Snaps och tårta med våra fina tanter. | Raki and cake with the lovely ladies.

Hej, när vi är här hos makens familj i Bosnien hälsar vi naturligtvis på alla tanter. Här är det också så att männen, i de flesta fall, avlider förre kvinnorna. Den yngsta är 70 år och den äldsta är 87 år. Alltid mysigt att hälsa på tanterna och prata med dem. Tja, jag säger inte så mycket då de bara pratar kroatiska. Men som sagt, maken översätter och jag lyssnar ändå. I många fall förstår jag sammanhanget. Det bjuds på kaffe, snaps och tårtor. Allt är hemmagjort, naturligtvis. Här fick vi Rogac mao johannesörtsnaps. Huh den var stark. Men god. Maken ser visst lite gammal ut här men jag får skyla på ljuset…

Hi, when we are here with my husband's family in Bosnia, of course we greet all the aunties also. Here it is also the case that the men, in most cases, die before the women. The youngest is 70 years old and the oldest is 87 years old. It's always nice to visit the aunts and talk to them. Well, I don't say much as they only speak Croatian. But as I said, my husband translates well and I listen anyway. In many cases I understand the context. Coffee, schnapps and cakes are offered. Everything is homemade, of course. Here we got Rogac i.e. St. John's wort schnapps. Huh it was strong. But good. My husband certainly looks a little old here, but I have to blame the light...

Makens familj är kroater och familjen kommer härifrån Zavidovici, fd Jugoslavien, numera Bosnien. Tanten som vi hälsade på är nära vän till familjen och hon syr upp kläder till präster för de olika högtiderna i den katolska kyrkan. Ett riktigt handarbete. Fantastiskt!

My husband's family are Croats and the family comes from Zavidovici, former Yugoslavia, now Bosnia. The aunt we visited is a close friend of the family and she sews clothes for priests for the various holidays in the Catholic Church. A real handwork. Fantastic!

Sedan var det dags för att hälsa på Bojans faster. Här blev det också kaffe, en tårta, OCH en dessert som heter Šnenokle och en snaps.

Then it was time to visit Bojan's aunt. Here there was also coffee, a cake, AND a dessert called Šnenokle and a schnapps.

Med en massa prat så blev detta både vår frukost och lunch. Det är alltid lika mysigt att hälsa på våra tanter.

Together with a lot of talk, this became both our breakfast and lunch. It is always so nice to visit our aunts.

Här är Bojans faster när hon var ung, med sin man. Hon jobbade i USA i flera år och hon kommer fortfarande ihåg engelskan, så vi kan prata lite grann. Vilket känns extra kul. Normalt förlorar man inlärda språk när man min gammal, tyvärr.

Sedan åkte vi till Nikolas grav, min mans pappa, som dog 2017. Där tände vi ett ljus och tog med oss några blommor och la på graven. Fint!! Därefter åkte vi hem och åt söndagsmiddag hos svärmor. Hon är helt otrolig och med sin 87 år är hon en kraftpaket och gör allt själv hemma. Jag tackade dock nej till kvällens efterrätt; baklava, hehe. Sedan blev det mer prat. Vi ses! Ciao Catharina

Here is Bojan's aunt when she was young, with her husband. She worked in the US for several years and she still remembers her English, so we can talk a little. Which feels extra fun. Normally you forget the languages that you have learned when you get old, unfortunately.

Then we went to the grave of Nikola, my husband's father, who died in 2017. There we lit a candle and took some flowers with us and laid them on the grave. Afterwards we went home and had Sunday dinner at my mother-in-law's. She is absolutely incredible and at 87 years old, she is a powerhouse and does everything herself at home. However, I declined tonight's dessert; baklava, haha. Then there was more talk. See you! Ciao Catharina