Bröstkorrigering. | Breast correction.

Hej, jag opererades för bröstcancer våren 2020. Precis då corona satte världen ur spel. Jag hade varit på mammografi i början på året och där upptäckte de att jag hade ett tidigt stadie av bröstcancer. Jag fick tid för operation i slutet på mars. Jag lämnade maken i Flachau dagen innan lockdown och innan hela Europa stängde ner. Mitt vänstra bröst opererades och minskades med 283 gram. Så det är relativt stor skillnad på mina bröst, och landstinget i Stockholm erbjuder gratis bröstkorrigering när skillnaden är mer än 250 gram (vilket jag tror är gränsen). Jag har funderat ett tag på om jag ville korrigera det andra bröstet eller inte. Men nästan 300 grams skillnad är relativt stor skillnad och fördelen är att man opererar bort mjölkgångarna (där bröstcancern oftast börjar) och att jag har problem med ryggen, och att den skillnaden kan påverka höger/vänstersida. Så nu i våras bestämde jag mig för att göra en korrigerande operation. De har tagit bilder på mig på plastkirugin på Karolinska och jag har fått en tid att träffa dem i början på september. Så efter det får vi se när jag får en operationstid.

Hi, I had surgery for breast cancer in the spring of 2020. Just when corona stopped the world. I had had a mammogram early the same year and there they discovered that I had an early stage of breast cancer. I got an appointment for surgery at the end of March. I left my husband in Flachau the day before the lockdown and before the whole of Europe shut down. My left breast was operated and reduced by 283 grams. So there is a relatively large difference in my breasts, and the county council in Stockholm offers free breast correction when the difference is more than 250 grams (which I think is the limit). I have been thinking for a while whether I wanted to correct the other breast or not. But a difference of almost 300 grams is a relatively big difference and the advantage is that you operate on the milk ducts (where breast cancer usually starts) and that I have problems with my back, and that the difference can affect the right/left side. So this spring I decided to have corrective surgery. They have taken pictures at the plastic surgeon department at Karolinska and I have been given an appointment to meet them at the beginning of September. So after that we'll see when I get a surgery appointment.

Våren 2020 blev jag kvar i Stockholm till mitten på juni, nästan tre månader. Först operation, sedan strålbehandling och därefter skulle maken opereras för hjärtflimmer, och mitt under värsta fasen i corona. Saknade maken oändligt men fick tid att umgås med mina fina tjejer. Jag hade tänkt att träffa vänner men med tanke på strålbehandlingen och restriktioner med att vara på sjukhuset varje dag under värsta coronaspridningen så blev det inte mycket med det. Men jag fick möjlighet att gå på mina sommarkeramikkurs, och umgås med mina goa tjejer. Vi passade då på att fotografer oss tillsammans när körsbärsträden blommade i Kungsträdgården.

In the spring of 2020, I remained in Stockholm until the middle of June, almost three months. First surgery, then radiotherapy and then my husband would be operated for heart fibrillation, and in the middle of the worst phase of corona. Missed my husband endlessly but had time to hang out with my beautiful girls. I had planned to see friends but given the radiation treatment and restrictions of being in the hospital every day because of the corona virus, it didn't happen much. But I had the opportunity to attend my summer pottery course, and spending time with my girls. We took the opportunity to photograph ourselves together when the cherry trees blossomed in the Kungsträdgården.

Nedan kan du läsa mer om min bröstcancer och min behandling. Det jag kommer ihåg mest är mina promenader till Karolinska varje dag, hur jag tog min temperatur och att jag insåg att min normala kroppstemperatur är 36 grader och hur oändligt trött jag blev av stålbehandlingen. Minns den tiden som i dimma, eller snarare, jag minns inte mycket. Men allt har gått bra och alla kontroller sedan dess visar fina resultat. Så det känns bra. Vi ses! Ciao Catharina

Below you can read more about my breast cancer and my treatment. What I remember most are my walks to the hospital every day, how I took my temperature and realized that my normal body temperature is 36 degrees and how endlessly tired I became from the radiation treatments. I remember that time like in a fog, or rather I don’t remember much. But everything has gone well and all check-ups since then shows fine results. So it feels good. See you! Ciao Catharina

Jag har bröstcancer. / I have breast cancer.

Min vårdplan för bröstcancern. / My treatment plan for breast cancer.

Läkning och planering inför strålbehandling. / Healing and plans for the radiation.

Så trött. Så trött. / So tired. So tired.

Färdigbehandlad. / Treatement is finished.

Back in business.

1984. 2004. 2024. 2044.

Hej, maken och jag firar vår 20-åriga bröllopsdag senare i höst. Och vi insåg tidigare i våras närmare bestämt söndagen den 25 februari att vi hade träffats just denna söndagen. 2002. Ja, ni vet kanske hur vi träffades? Den korta versionen är att han var min skidlärare. Och nu har vi varit tillsammans i 22 år. Hade vi gjort ett vad med våra vänner och familjer då hade inget trott på vår kärlek. Vi var en riktig högoddsare.

Just för att det gått 20 år så kom vi på att det kunde vara lite kul att se på våra liv i 20-års intervaller. För det kan vi ju.

Hi, my husband and I will be celebrating our 20th wedding anniversary later this fall. And we realized earlier this spring, more specifically on Sunday, February 25, that we had met on this very Sunday. 2002. Yes, maybe you know how we met? The short version is that he was my ski instructor. And now we have been together for 22 years. If we had made a bet with our friends and families then no one would have believed in our love. We were a real high bidder.

Because 20 years have passed since we first meet, we figured it could be a bit fun to look at our lives in 20-year intervals. Because we can..

2002 - 40 år och mitt i livet! Jag är relativt nyskild från min ex-man, jobbade som VD för ex-makens familj, precis återhämtat mig från en utmatningsdepression och så träffade jag denna galna skidlärare, mao min man. Det har inte alltid varit lätt, men det har alltid varit rätt!! Mina två döttrar var relativt unga när vi blev tillsammans. Det fick en bra styvpappa, även fast det tog ett tag för dem att lära känna varandra. Bl.a beroende på språkförbistringar. Maken pratade kroatiska och tyska, inte vi. Men vi lärde oss alla tyska. Tänk vad gör man inte för kärleken.

2002 - 40 years old and in the middle of life! I'm relatively recently divorced from my ex-husband, worked as a CEO for my ex-husband's family, just recovered from a depression and then I met a crazy ski instructor, i.e my husband. It hasn't always been easy, but it's always been right!! My two daughters were relatively young when we met. He has always been a good stepdad, even if it took them a while to get to know each other. Among other things language barriers. My husband spoke Croatian and German, we not. But we all learned German. What don't you do for love.

Vår första semester, vi fyra tillsammans, gick till Kroatien. Mysigt! Först var jag hos fd svärföräldrarna i Toskana och hämtade upp mina tjejer. Jag stannade några dagar och vi gjorde bl.a en utflykt till den fantastiska parken The Tarot Garden som den franska konstnärinnan Niki de Saint Phalle byggde och hon bodde också där. Här står jag och Gaby och har en av de fina tarot statyerna som backdropp. Inte helt fel eller hur?

Our first holiday, the four of us together, was to Croatia. Cozy! First I was with the former in-laws in Tuscany and picked up my girls. I stayed a few days and we made, among other things, an excursion to the fantastic park The Tarot Garden, which the French artist Niki de Saint Phalle built and she also lived there. Here Gaby and I stand with one of the fine tarot statues as a backdrop. Nice, right?

1982 - 20 år och jag har livet framför mig! På en strand utanför Rom. Tågluffandes med min bästis. Tänk om vi hade tagit en omväg med tåg till Jugoslavien och vi hade träffats då? Han en fullblod jugoslav och jag en oskyldig svenska. Spännande tanke!

Jag skulle börja plugga juridik till hösten på Göteborgs Universitet. Vi hade flyttat ifrån vår barndomsstad Uddevalla två år tidigare till Göteborg och vi jobbade båda två. Men vi kom på att studier på universitetet skulle vara kul, och så blev det. Ett bra beslut som gav mitt liv en ny riktning.

1982 - 20 years and I have my life ahead of me! On a beach outside Rome. Inter railing with my bestie. What if we had taken a detour by train to Yugoslavia and we had met then? He a full-blooded Yugoslav and I an innocent Swede. Exciting thought!

I was going to start studying law in the fall at the University of Gothenburg. We had moved from our childhood town of Uddevalla two years earlier to Gothenburg and we both worked. But we figured that studying at university would be fun, and it was. This changed my life.

2024 - hissnande 40 år emellan dessa foton. Är jag nöjd? Absolut! Mer än nöjd, faktiskt! Jag har gjort massa bra val, ett par icke-val som jag ångrar lite, och naturligtvis flera dåliga val men dessa tillsammans har format mig till den jag är idag och givit mig grunden till där jag är. Jag är en väldigt pragmatisk person, tänker sällan på dåtid, oroar mig mer för framtiden mer försöker att njuta av nutid.

Det känns som att det händer en massa i vår kompiskrets nu, och inte bra saker, så jag är tacksam för allt som jag/vi har och var jag/vi är.

2042 - 80 år. Undrar hur livet ser ut då? Lever vi båda två? Hur ser våra liv ut? Egentligen behöver man inte göra DNA-test för att se vad man har för ärftliga sjukdomar, man kan se på ens föräldrar och släkt och därigenom dra slutsats om vad som ligger och lurar i släkten. Men med motion av kropp och hjärna, hälsosam mat och vänskap så kan man förlänga / försena visa sjukdomar eller helt enkelt ha tur att kanske inte få något. Cancer, alzheimer och/eller reumatism, alla tre sjukdomar finns i alla generationer på både min mammas och pappas sida, och de har avlidit relativt unga. Så jag har aldrig tänkt att jag blir gammal, kanske någonstans runt 70 år. Men vi får helt enkelt se.

Mitt mål är att vi skall leva ett så hälsosamt liv som möjligt med massa skratt, umgänge, upplevelser och rörelse. Och tänker att det är det jag kan göra för att få en så bra fortsättning på mitt/vårt liv som möjligt.

Ha det så fint! Vi ses! Ciao Catharina

2024 - a whopping 40 years between these photos. Am I satisfied? Absolutely! More than happy, actually! I have made a lot of good choices, a couple of non-choices that I regret a little, and of course several bad choices but these together have shaped me into who I am today and gave me the foundation for where I am. I am a very pragmatic person, rarely think about the past, worrying more about the future, try to enjoy the present more.

It feels like a lot is happening in our circle of friends now, and not good things, so I'm grateful for everything that I/we have and where I/we are.

2042 - 80 years. Wondering what life looks like then? Are we both alive? What do our lives look like? Actually, you don't need to do a DNA test to see what hereditary diseases you have, you can look at your parents and relatives and thereby draw conclusions about what lies lurking in the family. But with exercise of the body and brain, healthy food and friendship, you can prolong / delay some diseases or simply be lucky to maybe not get anything. Cancer, alzheimer's and/or rheumatism, all three diseases are present in all generations on both my mother's and father's side, and they have died relatively young. So I never thought I'd get old, maybe somewhere around 70. But we'll simply have to see.

My goal is for us to live as healthy a life as possible with lots of laughter, socializing, experiences and movement. And I think that this is what I can do to get as good a continuation of my/our life as possible.

Have a great time! See you! Ciao Catharina

Det här med koffein och att sova... | Caffein and sleeping...

Hej, hur sover du? Jag är en person som alltid har haft sömn som min super power. Jag har alltid kunnat sova överallt och jag har verkligen kunnat göra allt jag har gjort just för att jag har kunnat sova gott. Jag har också under nästan hela mitt liv också prioriterat att sova. Dessutom behöver jag lite mer sömn än många andra, ca 9 timmar.

Under många år har jag alltid fått negativa kommentarer om att jag behöver mina 9 timmars sömn. Men jag har hållt benhårt på att detta är jag och jag behöver min sömn för att klara av allt. Jag har också mer fart när jag är vaken så har aldrig känt att jag har förlorat tid, förutom om jag skulle jämföra mig med de som behöver 5 timmars sömn. Så snabb/effektiv är jag inte, eller…

Dock har ju sömnen påverkats under perioder; småbarn, stressigt på jobbet, menopaus, corona oro och nu lite smått åldern etc etc Och när jag varit på resor, konferenser så har det blivit lite sömn med tidigare morgnar, sena middagar, ibland nattklubb och då har jag varit helt slut när jag kommit hem igen efter ett par dagar / en vecka. Men med ett par dagars extra sömn så är allt bra igen.

Men för över 10 år sedan märkte jag att jag sov dåligt och vaknade upp mitt i natten och absolut inte kunde somna på ett par timmar. Jag drack kaffe och te, som jag alltid gjort. Jag har alltid kunnat sova även fast jag druckit kaffe sent, svart te inga problem, till och med med en eller två koffeintabletter. MEN så var vi hos makens mamma och sov över med relativt dåliga sängar men utan varken kaffe eller svart te på eftermiddagen / kvällen och jag sov som ett barn flera kvällar på raken och då insåg jag att det var koffeinet som påverkade min sömn. I allt som tx cola cola mm mm

Tiden som jag behöver sluta blir tidigare och tidigare och det har varit runt tolv i flera år men måste nu gå mer mot klockan elva. Japp, på förmiddagen. Och dessutom begränsa mängden kaffe, inklusive svart te. Jag hoppas att jag slipper sluta med kaffe helt och hållet… Men jag vill ju behålla min super power så jag får helt enkelt anpassa mig efter det.

Hur är det för dig? Sover du mycket? Lite? Påverkar koffein dig eller inte?

Nu skall jag strax sova! Vi ses! Ciao Catharina

Hello, how do you sleep? I am a person who has always had sleep as my super power. I've always been able to sleep everywhere and I've really been able to do everything I've done precisely because I've been able to sleep well. I have also prioritized sleeping for almost my entire life. In addition, I need a little more sleep than many others, about 9 hours.

For many years I have always received negative comments about needing my 9 hours of sleep. But I've been adamant that this is me and I need my sleep to cope with everything. I also have more speed when I'm awake so have never felt like I've lost time, except if I were to compare myself to those who need 5 hours of sleep. I'm not that fast/efficient, or…

However, sleep has been affected for periods; toddlers, stress at work, menopause, corona worries and now a bit by age etc etc And when I've been on trips, conferences, I've had little sleep with earlier mornings, late dinners, sometimes nightclubs and then I've been completely exhausted when I arrived home again after a couple days/ a week. But with a couple of days of extra sleep, everything is fine again.

But over 10 years ago I noticed that I was sleeping poorly and would wake up in the middle of the night and absolutely couldn't fall asleep for a couple of hours. I drank coffee and tea, as I always did. I have always been able to sleep even if I drank coffee late, black tea no problem, even with a caffeine tablet or two. BUT then we stayed with my husband's mother and slept over with relatively bad beds but without either coffee or black tea in the afternoon / evening and I slept like a child several nights in a row and then I realized that it was the caffeine that affected my sleep. In everything like tx coke coke etc etc

The time that I need to stop is getting earlier and earlier and it's around twelve for many years but now I have to go more towards eleven o'clock. Yep, in the morning. And also be a bit careful about the amount of coffee, including black tea. I hope I don't have to give up coffee altogether... But I want to keep my super power, so I simply have to adapt to it.

How is it for you? Do you sleep a lot? A little? Does caffeine affect you or not?

I'm going to sleep now! See you! Ciao Catharina

Hur går det med min Spinal Stenos? | How is it going with my Spinal Stenos?

Hej måndag och hej på dig! September är här och vädret är vacker här hos oss. Just nu. Jag är fortsatt trött men har tagit mig tid att vila i helgen. Välbehövligt! Osäker på om jag är piggare idag men det är bara att kämpa på. Nu börjar vår sommarsäsong ta slut och precis som när det gäller vintersäsongen så märker jag det framförallt på att lördagarna är fria. Ingen städning och inga gäster som åker och kommer. Vi har några veckor uthyrda i september så några städdagar till men sedan lediga helger fram till början / mitten på december.

Så hur går det med min Spinal Stenos? Blev jag bra efter operationen i november förra året? Svaret är väl kort och gott, nej! Jag är bättre än vad jag var förra året men bra, nej! Tyvärr! Jag har ont när jag går och står men det positiva är att värken / smärtan går över fortare och jag äter mindre värktabletter. Jag har dem alltid med mig vart jag än går och när jag vet att det blir en aktiv dag så tar jag värktabletterna innan för att lindra smärtan. Som tx när vi skall städa en stuga. Då behöver jag ta värktabletter innan för att klara det. Har vi båda stugorna, då är det tufft för min kropp. Supertufft! Men annars har jag skurit ner på tabletterna, vilket är skönt. Smärtan är mest nervsmärta som går ner genom benen, efter denna operation är det vänstra benet. Och den smärtan har jag nästan hela tiden.

Kommer jag någonsin att bli smärtfri? Oklart. Jag kanske behöver en operation till så att hela min ländrygg är opererad. Ryggkotan i ländryggen består av kotorna 1-5. Första operationen var på L5 och L4 med steloperation. Min kirurg sa att operationen som jag gjorde i november var absolut nödvändig och den var på L3,. Men tyvärr såg inte L2 och L1 så bra ut heller men kanske med en förhoppning att dessa skulle rätta till sig. Tyvärr inte!

Så fortsättning följer! Vi ses! Ciao Catharina

Hello Monday and hello to you! September is here and the weather is beautiful here. Right now. I'm still tired but have taken time to rest this weekend. Much needed! Not sure if I'm fitter today, if not, then I just has to fight. Now our summer season is coming to an end and just as with the winter season, I notice it above all that Saturdays are free. No cleaning and no guests coming and going. We have a few weeks rented out in September so a few more cleaning days but then free weekends until the beginning / middle of December.

So how is my Spinal Stenosis? Did I get well after the surgery last November? The answer is short and not so sweet, no! I'm better than I was last year but, no! Unfortunately! I have pain when I walk and stand, but the positive thing is that the pain goes away faster and I take less pain pills. I always have them with me wherever I go and when I know it's going to be an active day, I take the pain pills before to ease the pain. As fx when we have to clean a Chalet. Then I need to take painkillers beforehand to cope. If we have both cabins, then it's tough on my body. Super tough! But otherwise, I have cut back on the tablets, which is good. The pain is mostly nerve pain that goes down through the legs, after this surgery it is the left leg. And I have that pain almost all the time.

Will I ever be pain free? Unclear. I may need another operation so that my entire lower back is operated on. The vertebrae in the lumbar spine consist of vertebrae 1-5. First operation was on 5 and 4 with rigid operation. My surgeon said the surgery I had in November was absolutely necessary and it was on 3,. But unfortunately 2 and 1 didn't look that good either but maybe these would correct themselves after this operation. Unfortunately not!

So to be continued! See you! Ciao Catharina

2020-03-11.

Hej, hur har du det? Här är det bara bra! Vi har haft kompisar på besök och igår hade vi en helkväll här hos oss. Kul! Nästa vecka kommer min systerdotter med familj, men de bor i en av våra stugor så det blir enklare, för oss alla. Mysigt att de kommer och hälsar på. Jag planerar mat och drinkar, för några kvällar tillsammans. Och fint att hon och hennes syster vill komma och vara med mig och maken efter att deras mamma, min syster, gick bort för fyra år sedan.

Kommer ni ihåg datumet ovan? Det var då Europa stängde ner för epidemi. Tre år sedan igår! Och Österrike stängdes ner för två vintersäsonger och vår ekonomi gick i kras. Dessutom opererades jag för bröstcancer och maken för förmaksflimmer. Det var mycket som hände då.

Mars är ju månaden som jag skall titta lite närmare på min / vår ekonomi och göra en femårsplan för oss. Vi driver ju två företag och dessutom “går jag” i pension om knappt fem år. Så det känns som en bra tid att analyser, planera och titta runt vad vi kan göra bättre, för idag och får vår framtid. Planera smartare och bättre.

Corona och nedstängningen av landet / Europa påverkade oss något oerhört, båda våra företag. Vi gick från att ha bra omsättning i båda företagen till 0 kr i intäkter. Som tur var lyckades vi hålla oss flytande via sparkapital och att vi fick kreditfritt på banken under denna perioden. Men det var tufft! Jättetufft! Osäkerheten. Hur länge dröjer det tills det är över? När kan vi börja hyra ut igen? Hur mycket måste vi betala tillbaka för gäster som avbokar? Hur skall vi klara av allt?

Jag fick en förfrågan om ett konsultuppdrag sommaren 2021 som egentligen låg under min kompetens men jag ville dels ha något att göra och vi var i desperat behov av pengar och jag tackade ja. Detta har nu lett till att jag har fått andra uppdrag i företaget och det är långsiktigt. Riktigt kul.

Och nu känner jag äntligen, att det för första gången sedan 2020 börjar fyllas på i kassan igen. Så skönt! Jag känner mig som en Joakim von Anka och sitter och räknar pengarna och njuter! Haha, nästan i all fall.

Men med epidemin som lärdom och nu den höga inflationen och osäkerhet igen, men på ett annat plan, känns det ännu viktigare att göra en grundlig genomgång av ekonomin och att göra en femårsplan och lägga upp ett större sparkapital, bl.a. för om något liknande skulle hända igen. Och om inte, så har vi det till något annat. Något kul kanske? Eller bara ha lite extra på ålderns höst.

Vi hörs! Ciao Catharina

Hello how are you doing? All is fine here! We have had friends visiting and yesterday we had a evening here at our place. Cool! Next week my niece is coming with her family, but they are staying in one of our Chalets so it will be easier, for all of us. Nice that they come and visit. I’m planning some dinners and drinks, of course. And nice that she and her sister want to come and be with me and the husband after their mother, my sister, passed away four years ago.

Do you remember the date above? That's when Europe shut down for epidemic. Three years ago yesterday! And Austria shut down for two winter seasons and our economy crashed. In addition, I was operated on for breast cancer and my husband for atrial fibrillation. A lot happened then.

March is the month that I will look a little more closely at my / our finances and make a five-year plan for us. After all, we run two companies and, besides, I will "retire" in just under five years. So it feels like a good time to analyze, plan and look at what we can do better, for today and get our future. Plan smarter and better.

Corona and the lockdown of the country / Europe affected us tremendously, both our companies. We went from having good turnover in both companies to SEK 0 in revenue. Fortunately, we managed to stay afloat via savings capital and that we got credit-free at the bank during this period. But it was tough! Very tough! The uncertainty. How long until it's over? When can we start renting out again? How much do we have to refund for guests who cancel? How are we going to cope with everything?

I received a request for a consulting assignment in the summer of 2021 which was actually below my competence, but I also wanted something to do and we were in desperate need of money and I accepted. This has now led me to being given other assignments in the company and it is long-term. Really fun.

And now, I finally feel that, for the first time since 2020, the money is coming our way again. So nice! I feel like Scrooge and I sit and count the money and enjoy it! Haha, almost anyway.

But the epidemic gave us a lesson together with the high inflation now, it feels even more important to do a thorough review of the economy and to make a five-year plan and set up a larger savings capital, i.a. in case something like this happens again. And if not, we have it for something else. Something fun maybe? Or just have a little extra in the fall of age.

See you! Ciao Catharina