Snart börjar skidsäsongen 26/27. | Soon the ski season 26/27 starts.

Hej, hur har du det? Här är allt toppen. Vi har nu fyra dagar kvar här i Kapstaden innan vi åker hem, om vi räknar med idag. Men jag tänkte byta lite tema för det blir kanske lite tråkigt att höra och se hur underbart vi har här, hehe

Tänk att det idag är sex veckor kvar tills skidsäsongen 26/27 börjar!!! Tänk ynka 6 veckor. Då skall det komma så mycket snö som det är på bilden ovan. Det hoppas vi på i alla fall!!! Bilden ovan är från coronavintern 20/21 då vi hade backarna helt för oss själva då allt var stängt. Njutbart på ett sätt, men inte på en massa andra sätt.

Hi, how are you doing? Everything is great here. We have now four days left in Cape Town before we head home—counting today, that is. I thought I’d the theme a bit; it might get a little tedious hearing and seeing how wonderful things are for us here, hehe.

Can you believe there are only six weeks left until the 26/27 ski season begins?! Just six weeks. By then, there should be as much snow as you see in the photo above—at least, that’s what we’re hoping for!!! The photo was taken during the 20/21 "corona winter," when we had the slopes all to ourselves because everything else was closed. In one way it was enjoyable, but in many other ways, it certainly wasn’t.

Maken var så här glad innan vi åkte till Sydafrika då han fick ett par nya Elanskidor av en av våra vänner! Det är en stor sak att maken överger Atomic (hans favoritskidmärke, vilket också är lokalt) , för denna säsongen i alla fall. Näh, det är väl inte riktigt helt sant då han har flera skidor, men som den huvudsakliga skidan att åka skidor på denna vintern blir det Elan.

Temperaturen hemma håller på att gå neråt sakta. Men maken oroar sig inte så mycket över det just nu. Han, som har koll på läget, säger att börjar det bli kallt och snöar om tre eller fyra veckor så är vi nöjda. Och som sagt, vi håller tummarna för en kall och snörik vinter. Som alltid.

Nu är det tredje vågen med förfrågningar om vi har plats i våra stugor, och vi hoppas att få lite fler bokningar.

Så när vi kommer hem har vi att göra för att göra allt klart för vintesäsongens start den 4 december.

Vi ses och hörs! Ciao Catharina

My husband was this happy before we left for South Africa, having received a new pair of Elan skis from one of our friends! It’s a big deal for him to abandon Atomic (which has been his favourite ski brand and it’s also local) —at least for this season. Well, that’s not entirely true, since he owns several pairs of skis, but Elan will be his primary choice for skiing this winter.

Back home, the temperature is slowly slowly dropping. But my husband isn’t too worried about that just yet. He’s keeping a close eye on things and says that if it starts getting cold and snowing in three or four weeks, we’ll be happy. And as I said, we’re keeping our fingers crossed for a cold, snowy winter—as always.

We’re now seeing a third wave of inquiries about availability in our Chalets, and we’re hoping to secure a few more bookings.

So, when we get home, we’ll have plenty to do to get everything ready for the start of the winter season on December 4th.

See you and talk to you soon! Ciao, Catharina

Tour de Flachau, etapp 2. | Tour de Flachau, stage 2.

Hej, igår blev det cykling upp i bergen som planerat, andra gången på en vecka, andra gången i år. Vi får se om vi hinner med en tur till denna veckan. Och jag hoppas att vi hinner med flera turer innan vi åker till Sydafrika, i slutet på september.

Vi väntade till lunch med att ge oss av då luften behövde värmas upp. Det blir lite svalare för varje kväll, igår natt endast 12 grader i natt.

Men oj, vad jag överskattade min form / kondition. Jag började känna mig lite trött innan vi var ute i självaste lilla byn, haha. Och sedan var bara 11 km kvar, uppför. Det kändes som rena rama bergsetappen på Tour de France. Fast det var det ju inte, haha Appropå Tour de France så var vi ett par dagar före varje etapp på årets Tour de France när vi var på vår Frankrikeresa. Lite kul!

Hi, yesterday we went cycling up into the mountains as planned, the second time in a week, the second time this year. We'll see if we can manage another ride this week. And I hope we can manage several rides before we go to South Africa, at the end of September.

We waited until lunch to set off as the air needed to warm up. It gets a little cooler every night, last night only 12 degrees tonight.

But oh dear, how I overestimated my condition. I started to feel a little tired before we were out in the little village itself, haha. And then there were only 11 km left, uphill. It felt like a pure mountain stage on the Tour de France. Although it wasn't, haha ​​Speaking of the Tour de France, we were a couple of days before each stage on this year's Tour de France when we were on our trip to France. Kind of fun!

Med några stopp för att dricka vatten så kom vi till fram till vår första riktiga stopp. Vi hade tänkt att fortsätta vidare upp i bergen, men varken jag eller maken orkade det. Vi var helt slut. Vi blev själva förvånade, men ändå skönt att känna hur kroppen jobbade, och att detta just nu är vårt max.

När vi cyklade sista delen så stod det en tjur, svart med en nosring, vid sidan av vägen. Han råmade massor, och jag blev orolig att han skulle jaga mig. Men det gjorde han som tur var inte.

Vad som är intressant när man cyklar ute i naturen, och i berg som här, är att man blir så andfådd. Man tror att benen skall bli trötta först men inte, det är pulsen som gör att man inte orkar köra snabbare. Och att man blir trött i händer och i axlar. Ok, man är ju = jag, hehe

After a few water breaks, we reached our first real stop. We had planned to continue further up into the mountains, but neither my husband nor I had the energy for it. We were completely spent. We were surprised ourselves, yet it felt good to feel our bodies working and to realize that this is our limit right now.

As we cycled the final stretch, there was a bull—black, with a nose ring—standing by the side of the road. He was bellowing loudly, and I was worried he might chase me. Fortunately, he didn't.

What’s interesting about cycling out in nature—and in the mountains, like here—is how out of breath you get. You’d think your legs would tire out first, but no; it’s your heart rate that stops you from going any faster. Plus, your hands and shoulders get tired, too. Well, *my* hands and shoulders do, anyway—hehe.

Här kände vi oss ändå glada, för nu var det dags att susa ner för bergen. Så drygt 12km där vi hade de högsta växlarna, motvind och nerför. Så härlig känsla.

We felt happy here, though, because now it was time to drive down the mountain. It was an over 12-kilometer stretch where we were in our highest gears, facing a headwind while heading downhill. Such a wonderful feeling.

Jag älskar att fylla på vattenflaskan med friskt fjällvatten. Vattnet är så gott, kallt och friskt. Denna typ av källor finns överallt här.

I love filling my water bottle with fresh mountain water. The water is so delicious, cold, and refreshing. Springs like this are found everywhere here.

Här är jag nästan hemma och jag är helt slut! Alltså helt slut. Det var länge sedan jag var så slut. Jag kommer ihåg första gången jag cyklade här i alperna, då klarade jag, med mycket om och men, knappt 8 km. Det var säkert 15 år sedan. Och då var jag vältränad, men i och för sig, jag körde spinnigklasser. Och det är ju absolut stor skillnad. Så kanske vi skall börja säsongen lite tidigare, och inte i slutet på augusti.

Just ja, jag glömde bort att säga hur vackert det är att vara ute och cykla. Naturen är så grön, fåglarna sjunger, alla fantastiska dofter, ja förutom när bönderna gödslar, ljudet från bäcken som porlar, fjärilar som flyger omkring. Helt fantastiskt.

Ha en fin dag, så hör vi snart. Ciao Catharina

Here I’m almost home now, and I am absolutely wiped out! I mean, completely done in. It’s been a long time since I was this exhausted. I remember the first time I cycled here in the Alps; I barely managed 8 km—and that was a real struggle. That was probably 15 years ago. Back then, I was in good shape—though, to be fair, I was doing spinning classes. And there is definitely a huge difference between the two. So maybe we should start the season a bit earlier, rather than at the end of August.

Oh, and I forgot to mention how beautiful it is to be out cycling. The landscape is so lush and green, the birds are singing, and there are all those wonderful scents—except, of course, when the farmers are spreading manure. There’s the sound of the babbling brook and butterflies fluttering about. It’s absolutely amazing.

Have a lovely day, see you later!. Ciao, Catharina.

Det blev visst en cykelrunda på min MTB, också denna sommar. | I enjoyed at least one round on my MTB this summer.

Hej, jag hade en bättre dag igår. Sicken tur! Dagen var full med jobb, skönt det med. Jag har naggat lite på mina sömntimmar de senaste kvällarna så igår blev det en tidig kväll. Det behövdes. Och det var skönt.

I söndag morse sa maken, näh nu är det dags att ta ut vår cyklar. Vi har ju egentligen från maj och framåt att cykla utomhus men av någon anledning blir det inget då. Samma sak varje år. Sedan under sommaren så är det fullt av turister och så många som är ute så då cyklar vi inte. Så det har blivit en tradition att vi startar vår säsong nu, den blir inte så lång och vi hinner kanske med 3-5 turer. Men lika mysigt är det ändå.

Så nu var det dags för 2026-års premiär för oss. Vi bestämde oss för att cykla till golfklubben, i dalgångarna, och med några vattenpauser tog det nästan två timmar. Med bra tempo. Så skönt.

Hi, I had a much better day yesterday. The day was full of work, which was nice. I had been going to bed a little bit late the last few nights so yesterday was an early night. It was needed. And it was nice.

On Sunday morning my husband said, well now it's time to take our bikes out. We actually have from May onwards to cycle outdoor but for some reason we won't start then. The same thing every year. Then during the summer it's full of tourists and so many people so then we don't cycle. So it has become a tradition that we start our season now, it don’t last that long and normally we have time with 3-5 trips. But it's still as nice.

So now it was time for our 2026 premiere. We decided to cycle to the golf club, in the valleys, and with a few water breaks it took almost two hours. At a very good pace. So nice.

Allt är så vackert här. Hos oss. Och grönt. Här i Salzburgerland tar man hand om sina bondgårdar och det ligger inget skräp runt omkring, gamla bilvrak eller liknande.

Everything is so beautiful here. And lush green. Here in Salzburgerland they take care of their farms and there is no garbage lying around, old car wrecks or the like.

Här har vi haft en stigning, den enda, så vi tar alltid en vattenpaus när vi kommer hit. Maken ser visst lite trött ut, eller hur?

We've had one climb, the only one, so we always take a water break when we get here. My husband sure looks a bit tired, doesn't he?

Jag älskar denna vyn! På vårt Flachau och här ser ni hur skidbackarna ser ut på sommaren. De är ju ängar på sommaren, och kossorna bor där uppe hela sommaren.

I love this view! Our Flachau and here you see what the ski slopes look like in the summer. They are meadows in the summer, and the cows live up there all summer.

Vi cyklade ju till golfklubben, så här ser ni en liten del av den. Maken undrade igår, när vi tog en promenad här, om vi kanske skulle börja golfa. Oj, sa jag. Ja, kanske, men då måste jag sluta jobba, så om två år, för nu hinner jag inte. Detta är en riktigt vacker golfklubb; Radstadt Golf Club, och är är det kul att spela här. Bra motion, sport och umgänge för mig och maken när vi blir pensionärer. Och dessa är några av nycklarna till att få en bra och hälsosamt liv.

Idag skall det bli fint väder så då skall vi ta nästa cykeltur. Denna gången blir det först upp, upp och upp och sedan blir det ner, ner och ner. Jag skall försöka mig på att cykla hela vägen upp, jag är i bra form så det klarar jag nog. det är ju att åka nerför som jag INTE tycker om, men jag skall utmana mig själv. Tänker jag. Vi får se. Ha en fin dag! Ciao Catharina

We cycled to the golf club, so here you see a small part of it. My husband wondered yesterday, when we took a walk here, if we should maybe start playing golf. Oh, I said. Yes, maybe, but then I have to stop working, so in two years, because now I don't have time. This is a really beautiful golf club; Radstadt Golf Club and it's fun to play here. Good exercise, sport and socializing for me and my husband when we retire. And these are actually some of the keys to having a good and healthy life.

Today the weather is supposed to be nice so we're going on the next bike ride. This time it's first up, up and up and then it's down, down and down. I'm going to try to cycle all the way up, I'm in good shape so I can do it. It's going downhill that I DON'T like, but I'm going to challenge myself. I think. We'll see. Have a nice day! Ciao Catharina

Ögonblicket 10.54. | The moment 10.54.

Hej, helt plötsligt har man varit tillräckligt konstant i den egna träningen så att man kan växla upp till en tyngre vikt. Inte bara på en övning, utan flera. Det känns sååå bra. Nu lägger jag in en växel till för att snart kunna växla upp till ännu en eller flera uppväxlingar av tyngre vikter, och snart räknar jag med att några muskler skall synas. Det är inte helt lätt när man är över 60 år, men jag tänker att det skall gå. Bildbevis, ja det absolut.

Men det behövs inte bara vara vikter och fokus på tyngre vikter som räknas. Näh, tvärtom! Som i sent våras när min man säger till mig att min lårmuskler är “borta”. Så har han inte sett mina ben på flera år, kanske aldrig. Och ja, han hade rätt. Tyvärr. Med mina långvariga ryggproblem har jag inte kunnat träna mina ben på flera år, inte alls på nästan ett år. Då jag fick orimliga smärtor i ryggen, så jag slutade träna benen. Det var enklast så men ingen bra lösning för mig och min kropp. Men med min naprapat på Spine Center i Stockholm fick jag ett program där jag långsamt byggt upp musklerna i mina ben. Varje dag, små övningar. Och nu går det åt rätt håll. Så all träning är bra träning men ibland måste man få hjälp, professionell hjälp. Vi hörs! Ciao Catharina

Hey, suddenly you've been consistent enough in your own training that you can switch up to a heavier weight. Not just on one exercise, but several. It feels sooo good. Now I'm adding another gear so that I can soon switch up to another one or more heavier weight changes, and soon I expect some muscles to be visible. It's not exactly easy when you're over 60, but I think it's going to work. Picture proof, yes absolutely.

But it doesn't just have to be weights and focus on heavier weights that count. Nah, quite the opposite! Like in late spring when my husband tells me that my thigh muscles are "gone". He hasn't seen my legs in years, maybe never. And yes, he was right. Unfortunately. With my long-term back problems, I haven't been able to train my legs for years, not at all for almost a year. Then I got excruciating pain in my back, so I stopped training my legs. It was the easiest way but not a good solution for me and my body. But with my naprapath at Spine Center in Stockholm I got a program where I slowly built up the muscles in my legs. Every day, small exercises. And now it's going in the right direction. So all training is good training but sometimes you need help, professional help. See you! Ciao Catharina

Min träning i juni. | My fitness schedule in June.

Hej, jag kom på häromdagen att jag tycker att det är intressant hur jag ser på min träning. Jag känner verkligen att träning är en del av mitt liv och så har det varit de senaste 40 åren (??!!?). Naturligtvis har typ av träning, intensitet, ork och vilja gått och upp och ner genom åren. Men jag märker när jag pratar med mina vänner att de flesta inte har samma regelbundenhet som jag har haft genom åren. Bara en handfull av mina vänner tränar regelbundet. Det är en härlig känsla att ha träning, som en del av mitt liv, vårt liv. För det är ett intresse som jag har delat med båda mina män, intressant eller hur? Och träning är inte något som är en tillfällighet, som kommer och går, näh det är en del av mitt liv. Trots att jag nu tx. kämpar på med min rygg. Jaja, jag vet. Jag lovade ju att inte skriva om den något mer om mina ryggproblem men de påverkar verkligen ALLT i mitt liv. Dock vet jag nu vad som är problemet och nu kan jag träna mig i form igen så jag känner mig positiv.

Jag känner också att jag är klok nog nu att anpassa mig träning / motion efter min dagsform. Som tx när vi var i Kroatien i början på juni och vi var aktiva och gick en hel del men att värken blev för stor, så en morgon vilade jag medan min man och våra kompisar tog en morgonpromenad.

Hi, I realized the other day that I think it's interesting how I look at my training. I really feel that training is a part of my life and it has been for the last 40 years (??!!?). Of course, the type of training, intensity, energy and will have gone up and down over the years. But I notice when I talk to my friends that most of them don't have the same regularity that I have had over the years. Only a handful of my friends train regularly. It's a wonderful feeling to have training, as a part of my life, our life. Because it's an interest that I have shared with both of my husbands, interesting isn't it? And training is not something that is a coincidence, that comes and goes, well it's a part of my life. Even though I'm currently struggling with my back. Yeah, I know. I promised not to write about it any more about my back problems but they really affect EVERYTHING in my life. However, I now know what the problem is and now I can train myself to be in shape again so I feel positive.

I also feel that I am wise enough now to adapt my training / exercise to my daily routine. Like when we were in Croatia at the beginning of June and we were active and walked a lot but the pain became too much, so one morning I rested while my husband and our friends took a morning walk.

Så min träning nu består av en mix av promenader, rehabträning av rygg och ben (varje dag), cykling och att träna styrka. Cyklar gör jag för att få upp puls. Hjärtat behöver också motion och mina 20 minuters spinningpass på en puls upp till 154 slag/min är den pulshöjande aktivitet jag kan göra så länge ryggen krånglar. Styrka, ja det är så viktigt för longevity. Som jag tänker en del på. Ur en positivt synvinkel

Jag som älskar att mäta och hålla koll på mina prestationer har släppt lite på det och fokuserar mer på att bygga upp min muskler i ryggen, mina sk micorövningar aka rehab-övningar. Samtidigt håller jag igång med promenader och cykling, och intensitet och längd anpassar jag utifrån den smärta jag känner (dagligen, regelbundet), och för minimera hur många värktabletter jag tar per dag. Ja, så är det; värktabletter är en del av mitt liv, dagligen. Trist. Men tur att de finns. Jag tror på att det ändå kommer en dag då jag slipper värktabletter. Det är det jag tränar för. Vi hörs! Ciao Catharina

So my training now consists of a mix of walking, back and leg rehabilitation training (every day), cycling and strength training. I cycle to get my heart rate up. The heart also needs exercise and my 20-minute spinning sessions at a heart rate of up to 154 beats/min are the heart rate-raising activity I can do as long as my back is struggling. Strength, yes, it's so important for longevity. Which I think about a lot. From a positive point of view

I, who love measuring and keeping track of my achievements, have let go of it a bit and am focusing more on building up my back muscles, my so-called micro exercises aka rehab exercises. At the same time, I keep walking and cycling, and I adjust the intensity and length based on the pain I feel (daily, regularly), and to minimize how many painkillers I take per day. Yes, that's right; painkillers are a part of my life, daily. Sad. But lucky that they exist. I believe that there will come a day when I won't have to take painkillers. That's what I'm training for. See you! Ciao Catharina