Hop-on&Hop-off

Hej, jo men just så har det känts med min träning hela detta året och det har snart gått ett halvår nu. Det är verkligen Hop-on& Hop-off när det gäller min träning och min hälsa. Jag börjar träna, och så strejkar ryggen och jag får ont, ibland fruktansvärt ont. Jag vilar. Sedan börjar jag långsamt igen, är hoppfull. Lägger på lite mer antingen steg, eller vikter eller stretch, och så strejkar ryggen igen. Alltid dessa muskelkramper. Alltid. Och så har det varit hela detta året, hittills. Så tröttsamt! Men jag ger inte upp!

Jag har fått reda på vad som är på tok med min rygg via magnetröntgen, och det känns så skönt! Äntligen! Tänk att man alltid måste gå till många olika läkare, sjukgymnaster, fysioterapeuter för att tillslut träffa den som vet!! Det gäller att vara idog och att inte ge upp. För mig var det så viktigt att jag var tvungen att få reda på vad det är för fel på min rygg för jag vill leva ett så friskt liv jag kan i 20 år till. Och nu har jag fått en enormt viktigt nyckel till det. Den enda och riktiga anledningen till longevity, om du frågar mig.

Orsaken till alla min ryggproblem är att mina muskler i ryggen som skyddar ryggraden är helt förtvinande från mitten av ryggen och nedåt. Det så kallade muskelstödet för ryggen finns inte där längre. Till skillnad från många andra stora muskelgrupper kan ryggmusklerna (särskilt de små stabiliserande musklerna nära ryggraden) förtvina asymmetriskt och mycket lokalt just där smärtan eller skadan sitter.

Och det är en ond cirkel, ju mindre man rör sig för att man får ont, desto mer försvagas musklerna. Japp, jag vet. till och med min maken märker att mina benmuskler har försvunnit?!? För så fort jag har börjat träna benmusklerna de senaste året så har jag fått ont i ryggen, så näh självklart blir det mindre och mindre träning.

Hi, yes, that's exactly how my training has felt this whole year and it's almost been six months now. It's really a Hop-on & Hop-off situation with both my training AND my health. I start training, and then my back strikes and I get pain, sometimes terribly painful. I then rest. Then I start slowly again, I'm hopeful. I add a little more either steps, or weights or stretching, and then my back strikes again. Always these muscle cramps. Always. And that's how it's been this whole year, so far. So tiring! But I'm not giving up!

I've found out what's wrong with my back through MRI and it feels so good! Finally! I think it’s necessary to having to go to many different doctors, physiotherapists, physiotherapists to finally meet the one who knows!! It's important to be persistent and not give up. For me it was so important that I had to find out what was wrong with my back because I want to live as healthy a life as I can for another 20 years. And now I've got a hugely important key to that. The only and proper purpose with longevity, if you ask me.

The cause of all my back problems is that my back muscles that protect the spine are completely atrophied from the middle of the back and down. The so-called muscle support for the back is no longer there. Unlike many other large muscle groups, the back muscles (especially the small stabilizing muscles near the spine) can atrophy asymmetrically and very locally right where the pain or injury is.

And it's a vicious circle, the less you move because you get pain, the more your muscles weaken. Yep, I know. Even my husband notices that my leg muscles have disappeared?!? Because as soon as I started training my leg muscles in the last year, my back has hurt, so of course I'm training less and less.

Här, i mitten på april kämpar jag för att stå rakt… gick som en krokig gammal gumma under ett par veckor. Inte skönt.

Men nu så har jag börjat rehabilitera, riktigt riktigt långsamt. Oj, riktiga microövningar. Men det hjälper. Så långsamt, långsamt blir det bättre. Och för muskelkramper är enda lösningen att träna upp musklerna. Regelbundna besök hos fysioterapeut blir min väg framåt med träningsprogram som bygger upp mig igen.

Så nog om mina ryggproblem som började 2013 då jag till slut inte kunde gå mer än 500 meter, eller att stå i mer än 10 minuter och som var så svårdiagnostiserad men som det visade sig vara Central Spinal Stenos som sedan blev bättre med två ryggoperationer 2019 och 2022, men som därefter har varit bättre och sämre. Nu sämre de senaste halvåret.

Men uppåt och framåt! Vi hörs! Ciao Catharina

Here, in middle of April I’m struggling stand up straight… I was walking and standing like an old, really old lady… poor me.

But now I've started rehabilitating, really really slowly. Real micro exercises. But it helps. So slowly, slowly it gets better. And for muscle cramps, the only solution is to train the muscles. Regular visits to a physiotherapist are my way forward with a training program that builds me up again.

So enough about my back problems that started in 2013 when I finally couldn't walk more than 500 meters, or stand for more than 10 minutes and which was so difficult to diagnose but which turned out to be Central Spinal Stenosis which then got better with two back surgeries in 2019 and 2022, but which has since been better and worse. Now worse for the last six months.

But upwards and forwards! See you! Ciao Catharina

När kroppen strejkar. | My body is on strike.

Hej, idag har vi städat stugorna igen, denna gången båda men vi hade igår kväll och idag på oss. Så då är det lugnt, ingen stress. Men ingen dans på rosor, det tar ca 3 timmar för en stuga. Idag städade vi i 4 timmar. Nu börjar det närmar sig nedräkning på antal städningar som vi har kvar för denna sommarsäsong, fyra stycken . Skönt! Vi stänger ju stugorna i början på september, vilket är tidigt, då vi åker till Kroatien i början på september för ett stort party och efter det så bestämde vi oss för att stänga för säsongen. Men visst ju fler städningar vi har, desto bättre sommaruthyrning har vi. Just i år har vi haft lite tur och våra gäster har stannat två till tre veckor så antal städningar har blivit färre, och skönt dessutom att vi inte har behövt att städa båda stugorna på en och samma dag, förutom denna helgen. DET är jobbig.

Jo, men nu är jag inne i en märklig fas med min kropp. Jag känner mig mer stark och vältränad på länge, både konditionsmässigt och i styrka. Jag går längre och längre i bra tempo utan att få ont, jag cyklar om maken på våra MTB-turer och visst börjar det synas lite konturer från muskler. Kul! MEN samtidigt känns det som att hela kroppen strejkar. Tänk en motor som har slut på olja. Hela maskineriet = kroppen känns trög och orörlig. Jag har dessutom ont i vänstra höften och höger knä, ojoj. Vilket gör att jag får en diagonal obalans i kroppen. Jag kommer kan knappt sätta mig på ett golv utan att ha stöd, och vi skall inte tala om att komma upp. Jag ställer mig inte frivilligt på en stol eller liknande. Jag tror att det är min Centrala Spinal Stenos som spökar, fortsatt. För när den började dyka upp så var känslan densamma. Så jag har nu bokat tid hos en naprapat på Spine Center för att kolla vad det kan vara. Kanske kan de ge lite tips och råd på stretching och styrkande övningar att göra. Jag har börjat att stretcha efter varje pass jag tränar, och herregud vad stel jag är. Men nu så, nu har jag börjat med det. Också.

Men jag får tänka positivt! Jag kan styrketräna, jag kan gå längre promenader och jag kan cykla. Och jag har mindre värk och äter inga värktabletter just nu. Jag tänker ibland på hur min kropp skulle vara om jag inte tränade regelbundet. Då hade jag förmodligen varit mycket orörlig och med en ännu sämre kropp. Så jag fortsätter att kämpa på och får helt enkelt kolla upp vad det kan vara.

Min stackars kropp och jag! Ha en fin fortsatt fin lördag! Ciao Catharina

Hi, today we have cleaned the cottages again, this time both of them but we had yesterday evening and today on us. So then it is calm, no stress. But it still takes abound 4 hours, without any break. Now the countdown is approaching on the number of cleanings that we have left for this summer season, four in total. Great! We close the cottages at the beginning of September, which is early, as we are going to Croatia at the beginning of September for a big party and after that we decided to close for the season. But of course the more cleanings we have, the better summer rental we have. This year we have been a bit lucky and our guests have stayed two to three weeks so the number of cleanings has been fewer, and it is also nice that we have not had to clean both cottages on the same day, except for this weekend. IT is hard work.

I am now in a strange phase with my body. I feel stronger and more fit then I have felt in a long time, both in terms of fitness and strength. I walk further and further at a good pace without getting pain, I cycle past my husband on our MTB rides and of course some contours from muscles are starting to appear. Fun! BUT at the same time it feels like my whole body is on strike. Imagine an engine that has run out of oil. The whole machinery = the body feels sluggish and immobile. I also have pain in my left hip and right knee, oh my. Which causes me to have a diagonal imbalance in my body. I can barely sit on a floor without support, and let's not talk about getting up. I don't voluntarily stand on a chair or the like. I think it's my Centrala Spinal Stenos that's haunting me, still. Because when it started to appear, the feeling was the same. So I've now booked an appointment with a naprapath at Spine Center to check what it could be. Maybe they can give some tips and advice on stretching and strengthening exercises to do. I've started stretching after every workout, and oh my god I'm so stiff. But now, now I've started doing that. As well.

But I have to think positively! I can do strength training, I can go for longer walks and I can ride my bike. And I have less pain and I'm not taking any painkillers right now. I sometimes think about what my body would be like if I didn't train regularly. Then I would probably be very immobile and with an even worse body, absolutely. So I keep fighting and simply have to check out what it could be.

My poor body and I! Have a nice Saturday! Ciao Catharina

Vackra oktober. | Beautiful October.

Hej, oktober som ju tog slut i veckan var otroligt vacker! Jag och maken bestämde oss nu i höst att vi måste börja vara ute mer. Vi är ju duktiga på att gå till gymmet, så från ett hälsoperspektiv är vi duktiga. Men just att vara ute, förutom på vintersäsongen då det blir massa skidåkning, är vi inte duktiga på. De naturliga tillfällena när man åker fram och tillbaka till jobbet tx har vi ju inte, då vi jobbar hemifrån. Så sagt och gjort, vi är ute och går 3-6 dagar i veckan. Allt från 30 minuter till 1 1/2 timma, på olika ställen runt oss. Förra veckan gjorde vi också årets sista mountainbiketur. 3 timmar. Just på cykel är jag stark då jag spinnar mycket. Det blev inte så många turer denna sommaren på vår MTB men nästa år, då blir det cykla av. Härlig!!

Hello, October, which ended this week, was incredibly beautiful! My husband and I decided this fall that we need to start being outdoor more. We are good at going to the gym, so from one aspect of health are we good. But just being outdoor, except in the winter season when there is a lot of skiing, we are not so good. We don't have the natural opportunities when you go back and forth to work etc, since we work from home. So said and done, we are out and about 3-6 days a week. Everything from 30 minutes to 1 1/2 hours, in various places around us. Last week we also did the last mountain bike ride of the year. 3 hours. Especially on the bike I am strong as I do a lot of spinning. We didn’t do that many rides this summer on our MTB, but next year, then it will be cycling. I love it!!

Jag tror aldrig att jag har sett så vita svanar som dessa. De liksom lyste om dem. Som en reklam för vittvätt och tvättmedel. 😂

Att promenera är ju en perfekt motionsform. Ur många perspektiv. Man får frisk luft, solljus (i alla fall när det är så här vackert) annars dagsljus samt mjuk motion. Men jag märker att jag inte är så start på att gå, för det har jag mer eller mindre skippat de senaste 10 åren pga min Centrala Spinal Stenos, men efter mina två ryggoperationer samt rehab är jag nu på rätt väg. Och ni skall vet hur skönt det är!! Att kunna gå mer än ett par kilometer utan att behöva ta värktabletter för värk när man kommer hem, eller ta värktabletter innan man går ut för att klara av att gå. Jag märker fortfarande viss stelhet när jag går “längre”, som igår, då det blev 7 km samt lite kyligt ute. Men jag kan numera hålla bra tempo hela tiden mer eller mindre hela tiden. Och ännu ett framsteg att jag ändå inte behöver ta värktablett.

I don't think I've ever seen such white swans as these. They sort of shone about them. Almost like a ad for detergent and getting clothes white. 😂

Walking is a perfect form of exercise. From many perspectives. You get fresh air, sunlight (at least when it's this beautiful) otherwise daylight and gentle exercise. But I notice that I'm not that good at walking, because I've more or less skipped it for the last 10 years due to my Central Spinal Stenosis, but after my two back surgeries and rehab, I'm now on the right track. And you should know how nice it is!! Being able to walk more than a couple of kilometers without having to take pain killers for the pain when you get home, or take pain killers before you go out in order to be able to walk. I still notice some stiffness when I walk “longer”, like yesterday, when it was 7 km and a bit chilly outside. But I can now keep a good pace most of the time. Yet another step forward that I do not need to take painkillers.

Det är så vacker! Jag stannar till här och där och bara andas in luften och tar in den vackra miljön.

It is so beautiful! I stop here and there and just breathe in the air and take in the beautiful surroundings.

Vi väljer olika rundor här i vårt närområde. Kul med ombyte tycker jag. Maken skulle kunna gå samma runda varje dag, varje vecka, varje månad…

We choose different rounds here in our local area. Nice to change, which I need. However my husband could walk the same round every day, every week and every month…

Vi har verkligen njutit av denna vackra oktober, jag och maken. Alltid tillsammans. Vi kommer att fortsätta nu i november och hålla på även fast vädret inte lockar ut oss. Och snart är det ju vinter och skidåkning! Vi ses! Ciao Catharina

My husband and I have really enjoyed this beautiful October. Always together. We will continue now in November and keep going even if the weather doesn't tempt us out. And soon it will be winter and skiing! See you! Ciao Catharina

Läkning. | Healing.

Hej, hur har ni det så här inför jul? Stressigt förmodar jag! Det tror jag de flesta har med allt som skall fixas, få klart och förberedas. Här hos oss, inte alls. Vilket känns konstigt. Varför kanske du undrar? Dels har jag en liten familj där allt löper på, allt är mer eller mindre förberett och vilket inte är så mycket då vi har bestämt oss för att skala ner allt denna jul- och nyårshelgen just för att jag opererats. Så bara lite pynt, en julgran och lite god mat. Och bara umgås med mina fina barn som kommer hit till oss. Och jo, ingen skidåkning för mig heller denna säsong så det sparar ju massa tid. Tråkigt, jo visst. Supertråkigt, men en säsong är ok! Det blir promenader i snön istället, för att få frisk luft, inte så långa och inte så länge. Förmodligen en och annan lunch för att möte upp maken och familjen som åker skidor.

Hello, how are things? I suppose stressful this close to Christmas! Which I think most people are with everything to be fixed, get ready and get prepared. Here with us, not at all. Which feels strange. Why maybe you wonder? Partly because I have a small family where everything runs good, partly because everything is more or less prepared and we have also decided to scale down everything this Christmas and New Year holidays because of my operation. So just some decoration, a Christmas tree and some good food. And just to spend time with my sweet children who will come here to us. And yes, no skiing for me either this season so it saves a lot of time. Sad, of course. And super boring, but one season is ok! There will be walks in the snow instead, getting fresh air, not so long. Probably occasional a lunch to meet up with my husband and family, who are skiing.

Min läkning går framåt, men långsamt. Nu har det gått knappt sex veckor sedan min operation och jag kan nu börja utöka mina promenader till 15+ minuter, ett par gånger om dagen samt fortsätta med att göra små core-övningar. Denna veckan kan jag också börja med att cykla också korta stunder och perfekt då att vi har en cykel hemma. Fortsätter att äta relativt starka värktabletter men hoppas kunna dra ner på dem snart, inte helt, inte än, men snart. Beräknad tid för att vara helt återställd är ungefär 6 månader. Jag läser och kollar upp hur och vad jag kan göra efter min operation. Bra kom-ihåg. Det är lång tid, men faktiskt värt det. Längtar orimligt mycket att kunna gå igen och bara njuta. Utan smärta, utan värk. Mitt mål är att kunna gå 5 km i maj. Sedan längre och längre och att kunna vandra i sommar. Ha en fin dag från ett soligt och snöigt Österrike! Ciao Catharina

My healing is going forward, but slowly. It has now been almost six weeks since my surgery and I can now start expanding my walks to 15+ minutes, a couple of times a day and continue to do small core exercises. This week I can also start by cycling as well shorter periods. Perfect that we have a stationary bike at home. Will continue to eat relatively strong pain killers but hope to be able to cut down soon, not totally, not yet, but soon. Estimated time to be fully restored is about 6 months. I read and look up in the brochure how and what I can do after my surgery. Need to be reminded since it takes time. But it is worth it. Longing unreasonably much to be able to walk again and just enjoy them. Without pain. My goal is to be able to walk 5 km in May. Then longer and longer and to go hiking in the summer. Yieahha. Have a nice day from a sunny and snowy Austria! Ciao Catharina

Så var jag opererad igen... | Another surgery...

Hej, jomen ja nu är jag opererade i ryggen igen. Operationen gjordes för drygt två veckor sedan. Detta är samma typ av operation som jag gjorde 2019, mao för Central Spinal Stenos. Denna gången var det på kotan L3, förra gången opererades jag på L4 och L5, mao de två sista kotorna på ryggraden. Så en kota upp i ländryggen. Förra gången gjorde jag en större operation; dekompression och fusion (steloperation). Denna gången gjorde jag “bara” dekompression.

Jag kom in tidigt på morgonen den 15 november och åkte hem vid lunch dagen därpå. Operation tog två timmar med full narkos. Allt gick bra och jag var uppe och gick på toaletten redan på tidig eftermiddag. Det viktigaste efter narkosen är att kunna kissa igen. Och de kommer med jämna mellanrum och gör ultraljud för att se om urinblåsan är tömt. Varför? Jo, för att om urinblåsan inte töms kan de lätt bli infektion och ju längre den är fylld desto svårare kan det vara att komma igång med kisseriet. Så det är ju bra att de kollar detta.

Hello, well, yes, I have had another back surgery. The operation was done just over two weeks ago. This is the same type of surgery I did in 2019, mao for Central Spinal Stenos. This time it was on vertebra L3, last time I had surgery on L4 and L5, ie the last two vertebrae on the spine. Then a vertebra up in the lumbar spine. Last time I had major surgery; decompression and fusion (rigid surgery). This time I did "only" decompression.

I came in early in the morning on November 15th and went home at lunchtime the next day. Operation took two hours with full anesthesia. Everything went well and I was up and going to the toilet already in the early afternoon. The most important thing after the anesthesia is to be able to urinate again. And they come periodically and do an ultrasound to see if the bladder is empty. Why? Because if the bladder is not emptied, it can easily become infected and the longer it is full, the more difficult it can be to start urinating. So it's good that they check this.

Man har ju 5 ryggkotor i ländryggen, från 1-5. Nu har jag opererat de nedersta tre och förhoppningsvis räcker det, men det är inte helt säkert. Tyvärr. Kanske behöver jag stelopererad även L2??!! Varför? Jo, även L2 ser svajig ut men förhoppningsvis kan den “rätta” till sig nu när L3 är opererad. Så jag håller tummarna.

Varför opererades jag igen och vad är Central Spinal Stenos? Jo, för jag har de senaste åren kunnat gå kortare och kortare sträckor utan att få enorm värk. Vi pratar om ca 1 km, totalt. Om jag har kämpat på så har jag kunnat gå längre, det går då långsammare och långsammare att gå och med följd att jag får jätteont efteråt och behöver äta värktabletter. Operationen utförs för att vidga ryggradkanalen och återskapa det utrymme nerverna behöver för att kunna återta sin funktion.

Spinal Stenos är kort och gott trängsel i ryggkanalen. Vill du se mer om min förra operation kolla här Central Spinal Stenos

You have 5 vertebrae in the lumbar spine, from 1-5. Now I have operated on the bottom three and hopefully it will be enough, but it is not completely certain. Unfortunately. Maybe I need another surgery also L2??!! Why? Well, even L2 looks weak, but hopefully it can "fix" itself now that L3 is operated on. So I'm keeping my fingers crossed.

Why did I have surgery again and what is Central Spinal Stenosis? Well, because in recent years I have been able to walk shorter and shorter distances without getting huge pain. We are talking about 1 km, in total. If I have struggled, I have been able to walk further, but then slower and slower, and as a result I get excruciating pain afterwards and need to take painkillers. The operation is performed to widen the spinal canal and recreate the space the nerves need to regain their function.

Spinal Stenosis is short and sweet congestion in the spinal canal. If you want to see more about my last operation, check here Central Spinal Stenos

Så hur går det för mig drygt två veckor efter operationen? Jodå, det går långsamt framåt. Det gör ont och jag blir supertrött, både i kroppen och i hjärnan. Började göra lite mer förra veckan då allt kändes ok men oj det straffade sig och jag har behövt att dra ner på aktiviteter, radikalt. Mao allt där jag är på benen mer än 1 timma i sträck är INTE bra. Så det blir begränsat med aktiviteter men å andra sidan helt ok. Jag har dragit ner på smärtstillande men äter fortfarande en rejäl dos. Operationen är ju ingen titthålsoperation utan man har ju varit inne och sågat, karvat och bråkat med både själva ryggkotan och med muskler och nerver. Så inte konstigt att det tar tid att läka. De första fyra veckorna skall man ta det riktigt lugnt, sedan kan man börja bygga på med mer aktiviteter, långsamt långsamt. Totalt rehabiliteringstid räknar man till sex (6) månader. Så japp, ett tag tills jag kan vara upp och skutta som vanligt, mao i mitten på maj 2023.

Vi ses! Ha en fin helg! Ciao Catharina

So how am I doing two weeks after surgery? The progress is slow, really slow. It hurts and I get super tired, both in my body and in my brain. I started to do a little more last week when everything felt ok but I got “punished” for that and I have had to cut back on activities, radically. Basically anything where I'm on my feet for more than 1 hour straight is NOT good. So it limits the activities but on the other hand it’s completely ok. I've cut back on the painkillers but still take a hefty dose. The operation is not a peephole operation, on the contrary, they have been inside sawing, carving and messing with both the vertebra itself and with muscles and nerves. So no wonder it takes time to heal. The first four weeks you should take it really easy, then you can start to build on with more activities, slowly slowly. Total rehabilitation time is calculated at six (6) months. So yeah, a while until I can be up and running as usual, i.e. mid May 2023.

See you! Have a nice weekend! Ciao Catharina