Hipp Hipp Hurray my blog is now 10 years old. 🎂🎈🎈🎈🎈

Montecito, California November 2025.

Hej, igår fyllde min fina blogg GODINE 10 år!!! Tänk vad tiden har flugit iväg. Kolla första inlägget här och det andra inlägget här.

Varför började jag att blogga? Jo, det fanns flera anledningar. En av mina döttrar bloggade och det såg kul ut, det var populärt att blogga under 2010-talet, jag ville ha ett ställe där jag kunde “visa” upp mina foton och jag hade precis köpt en Nikon systemkamera (en digital), jag hade precis blivit av med jobbet och hade inga andra planer än att spendera mer tid med min man. Så från att gå från ett jobb där jag jobbade massor, reste massor till att bara vara ledig, var härligt men bitvis jobbigt. För helt plötsligt hade jag massa massa tid, och vad skulle jag göra av den? Jo, blogga! Haha det har definitivt inte varit min huvudsakliga syssla för här tjänar jag 0 kronor utan för att jag gillar att vara här, med dig!

Hi, yesterday my lovely blog GODINE turned 10!!! Think how time has flown by. Check my first posting here and my second posting here.

Why did I start blogging? Well, there were several reasons. One of my daughters blogged and it looked fun, blogging was popular in the 2010s, I wanted a place where I could “show off” my photos and I had just bought a Nikon system camera (a digital), I had just lost my job and had no other plans than to spend more time with my husband. So going from a job where I worked a lot, traveled a lot to just being free, was wonderful but sometimes hard. Because suddenly I had a lot of time, and what would I do with it? Well, blogging! Haha it has definitely not been my main job because here I earn 0 kronor but because I like being here, with you!

Nambiti Game Reserve, KwaZulu, South Africa October 2016.

Jag har gått från att vara 53 år till 63 år. Livet har gått upp och ner under dessa 10 åren, jag har börjat jobba igen men inte på heltid och jag gör mer eller mindre numera allt med min man. Det kändes ovant i början, för vi hade haft ett distans-äktenskap i över 10 år så vi behövde liksom vara tillsammans 24/7 för att ta igen tiden. Vi gör fortfarande allt tillsammans; vi tränar ihop, åker skidor ihop (jag har pausat detta ett par vintrar pga min rygg), vi cyklar MTB tillsammans, vi handlar mat tillsammans, vi kollar på tv tillsammans, vi reser tillsammans, vi umgås med vänner och familj tillsammans och vi har träffat flera gemensamma vänner tillsammans.

Jag skall göra ett inlägg om mina favoritinlägg som kommer i helgen.

Så tänker du följa med mig på mina äventyr de nästa 10 åren? Då är jag 73 år, oj det lät ju förskräckligt!! Men om jag tar hand om mig på rätt sätt så kommer nog gnistan, glädjen och skratten att vara en del av mitt liv även då. Vad tror du? Ha en fin dag! Vi hörs. Ciao Catharina

I have gone from being 53 to 63. Life has been up and down during these 10 years, I have started working again but not full-time and I now do more or less everything with my husband. It felt strange at first, because we had had a long-distance marriage for over 10 years so we kind of needed to be together 24/7 to make up for the time. We still do everything together; we train together, go skiing together (I have paused this for a couple of winters because of my back), we bike MTB together, we shop together, we watch TV together, we travel together, we hang out with friends and family together and we have met several mutual friends together.

I will do a post about my favorite posts coming this weekend.

So are you going to follow me on my adventures for the next 10 years? I will be 73 then, oh that sounded strange!! But if I take care of myself properly, the spark, joy and laughter will probably be a part of my life even then. What do you think? Have a nice day! See you later. Ciao Catharina

Välkomna hit. | Welcome!

Hej, jag känner att det är dags för en liten presentation av mig, vem jag är och vad jag gillar här på min kära blogg, som jag i augusti har haft i 10 år. Japp, tiden flyger iväg. Det har trillat in ett ganska stort gäng nya följare här det senaste månaderna så du är hjärtligt välkomen hit!! Så kul! Och jättetack till dig som fortsätter att läsa mina inlägg ett, två eller flera år.

Hi, I feel like it's time for a little presentation about me, who I’m and what I like here on my dear blog, which I've had for 10 years in August. Yep, time flies. There's been quite a few new followers here in recent months so you're most welcome here!! So fun! And a big thank you to those of you who continue to read my posts for one, two or more years.

Jag är snart 64 år, men fyller i december. Haha jag tar alltid ut min “nya” ålder lite i förskott, då hinner jag vänja mig. Så här såg jag ut på när jag var ung, kanske 20 år… på en avbruten segeltur då jag och min bästis Gunnel blev för sjösjuka…

I'm almost 64, but my birthday is in December. Haha I always announce my "new" age a little early, so I have time to get used to it. This is what I looked like when I was young, maybe 20 years old... on an interrupted sailing trip when my bestie Gunnel and I got seasick...

…och vi är fortfarande bästisar och det har vi varit i över 50 år. Det låter galet. Vi växte upp i Uddevalla, en liten stad på västkusten. När vi var 18 år flyttade vi till Göteborg. Där jobbade vi och pluggade på universitetet. Sedan skiljdes våra väga då jag flyttade till Stockholm augusti 1986 då jag fick ett jobb där. Jag hade ingen lägenhet och hade bara varit i Stockholm en gång, på intervjun. Modigt får jag säga så här i efterhand.

…and we are still best friends and have been for over 50 years. It sounds crazy. We grew up in Uddevalla, a small town on the west coast. When we were 18 we moved to Gothenburg. We worked and studied at university there. Then we parted ways when I moved to Stockholm in August 1986 when I got a job there. I didn't have an apartment and had only been to Stockholm once, for the interview. Bravely, I can say this in retrospect.

Stockholm är min hemstad. För alltid!

Stockholm is my hometown. Forever!

Numera delar jag mitt liv med denna mannen, min man sedan 22 år tillbaka.

Nowadays I share my life with this man, my husband of 22 years.

Vi bor i en liten alpby i Österrike tillsammans. Härligt!

We live in a small alpine village in Austria together. Lovely!

Vi båda älskar vintern och skidåkning.

We both love winter and skiing.

Vi gifte oss i Dubrovnik 2004.

We got married in Dubrovnik in 2004.

Här firar vi vår 20-åriga bröllopsdag med några av våra kroatiska vänner. Min man är är Kroat, men är uppvuxen i forna Jugoslavien, och den delen som idag är Bosnien Herzegovina. Jag blir numrerade kallad för “Balkan fru” och det ser jag som en komplimang. Jag har utvecklats under åren från att vara väldigt snäll till att våga sätta ner foten, säga min mening och inte vara rädd för att bråka. Bara man blir vänner efteråt.

Here we celebrate our 20th wedding anniversary with some of our Croatian friends. My husband is Croatian, but was raised in the former Yugoslavia, and the part that is now Bosnia Herzegovina. I am often called the “Balkan wife” and I see that as a compliment. I have developed over the years from being very kind to daring to put my foot down, speak my mind and not be afraid to argue. You just become friends afterwards.

Jag har två fantastiska döttrar, som har fått en pappa till. Alexandra aka Mimmi…

I have two fantastic daughters, who have found another father. Alexandra aka Mimmi…

…och Gabriella aka Gaby tillsamman med sin fina man Simon.

…and Gabriella aka Gaby together with her lovely husband Simon.

Vi är verkligen en storfamilj tillsammans. Här är närmaste familjen med min ex-man och hela hans familj på Gaby och Simons bröllop 2024.

We are truly a big family together. Here is the immediate family with my ex-husband and his entire family at Gaby and Simon's wedding in 2024.

Och vi umgås tillsammans, som här var min ex-man och hans familj här hos oss. Så mysigt!

And we hang out together, like here my ex-husband and his family were here with us. So cozy!

Jag älskar att…

träna och det har jag gjort hela livet. Volleyboll när jag var ung, sedan aerobic, löpning, mountain biking, skidåkning och styrketräning. Nu sätter min rygg käppar i hjulet men men…

I love to…

work out and I have done that all my life. Volleyball when I was young, then aerobics, running, mountain biking, skiing and weight training. Now my back is getting in the way but but…

…läsa, gå på museum (ovan från Fondation Louis Vuitton Paris), fotografera…

…reading, going to museums (above from Fondation Louis Vuitton Paris), taking photos…

…vara i keramikstudion…

…to be in the pottery studio…

…laga mat där jag både har massa favoriter, men jag älskar att pröva nya recept. Jag gillar också att både laga mat, baka bröd och kakor. Ibland tänker jag att det inte finns nog med dagar kvar för att pröva alla recept…

…cooking where I have lots of favorites, but I love trying new recipes. I also like to cook, bake bread and cakes. Sometimes I think there aren't enough days left to try all the recipes…

…mode. Både nya och vintage men då det jag själv har sparat genom åren, eller som jag har fått av mina släktingar. Som här ovan då jag har min fd svärfars “maffia” kostym från 80-talet.

…fashion. Both new and vintage, but then what I have saved up over the years, or that I have received from my relatives. Like here above when I have my former father-in-law's "mafia" suit from the 80s.

Maken och jag har skapat ett gemensamt hem här i mitten av Europa där våra familjer och vänner alltid är välkomna till oss. Både för en middag, eller att stanna en eller ett par dagar, eller en vecka. Både maken och jag har många vänner, både innan vi träffades och vi har träffat flera vänner tillsammans efter att vi träffades. Vilket är fantastiskt.

My husband and I have created a common home here in the middle of Europe where our families and friends are always welcome to us. Whether for a dinner, or to stay for a day or two, or a week. Both my husband and I have many friends, both before we met and have also met a lot of friends together. Which is fantastic.

Jag, och maken, älskar att resa. Vi är i Kroatien tre eller fyra gånger om året. Antingen i Istrien (norra Kroatien) eller Dalmatien (södra Kroatien). Vi älskar Kroatien för allt de har här.

My husband and I love to travel. We are in Croatia three or four times a year. Either in Istria (northern Croatia) or Dalmatia (southern Croatia). We love Croatia for everything they have here.

Sydafrika och länder runtomkring, såsom Namibia har blivit destinationer som vi återkommer till om och om igen…

South Africa and surrounding countries, such as Namibia, have become destinations that we return to again and again…

…och vi upptäcker nya ställe som förra året då vi åkte till Los Angeles och Montecito, och i år när vi var i Frankrike. Däremellan åker vi kors och tvär i Europa för att hälsa på vänner men också åka till olika storstäder tillsammans. Resande är en del av vår livsstil tillsammans. Hösten är inplanerade med Italien eller Kroatien och sedan Sydafrika igen. Nästa års resekalender är full med ideér där en kanaltur (resa med en barge) i Bourgogne, Frankrike och en tur till Svalbard är inplanerad.

…and we discover new places like last year when we went to Los Angeles and Montecito, and this year when we were in France. In between, we travel all over Europe to visit friends but also to different big cities together. Traveling is part of our lifestyle together. In the fall, we are planning to go to Italy or Croatia and then South Africa again. Next year's travel calendar is full of ideas, with a canal tour (go on a barge tour) in Burgundy, France and a trip to Svalbard planned.

Kloka ord från Mel Robbins och så viktigt att leva och njuta av varje dag…

Wise words from Mel Robbins and so important to live and enjoy every day…

Som här med min vän Barbara!

Så detta är jag, lite kort. Något annat du undrar över mig? Jag hoppas du stannar här på bloggen! En fråga: hur hittade du hit? Ha en fin dag! Vi hörs. Ciao Catharina

Like here with my friend Barbara!

So this is me, a little short. Anything else you wonder about me? I hope you stay here on the blog! One question: how did you find here? Have a nice day! See you. Ciao Catharina

Hop-on&Hop-off

Hej, jo men just så har det känts med min träning hela detta året och det har snart gått ett halvår nu. Det är verkligen Hop-on& Hop-off när det gäller min träning och min hälsa. Jag börjar träna, och så strejkar ryggen och jag får ont, ibland fruktansvärt ont. Jag vilar. Sedan börjar jag långsamt igen, är hoppfull. Lägger på lite mer antingen steg, eller vikter eller stretch, och så strejkar ryggen igen. Alltid dessa muskelkramper. Alltid. Och så har det varit hela detta året, hittills. Så tröttsamt! Men jag ger inte upp!

Jag har fått reda på vad som är på tok med min rygg via magnetröntgen, och det känns så skönt! Äntligen! Tänk att man alltid måste gå till många olika läkare, sjukgymnaster, fysioterapeuter för att tillslut träffa den som vet!! Det gäller att vara idog och att inte ge upp. För mig var det så viktigt att jag var tvungen att få reda på vad det är för fel på min rygg för jag vill leva ett så friskt liv jag kan i 20 år till. Och nu har jag fått en enormt viktigt nyckel till det. Den enda och riktiga anledningen till longevity, om du frågar mig.

Orsaken till alla min ryggproblem är att mina muskler i ryggen som skyddar ryggraden är helt förtvinande från mitten av ryggen och nedåt. Det så kallade muskelstödet för ryggen finns inte där längre. Till skillnad från många andra stora muskelgrupper kan ryggmusklerna (särskilt de små stabiliserande musklerna nära ryggraden) förtvina asymmetriskt och mycket lokalt just där smärtan eller skadan sitter.

Och det är en ond cirkel, ju mindre man rör sig för att man får ont, desto mer försvagas musklerna. Japp, jag vet. till och med min maken märker att mina benmuskler har försvunnit?!? För så fort jag har börjat träna benmusklerna de senaste året så har jag fått ont i ryggen, så näh självklart blir det mindre och mindre träning.

Hi, yes, that's exactly how my training has felt this whole year and it's almost been six months now. It's really a Hop-on & Hop-off situation with both my training AND my health. I start training, and then my back strikes and I get pain, sometimes terribly painful. I then rest. Then I start slowly again, I'm hopeful. I add a little more either steps, or weights or stretching, and then my back strikes again. Always these muscle cramps. Always. And that's how it's been this whole year, so far. So tiring! But I'm not giving up!

I've found out what's wrong with my back through MRI and it feels so good! Finally! I think it’s necessary to having to go to many different doctors, physiotherapists, physiotherapists to finally meet the one who knows!! It's important to be persistent and not give up. For me it was so important that I had to find out what was wrong with my back because I want to live as healthy a life as I can for another 20 years. And now I've got a hugely important key to that. The only and proper purpose with longevity, if you ask me.

The cause of all my back problems is that my back muscles that protect the spine are completely atrophied from the middle of the back and down. The so-called muscle support for the back is no longer there. Unlike many other large muscle groups, the back muscles (especially the small stabilizing muscles near the spine) can atrophy asymmetrically and very locally right where the pain or injury is.

And it's a vicious circle, the less you move because you get pain, the more your muscles weaken. Yep, I know. Even my husband notices that my leg muscles have disappeared?!? Because as soon as I started training my leg muscles in the last year, my back has hurt, so of course I'm training less and less.

Här, i mitten på april kämpar jag för att stå rakt… gick som en krokig gammal gumma under ett par veckor. Inte skönt.

Men nu så har jag börjat rehabilitera, riktigt riktigt långsamt. Oj, riktiga microövningar. Men det hjälper. Så långsamt, långsamt blir det bättre. Och för muskelkramper är enda lösningen att träna upp musklerna. Regelbundna besök hos fysioterapeut blir min väg framåt med träningsprogram som bygger upp mig igen.

Så nog om mina ryggproblem som började 2013 då jag till slut inte kunde gå mer än 500 meter, eller att stå i mer än 10 minuter och som var så svårdiagnostiserad men som det visade sig vara Central Spinal Stenos som sedan blev bättre med två ryggoperationer 2019 och 2022, men som därefter har varit bättre och sämre. Nu sämre de senaste halvåret.

Men uppåt och framåt! Vi hörs! Ciao Catharina

Here, in middle of April I’m struggling stand up straight… I was walking and standing like an old, really old lady… poor me.

But now I've started rehabilitating, really really slowly. Real micro exercises. But it helps. So slowly, slowly it gets better. And for muscle cramps, the only solution is to train the muscles. Regular visits to a physiotherapist are my way forward with a training program that builds me up again.

So enough about my back problems that started in 2013 when I finally couldn't walk more than 500 meters, or stand for more than 10 minutes and which was so difficult to diagnose but which turned out to be Central Spinal Stenosis which then got better with two back surgeries in 2019 and 2022, but which has since been better and worse. Now worse for the last six months.

But upwards and forwards! See you! Ciao Catharina

När det tar stopp. | When life slows down.

Hej söndag och hej på dig! Hur har du det? Jag hoppas att allt är bra! Här är det lite bättre nu, men det har varit omtumlande veckor. Det är mycket som pågår runt omkring mig med plötsliga skilsmässor, ännu en vän som har fått diagnosen Parkinson och min kropp. Jag går nu på värktabletter, och de hjälper mig till ett nästan normal liv. Jag skulle åkt till Hamburg nu i helgen, men köpte en icke ombokningsbar biljett, så den fick helt enkelt “brinna inne”. Och istället stannade jag hemma då jag har fått tid för ännu en magnetröntgen för min ländrygg, och en tid hos en sjukgymnast / naprapat i början på nästa vecka. Jag KAN helt enkelt inte bara ha så här ont hela tiden utan något som uppenbart har hänt. Jag har under de senaste veckorna inte kunnat leva ett normalt liv. Det känns hopplöst ibland. Men men jag hoppas att det blir bättre och att de hittar vad som är fel på min ländrygg på magnetröntgen så att jag kan få hjälp med vad det nu är och att jag kan leva ett mer normal liv. Det som är positivt är att min nära anhörig som var riktigt sjuk är på bättringsvägen och hen blir bättre och bättre för varje dag som går. Det är så skönt!! Just detta har jag varit så orolig för, bland allt som pågår just nu.

Så från min sorglösa och fantastiska höst till en vår som är fylld med oroligheter, där jag också privat känner att det tog stopp för några veckor sedan, då jag inte kunde varken stå eller gå mer än kortare stunder. Men det är livet. Det går upp och ner. Just nu fylls också min tid upp av att vara ett stöd för mina vänner, så det blir många samtal och tidvis långa samtal för att stötta dem, men nu tror jag att jag skall minska ner på dessa. Det blir för mycket för mig, när jag inte heller mår helt toppen. Jag känner mig som en samtalsterapeut. Fint att få det förtroendet men samtidigt tar på ens egen energi. Jag får sätta egna gränser på tid och tillgänglighet.

Och så björkpollenallergi ovanpå det. Våren är härlig!

Ha en nu fin söndag! Ciao Catharina

Hello Sunday and hello to you! How are you? I hope everything is fine! Things are a little better here now, but it has been a whirlwind few weeks. There is a lot going on around me with sudden divorces, another friend who has been diagnosed with Parkinson's and my body. I am now on painkillers, and they are helping me to live an almost normal life. I was supposed to go to Hamburg this weekend, but I bought a non-refundable ticket, that’s life. Instead I stayed home as I have an appointment for another MRI for my lower back, and an appointment with a physiotherapist at the beginning of next week. I simply CAN'T just be in this pain all the time but something has clearly happened. I have not been able to live a normal life in recent weeks. It feels hopeless sometimes. But I hope it gets better and that they find what is wrong with my lower back on the MRI so that I can get help with whatever it is and that I can live a more normal life. The positive thing is that my close relative who was really sick is on the mend and is getting better and better with each passing day. It's so nice!! This is what I've been mostly worried about, among all things around me

So from my carefree and fantastic autumn to a spring that is filled with unrest, where I also privately feel that it stopped a few weeks ago, when I could neither stand nor walk for more than short moments. But that's life. It goes up and down. Right now my time is also filled with being a support for my friends, so there are many conversations and occasionally long conversations to support them, but now I think I'll cut back on these. It's getting too much for me, when I'm not feeling great either. I feel like a talk therapist. It's nice to have that trust but at the same time it takes up your own energy. I have to set my own limits on time and availability.

And then birch pollen allergy on top of that. Spring is wonderful!

Have a nice Sunday! Ciao Catharina

Hur svårt kan det vara? | Unbelievable difficult, why?

Hej, hur mår du? Hur har du det? Efter massa massa soldagar denna vinter kom det lite snö igår. Jag älskar min utsikt från vårt köksfönster. Man ser skidpisten, skidliften och hela dalen. Det skiftar varje dag och är lika fantastiskt, hela året runt.

Som jag har skrivit om för någon vecka sedan, började jag meditera 1 januari i år. Jag har nu mediterat varje dag, förutom en eller två dagars paus i 2 1/2 månad. Jag använder appen The Way sedan 1:a mars. Denna appen ger en vägledning som är helt fantastiskt för att lära sig vad meditera innebär och hur att utövar det. Så pedagogiska, så inkluderande och så förklande. Det är krävs träning för att lära sig hur att meditera och här får jag precis den vägledning som jag behöver.

Men hur svårt kan det vara att få tyst på alla tankarna i mitt huvud? Kära nån! Det går inte helt enkelt inte att få tyst på dem. Det är ju bl.a. därför jag lyssnar på ljudböcker varje kväll innan jag somnar, just för att få ro och tyst på alla tankarna. Och som Henry, zenmästaren i The Way poängterar, handlar våra tankar om antingen dåtid eller nutid MEN inom meditationen handlar det om NUTID. Att vara här, i detta nu. Bara det.

Efter 18 dagars meditation har det blivit lite lite bättre och jag klarar av att stanna i NUET ett par minuter innan tankarna flyger iväg, men jag klarar numera om att jag klarar av stanna i nuet några minuter längre, varje vecka. Så visst finns det hopp? Ha en fin dag! Ciao Catharina

Hi, how are you? How are you? After lots of sunny days this winter, there was a little snow yesterday. I love my view from our kitchen window. You can see the ski slope, the ski lift and the whole valley. It changes every day and is just as amazing, the whole year around.

As I have written about earlier this month, I started meditating on January 1st of this year. I have now meditated every day, except for a one or two day break for 2 1/2 months. I have been using the app The Way since March 1st. This app provides guidance that is absolutely fantastic for learning what meditation means and how to practice it. So educational, so inclusive and so explanatory. It takes practice to learn how to meditate and here I get exactly the guidance that I need.

But how hard can it be to silence all the thoughts in my head? Dear, oh dear! It is simply not possible to silence all my thoughts. It is, among other things, that's why I listen to audiobooks every night before I fall asleep, just to get peace and quiet all my thoughts. And as Henry, the Zen master in The Way points out, our thoughts are either about the past or the present BUT in meditation it's about the PRESENT. Being here, in this now. Just that.

After 18 days of meditation it has gotten a little better and I can stay in the NOW for a couple of minutes before my thoughts fly away, but I can now manage to stay in the present for a few minutes longer, every week. It will be interesting for me to learn how to meditate and to get deeper and deeper into this inner art form. Of course, I will continue to share this journey. So surely there is hope? Have a nice day! Ciao Catharina