Hej, i början på september hade jag en lördag på stan med en av mina döttrar. Det var så härligt!!

Ända sedan jag var ung och bodde i Uddevalla, vi pratar nu om slutet på 70-talet, så har jag älskat den speciella känslan att gå på stan på lördagar. Att träffa kompisar, fika och kanske handla något. Sedan när jag flyttade till Göteborg 1980 fortsatte jag och min bästis med att gå på stan på lördagar. Sjävklart! Då blev de ju extra kul för då kom cafe au late till stan och helt plötsligt kunde man dricka stora koppar kaffe (minns ni Café Cappuccino på Kungsportsplatsen?) och det kändes internationellt och nytt att gå på café, och inte på konditori (som ju var det som fanns på 70-talet). Naturligtvis tog jag med mig vanan att gå på stan när jag sedan flyttade till Stockholm 1986, nu med nya vänner för jag “lämnade mina gamla vänner” i Göteborg. Och alltid lika mysigt att ta med mina vänner från Göteborg och visa upp min nya hemstad, med att just gå på stan.

Sedan kom familj och jag fortsatte med att gå på stan med mina döttrar. Även när de var små och de tyckte alltid att det var lika mysigt! Och lite kul att mina döttrar kommer ihåg hur vi åkte in till NK när de var små och fikade, och min dotter som jag var på stan med, var just på NK med sina kompisar tidigare i våras och de undrade lite vart de skulle gå inne på det stora varuhuset, och hon tog dem i handen och sa vi skall gå hit och hit. För hon kunde orientera sig perfekt, trots alla åren som gott och alla ombyggnationer.

Hello! In early September, I spent a Saturday out in town with one of my daughters. It was so lovely!

Ever since I was young and living in Uddevalla ( a small town on Swedish west coast) —we’re talking about the late 70s here—I’ve loved that special feeling of heading into town on Saturdays. Meeting up with friends, grabbing a coffee, and maybe doing a bit of shopping. When I moved to Gothenburg 1980, my best friend and I kept up the tradition of Saturday outings. Naturally! It became even more fun back then because *café au lait* had arrived in the city; suddenly, you could drink large cups of coffee (do you remember Café Cappuccino at Kungsportsplatsen?), and going to a "café" felt new and international—unlike the traditional *konditori* (pastry shop) that was the norm in the 70’s. Of course, I brought that habit with me when I moved to Stockholm in 1986—this time with new friends, since I had "left my old friends" behind in Gothenburg. It was also nice to bring my friends from Gothenburg along and show off my new hometown by taking them out into the city.

Then came family life, and I continued going into town with my daughters—even when they were little—and they always loved it just as much, as I did! It’s also fun that my daughters remember how we used to go to the NK department store for a cookie or sandwich when they were small; in fact, the daughter I was out with recently had visited NK with her friends earlier that spring. They were a bit unsure of where to go inside the huge store, but she took them by the hand and said, "We need to go here, and then here." She knew her way around perfectly, despite all the years that had passed and all the renovations.

Och just denna tradition har jag saknat så mycket genom åren. Men nu så.. En lördag på stan med en av mina döttrar. Vi går aldrig tidigt på morgonen, näh innan 12 kan man inte börja… Vackert väder var det och en lista på saker att köpa / kolla på hade vi båda, naturligtvis… Jag tog tåget och tunnelbanan in, och korsade berömda Sergelstorg…

And this is the very tradition I’ve missed so much over the years. But now... A Saturday in town with one of my daughters. We never go early in the morning—no, you can’t start before noon... The weather was beautiful, and naturally, we both had lists of things to buy or look at... I took the train and the subway in, and crossed the famous Sergels Torg...

Naturligtvis började vi på NK…. Svärsonen följde med, vilket var både oväntat och jättemysigt! Vi åt först lunch, som sig bör… Sedan köpte vi kaffe och kollade på lite saker. Jag hade en lista på personer som jag skulle köpa presenter till, så behövde gå runt, kolla och fundera lite på vad som passade till vem…

Naturally, we started at NK... My son-in-law came along, which was both unexpected and really lovely! First, we had lunch, of course... Then we bought some coffee and browsed a bit. I had a list of people I needed to buy gifts for, so I needed to walk around, look at things, and think a little about what would suit whom...

Därefter stod Svenskt Tenn på listan, för fler presenter. Precis när vi skulle gå vidare kom världens skyfall. Så vi gick in på den lilla utställningen som de hade satt upp där de visade Anna Petrus verk. Så vackra saker, som hon skapade för 100 år sedan.

Next on the list was Svenskt Tenn, to pick up more gifts. Just as we were about to move on, a massive downpour hit. So, we stepped into the small exhibition they had set up showcasing the work of Anna Petrus artwork. Such beautiful pieces—works she created a hundred years ago.

Ett citat från Svenskt Tenns hemsida “Under 1920-talet inleddes Petrus samarbete med Estrid Ericson och Svenskt Tenn. Som formgivare för företaget skapade hon några av Svenskt Tenns mest välkända tennföremål, som Spegel Lejon, Profilvas och Vas Janushuvud. Anna Petrus har gjort avtryck i svensk konst- och designhistoria och räknas i dag som en av sin tids mest betydelsefulla kvinnliga konstnärer, inte minst genom sitt samarbete med Svenskt Tenn.”

A quote from the Svenskt Tenn website: “Petrus began her collaboration with Estrid Ericson and Svenskt Tenn during the 1920s. As a designer for the company, she created some of Svenskt Tenn’s most renowned pewter objects, such as the *Lion* mirror, the *Profile* vase, and the *Janus Head* vase. Anna Petrus has left her mark on the history of Swedish art and design and is today considered one of the most significant female artists of her time—not least due to her collaboration with Svenskt Tenn.”

Inspiration!

Vi gick förbi Riche, på väg mot nästa affär. Tänk, här har man hängt mycket, ojojoj!

En härlig eftermiddag på stan där vi hann med allt vi hade på våra listor, sedan plockade vi upp mina andra dotter och svärson (han tröttnade mitt i handlingen och åkte hem för vi ville titta på allt, och vi pratar hela tiden, min dotter och jag haha) och åkte hem till svärföräldrarna för att laga mat ihop. Mao en härlig dag!

We walked past Riche on our way to the next shop. Oh dear—I’ve spent so much time hanging out there over the years!

It was a lovely afternoon in town; we managed to get everything on our lists done. Then we picked up my other daughter and son-in-law—he’d gotten tired of the shopping halfway through and went home, since my daughter and I wanted to look at everything (and we never stop talking, haha)—and headed to my in-laws' place to cook dinner together. In short, a wonderful day!

Och vilken tur jag hade. Följande lördag gick jag på stan igen, men nu i Göttingen med våra vänner Ingo och Johanna. Vi gick runt och kikade i affärer, och naturligtvis gick vi förbi Gänseliesel, av konstnären Paul Nisse. Eller gåsflickan som hon heter på svenska, och som förmodligen är den flicka som fått flest pussar i hela världen. Varje år kläs gåsflickan in i blommor och årets PhD-studenter från Göttingens Universitet, klättrar upp på brunnen och ger flickan en puss för att få tur i livet.

Gåsflickan kommer från en av Bröderna Grimms sagor, och jag har skrivit ett inlägg om Bröderna Grimm här, när vi var hos våra vänner hösten 2024.

And I got lucky. The following Saturday, I went into town again—this time in Göttingen—with our friends Ingo and Johanna. We strolled around browsing the shops and, naturally, stopped by the *Gänseliesel* statue by artist Paul Nisse. Known as the "Goose Girl," she is likely the girl who has received more kisses than anyone else in the world. Every year, the Goose Girl is adorned with flowers, and the year’s PhD graduates from the University of Göttingen climb up the fountain to give her a kiss for good luck in life.

The Goose Girl comes from one of the Brothers Grimm’s fairy tales; I wrote a post about the Brothers Grimm here, back when we were visiting our friends in the autumn of 2024.

Vi gick förbi Kunsthaus Göttingen. Nästa gång vill jag gå på en utställning här. Just nu pågår utställningen “Drag Queens and Other Stories” av Martin Schoeller. Jag ångrar att vi inte besökte denna utställningen.

We walked past Kunsthaus Göttingen Next time, I want to visit an exhibition there. Right now, the exhibition “Drag Queens and Other Stories” by Martin Schoeller. is on display. I do regret that we didn’t see this exhibition.

Bara ett fint fönster med en liten Herrnhuter-stjärna och målningen under fönstret är säkert från någon Bröderna Grimm saga.

Just a lovely window with a small Moravian star, and the painting beneath the window is surely from a Brothers Grimm fairy tale.

Och förutom att vi köpte varsina nya New Balance sneakers (mina första), så gick vi till min favoritaffär; L’Uomo è Bellissima. Här hittar jag alltid något jag vill ha, och ägarinnan har alltid snygga saker på sig som inspirerar. Det blev ett par läderbyxor (skrev så till en kompis och hon undrade vad jag menade!?), näh det blev visst tysk-svenska, det skall ju vara skinnbyxor, haha.

Ännu en mysig lördag på stan, i ett annat land, med annat sällskap. Men nu lär det dröja innan det blir en lördag på stan igen… men längtar tills nästa gång. Ha en fortsatt fin söndag. Nu skall jag städa stuga, stryka och fixa… Ciao Catharina

And besides buying ourselves new pairs of New Balance sneakers (my first ones), we went to my favourite shop: L’Uomo è Bellissima. I always find something I want there, and the owner always wears stylish outfits that inspire me. I ended up buying a pair of leather trousers.

Another lovely Saturday in the city—in a different country, with different company. It’ll probably be a while before I spend another Saturday in town like this... but I’m already looking forward to the next time. Have a wonderful rest of your Sunday. Now it’s time for me to tidy up on our Chalets, do some ironing, and get things sorted... Ciao, Catharina.