Njuter av att prokrastinera. | Enjoying procrastinating.

Hej, hoppas långhelgen har varit skön så här långt? Här har sommarkänslan från förra helgen försvunnit och det regnar och är kallt. Imorgon vill jag gå upp vår gata; Grießenkarweg och kolla på all snö som ligger kvar upp på 1500 m.ö.h och som fortfarande kommer. Galet! Maken och jag partajade igår, vi två, här hemma. Så vi är lite trötta idag, hehe. Men det blir spinning o sedan videosamtal med mina söta flickor men inte så mycket mer. Middagen är typ färdig, skönt. Det blir nog några avsnitt av Ozark också. Inne på tredje säsongen. Fascinerad av hur en familj kan förstöra så mycket runt omkring sig. I grunden är de bra människor, eller är det de? Kanske att de ser trevliga ut och uppträder belevat? Och de förändras till det sämre, ju längre tid som går.

Annars? Jo, har kommit på att jag just nu ÄLSKAR att skjuta på saker, förutom min träning och saker som gäller vår ekonomi, förstås! Jag har slutat skriva in i min almanacka vad att göra kommande vecka utan har saker att fixa på en separat lapp. Jag planerar sedan vad att göra under dagen / veckan men som jag sedan enkelt och med glädje skjuter på till nästa dag eller nästa eller nästa. Jag måste säga att känslan just nu är härlig!! Men varför känner jag så? Jo, tror i grund och botten att allt som är på listan inte är några måsten utan bra saker att ha fixade. Visst gör jag tråkiga saker som att städa mm men jag gör dem för att det skall bli fint hemma, t.ex. Idag blir det kanske att städa badrummet, eller kanske inte.

Jag kommer ihåg en tid, eller flera perioder i mitt liv, när livet var fullt. Överfullt. Proppat med saker. Småbarn, stora barn, sjuka föräldrar, jobb med massa övertid, utlandsjobb, kompisar, resor, maken i ett land och barnen i ett annat, hus, bygge av hus och massa massa saker att fixa. Dessutom ha ett snyggt hem. Träna och se snygg ut. Baka, sylta och safta och göra god mat. Hela tiden. Viktiga saker. Mindre viktiga saker. Och ibland helt onödiga saker.

Visst har jag skalat ner mitt liv, i massor. Både medvetet och inte medvetet. Mina föräldrar och makens pappa är inte i livet längre, makens mamma som trots hög ålder mår bra. Stabilt liv för mina döttrar med lägenhet, bra jobb och stabila relation. Bra relationer, merparten på distans, med resten av våra familjer och våra kompisar. Ett hus. En bil. Köper mindre saker. Har kvar de saker som vi har längre. Trivs med vår inredning trots att den har flera år på nacken nu. Det enda som inte är helt topp är vår ekonomi och vår hälsa. Men det är ok. Låter lite långtråkigt, men nej efter många år i “The Fast Lane” så är det skönt att sitta vid vägkanten och titta på.

Jag ser på mina systerdöttrar som är i småbarnsåren med heltidsjobb. Kompisar som äger flera hus, lägenheter, bilar och båtar och ser hur de kämpar med tiden. Kompisar som jobbar och jobbar mycket, hela tiden. Kompisar som har tonårsbarn och äldre, ibland sjuka, föräldrar och hur det sliter. Ibland kompisar med allt ovan. Och då köper de en hund dessutom.

Vilket får mig att börja fundera på varför det är så inbyggt i oss att vi alltid skall ha mer? Varför inte göra valet att ha mindre? Är det skrämmande? Vad tror du? Håller du med om mina tankar och funderingar ovan? Tja, kanske inom att prokrastinera men det övriga? Vore intressant att höra dina tankar!

Nu skall vi ut och promenera i friska luften. Kan behövas! Vi ses. Ciao Catharina

Hi, hope the long weekend has been nice so far? Here, the summer feeling from last weekend has disappeared and it is raining and cold. Tomorrow I want to go up our street; Grießenkarweg and check out all the snow that remains up at 1500 m above sea level and that is still coming. Crazy! My husband and I partyed yesterday, the two of us, here at home. So we're a little tired today, hehe. But there will be spinning and then a video call with my cute girls but not much more. The dinner is kind of finished, nice. There will probably be some episodes of Ozark as well. On the third season now. Fascinated by how a family can destroy so much around them. Basically, they are good people, or are they? Maybe they look nice and behave politely? And they change for the worse, the longer time passes.

Otherwise? Well, I've found that right now I LOVE to procrastinate things, except for my training and things that affect our finances, of course! I have stopped writing in my agenda what to do next week but have things to fix on a separate note. I then plan what to do during the day / week, but which I then easily and happily postpone to the next day or the next or the next. I have to say that the feeling right now is wonderful!! But why do I feel that way? Well, I basically think that everything on the list is not a must but good things to have fixed. Of course I do boring things like cleaning etc. but I do them to make it nice at home, e.g. Today it may be time to clean the bathroom, or maybe not.

I remember a time, or several periods in my life, when life was full. Crowded. Stuffed with things. Toddlers, teenagers, sick parents, jobs with lots of overtime, jobs abroad, friends, travel, husband in one country and children in another, houses, building houses and lots and lots of things to fix. In addition, have a nice home. Work out and look good. Bake, making jam and juices and make good food. Continuously. Important things. Less important things. And sometimes completely unnecessary things.

Of course I have scaled down my life, a lot. Both consciously and unconsciously. My parents and the husband's father are no longer alive, the husband's mother who, despite her advanced age, is well. Stable life for my daughters with an apartment, good job and stable relationships. Good relationships, mostly at a distance, with the rest of our families and our friends. A house. A car. Buying less things. Keep the things we have longer. Thrives with our interior even though it has been around for several years now. The only thing that is not quite top notch is our finances and our health. But it's ok. Sounds a bit boring maybe, but no, after many years in "The Fast Lane" it's nice to sit by the roadside and watch.

I look at my nieces and nephews who are in the toddler years with full-time jobs. Friends who own several houses, apartments, cars and boats and see how they struggle with time. Friends who work and work a lot, all the time. Friends who have teenage children and the elderly, sometimes sick, parents and how it wears them out. Sometimes friends with everything above. And then they also buy a dog.

Which makes me start thinking about why it is so built into us that we should always have more? Why not make the choice to have less? Is it scary? What do you think? Do you agree with my thoughts and reflections above? Well, maybe in procrastination but the rest? Would it be interesting to hear your thoughts!

Now we are going out for a walk in the fresh air. Feels very much needed! See you! Ciao Catharina