Godine

Hej, maken och jag firar vår 20-åriga bröllopsdag senare i höst. Och vi insåg tidigare i våras närmare bestämt söndagen den 25 februari att vi hade träffats just denna söndagen. 2002. Ja, ni vet kanske hur vi träffades? Den korta versionen är att han var min skidlärare. Och nu har vi varit tillsammans i 22 år. Hade vi gjort ett vad med våra vänner och familjer då hade inget trott på vår kärlek. Vi var en riktig högoddsare.

Just för att det gått 20 år så kom vi på att det kunde vara lite kul att se på våra liv i 20-års intervaller. För det kan vi ju.

Hi, my husband and I will be celebrating our 20th wedding anniversary later this fall. And we realized earlier this spring, more specifically on Sunday, February 25, that we had met on this very Sunday. 2002. Yes, maybe you know how we met? The short version is that he was my ski instructor. And now we have been together for 22 years. If we had made a bet with our friends and families then no one would have believed in our love. We were a real high bidder.

Because 20 years have passed since we first meet, we figured it could be a bit fun to look at our lives in 20-year intervals. Because we can..

2002 - 40 år och mitt i livet! Jag är relativt nyskild från min ex-man, jobbade som VD för ex-makens familj, precis återhämtat mig från en utmatningsdepression och så träffade jag denna galna skidlärare, mao min man. Det har inte alltid varit lätt, men det har alltid varit rätt!! Mina två döttrar var relativt unga när vi blev tillsammans. Det fick en bra styvpappa, även fast det tog ett tag för dem att lära känna varandra. Bl.a beroende på språkförbistringar. Maken pratade kroatiska och tyska, inte vi. Men vi lärde oss alla tyska. Tänk vad gör man inte för kärleken.

2002 - 40 years old and in the middle of life! I'm relatively recently divorced from my ex-husband, worked as a CEO for my ex-husband's family, just recovered from a depression and then I met a crazy ski instructor, i.e my husband. It hasn't always been easy, but it's always been right!! My two daughters were relatively young when we met. He has always been a good stepdad, even if it took them a while to get to know each other. Among other things language barriers. My husband spoke Croatian and German, we not. But we all learned German. What don't you do for love.

Vår första semester, vi fyra tillsammans, gick till Kroatien. Mysigt! Först var jag hos fd svärföräldrarna i Toskana och hämtade upp mina tjejer. Jag stannade några dagar och vi gjorde bl.a en utflykt till den fantastiska parken The Tarot Garden som den franska konstnärinnan Niki de Saint Phalle byggde och hon bodde också där. Här står jag och Gaby och har en av de fina tarot statyerna som backdropp. Inte helt fel eller hur?

Our first holiday, the four of us together, was to Croatia. Cozy! First I was with the former in-laws in Tuscany and picked up my girls. I stayed a few days and we made, among other things, an excursion to the fantastic park The Tarot Garden, which the French artist Niki de Saint Phalle built and she also lived there. Here Gaby and I stand with one of the fine tarot statues as a backdrop. Nice, right?

1982 - 20 år och jag har livet framför mig! På en strand utanför Rom. Tågluffandes med min bästis. Tänk om vi hade tagit en omväg med tåg till Jugoslavien och vi hade träffats då? Han en fullblod jugoslav och jag en oskyldig svenska. Spännande tanke!

Jag skulle börja plugga juridik till hösten på Göteborgs Universitet. Vi hade flyttat ifrån vår barndomsstad Uddevalla två år tidigare till Göteborg och vi jobbade båda två. Men vi kom på att studier på universitetet skulle vara kul, och så blev det. Ett bra beslut som gav mitt liv en ny riktning.

1982 - 20 years and I have my life ahead of me! On a beach outside Rome. Inter railing with my bestie. What if we had taken a detour by train to Yugoslavia and we had met then? He a full-blooded Yugoslav and I an innocent Swede. Exciting thought!

I was going to start studying law in the fall at the University of Gothenburg. We had moved from our childhood town of Uddevalla two years earlier to Gothenburg and we both worked. But we figured that studying at university would be fun, and it was. This changed my life.

2024 - hissnande 40 år emellan dessa foton. Är jag nöjd? Absolut! Mer än nöjd, faktiskt! Jag har gjort massa bra val, ett par icke-val som jag ångrar lite, och naturligtvis flera dåliga val men dessa tillsammans har format mig till den jag är idag och givit mig grunden till där jag är. Jag är en väldigt pragmatisk person, tänker sällan på dåtid, oroar mig mer för framtiden mer försöker att njuta av nutid.

Det känns som att det händer en massa i vår kompiskrets nu, och inte bra saker, så jag är tacksam för allt som jag/vi har och var jag/vi är.

2042 - 80 år. Undrar hur livet ser ut då? Lever vi båda två? Hur ser våra liv ut? Egentligen behöver man inte göra DNA-test för att se vad man har för ärftliga sjukdomar, man kan se på ens föräldrar och släkt och därigenom dra slutsats om vad som ligger och lurar i släkten. Men med motion av kropp och hjärna, hälsosam mat och vänskap så kan man förlänga / försena visa sjukdomar eller helt enkelt ha tur att kanske inte få något. Cancer, alzheimer och/eller reumatism, alla tre sjukdomar finns i alla generationer på både min mammas och pappas sida, och de har avlidit relativt unga. Så jag har aldrig tänkt att jag blir gammal, kanske någonstans runt 70 år. Men vi får helt enkelt se.

Mitt mål är att vi skall leva ett så hälsosamt liv som möjligt med massa skratt, umgänge, upplevelser och rörelse. Och tänker att det är det jag kan göra för att få en så bra fortsättning på mitt/vårt liv som möjligt.

Ha det så fint! Vi ses! Ciao Catharina

2024 - a whopping 40 years between these photos. Am I satisfied? Absolutely! More than happy, actually! I have made a lot of good choices, a couple of non-choices that I regret a little, and of course several bad choices but these together have shaped me into who I am today and gave me the foundation for where I am. I am a very pragmatic person, rarely think about the past, worrying more about the future, try to enjoy the present more.

It feels like a lot is happening in our circle of friends now, and not good things, so I'm grateful for everything that I/we have and where I/we are.

2042 - 80 years. Wondering what life looks like then? Are we both alive? What do our lives look like? Actually, you don't need to do a DNA test to see what hereditary diseases you have, you can look at your parents and relatives and thereby draw conclusions about what lies lurking in the family. But with exercise of the body and brain, healthy food and friendship, you can prolong / delay some diseases or simply be lucky to maybe not get anything. Cancer, alzheimer's and/or rheumatism, all three diseases are present in all generations on both my mother's and father's side, and they have died relatively young. So I never thought I'd get old, maybe somewhere around 70. But we'll simply have to see.

My goal is for us to live as healthy a life as possible with lots of laughter, socializing, experiences and movement. And I think that this is what I can do to get as good a continuation of my/our life as possible.

Have a great time! See you! Ciao Catharina