Hipp Hipp Hurray my blog is now 10 years old. 🎂🎈🎈🎈🎈

Montecito, California November 2025.

Hej, igÄr fyllde min fina blogg GODINE 10 Är!!! TÀnk vad tiden har flugit ivÀg. Kolla första inlÀgget hÀr och det andra inlÀgget hÀr.

Varför började jag att blogga? Jo, det fanns flera anledningar. En av mina döttrar bloggade och det sĂ„g kul ut, det var populĂ€rt att blogga under 2010-talet, jag ville ha ett stĂ€lle dĂ€r jag kunde “visa” upp mina foton och jag hade precis köpt en Nikon systemkamera (en digital), jag hade precis blivit av med jobbet och hade inga andra planer Ă€n att spendera mer tid med min man. SĂ„ frĂ„n att gĂ„ frĂ„n ett jobb dĂ€r jag jobbade massor, reste massor till att bara vara ledig, var hĂ€rligt men bitvis jobbigt. För helt plötsligt hade jag massa massa tid, och vad skulle jag göra av den? Jo, blogga! Haha det har definitivt inte varit min huvudsakliga syssla för hĂ€r tjĂ€nar jag 0 kronor utan för att jag gillar att vara hĂ€r, med dig!

Hi, yesterday my lovely blog GODINE turned 10!!! Think how time has flown by. Check my first posting here and my second posting here.

Why did I start blogging? Well, there were several reasons. One of my daughters blogged and it looked fun, blogging was popular in the 2010s, I wanted a place where I could “show off” my photos and I had just bought a Nikon system camera (a digital), I had just lost my job and had no other plans than to spend more time with my husband. So going from a job where I worked a lot, traveled a lot to just being free, was wonderful but sometimes hard. Because suddenly I had a lot of time, and what would I do with it? Well, blogging! Haha it has definitely not been my main job because here I earn 0 kronor but because I like being here, with you!

Nambiti Game Reserve, KwaZulu, South Africa October 2016.

Jag har gÄtt frÄn att vara 53 Är till 63 Är. Livet har gÄtt upp och ner under dessa 10 Ären, jag har börjat jobba igen men inte pÄ heltid och jag gör mer eller mindre numera allt med min man. Det kÀndes ovant i början, för vi hade haft ett distans-Àktenskap i över 10 Är sÄ vi behövde liksom vara tillsammans 24/7 för att ta igen tiden. Vi gör fortfarande allt tillsammans; vi trÀnar ihop, Äker skidor ihop (jag har pausat detta ett par vintrar pga min rygg), vi cyklar MTB tillsammans, vi handlar mat tillsammans, vi kollar pÄ tv tillsammans, vi reser tillsammans, vi umgÄs med vÀnner och familj tillsammans och vi har trÀffat flera gemensamma vÀnner tillsammans.

Jag skall göra ett inlÀgg om mina favoritinlÀgg som kommer i helgen.

SÄ tÀnker du följa med mig pÄ mina Àventyr de nÀsta 10 Ären? DÄ Àr jag 73 Är, oj det lÀt ju förskrÀckligt!! Men om jag tar hand om mig pÄ rÀtt sÀtt sÄ kommer nog gnistan, glÀdjen och skratten att vara en del av mitt liv Àven dÄ. Vad tror du? Ha en fin dag! Vi hörs. Ciao Catharina

I have gone from being 53 to 63. Life has been up and down during these 10 years, I have started working again but not full-time and I now do more or less everything with my husband. It felt strange at first, because we had had a long-distance marriage for over 10 years so we kind of needed to be together 24/7 to make up for the time. We still do everything together; we train together, go skiing together (I have paused this for a couple of winters because of my back), we bike MTB together, we shop together, we watch TV together, we travel together, we hang out with friends and family together and we have met several mutual friends together.

I will do a post about my favorite posts coming this weekend.

So are you going to follow me on my adventures for the next 10 years? I will be 73 then, oh that sounded strange!! But if I take care of myself properly, the spark, joy and laughter will probably be a part of my life even then. What do you think? Have a nice day! See you later. Ciao Catharina