Hej, dags för ett av mina “gamla” utkast. Detta känns som det mest naturliga i världen för mig idag men inte någon självklarhet. Fler språk och kulturer kom in i mitt liv på riktigt när jag träffade min ex-man. Sedan har det fortsatt. Visst låter det lite spännande att leva dagligen med fyra (eller fem?) språk och att vara i någon form av daglig mix av tre kulturer, som påverkar vårt dagliga liv.

Vårt gemensamma språk är tyska, tja eller snarare österrikiska som skiljer en del i ord men inget i grammatik. Både gemensamt oss emellan och här där vi bor, så klart. Det var ett val som vi gjorde ganska tidig då vi hade som målbild att bosätta oss här. Vilket har visat sig vara klokt! Mitt modersmål är svenska och mitt andra språk engelska. Makens modersmål är serbo-kroatiska som var det officiella språket i forna Jugoslavien. Han växte upp med att läsa på vårt alfabet varannan vecka och kyrilliska varannan vecka i skolan. Efter kriget har de tre ländernas språk glidit isär och nya ord har tillkommit i Kroatien, Serbien och Bosnien. Makens andra språk är tyska.

Hi, time for one of my "old" drafts. This feels like the most natural thing in the world to me today but not for everyone. More languages ​​and cultures really came into my life when I met my ex-husband. Then it has continued. And it is a bit different to live daily with four (or five?) languages ​​and as well as a mix of three cultures and its effect on our daily life.

Our common language is German, well Austrian to be correct, which differs somewhat in words but nothing in grammar. We talk this between us as well as here where we live, of course. It was a choice we made quite early on in our relationship as our goal was to settle here. Which has proven to be wise! My mother tongue is Swedish and my second language is English. My husband's mother tongue is Serbo-Croatian which was the official language of the former Yugoslavia. He grew up reading our alphabet every other week and Cyrillic every other week at school. After the war, the languages ​​of the three countries have slipped apart and new words have been added in Croatia, Serbia and Bosnia. My husband's second language is German.

På daglig basis, nästan, blir det alla fyra språk. Maken har mycket telefonkontakt med sina vänner på /från Balkan, jag har mycket kontakt med mina tjejer och kompisar och på telefon hemma i Sverige. Ett par gånger i veckan blir det engelska för min del med vänner och familj både i Australien, Frankrike, Sydafrika och USA. Sedan träffar vi våra kompisar här och då blir det österrikiska. Vissa har dock så mycket dialekt att jag fortfarande knappt begriper något. Men de anpassar sig när jag är med. Då de pratar med mig blir det mindre dialekt, pratar de inbördes så blir det rena rama rotvälskan. För oss känns det helt naturligt, idag!

Och visst har vi haft språkliga missförstånd genom åren. Mest dråpliga. Och visst kan det vara jobbigt att t.ex bråka på ett språk som man inte helt behärskar. Eller att försöka förklara något som den andra inte alls förstår. Men jag tror att man kan missförstå varandra lika mycket även om man talar samma språk, om man inte har en förståelse för den andra personen.

On a daily basis, almost, there will be all four languages. My husband has a lot of telephone contact with his friends in / from the Balkans, I have a lot of contact with my girls and friends on the phone in Sweden. A couple of times a week, in English for me with friends and family in Australia, France, South Africa and the USA. Then we meet our friends here. However, some have so much dialect that I still barely understand a thing. But they adapt when I join. When they talk to me, there is less dialect, if they talk to each other, they talk heavy dialect. For us this feels completely natural, today!

And of course we have had linguistic misunderstandings over the years. Most of them funny, afterwards. And yes of course, it can be difficult to fx argue in a language that you do not fully master. Or trying to explain something that the other person does not understand at all. But I think you can misunderstand each other just as much even if you speak the same language, if you do not have an understanding of the other person.

Våra tre kulturer är svenska, österrikiska och balkan. Dessa har flera gemensamma drag men mycket är också olika. Det gäller traditioner, mat, seder och själva folksjälen. Vi mixar och matchar mellan dessa tre kulturer. Men minst blir det nog av den österrikiska. Och visst har vi kraschat under årens lopp. Den största orsaken har nog varit effekterna av kriget i forna Jugoslavien som hela makens familj upplevde. Och visst har vi varit / är lite som Fire & Ice, jag och maken. Ni behöver väl inte gissa vem som är vem?

Så hur får vi ihop det? Jag tror ett par saker är viktiga; vi är båda öppna för nya saker och ingen av oss har behov av att benhårt hålla fast vid våra egna traditioner. Vi mixar och matchar och skapar oss egna traditioner. En annan viktig sak, jätteviktig, är att vi har haft samma grundvärderingar från början. Sedan har vi också skapat gemensamma mål och drömmar. En liknande livsstil har också varit en viktig grund för oss.

Något som ni undrar? Skriv gärna och fråga. Vi ses! Ciao Catharina

Our three cultures are Swedish, Austrian and Balkan. These have several common features but many are also different. It is about traditions, food and the very soul of the people. We mix and match between these three cultures. Least one in the mix is the Austrian. And yes we have had crashed over the years. The biggest reason has probably been the effects of the war in the former Yugoslavia that the whole husband's family experienced. And of course we have been / are a bit like Fire & Ice, me and my husband. You do not have to guess who is who, do you?

So how are we doing this? I think a few things is important; we are both open to new things and neither of us needs to stick to our own traditions. We mix and match and create our own traditions. Another important thing, very important, is that we have had the same basic values ​​from the beginning. We have also created common goals and dreams. A similar lifestyle has also been an important foundation for us.

Anything you are wondering? Feel free to write and ask. See you! Ciao Catharina