Godine

Hej, ojoj här går det inte så bra! Inlagd på sjukhus här i Österrike sedan i går eftermiddag. Åkte ambulans med blåljus på, mer för att det var snökaos och milslånga köer på autobahn, än att det var så bråttom. Ambulansen var nödvändig då jag INTE kunde röra mig i sängen så blev buren på en specialbår…

Har ju skrivit om vad som hänt här och här och blev sängliggande dagen innan nyårsafton och trots morfindropp och sprutor varje dag blev det inte bättre på hela veckan.Och i fredags gick det rakt utför. Kunde inte komma ur sängen, igen, alls. Hade ju planerat att flyga hem i lördags eftermiddag med Mimmi, för att komma till läkarundersökning för en ev operation. Men det gick inte alls! Flyget blev avbokat och jag ringde runt för att se vad jag skulle göra härnäst. Min allra käraste syster sa - åk till sjukhus för smärtterapi…

Så nu är jag på Kardinal Schwarzenberg Klinikum (låter väl fint som snus eller hur?) på deras neurologiska avdelning och får MASSA smärtlindring. Och utifrån mina första 24 timmar här är jag imponerad av sjukvården här. Alla är snabba, duktiga, proffsiga och framförallt vänliga.

Hello, oh dear it’s not going very well for me!! I’m now in a hospital here in Austria since yesterday afternoon. Had to go with ambulance with the blue light on, more because of the snow chaos and queues on the autobahn, then so much hurry for me. Well couldn’t get out of bed so needed to be carried in a special air mattress…

Have written about my situation here and here and got stuck in bed the day before New Years eve and despite intravenous drip every day and shots it was up and down. And last Friday afternoon I couldn’t move…again… Had planned to fly home to Stockholm together with my oldest daughter on Saturday afternoon, for a physician exam regards my back and an operation. But couldn’t!! Canceled my ticket and phoned my sister; who said go to hospital for proper pain relief…

So now I’m at Kardinal Schwarzenberg Klinikum (posh name, right?), on the neurology ward and are getting proper pain relief therapy. And based on my first 24 hours here I’m impressed! Everyone are fast, professional and very very friendly.

Bor på en avdelning med 4 sängar, men just nu kom det in en säng till. Och vi är alla här för olika typer av svårare smärtor, mer eller mindre odefinierade.

Man ser mycket av sköterskorna för de kommer in med olika vagnar och gör sitt praktiska och administrativa arbete direkt på rummet. Fick idag besök av en sjukgymnast, så nu gör jag tre små övningar varannan timma.

Försöker att jobba på min tyska så talar den rakt igenom och blir tilltalad Frau Tomic. Känns vuxet och bra…(och just ja om jag varit helt ogift hade jag varit Tant Johansson och om jag inte skiljt mig Mrs Mabon:)

Staying in a ward with 4 beds, but another patient just came in. And we are all in different state of pain…

And you do see a lot of the nursers here. They are coming in with their different carts and are doing both the practical and administrative work here, with us the patients. Today I got a visit from physiotherapists so now I’m doing small exercises as well.

Practicing my German and they address me at Frau Tomic. Feels very grown up… (and if I had stayed unmarried I would have been Aunt Johansson, and if I hadn’t got divorced Mrs Mabon :)

Har ingen aning om hur länge jag blir kvar…minst ett par dagar till…20 dagar till sängs… men vem räknar?

Man får välja på vad man vill äta till frukost, lunch och middag. Och som standard här ner får man alltid en soppa typ grönsakssoppa eller buljong med nudlar mm. Bra vana att ta med hem. Och maten smakar faktiskt riktigt bra och är nyttig, så pluspoäng för det också…

Så hej från sjukhussängen… Och imorgon får ni vet vad jag gör hela dagarna… Jättespännande, eller hur? Ciao Catharina

No idea how long I will be here… Think a couple of more days… 20 days but who is counting?

And you get to choose what to eat for breakfast, lunch and dinner. As a standard you will always get a soup. A proper soup. Got habit to take with me home. And the food is actually really good!

So good bye from the sick bed… Tomorrow you will know what I’m doing the whole days… Very exciting, right? Ciao Catharina