Hurra! Jag har hittat det. Efter nästan 60 år! | Hurray! I found it. After nearly 60 years!
haha nästan i alla fall. Jo, men har äntligen hittat min hobby / passion; drejning. Jag har ju redan tidigare känt att mina stunder i kermikstudion är mina bästa men de är ett långpass på kvällen och de senaste åren bara två gånger på termin (det jag hinner). Sedan hade jag en önskan till vår lärare om en sommarkurs i vintras men hon var lite hmm ja kanske vi får se. Men sedan kom Covid-19 och allt ställdes på ända men en positiv sak var att hon bestämde sig för att ha fler kurser i sin studio. Jag drejade ju första gången i maj 2017 på Tortus workshop och fick in momenten då men han var för mig lite nedlåtande och jag kände att näh det här kan jag inte lära mig. Detta är inget för mig. Jag är nog för dum för att fatta alla steg och moment.
haha almost anyway. Yes, but have finally found my hobby / passion; throwing. I have always liked my hours in the pottery studio over the years. I had a wish to our teacher about a summer course last winter but she was a bit hmm yes maybe let’s see. But then Covid-19 came and everything was put on hold but one positive thing was that she decided to have more courses in her studio. I went to a course in throwing the wheel for the first time in May 2017 at Tortus workshop and sort of got it but he was a bit patronizing to me and I felt that this is something I can not learn. This is not for me. I'm probably too stupid to understand all the steps in the process.
Men jag kände trots allt att det fanns något. Drejade ett par gånger till men det både satt och inte satt. Och ville ha tid att lära mig och att nöta in momenten, och då HURRA!!! kom sommarkursen sista veckan i maj. Och jag var fortfarande kvar i Sverige, och det var min sista vecka på strålningen. Perfekt! Jag paxade en drejskriva och satt och drejade måndag - torsdag 9.30-15.00. Och plötsligt hände det… Allt bara satt!! Tänk att man även som nästan 60-åring har det betydelse hur läraren/instruktören bemöter en. Och nu kan jag få en lerklump till att bli en kopp, eller en skål eller en vas. Ville konstanthålla så gjorde 4 koppar, men de blev i olika storlekar, naturligtvis hehe. Svårt att få dem lika stora men det är mitt mål.
But still, I felt there was something that trigged me with throwing the wheel. Did throw the wheel a few more times but I wanted to learn it properly. And HURRAY!!! came the summer course last week in May. I was still in Sweden and my last week for my raditaion. I was throwing the wheel from Monday - Thursday 9.30-15.00. And suddenly it happened… Everything just sat!! Even when you are almost 60, it still matters how the teacher / instructor meets you. And now I can make a clay lump into a cup, or a bowl or even a vase. Wanted to keep constant so did 4 cups, but they were in different sizes, of course hehe. Hard to get them the same size but that's my goal. Keep on learning!!
Första gången jag gör handtag. Det var svårt men kul. Och har haft tid att sitta och nöta och finjustera. Att jobba på att inte bara göra allt fort och snabbt utan att ta tid att jobba på perfektion. Det har varit en ren njutning. Något nytt för mig och något som är bra för mig. Och att än en gång lära känna nya människor och ha de små samtalen, skratten eller att bara sitta tyst och lyssna. Så fint.
First time I make handles. It was hard but fun. This time I have had time to sit and learn and adjust. To take time not only doing everything fast and furrious but taking time to work on perfection. It has been a pure pleasure. New to me and good for me. And to once again get to know new people and have the small conversations, the laughter or to just sit quiet and listen. How nice.
Att dreja innebär att man jobbar i flera olika moment; själva drejningen, sedan skall förmålet beskickas när det har torkat lite, då man formar man förmålet mer och tar bort överflödig lera bl.a. I detta moment sätter man också på handtag mm. Sedan skall det skröjbrännas, vilket är den första bränningen i ugn. Då blir den vita leran vit. Den är fortfarande ömtålig, se bild ovan. Därefter använder man sandpapper för att få bort ojämnheter och sedan är det dags för att glasera. Här kan man göra det allt från en glasyr till mönster, flera glasyrer mm mm Jag har valt att ha ett färgtema med grå och grön glasyr men kom på att jag nog har lite flabläs för rosa så mina mugga fick bli rosa. Se nedan när det är nydoppade. Just den rosa glasyren är rosa, men ibland har glasyren en helt annan färg än den “slutliga”. Man justerar lite till, tar bort glasyr från botten så att föremålen inte fastnar i ugnen. Sedan bränns de en gång till och är sedan färdiga. Tadaaa!!!
To make a cup throwing the wheel means working in several different steps; the turning itself, then the object should dry a bit, then you shape the object more and remove excess clay, among other things. In this step you also put on handles etc. Then it’s burnt, which is the first burning in the oven. Then the white clay turns white (see above). It is still fragile, see image above. Then you use sandpaper to remove roughness and then it's time to glaze. Here you can do everything from a glaze in one colour to patterns, several glazes etc. etc. I have chosen to have a color theme with gray and green glaze but realized that I probably have a thing for pink, so my mugs got pink. See below when it is newly dipped. The pink glaze is pink, but sometimes the glaze has a completely different color than the "final" colour. You adjust a little bit more, remove the glaze from the bottom so that the objects do not get stuck in the oven. Then they are burnt again and then finished. Tadaaa !!!
Jag går till drejstudion med lätta steg, 6 timmar flyger fram och jag är uppfylld av vad jag har åstakommit och upplevt när jag går hem. Och jag behärskar tekniken. JAG KAN!! Precis så skall det kännas. Precis så skall det vara. Ciao Catharina
I’m walking to the studio with light steps, 6 hours fly by and I am super satisfied with what I have done and how I have spent the day when I go home. And I master the steps now. I CAN DO IT!! Just how it should feel. Just how it should be. Ciao Catharina