Hej, igår blev det cykling upp i bergen som planerat, andra gången på en vecka, andra gången i år. Vi får se om vi hinner med en tur till denna veckan. Och jag hoppas att vi hinner med flera turer innan vi åker till Sydafrika, i slutet på september.

Vi väntade till lunch med att ge oss av då luften behövde värmas upp. Det blir lite svalare för varje kväll, igår natt endast 12 grader i natt.

Men oj, vad jag överskattade min form / kondition. Jag började känna mig lite trött innan vi var ute i självaste lilla byn, haha. Och sedan var bara 11 km kvar, uppför. Det kändes som rena rama bergsetappen på Tour de France. Fast det var det ju inte, haha Appropå Tour de France så var vi ett par dagar före varje etapp på årets Tour de France när vi var på vår Frankrikeresa. Lite kul!

Hi, yesterday we went cycling up into the mountains as planned, the second time in a week, the second time this year. We'll see if we can manage another ride this week. And I hope we can manage several rides before we go to South Africa, at the end of September.

We waited until lunch to set off as the air needed to warm up. It gets a little cooler every night, last night only 12 degrees tonight.

But oh dear, how I overestimated my condition. I started to feel a little tired before we were out in the little village itself, haha. And then there were only 11 km left, uphill. It felt like a pure mountain stage on the Tour de France. Although it wasn't, haha Speaking of the Tour de France, we were a couple of days before each stage on this year's Tour de France when we were on our trip to France. Kind of fun!

Med några stopp för att dricka vatten så kom vi till fram till vår första riktiga stopp. Vi hade tänkt att fortsätta vidare upp i bergen, men varken jag eller maken orkade det. Vi var helt slut. Vi blev själva förvånade, men ändå skönt att känna hur kroppen jobbade, och att detta just nu är vårt max.

När vi cyklade sista delen så stod det en tjur, svart med en nosring, vid sidan av vägen. Han råmade massor, och jag blev orolig att han skulle jaga mig. Men det gjorde han som tur var inte.

Vad som är intressant när man cyklar ute i naturen, och i berg som här, är att man blir så andfådd. Man tror att benen skall bli trötta först men inte, det är pulsen som gör att man inte orkar köra snabbare. Och att man blir trött i händer och i axlar. Ok, man är ju = jag, hehe

After a few water breaks, we reached our first real stop. We had planned to continue further up into the mountains, but neither my husband nor I had the energy for it. We were completely spent. We were surprised ourselves, yet it felt good to feel our bodies working and to realize that this is our limit right now.

As we cycled the final stretch, there was a bull—black, with a nose ring—standing by the side of the road. He was bellowing loudly, and I was worried he might chase me. Fortunately, he didn't.

What’s interesting about cycling out in nature—and in the mountains, like here—is how out of breath you get. You’d think your legs would tire out first, but no; it’s your heart rate that stops you from going any faster. Plus, your hands and shoulders get tired, too. Well, *my* hands and shoulders do, anyway—hehe.

Här kände vi oss ändå glada, för nu var det dags att susa ner för bergen. Så drygt 12km där vi hade de högsta växlarna, motvind och nerför. Så härlig känsla.

We felt happy here, though, because now it was time to drive down the mountain. It was an over 12-kilometer stretch where we were in our highest gears, facing a headwind while heading downhill. Such a wonderful feeling.

Jag älskar att fylla på vattenflaskan med friskt fjällvatten. Vattnet är så gott, kallt och friskt. Denna typ av källor finns överallt här.

I love filling my water bottle with fresh mountain water. The water is so delicious, cold, and refreshing. Springs like this are found everywhere here.

Här är jag nästan hemma och jag är helt slut! Alltså helt slut. Det var länge sedan jag var så slut. Jag kommer ihåg första gången jag cyklade här i alperna, då klarade jag, med mycket om och men, knappt 8 km. Det var säkert 15 år sedan. Och då var jag vältränad, men i och för sig, jag körde spinnigklasser. Och det är ju absolut stor skillnad. Så kanske vi skall börja säsongen lite tidigare, och inte i slutet på augusti.

Just ja, jag glömde bort att säga hur vackert det är att vara ute och cykla. Naturen är så grön, fåglarna sjunger, alla fantastiska dofter, ja förutom när bönderna gödslar, ljudet från bäcken som porlar, fjärilar som flyger omkring. Helt fantastiskt.

Ha en fin dag, så hör vi snart. Ciao Catharina

Here I’m almost home now, and I am absolutely wiped out! I mean, completely done in. It’s been a long time since I was this exhausted. I remember the first time I cycled here in the Alps; I barely managed 8 km—and that was a real struggle. That was probably 15 years ago. Back then, I was in good shape—though, to be fair, I was doing spinning classes. And there is definitely a huge difference between the two. So maybe we should start the season a bit earlier, rather than at the end of August.

Oh, and I forgot to mention how beautiful it is to be out cycling. The landscape is so lush and green, the birds are singing, and there are all those wonderful scents—except, of course, when the farmers are spreading manure. There’s the sound of the babbling brook and butterflies fluttering about. It’s absolutely amazing.

Have a lovely day, see you later!. Ciao, Catharina.