugga när jag var här. Här kostar det 15kr per påbörjade minut av ringa, skicka MMS 75 kr och 75 kr / MB för datatrafik. Så stänger av telefonen vid gränsen annars kan det lätt bli en mycket kostsam historia.

The days starts with us sitting in the living room drinking morning coffee. I’m leaving mother, brother and sister to sit and talk from 7-8.30 then I join them. A reasonable doze of Croatian talk for me. Then breakfast and one day we had uštipci. Here it is a lot of white bread and/or burek. Good to eat for a day or two. Then we normally do a couple of things such as visiting Bojans aunt, buy things for the dinner, help with things in the house or do a short excursion. Then it’s time to gather in the living room again for more talking. I don’t understand that much, well basically only the overall topics. So I bring a book, magazines and my laptop with me and sit beside and “listen”.

We are here to visit Bojans mother and she wants to be at home, so then we are home as well. Bojans father was more out and about such as went fishing, wandering in the forest, picking mushrooms etc. Bojans mother, Natalia, is 85 years old and really strong and healthy. Impressed. She is doing all things in this big house and running up and down the stairs. She got her iPad and wifi when she was 83! And that was good for me too since I had no internet access before. It costs a lot to be online here. It costs 1,5 euro / minute to call someone, send an MMS 7,5 euro as well as for 1 MB data traffic. So important to shut of the data traffic at the border, otherwise it will be very expensive.

Och fortfarande så gäller att man får tårtor och kakor till kaffet. Älskar svärmors baklava. Och fina dukar på borden! Nu blir det inget mer besök hos svärmor förrän till våren, om det nu inte är så att något händer med henne. Så vi håller tummarna att hon får hålla sig frisk! Vi hörs av! Ciao Catharina

And still we are getting cakes everywhere we go! Love my mother-in-laws baklava. And nice table cloths as well. Now we are not planning to go back until in the spring, if she will continue to be healthy. Otherwise, we will of course visit her in between time!! See you later! Ciao Catharina