Uttråkad. | Bored.

The good old days. March 2018.

Hej, hur har ni det? Här är allt, tjaaa… ok! Energinivå och motivation kommer att sättas på prov den närmaste månaden. Snart stänger alla vinteraktiviteter och vi får den vanliga död-perioden efter en vanligtvis väldigt hektisk vintersäsong. Vilket ett normalt år är riktigt skönt. Då har vi haft fullt upp i nästan fem månader med kompisar på besök, åkt skidor samt haft stugorna fulla. Så nu pustar vi normalt ut. Meeen, denna säsongen är ju, som alla vet, annorlunda pga covid. Vi har precis gått in i sjätte månaden av lockdown, inga gäster eller kompisar på besök. Och livet i en liten alpby utan turism och allt därtill blir - TYST OCH TOMT!

Hello, how are you doing? Here is everything, well… ok! Energy levels and motivation will be put to the test in the next month. Soon all winter activities close and we get the usual dead period after a usually very hectic winter season. Which in a normal year is really nice. Then we have been busy for almost five months with friends visiting, skiing and had the Chalets full. So now we breathe a sigh of relief, normally. But, this season is, as we all know, different due to covid. We have just entered the sixth month of lockdown, no guests or friends visiting. And life in a small alpine village without tourism and everything else are - SILENT AND EMPTY!

Vi räknar dock med att skida några dagar till. Här har det snöat en del den senaste veckan så vi utnyttjar skidsäsongen till max. Imorgon och kanske söndag alpin och lördag och/eller söndag sista längdskidåkningen för denna säsong. Och sista skiddagen för denna säsongen. Det går att åka skidor lite lite till men då krävs det att vi köper liftkort, vilket då skulle bli närmare 100 Euros per dag, vilket vi väljer att avstå ifrån.

Det har varit fantastiskt att ha liftsystem öppna denna knasiga säsongen. Att vara ute i naturen ger enorm skillnad! Helt fantastiskt! Det ger oss en enorm energi. Vi hänförs av naturen varje gång, alltså varje gång! Helt fantastiskt. Att dessutom ovan på det få motion. Det fantastiska att fortsätta utvecklas som skidåkare. Utan denna möjlighet hade vi nog brakat ihop, båda två.

However, we are going to ski a few more days. It has been snowing here the last week so we use the ski season to the max. Tomorrow and maybe Sunday alpine and Saturday and / or Sunday the last cross-country skiing for this season. And the last day of skiing for this season. It is possible to ski a little more, but then we need to buy a lift pass, which would then be closer to 100 Euros per day, which we choose to refrain from.

It has been fantastic to have the lift systems open this quirky season. Being out in nature makes a huge difference! Totally fantastic! It gives us enormous energy. We are captivated by nature every time, every single time. Amazing!! To also get exercise on top of it. It's great to continue to develop as a skier. Without this opportunity, we would probably have crashed together, both of us.

Så nu gäller det att hitta motivation och energi! Inifrån och tillsammans. Jag har pratat med lite kompisar i veckan och just energin verkar vara låg hos många just nu. Oavsett var man bor. Oavsett vad man gör. Så vi är inte de enda. Detta är så viktigt att veta att man inte är ensam. Hämta energi från andra, utifrån. Som när jag häromdagen fick en inbjudan till en kort session från min svägerska Tess om hur man gör Giacometti-figurer. Så var aktiv och dela med dig av den energin du har, till andra.

Jag tänker också att det är viktigt att sänka kraven lite. Oavsett om man har ett jobb eller inte. Vila lite mer / hitta små pauser i tillvaron. Vara lite förlåtande och fundera på vad som är ett måste för dig. Kan du tillfälligt skala bort detta? Du har alltid ett val. Men samtidigt tror jag att det är viktigt att planera och både hitta aktiviter som ger energi och samtidigt planera aktiviteter som just nu kanske inte är så roliga men som bygger upp dig / stärker dig när livet återgår till lite mer normal. Och att flowet inte är där, kanske inte nu eller väldigt sällan, men då gäller det att Just Do It.

Så heja mig och heja oss för att vi klarar oss igenom april! Sedan kommer härliga maj! Vi ses! Ciao Catharina

So now it's important to find motivation and energy! From within and together. I have talked to a few friends this week and the energy seems to be low for many right now. No matter where you live. No matter what you do. So we are not the only ones. It’s so important to know that you are not alone. Retrieve energy from others, from outside. Like when the other day I received an invitation to a short session from my sister-in-law Tess on how to make Giacometti figures. So be active and share the energy you have with others.

I also think it is important to lower the requirements a bit. Whether you have a job or not. Rest a little more / find small breaks in life. Be a little forgiving and think about what is a must for you. Can you temporarily let this go? You always have a choice. But at the same time, I think it is important to plan and both find activities that provide energy and at the same time plan activities that right now may not be so fun but that build you up / strengthen you when life returns to a little more normal. And that the flow is not there, maybe not now or never, but then it is important to Just Do It.

So keep on moving, both for me and for you! We will make it through this April! Then comes glorious May! See you! Ciao Catharina

Magnetröntgen och rehab. | MRI and rehab.

Me enjoying tennis. Flachau, Austria July 2020.

Hej, måndag igen och snart är mars på väg mot sitt slut. Här snöar det i massor och har gjort sedan förra veckan. Tyvärr dålig sikt ett par dagar så vi har tagit det lugnt hemma. Men solen kommer så från imorgon kör vi järnet tills backarna stänger i påsk. Lite tidigare än vanligt men helt ok för att denna märkliga säsong. Snön kommer förmodligen att vara kvar ett bra tag till så vi får nog vänta på våren lite tid. Men vårljuset är här och på söndag ställs klockorna om så då blir kvällarna ännu lite ljusare. Skönt!

Jag fick resultatet av min magnetsröntgen som jag gjorde för två veckor sedan. Så den långa versionen:

Disken ovanför där jag är opererad är också skadad, därav känningar i ryggen (typ knivhugg). Kan ev bli aktuellt med en operation till, pust, beroende på om den slits mer. Jag får hugg då och då när jag böjer mig och nu vet jag vad det är. Dessutom har jag fortfarande konstant ont i ischiasnerven och det beror på att mitt stelopererad område tyvärr inte får den support som den borde från höften, då jag har artros i höften. Så istället för att de jobbar tillsammans, jobbar mina mot varandra.

Så både goda och dåliga nyheter. De dåliga nyheterna är att jag skall undvika fallskärmshoppning typ, samt burpees och alla typer av hopp. Det är ok, hehe! Jag skall även minska ner på långa promenader, vilket är trist. Jag har ju märkt att jag börjar få spinal stenos känningar efter ca 12.000 steg. Förra sommaren var jag uppe i ca 18.000 steg, så en klar minskning. De goda nyheterna är att jag kan träna upp min core, höft och ben så att jag får bra stöd, och kan därigenom hålla igång. Dessutom skall tydligen cykling vara riktigt bra. 3 ggr i veckan med högt tempo/belastning. Meeen gymmet är ju inte öppet (fortfarande lockdown) och det är vinter. Så kanske köper en motionscykel hemma. Funderar och kollar runt på alterantiv. Det lär dröja över två månader innan vi kan cykla igen så lite lång tid utan att jag kan röra mig. Tydligen visar forskningen att om jag cyklar enligt ovanstående så kan ryggen förbättras och jag kan gå längre sträckor. Jag vill ju vandra i sommar samt kunna spela tennis. Fortfarande finns drömmen om löpning där men vi får se. Så en cykel vore nog en bra investering för min hälsa. Men under tiden är jag igång med rehabiliteringsövningar 3 gånger i veckan, igen. Heja! Heja! Vi ses! Ciao Catharina

Hi, Monday again and soon March is coming to an end. It is snowing a lot here and has been since last week. Unfortunately poor visibility for a couple of days so we have taken it easy at home. But it will be sunny tomorrow and onwards so we’ll ski until the slopes close at Easter. A little earlier than usual but perfectly ok for this strange season. The snow will probably stay for a while longer so we will probably have to wait for spring for a while. But the spring light is here and on Sunday the clocks are set back to Summer time so the evenings will be even brighter. Nice!

I got the result of my magnetic resonance imaging that I did two weeks ago. So the long version:

The disc above where I am operated on is also damaged, hence sensations in the back (such as stabbing). May possibly be relevant with another operation, cross fingers not, depending on whether it wears out more. So then pain that I have been feeling, has its explanation. In addition, I still have constant pain in the sciatic nerve and this is because my stiffened area unfortunately does not get the support it should from the hip, as I have osteoarthritis in the hip. So instead of working together, mine body parts work against each other.

So both good and bad news. The bad ones are that I should avoid skydiving type, as well as burpees and all types of jumps. It's ok, hehe! I will also reduce my long walks, which is sad. I have noticed that I start to feel spinal stenos pain after ca 12.000 steps. Last summer I was up in about 18,000 steps, so it’s decreasing. The good news are that I can train my core, hip and legs so that I get good support, for the above, and keep on moving. In addition, apparently cycling should be really good. 3 times a week with a high pace / load. But the gym is not open here due to the lockdown and it is winter. So maybe we buy an exercise bike at home. It will probably take over two months before we can cycle again, and it’s a bit too long to wait. Apparently the research shows that if I cycle according to the above, my back can be improved and I can walk longer distances. I want to hike this summer and be able to play tennis. The dream of running is still there, but we'll see. So the cycling would be a good investment for my health. In the meantime I am started doing the rehabilitation exercises 3 times a week, again. Here we go! See you! Ciao Catharina

366 dagar och inget slut i sikte... | 366 days and still counting...

Hej, åter hemma i Österrike efter en dryg vecka hemma i Stockholm. Uj, att resa är inte detsamma men mer om det i ett annat inlägg senare i veckan. Men det var så mysigt att träffa mina flickor. Vi hängde tillsammans nästan hela veckan. De jobbade på dagarna och jag gjorde typ, inte mycket. Jo, lite läkarbesök och så. Jag träffade dock inga vänner för det kändes jobbigt/stressig med all coronatestning för att komma dit och hem. Trist men det får bli telefonkontakt istället och så får det bli mer av det nästa gång jag är hemma.

Åter till rubriken. Igår för ett år sedan stängdes Österrike ned för coronaviruset och dess utbrott. Visst anade vi att det inte skulle gå över snabbt, men att det skulle ha denna effekten och att det skulle fortsätta så här länge, det anade väl ingen. Kanske lika bra det. Talen stiger och vaccinet dröjer. Allas samtalsämne, vilket är helt naturligt, så låter det vara här på bloggen.

Vintern har kommit tillbaka, som den alltid gör denna tiden på året. Massa snö så det blir skidåkning när sikten har klarnat. Här i Flachau hos oss kan vi njuta av ski-in&ski-out denna helgen och nästa helg. Sedan stänger man för säsongen. Helt ok. Vi tar oss till andra liftsystem och njuter av skidåkning så länge det går, vilket brukar vara fram till en vecka efter påsk.

Vi ses! Ciao Catharina

Hi, back in Austria after a little over a week in Stockholm. Uh, traveling is not the same but more on that in another post later this week. But it was so nice to meet my girls. We hung out together almost all week. They worked during the day and I kind of did, not much. Well, some doctor visits and so on. However, I did not meet any friends because it felt wrong / stressful with all the mandatory corona testing to get there and home. Sad but will talk on the phone instead and see them next time I'm home.

Back to the headline. Yesterday, a year ago, Austria was shut down for the coronavirus and its outbreak. Of course we suspected that it would not pass quickly, but that it would have this effect and that it would continue for so long, no one knew. Maybe just as well. The numbers rise and the vaccine is delayed. Everyone's first topic of conversation, which is completely natural, so no need to address here as well.

Winter has returned, as it always does this time of year. Lots of snow we will be skiing when the view has cleared. At the moment more snow is coming with a lot of fog. Here in Flachau we can enjoy ski-in & ski-out this weekend and next weekend. Then they close for the season. That’s is fine. We will go to other lift systems and enjoy skiing as long as possible, which is usually until a week after Easter.

See you! Hello Catharina

Cold calls.

Me in helicopter over Vicoria Falls, Zimbabwe. November 2019.

Hej, läste en artikel i helgen om “Cold Calls”. Detta är när man som säljare ringer upp personer / företag som inte är ens kunder. Mao man har ingen relation till dem alls men man vill ha dem som kunder. De svåraste samtalen som säljare. Men nu hade man tydligen definierat om begreppet för att avse när man ringer upp vänner / familj utan att ha avtalat en tid med dem. Hmmm!! Lite märkligt! Men visst, jag bestämmer oftast i förväg med de flesta av mina kompisar / min familj att vi skall höras av den och den dagen och det klockslaget. Men inte alltid och inte för alla. Vissa ringer jag bara till och tvärtom.

Så gjorde vi ju alltid förr, innan mobiltelefonen kom in i vårt liv, på tidigt 90-tal. Då hade man ju också en hemtelefon, utan nummerpresentation. Så man visste ju inte vem som ringde. Men nu har det tydligen blivit vanligare i coronatider att man hörs av spontant. Men inte utan att folk våndas. För vissa är det helt nytt och de är osäkra på vad att prata om. Man känner sig störd. En sak som jag inte gillar med denna typ av samtal är de kompisar som ringer upp och när man inte svarar, lämnar de ett meddelande “Ring upp mig!”. Detta är jag allergisk mot. Är det viktigt, lämna ett meddelande om att det är viktigt så ringer jag upp så fort jag kan. Annars ringer jag upp när det passar.

Jag kommer ihåg på glada 80-talet när man jobbade och pratade glatt i telefonen med kompisar. På jobbet. Långa stunder. Ojoj, det skulle inte hända idag. Men å andra sidan, så sitter säkert många och skickar massa meddelanden under jobbtid. Vilket väl får ses som samma sak, eller?

Läste också en artikel/krönika i Svenska Dagbladet, tror jag att det var, för ett par år sedan och att hen ansåg att telefonsamtalet var dött. Att ingen ringer lägre och att man inte behöver prata med varandra längre för man kunde kommunicera på andra sätt. Redan då tänkte jag, fel fel fel. Man kommer alltid att vilja höra vandras röster. Samt att det är olika beteende i olika länder. Som t.ex min man och hans vänner. De skriver jättesällan textmeddelanden, de ringer ALLTID. Och om ni har varit på semester i länderna kring medelhavet har ni säkert märkt det också. Man ringer till varandra. Man fixar saker snabbt. Man får feedback direkt.

Så, det var mina lite flyktiga tankar kring “Cold Calls” med vänner. Hur tänker du? Vi ses! Ciao Catharina

Husband in helicopter over Vicoria Falls, Zimbabwe. November 2019.

Hello, read an article this weekend about "Cold Calls". This is when you as a salesperson call people / companies who are not customers. In other words, you have no relationship with them at all, but you want them as customers. The most difficult conversations as a salesperson. But now the term is used when you call friends / family without having agreed a time with them. Hmmm!! A little bit strange! But sure, I usually decide in advance with most of my friends / family when we should be heard, which day and time. But not always and not for all friends. Some I just call and vice versa without prior time and date set.

Calling someone up without any prior arrangement was how we did it when I grew up, before the mobile phone came into our lives in early 90's. Then you also had a home phone, without a number presentation. So you did not know who called. Sort of a surprise. But now it has apparently become more common in corona times to call someone spontaneously. For some it is completely new and they are unsure of what to talk about. You can feel disturbed because you are in the middle of something, or just not ready spend time on the phone. One thing I do not like about this type of call are friends who call and when you do not answer, they leave a message "Call me!". I'm allergic to this. If it is important, leave a message that it is important and I will call as soon as I can. Otherwise I call when it suits me.

I remember during the happy 80's when I worked and talked happily on the phone with friends. At work. Long calls. Wow, that would not happen today. But on the other hand, many people probably sit and send a lot of messages during working hours. Which may well be seen as the same thing, right?

I also read an article in a Swedish newspaper, I think it was, a couple of years ago and that writer thought the phone call was dead. That no one calls anymore and that you no longer need to talk to each other because you could communicate in other ways. Even then, I thought, wrong wrong wrong. You will always want to hear voices. As well as there is different behavior in different countries. Such as my husband and his friends. They very rarely write text messages, they ALWAYS call. And if you have been on holiday in the countries around the Mediterranean, you have probably noticed it too. You call each other. You fix things quickly. You get feedback immediately.

So, that was my slightly fleeting thought about "Cold Calls" with friends. What are you thinking about it? See you! Ciao Catharina

Fyra språk och tre kulturer dagligdags. | Four languages and three different cultures daily.

Me & my husband overlooking Flachau from Eben ski resort. January 2020.

Hej, dags för ett av mina “gamla” utkast. Detta känns som det mest naturliga i världen för mig idag men inte någon självklarhet. Fler språk och kulturer kom in i mitt liv på riktigt när jag träffade min ex-man. Sedan har det fortsatt. Visst låter det lite spännande att leva dagligen med fyra (eller fem?) språk och att vara i någon form av daglig mix av tre kulturer, som påverkar vårt dagliga liv.

Vårt gemensamma språk är tyska, tja eller snarare österrikiska som skiljer en del i ord men inget i grammatik. Både gemensamt oss emellan och här där vi bor, så klart. Det var ett val som vi gjorde ganska tidig då vi hade som målbild att bosätta oss här. Vilket har visat sig vara klokt! Mitt modersmål är svenska och mitt andra språk engelska. Makens modersmål är serbo-kroatiska som var det officiella språket i forna Jugoslavien. Han växte upp med att läsa på vårt alfabet varannan vecka och kyrilliska varannan vecka i skolan. Efter kriget har de tre ländernas språk glidit isär och nya ord har tillkommit i Kroatien, Serbien och Bosnien. Makens andra språk är tyska.

Hi, time for one of my "old" drafts. This feels like the most natural thing in the world to me today but not for everyone. More languages ​​and cultures really came into my life when I met my ex-husband. Then it has continued. And it is a bit different to live daily with four (or five?) languages ​​and as well as a mix of three cultures and its effect on our daily life.

Our common language is German, well Austrian to be correct, which differs somewhat in words but nothing in grammar. We talk this between us as well as here where we live, of course. It was a choice we made quite early on in our relationship as our goal was to settle here. Which has proven to be wise! My mother tongue is Swedish and my second language is English. My husband's mother tongue is Serbo-Croatian which was the official language of the former Yugoslavia. He grew up reading our alphabet every other week and Cyrillic every other week at school. After the war, the languages ​​of the three countries have slipped apart and new words have been added in Croatia, Serbia and Bosnia. My husband's second language is German.

Husband with one of his friend; Boris. Trogir, Croatia. October 2020

På daglig basis, nästan, blir det alla fyra språk. Maken har mycket telefonkontakt med sina vänner på /från Balkan, jag har mycket kontakt med mina tjejer och kompisar och på telefon hemma i Sverige. Ett par gånger i veckan blir det engelska för min del med vänner och familj både i Australien, Frankrike, Sydafrika och USA. Sedan träffar vi våra kompisar här och då blir det österrikiska. Vissa har dock så mycket dialekt att jag fortfarande knappt begriper något. Men de anpassar sig när jag är med. Då de pratar med mig blir det mindre dialekt, pratar de inbördes så blir det rena rama rotvälskan. För oss känns det helt naturligt, idag!

Och visst har vi haft språkliga missförstånd genom åren. Mest dråpliga. Och visst kan det vara jobbigt att t.ex bråka på ett språk som man inte helt behärskar. Eller att försöka förklara något som den andra inte alls förstår. Men jag tror att man kan missförstå varandra lika mycket även om man talar samma språk, om man inte har en förståelse för den andra personen.

On a daily basis, almost, there will be all four languages. My husband has a lot of telephone contact with his friends in / from the Balkans, I have a lot of contact with my girls and friends on the phone in Sweden. A couple of times a week, in English for me with friends and family in Australia, France, South Africa and the USA. Then we meet our friends here. However, some have so much dialect that I still barely understand a thing. But they adapt when I join. When they talk to me, there is less dialect, if they talk to each other, they talk heavy dialect. For us this feels completely natural, today!

And of course we have had linguistic misunderstandings over the years. Most of them funny, afterwards. And yes of course, it can be difficult to fx argue in a language that you do not fully master. Or trying to explain something that the other person does not understand at all. But I think you can misunderstand each other just as much even if you speak the same language, if you do not have an understanding of the other person.

Last swim before we went home from Porec. October 2020

Våra tre kulturer är svenska, österrikiska och balkan. Dessa har flera gemensamma drag men mycket är också olika. Det gäller traditioner, mat, seder och själva folksjälen. Vi mixar och matchar mellan dessa tre kulturer. Men minst blir det nog av den österrikiska. Och visst har vi kraschat under årens lopp. Den största orsaken har nog varit effekterna av kriget i forna Jugoslavien som hela makens familj upplevde. Och visst har vi varit / är lite som Fire & Ice, jag och maken. Ni behöver väl inte gissa vem som är vem?

Så hur får vi ihop det? Jag tror ett par saker är viktiga; vi är båda öppna för nya saker och ingen av oss har behov av att benhårt hålla fast vid våra egna traditioner. Vi mixar och matchar och skapar oss egna traditioner. En annan viktig sak, jätteviktig, är att vi har haft samma grundvärderingar från början. Sedan har vi också skapat gemensamma mål och drömmar. En liknande livsstil har också varit en viktig grund för oss.

Något som ni undrar? Skriv gärna och fråga. Vi ses! Ciao Catharina

Our three cultures are Swedish, Austrian and Balkan. These have several common features but many are also different. It is about traditions, food and the very soul of the people. We mix and match between these three cultures. Least one in the mix is the Austrian. And yes we have had crashed over the years. The biggest reason has probably been the effects of the war in the former Yugoslavia that the whole husband's family experienced. And of course we have been / are a bit like Fire & Ice, me and my husband. You do not have to guess who is who, do you?

So how are we doing this? I think a few things is important; we are both open to new things and neither of us needs to stick to our own traditions. We mix and match and create our own traditions. Another important thing, very important, is that we have had the same basic values ​​from the beginning. We have also created common goals and dreams. A similar lifestyle has also been an important foundation for us.

Anything you are wondering? Feel free to write and ask. See you! Ciao Catharina