Hej, här kommer denna vecka ett inlägg om vad jag saknar i mitt liv. Det är ingen rangordning utan saker som jag längtar till, oavsett att jag har det fantastiskt här i alperna, oavsett corona… eller kanske inte…

Hello, this week you will see what I miss in my life at the moment. Despite my good life in Austria, despite Corona… or maybe not…

Saknar mina flickor; Mimmi 28 år och Gaby 26 år. Vi pratar både i telefonen och skriver massa (alltså massa) meddelanden på WhatsApp, vilket är jättemysigt. Men saknar att krama och pussa dem (vilket de inte alltid vill men ibland förstår det att en mamma måste få pussa och krama, hehe). Här är bilder på dem från två fina resor vi har gjort tillsammans. Mimmi studerade i Burlington, Vermont 2016/2017 och vi hälsade på henne och gjorde en roadtrip från Boston, Vermont, New Hampshire och Maine i slutet av november. Trippen avslutades med en Thanksgiving middag i hennes studenthus. Eller när vi gjorde en weekendresa till Milano då vi gick på La Scala (uppklädda och fina med champagne i pausen, naturligtvis), drack drinkar på Dolce&Gabbana Bar Martini, vi såg Nattvarden av Da Vinci och njöt av ett fantastiskt Milano. Längtar efter dem så det gör ont i hjärtat!!

I miss my girls; Mimmi 28 years old and Gaby 26 years old. We are talking a lot on the phone and writing a lot of messages (a lot) on WhatsApp, which I love. But I miss kissing and hugging them (even though they don‘t always want me to do so but they do understand a mother‘s need, hehe). Here are two lovely pics of them from two very nice trips. Mimmi study in Burlington, Vermont 2016/2017 and we visited her and made a road trip to Boston, Vermont, New Hampshire och Maine end of November. It ended with a Thanksgiving dinner at her dorm. Or when we did a weekend trip to Milan. Then we visited La Scala (dressed up to our teeth and we drank champagne in the break, of course), had drinks at Dolce&Gabbana Bar Martini, and we saw The Last Supper by Da Vinci and enjoy a beautiful weekend in Milan. Miss my girls soooo much!!

Saknar Stockholm. Staden som jag inte växte upp i och som jag kom till som 24-åring första gången på en arbetsintervju. Hade aldrig besökt staden innan. Fick jobbet, lämnade vänner och familj på västkusten och tog Stockholm till mitt hjärta, och betraktar den som min efter drygt 30 år. Saknar shoppinglördagar när man all-in och blir bjuden på champagne på LV, saknar tjejmiddagar, saknar långpromenader med fina vänner där vi pratar om allt eller inget, saknar att träna på det där superpopulära passet där man får tränga sig in för att få plats och vara helt slut och lycklig och svettig med alla tillsammans när det är slut, saknar att gå på museum, saknar att dricka drinkar och upptäcka nya restauranger.

I miss Stockholm. I didn‘t grow up here but I came here, for the first time ever, when I was 24 years old. Had a job interview. Got the job, got an apartment and left my family and friends on the west coast and embraced Stockholm. Completely. Over 30 years. It‘s my hometown. For sure. Miss shopping a Satudays when you go all-in and get a glas of champagne at LV, miss wild dinners with my girlsfriends, miss long walks with my close friends talking about all or nothing, miss those super popular fitness classes which is hard to get a place and you fight to find a good place in the class and when it‘s finished you are so happy, so sweet and completely finished, miss going to museums, miss drinking cocktails and find / test new restaurants.

Saknar mina vänner och min familj… visst även här går det fint att hålla kontakt över telefon, WhatsApp mm mm Men trots det, att träffas personligen är en annan dimension. Tidigare tog men det för givet men inte längre… Nu får man ha på sin Bucket List att träffa sina kompisar och sin familj. Märkliga tider.

I miss my friends and family.. for sure, you can keep contact over the phone, WhatsApp etc But despite all technical devices, meeting in person, is different… is better… Before corona this was give but not anymore… Now we need to have it on the Bucket List to meet and see your friend and family. IRL. Strange times.

Saknar att vara i hetluften och att ha massa ansvar och resa över hela Europa / USA. Har bott i Madrid och Frankfurt, Tyskland. Saknar kollegor, saknar kanske inte alla mail och stress men saknar ett sammanhang.

I miss to my career and to have a lot of responsibility and to travel all over Europe / US. I have lived in Madrid and Frankfurt, Germany. Miss colleagues, maybe I don‘t miss all the mails and stress but to be part of something and have a purpose.

Saknar att kunna resa. Saknar att planera en resa. Saknar spänningen att göra en resa som man inte gjort tidigare. Saknar att kolla upp nya ställen att besöka, restauranger att pröva, nya utställningar att kolla in mm Allt behöver man ju inte flyga till utan här är ju allt nära men just nu känns det som att man är upp i norra Sverige och inte 30 mil från Kroatien, Italien och Tyskland.

I miss traveling. I miss planning a trip. I miss the excitement to plan a trip which you have never not done before. I miss checking up new places to visit, new restaurants to try, new exhibitions to see etc. We don‘t need to fly in order to make this. 300 km away we have Croatia, Italy and Germany.

Saknar Afrika. Vi har varit i Egypten, Marocko, Kenya, Mozambique, Mauritius och naturligtvis Sydafrika. Sydafrika massa gånger dessutom. Saknar våra vänner i Sydafrika. Saknar djuren på savannen. Saknar att gå upp klockan fem, drick en kaffe och sedan ge sig ut på safari. Saknar Sun Downers och liksom att känna sig som Karen Blixen med alla vänner samlade. Men kanske kanske kan vi göra allt detta nästa år. Vi har bokat vår traditionella safari med våra vänner i november 2021. Då lär det bli samma rundresa som vi älskar; Durban, Safari och Kapstaden. Kanske något mer kommer upp? Vi kanske stannar 6 veckor denna gången. Vi har som längst stannat 4 veckor. Namibia och Botswana står på listan, eller dessa kanske vi kan göra när jag fyller 60 år?

I miss Africa. We have been to Egypt, Morocco, Kenya, Mozambique, Mauritius and of course South Africa. And to South Africa, a lot of time. I miss our friends in South Africa. I miss the animals at the plains. I miss waking up at five in the morning, drinking coffee and then go on safari. I miss Sun Downers and feeling like Karen Blixen with all our friends gathered. But hopefully we can make the trip next year. We have made a preliminary date in November 2021. Then we will probably do the things that we love; visit Durban, do the safari and visit Cape Town. Maybe something else? Stay for six weeks? Why not? Until now the longest time is 4 weeks. Namibia and Botswana in on the list. But maybe we will wait until my 60th birthday?

Detta är lite vad jag saknar i mitt liv just nu… Men det fina är att jag saknar saker som jag gjort och saknar faktiskt ganska få (om några) saker som jag inte har gjort. Med andra ord, jag har fina minnen med fantastiska upplevelser. Så bara att sitta och drömma lite och kanske fälla en tår… Kolla på bilder (som nu är sorterade) och minnas fina stunder. Vi ses! Ciao Catharina

This is what I miss, in my life, right now… But the nice thing is that I have done all of this and there are few things (or no things) that I still want to do, really. So I do have all this fantastic memories. Just for me to sit and dream and maybe and shed a tear or two… Check out my photos (which by the way are sorted) and remember the good times. See you! Ciao Catharina