Post-op.
Hej, så nu har det gått tre dagar sedan operationen. Jag lever i lite sus och dus, inte på grund av värktabletterna för de är de vanliga paracetamol och ibufen, men från den chock som kroppen har utsatts för att bli skuren i samt narkosen. Man skall inte underskatt något av detta.
Dagen för operation sov jag urdåligt, var uppe vid halv sex för att tvätta mig en andra omgång med Defucantvålen, taxin väntade och jag var på Karolinska strax före sju. Så med tanke på allt detta tycker jag inte att jag ser så tokig ut. Vid halv åtta var jag incheckad, nykissad och redo för att rullas upp till operation. Uppe vid operationssalen var vi fem patienter som det fixades med så full fart direkt på morgonen. Inne på operationssalen kände jag mig väl omhändertagen med fyra i personal plus kirurgen. Så kände att jag var i goda händer innan jag somnade av narkosen. Men fick för första gången lite panik när jag skulle andas in men somnade snabbt så det gick bra.
Hi, so it's been three days since the surgery. I'm living in a bit of a haze, not because of the painkillers because they're the usual paracetamol and ibuprofen, but from the shock that the body has been subjected to from being cut and the anesthesia. You shouldn't underestimate any of this.
The day before the surgery I slept terribly, was up at half past five in the morning to wash myself a second time with Defucant soap, the taxi was waiting and I was at Karolinska just before seven. So considering all this I don't think I look that crazy. At half past seven I was checked in, freshly peed and ready to be rolled up for surgery. Up at the operating room there were five of us patients who were being fixed at full speed right away in the morning. Inside the operating room I felt well taken care of with four staff plus the surgeon. So I felt like I was in good hands before I fell asleep from the anesthesia. But for the first time I panicked a bit when I was about to inhale but fell asleep quickly so it went well.
Jag har kommit på att jag trivs att vara på sjukhus. Ja, trivs och trivs men jag känner mig trygg i denna miljön. Efter 12 timmars fasta är det gott med kaffe, smörgås och yoghurt. Jag fick min stödbh och börja läsa min nya bok; Yellowface av Rebecca F. Kuang som jag har lånat av min äldsta dotter. Lite ungvuxen bok, men lättläst.
I realized that I enjoy being in hospital. Well, I enjoy and enjoy but I feel safe in this environment. After 12 hours of fasting, coffee, sandwich and yoghurt are good. I got my support bra and started reading my new book; Yellowface by Rebecca F. Kuang which I borrowed from my oldest daughter. A bit of a young adult book, but easy to read.
Många uppkopplingar får man för dropp mm. Det tar tid att vakna upp från narkosen och när alla värden.ser bra ut får man åka ner till uppvaket eller sk Post-op… Mina värden var 62 i puls och 116/60 i blodtryck och fick beröm för dem. Skönt! När alla värden är bra så är det näst viktigaste att komma igång med att kissa. Tydligen kan det blir allvarliga skador, efter att man har fått narkos, om man inte får igång förloppet. Så det tog lite tid men tillslut var det igång.
You get a lot of connections for drips etc. It takes time to wake up from the anesthesia and when all the values look good you are taken to the recovery room or so-called Post-op… My values were 62 in pulse and 116/60 in heart rate and I got compliments for them. Great! When all the values are good, the second most important thing is to start peeing. Apparently there can be serious injuries, after you have been given anesthesia, if you don't get the process started. So it took a while but eventually it started.
Det opererade bröstet sitter just nu lite högre upp än den vänstra men tyngdkraften kommer att göra sitt, så förhoppningsvis kommer de att bli ganska lika, i både höjd och storlek.
Man får lite kortfattad information innan man åker hem. Lite om vad man skall göra och inte, som tx att Inte lyfta armarna högt eller lyfta tungt närmaste tiden. Denna gången inga stygn så det känns bra. Återbesök för att lägga om såret om en vecka. Då måste jag fråga om träning mm Sedan återbesök till kirurgen om tre månader.
Onsdagen gick som sagt var i sus och dus, gårdagen gick lite bättre. Piggare men mer ont och har fått börja använda vänsterarmen mer. Vi får se hur dagen blir. Jag skall nog försöka jobba lite och fixa lite, vi får se. Vi ses! Ciao Catharina
The operated breast is currently sitting a little higher up than the left one but gravity will do its thing, so hopefully they will be pretty similar, in both height and size.
You get some brief information before you go home. A bit about what to do and not to do, such as not to raise your arms high or lift heavy things in the near future. This time no stitches so it feels good. Return visit to change the wound in a week. Then I have to ask about exercise etc. Then return visit to the surgeon in three months.
As I said, Wednesday was a haze, yesterday I was more less tired but in more pain. We will see how I’m feeling today. I will probably try to work a little and fix a little, maybe. See you! Ciao Catharina