Out of the comfort zone.
Venice, July 2018
Hej lördag och hej på dig! Nu sitter jag och fixar med lite av varje hemma i väntan på att stugorna skall bli redo för en ny omgång gäster samt välkomna våra nya gäster, andra lördagen i rad. Jag gillar att hålla på med bokningar, betalningar och hålla koll på allt, vilket inte maken gillar. Men jag gillar inte den delen i uthyrningen som handlar om allt arbete kring att få iordning stugorna med städning mm, och tur då att jag har en make som verkligen gillar den delen av arbetet. Han är som min pappa, de gillar att prata med alla. För mig är detta en kombination av både väntan och stress, väntan på att gäster skall åka, väntan på att städningen kan börja, väntan på att städningen är klar, väntan på de nya gästerna, stress om något har gått sönder, stress när gästerna åker sent/ kommer tidigt och jag vill dubbelkolla att allt ser bra ut. Och vilken ångest jag hade inför förra lördagen!! Jag tror det började typ redan onsdagen innan.
Men då kom att tänka på en övning som jag precis hade gjort. Frågorna var “How often do you step outside your comfort zone? Are you someone who likes to do this, or do you tend to shy away?” Mitt svar på frågorna var “Detta är min styrka! Jag har alltid varit modig, och inte valt det enkla och bekväma”.
Nästa del i frågan var “Give some examples? How did it feel?” Det var när jag skulle svara på denna delen som jag kom på saker som jag gjort i mitt liv från när jag var ung/yngre; som att flytta från en liten stad, till en större stad och sedan till huvudstaden, första flytten med kompis, andra gången helt själv. Och det var ingen kärlek som väntade på mig i huvudstaden utan ett jobb, eller som när jag valde att börja plugga juridik på universitetet för jag ville något mer med livet, utan att ha någon i min familj som hade läst mer än på gymnasienivå, eller som när jag föräldraledig och tog ett VD-jobb som 33-åring med ingen erfarenhet av varken att jobba som VD eller branschen ifråga, eller som när jag ringde till taxibåtcentralen i Venedig och beställde en båt till mig och mina flickor för vi ville åka till Burano, på det lyxigaste sättet (och jag gillar INTE att prata i telefon) och Signora Mabon (=jag) lyckades att få en taxi till den taxibåtplats där vi var, eller som när jag lärde mig åka utförsåkning inklusive off-pist efter att jag var 40-år gammal, eller när jag bestämde mig att springa min längsta lopp hittills i mitt liv, helt ensam, Lidingöloppet 30k, eller som när jag hoppade fallskärm på Diani Beach, Kenya 2018, eller när jag blev kär i en man där vi varken bodde i samma land eller hade något gemensamt språk (numera min man :) mm mm
Hello Saturday and hello to you! Now I'm sitting at home doing a little bit of everything while waiting for the cottages to be ready for a new round of guests and welcoming our new guests, the second Saturday in a row. I like to work with bookings, payments and keeping track of everything, which my husband doesn't like. But I don't like the part of the renting that involves all the work around getting the cottages ready with cleaning etc., and luckily I have a husband who really likes that part of the work. He's like my dad, they like to talk to everyone. For me, this is a combination of both waiting and stress, waiting for guests to leave, waiting for the cleaning to start, waiting for the cleaning to be finished, waiting for the new guests, stress if something has broken, stress when guests leave late/arrive early and I want to double check that everything looks good. And what anxiety I had before last Saturday!! I think it started like the Wednesday before.
But then I remembered an exercise that I had just done. The questions were “How often do you step outside your comfort zone? Are you someone who likes to do this, or do you tend to shy away?” My answer to the questions was “This is my strength! I have always been brave, and have not chosen the easy and comfortable”.
The next part of the question was “Give some examples? How did it feel?” It was when I was going to answer this part that I came up with things that I had done in my life from when I was young/-er; like moving from a small town, to a bigger city and then to the capital, the first move with a friend, the second time all by myself. And there was no love waiting for me in the capital, no it was a job, or like when I chose to start studying law at university because I wanted something more with life, without having anyone in my family who had studied more than high school, or like when I was at parental leave and took a CEO job at 33 years old with no experience of either working as a CEO or the industry in question, or like when I called the taxi boat center in Venice and ordered a boat for me and my girls because we wanted to go to Burano, in the most luxurious way (and I do NOT like talking on the phone) and Signora Mabon (= me) managed to get a taxi to the taxi boat stop where we were, or like when I learned to ski downhill including off-piste after I was 40 years old, or when I decided to run my longest race so far in my life, all alone, the Lidingöloppet 30k, or like when I skydived on Diani Beach, Kenya in 2018, or when I fell in love with a man where we neither lived in the same country nor had any common language (now my husband :) mm mm
Och plötsligt, när jag var ute och gick förra veckan slog det mig! Men detta med att organisera allt kring stugorna på lördagarna var just det - det tog mig utanför min komfortzon. När jag väl insåg det, så kändes det lite lite bättre. Och för dagens arbete kändes det mer naturligt. Så skönt! Varför? Jo, för att jag kunde lite på mig själv och min förmåga att rodda allt detta.
Så vad har jag som ligger utanför min komfortzon nu, förutom att ta hand om gäster? Att komma igång med att åka skidor igen efter alla hälsoproblem jag haft med rygg och höft, att ringa, att komma ut och gå varje dag då jag har ont, framförallt under och efter promenaden, att umgås med våra Österrikiska vänner ensam då jag har dels svårt att förstå den lokala dialekten (det går mycket bättre med våra tyska vänner) samt att jag fortfarande inte är bättre på språket. Bara för att nämna några… och ja, jag tycker fortfarande inte om att prata i telefonen, utom med närmaste vänner och familj..
Närmaste tiden skall jag öva på att gå utanför komfortzonen på; ut och gå varje dag som jag inte åker skidor, åka skidor samt plugga mer tyska…
And suddenly, when I was out walking last week, it hit me! Organizing everything around the chalets on Saturdays was just that - it took me out of my comfort zone. Once I realized it, it felt a little better. And for today's work it felt more natural. So nice! Why? Well, because I knew I could trust myself and my ability to do this.
So what do I have that is out of my comfort zone now, besides taking care of guests? Getting back to skiing after all the health problems I've had with my back and hip, making phone calls, getting out and walking every day when I'm in pain, especially during and after the walk, hanging out with our Austrian friends alone because I have difficulty understanding the local dialect (our German friends do much better) and that I'm still not that good at the language. Just to name a few… and yes, I still don’t like talking on the phone, except with my closest friends and family..
So I will now practice going outside my comfort zone for going walking every day that I don’t ski, skiing and studying more German…
Så var har jag fått visdomen kring detta med att gå utanför min egna komfortzon? Jo, Dr Rangan Chatterjee. Han är min husguru!! Jag lyssnar på hans podcasts, prenumerera på hans nyhetsbrev samt köpte hans senaste bok. Jag lär mig så mycket!!
Och det var i en bilaga till hans nya bok “Make Change That Lasts” som jag fick med ett frågeformulär och där var en av fråga ovan, en av dem. Nu har jag läst hela kapitlet om just “Embrace Discomfort”. Så mycket intressant och klokt!
Men som han också sa i ett podavsnitt, vi vet så mycket om hur vi skall leva och vad vi skall göra för att ha / få ett hälsosamt/-are liv men ändå är det så svårt att leva efter det. Just därför köpte jag hans bok och har börjat läsa den. Kanske kan just att läsa den också vara en att vara utanför komfortzonen, mao man köper men utnyttjar / läser inte, som ett gymkort. Men nu så!!
Hur ställer du dig till att utmana dig att gå utanför komfortzonen? Gör du det? Vi ses! Ciao Catharina
So where did I get the wisdom about stepping outside my own comfort zone? Well, Dr. Rangan Chatterjee. He is my house guru!! I listen to his podcasts, subscribe to his newsletter and bought his latest book. I am learning so much!!
And it was in an appendix to his new book “Make Change That Lasts” that I received a questionnaire and there was one of the questions above, one of them. Now I have read the entire chapter on “Embrace Discomfort”. So very interesting and wise!
But as he also said in a podcast episode, we know so much about how we should live and what we should do to have / get a healthier life but still it is so difficult to live by it. That is why I bought his book and have started reading it. Maybe just reading it can also be a step outside the comfort zone, meaning you buy but do not use / read, like a gym card. Here we go!
How do you set out to challenge yourself to step outside the comfort zone? Are you doing it? See you! Ciao Catharina
