När hälsan sviktar. | When health fails.

Godmorgon! Allt väl så här mitt i sommaren? Så här glada såg vi ut i november förra året när vi myste till det ordentligt på Mauritius. Men oj vilket tufft första halvår vi har haft i år, näähh detta året är definitivt inte vårt bästa år. Nu är vi inne i andra halvåret och våra problem fortsätter, tyvärr. Trodde att det skulle vända men icke sa Nicke. Jag är en glad och positiv person men nu börjar det bli lite svajigt. Kan hantera nu men tänker på framtiden. Hur ser den ut med vår vacklande hälsa? Är det övergående eller bestående? Ovanpå det förlusten av min syster. Lite deppigt inlägg, ja jag vet. Men just nu är det vår vardag.

Good Morning!! All well? Nice to be in the middle of the summer, right? We were this happy last November in Mauritius. But oh dear, what a heavy first half year we have had this year. No, this year will not be considered as the best. And we are now in the second half, and our problems continues, unfortunately. Thought it would be ok now, but no. I’m a happy and positive person but all this is affecting me, and not in a good way. Can cope with what is going on today but are thinking about the future. Are we going to continue to have issues with our health? Is it only now or in a foreseeable future? And on top of all this the loss of my sister. I know, not the most happiest posting but unfortunately a normal day for us.

Maken har ju förmaksflimmer, vilken han fick diagnos för en knappt år sedan. Men det har ökat i frekvens och han får nu “attacker” typ en gång i veckan. Vi är på olika sjukhus för undersökningar. Och vid första besöket har han flimmer och de pratar om vad som behöver göras. Sedan vid uppföljningen så har han inget flimmer utan hans EKG ser perfekt ut. Och vi får åka hem, utan vidare förklaring. Men nu har vi gjort en second opinion av en ny kardiolog. Och när förmaksflimret kommer så ofta som det gör kan det tydligen bli kroniskt, så han behöver opereras. Och dessa attackerna som han får är inte roliga. Han mår superdåligt i ett dygn, eller mer och behöver ligga till sängs. Vi vet inte när de kommer eller vad han gör eller inte gör för att de skall komma. Tyvärr fick han ett i onsdags när vi skulle åkt på vår utflykt till Berschesgaden, så vi var tvungna att stanna hemma. Vi försöker nästa vecka istället. Nu väntar vi på en tid för operation i Linz.

Husband has arterial fibrillation (AF) and have had it since last summer. Well, before that but he got the diagnose last summer. But the “attacks” has increased in frequence so now he gets them once a week. We are visiting different hospitals to find out what to do. At the first visit he has the “attacks” and they talk about different treatments and then when we are coming back he has no “attacks” and his EKG is perfect. We are then being sent home, without much explanations. But we decided to do a second opinion with another cardiologist. And he said that since the “attacks” are coming so often now it can become chronic, so he needs a surgery. The attacks are not funny, he is more or less down and out for 24 hours or more. We don’t know when they are coming or what he does, or doesn’t in order for them to come. Unfortunately he had one on Wednesday morning so we decided not to go to Berschesgaden. Hopefully next week. So now we are waiting for an operation in Linz.

Och jag då, jo värken är tillbaka och jag har börjat knapra värktabletter igen. Har fått ont i benen igen, trist. Men å andra sidan sa ryggkirugen att operationen för Central Spinal Stenos inte hjälper alla. Och tydligen är jag en av dessa, där den inte hjälpte. Och som tidigare så hindrar och begränsar det mig i mitt dagliga rörelsemönster. Samt att min höft har blivit sämre. Kollade med min ryggkirurg när jag träffade honom och han kollade på mina röntgenbilder och sa, hmmm det där är en relativt komplicerad höftoperation så du behöver en riktigt bra höftkirurg. Lät ju inte så uppmuntrande. Fick lite höftövningar av min sjukgymnast. Känner mig gammal. Trist. Mumsar som sagt var i mig värktabletter. Tur att jag fått recept med starkare tabletter så att jag åtminstone kan lindra värken. Får kolla upp vad annat jag kan göra nästa gång jag är hemma.

And me? Well, the pain is back and I have started to eat painkillers again. Have pain in my legs again. But on the other hand the back surgeon told me before the operation for Central Spinal Stenos that it will not help everyone. I’m obviously not one of them. And as before it does impact my day to day life. And my hip is worse, as well. Checked with my back surgeon on the last check up about my hip. He checked the x-rays and said hmmmm it’s not an regular hip operation, rather a complicated one. Did sound that positive but we’ll see. Got some hip exercises from physiotherapist as well. Feel old. Sad. And I’m eating my painkillers on a daily basis. Well schedule a check-up next time I’m home.

Som sagt var, ett litet deppigt inlägg, men tyvärr vår vardag. Men nu lovar jag lite mer positiva och inspirerande inlägg framöver. Kände bara att jag ville dela med mig av hur vi har det och vad jag tänker kring det. Hoppas det är ok?

Ha en riktigt skön lördag! Vi skall städa stugor idag så startar dagen med frukost, en eller kanske två koppar kaffe samt två värktabletter. Bra start eller hur? På återhörande! Ciao Catharina

Not that positive postings but unfortunately our day to day life. But from now on I promise positive and inspiring postings. But wanted to share this with you so you know how I feel and what we are going to through. Hope that is ok?

Have a nice Saturday!! We are cleaning our Chalets so will start the day with a good breakfast, a coffee or two and painkillers. Good start, right? See you later! Ciao Catharina