Postcard from Namibia.

Hej, hur har du det? Här är allt toppen! Efter en fantastisk vecka i Kapstaden, en långhelg hos kompisar strax utanför Kapstaden samt några dagar hos Keith och Lisa i Paternoster (20 mil norrut från Kapstaden) var det dags för vår äventyrsresa till Namibia. Flera dagar i bilen körandes på fina breda grus/sandvägar med tre dagar runt Fish River Canyon (världens näst största canyon efter Gran Canyon) och mest tiden i ökenliknande landskap så kom vi till kusten och till Lüderitz. Lite mer om allt detta i ett senare inlägg. Lüderitz, är en av tre kuststäder, vilket är anmärkningsvärt då Namibia har en vidsträckt kustlinje. Men nästan allt är avspärrat för diamantbrytning. Målet för vårt stopp här var Kolmanskop, som blev en spökstad efter att man brutit, eller snarare plockat alla diamanter låg på marken och som fanns här. Staden eller snarare byn lämnades 1948. Helt fantastisk. Jag skulle kunna ha tillbringat flera timmar här för att fotografera alla byggnader.

Hello how are you doing? Everything here is great! After a fantastic week in Cape Town, a long weekend with friends just outside Cape Town and a few days with Keith and Lisa in Paternoster (200 km north of Cape Town), it was time for our adventure trip to Namibia. Several days in the car driving on nice wide gravel/sand roads with three days around the Fish River Canyon (the world's second largest canyon after the Gran Canyon) and most of the time in a desert-like landscape, we came to the coast and to Lüderitz. A little more about all this in a later post. Lüderitz, is one of three coastal towns, which is remarkable as Namibia has an extensive coastline. But almost everything is cordoned off for diamond mining. The target for our stop here was Kolmanskop, which became a ghost town after mining, or rather picking all the diamonds direct from the ground that were here. The village was abandoned in 1948. Absolutely fantastic. I could have spent several hours here photographing all the buildings.

Finanschefens hus.

CFO’s house.

Gruvchefens hus som de började att renovera men känslan av förfall försvann så de avbröt renoveringen.

The mine manager's house which they started to renovate but the feeling of decay disappeared so they stopped the renovation.

Man fick gå in i alla hus, nästan. På egen risk.

You were allowed to go into all the houses, almost. At your own risk.

Lisa fotograferar. Jag insåg efteråt att jag skulle tagit mer bilder på dessa husen som hade massa sand i sig. Häftiga bilder med otroligt vackra färger på väggarna.

Lisa takes photographs. I realized afterwards that I should have taken more pictures of these houses that had a lot of sand in them. Cool pictures with incredibly beautiful colors on the walls.

De var innovativa här på slutet av 1800-talet och början på 1900-talet och de hade elektricitet, kylskåp, ismaskin och manglar mm Här fanns en handelsbod, bageri, slaktare och en bowlingbana mm. Allt betalades med diamanter.

They were innovative here at the end of the 19th century and the beginning of the 20th century and they had electricity, refrigerators, ice machines and mangles etc. Here there was a trade stall, bakery, butcher and a bowling alley etc. Everything was paid for with diamonds.

Här är korridoren i sjukhuset. Så häftigt!! Vi tog en guidad tur så vi lärde oss en massa.

Det är lite knöligt att hålla igång det sociala då det är mycket begränsat med internet här i Namibia. Inte så konstigt med tanke på att mycket är öken och enorma avstånd. Men jag har hunnit jobba klart, betalt räkningar och fixat allt som just nu behöver fixas. Så nu har jag semester. Vi hörs snart! Ciao Catharina

Here is the corridor in the hospital. Awesome!! We took a guided tour so we learned a lot.

It's a bit difficult to keep the social media going as there is very limited internet here in Namibia. Not so strange considering that much is desert and enormous distances. But I have had time to finish work, pay bills and fix everything that needs to be fixed right now. So now I'm on vacation. Talk to you soon! Ciao Catharina