Fyra språk och tre kulturer dagligdags. | Four languages and three different cultures daily.

Me & my husband overlooking Flachau from Eben ski resort. January 2020.

Hej, dags för ett av mina “gamla” utkast. Detta känns som det mest naturliga i världen för mig idag men inte någon självklarhet. Fler språk och kulturer kom in i mitt liv på riktigt när jag träffade min ex-man. Sedan har det fortsatt. Visst låter det lite spännande att leva dagligen med fyra (eller fem?) språk och att vara i någon form av daglig mix av tre kulturer, som påverkar vårt dagliga liv.

Vårt gemensamma språk är tyska, tja eller snarare österrikiska som skiljer en del i ord men inget i grammatik. Både gemensamt oss emellan och här där vi bor, så klart. Det var ett val som vi gjorde ganska tidig då vi hade som målbild att bosätta oss här. Vilket har visat sig vara klokt! Mitt modersmål är svenska och mitt andra språk engelska. Makens modersmål är serbo-kroatiska som var det officiella språket i forna Jugoslavien. Han växte upp med att läsa på vårt alfabet varannan vecka och kyrilliska varannan vecka i skolan. Efter kriget har de tre ländernas språk glidit isär och nya ord har tillkommit i Kroatien, Serbien och Bosnien. Makens andra språk är tyska.

Hi, time for one of my "old" drafts. This feels like the most natural thing in the world to me today but not for everyone. More languages ​​and cultures really came into my life when I met my ex-husband. Then it has continued. And it is a bit different to live daily with four (or five?) languages ​​and as well as a mix of three cultures and its effect on our daily life.

Our common language is German, well Austrian to be correct, which differs somewhat in words but nothing in grammar. We talk this between us as well as here where we live, of course. It was a choice we made quite early on in our relationship as our goal was to settle here. Which has proven to be wise! My mother tongue is Swedish and my second language is English. My husband's mother tongue is Serbo-Croatian which was the official language of the former Yugoslavia. He grew up reading our alphabet every other week and Cyrillic every other week at school. After the war, the languages ​​of the three countries have slipped apart and new words have been added in Croatia, Serbia and Bosnia. My husband's second language is German.

Husband with one of his friend; Boris. Trogir, Croatia. October 2020

På daglig basis, nästan, blir det alla fyra språk. Maken har mycket telefonkontakt med sina vänner på /från Balkan, jag har mycket kontakt med mina tjejer och kompisar och på telefon hemma i Sverige. Ett par gånger i veckan blir det engelska för min del med vänner och familj både i Australien, Frankrike, Sydafrika och USA. Sedan träffar vi våra kompisar här och då blir det österrikiska. Vissa har dock så mycket dialekt att jag fortfarande knappt begriper något. Men de anpassar sig när jag är med. Då de pratar med mig blir det mindre dialekt, pratar de inbördes så blir det rena rama rotvälskan. För oss känns det helt naturligt, idag!

Och visst har vi haft språkliga missförstånd genom åren. Mest dråpliga. Och visst kan det vara jobbigt att t.ex bråka på ett språk som man inte helt behärskar. Eller att försöka förklara något som den andra inte alls förstår. Men jag tror att man kan missförstå varandra lika mycket även om man talar samma språk, om man inte har en förståelse för den andra personen.

On a daily basis, almost, there will be all four languages. My husband has a lot of telephone contact with his friends in / from the Balkans, I have a lot of contact with my girls and friends on the phone in Sweden. A couple of times a week, in English for me with friends and family in Australia, France, South Africa and the USA. Then we meet our friends here. However, some have so much dialect that I still barely understand a thing. But they adapt when I join. When they talk to me, there is less dialect, if they talk to each other, they talk heavy dialect. For us this feels completely natural, today!

And of course we have had linguistic misunderstandings over the years. Most of them funny, afterwards. And yes of course, it can be difficult to fx argue in a language that you do not fully master. Or trying to explain something that the other person does not understand at all. But I think you can misunderstand each other just as much even if you speak the same language, if you do not have an understanding of the other person.

Last swim before we went home from Porec. October 2020

Våra tre kulturer är svenska, österrikiska och balkan. Dessa har flera gemensamma drag men mycket är också olika. Det gäller traditioner, mat, seder och själva folksjälen. Vi mixar och matchar mellan dessa tre kulturer. Men minst blir det nog av den österrikiska. Och visst har vi kraschat under årens lopp. Den största orsaken har nog varit effekterna av kriget i forna Jugoslavien som hela makens familj upplevde. Och visst har vi varit / är lite som Fire & Ice, jag och maken. Ni behöver väl inte gissa vem som är vem?

Så hur får vi ihop det? Jag tror ett par saker är viktiga; vi är båda öppna för nya saker och ingen av oss har behov av att benhårt hålla fast vid våra egna traditioner. Vi mixar och matchar och skapar oss egna traditioner. En annan viktig sak, jätteviktig, är att vi har haft samma grundvärderingar från början. Sedan har vi också skapat gemensamma mål och drömmar. En liknande livsstil har också varit en viktig grund för oss.

Något som ni undrar? Skriv gärna och fråga. Vi ses! Ciao Catharina

Our three cultures are Swedish, Austrian and Balkan. These have several common features but many are also different. It is about traditions, food and the very soul of the people. We mix and match between these three cultures. Least one in the mix is the Austrian. And yes we have had crashed over the years. The biggest reason has probably been the effects of the war in the former Yugoslavia that the whole husband's family experienced. And of course we have been / are a bit like Fire & Ice, me and my husband. You do not have to guess who is who, do you?

So how are we doing this? I think a few things is important; we are both open to new things and neither of us needs to stick to our own traditions. We mix and match and create our own traditions. Another important thing, very important, is that we have had the same basic values ​​from the beginning. We have also created common goals and dreams. A similar lifestyle has also been an important foundation for us.

Anything you are wondering? Feel free to write and ask. See you! Ciao Catharina

Våren är här! | The spring has arrived!

Skiing in Hauser Kaibling, Austria. March 2021.

Hej, jag är sååå glad! Min rygg känns bättre så bestämde mig igår för att pröva skidåkning igen. Jag har dubbla ryggskydd, först ett som stöd för ländryggen som varit fantastiskt nu när jag har haft ont, och sedan det vanlig ryggskyddet för skidåkning. Känns som riktiga korsetter. Kändes bra att vara tillbaka i backen, men åker lite försiktigare. Märkligt att man här tycker att två veckors paus är jäättelååång paus när många åker skidor en vecka per år och har paus i 51 veckor 😂

Resan hem blir av ändå för jag har ju någon form av smärtproblematik så det behöver undersökas i vilket fall som helst. Fram tills dess har vi sol, blå himmel och snö så vi kommer att njuta av skidåkning denna veckan. Idag prövade vi ett för mig nytt skidområdet Hauser Kaibling som ligger i landskapet Steiermark och ligger ca 4 mil från oss. Långa, breda och branta pister. Hit åker vi igen senare i veckan. Vi har en fördel att det liftkortet som vi köper gäller i ett stort område så vi kan verkligen välja och vraka bland skidområdena.

Och idag börjar våren. Officiell start 1 mars. Fint med en ny årstid. Så nu blir det vårskidåkning fram till och med veckan efter påsk. Och vi njuter för det är härligt att åka i nästan folktomma backar. Ja, jag vet! Jag tjatar. Men det är overkligt! Så mitt i eländet när allt fortfarande är nedstänkt njuter vi till 1000%. Nästan vinter hoppas vi att Corona är under kontroll och då kommer det att bli överfullt här. Vilket vi är superglada för men då blir det också mindre skidåkning för oss. Då får vi göra som vi brukar, njuta av skidåkningen under udda perioder / direkt tidigt på morgonen när liftarna öppnar när det är mindre folk i backarna. Det funkar bra det också. Ha en bra vecka! Vi ses! Ciao Catharina

Hi, I'm sooo happy! My back feels better so decided yesterday to try skiing again. I have double back protection, first one to support the lower spine which has been fantastic now that I have been in pain, and then the usual back protection for skiing. Feels like real corsets. Feels good to be back on the skis, but do ski a bit more careful. Strange that two weeks break feels like a looong break while it’s normal to ski one week and have 51 weeks break 😂

Will still be going home because I have do have some kind of pain problem so it needs to be examined in any case. But until then, we have sun, blue sky and snow so we will enjoy skiing this week. Today we tried a new ski area for me Hauser Kaibling which is located in the province of Steiermark and is about 40 km from us. Long, wide and steep slopes. We will go here again later this week. We have the advantage that the lift pass we buy is valid in a large area so we can really pick and choose between ski areas.

Today spring begins. Official start is 1st of March. Nice with a new season. So now it will be spring skiing until the week after Easter. And we do ride in almost empty slopes. Yes I know! I nag. But it's unreal! So in the midst of misery when everything is still submerged, we still enjoy skiing to 1000%. Next winter we hope that Corona is under control and then it will be overcrowded here. Which we are super happy about but then it will also be less skiing for us. We do as usually, enjoy skiing during odd periods / directly early in the morning when the lifts open when there are fewer people on the slopes. It works well too. Have a nice week! See you! Ciao Catharina

Min resa till bortre Indien... | My travel to India...

Näh, skoja bara… Jag har “bara” bokat en resa hem till Stockholm. Men det känns som att jag skall ut på en världsomspännande resa med tanke på pris (herre jesus vilka dyra biljetter), dokument, testningar, restriktioner och gränskontroller som jag behöver tänka på. Jag behöver åka hem för att kolla upp min rygg och fick snabbt en tid för magnetkameraundersökning samt uppföljande läkarsamtal. Det var enkelt. Skönt! Men själva resan, näh inte… Poliskontroller mellan länder gör mig nervös. Varför? Vet ej egentligen men så är det. Och det här med att göra PCR-test. Enkelt här nere hos oss. Snabbt och enkelt både med testning och resultat. Men hemma i Stockholm. Hur tänker de när man måste ha ett giltigt test, inte äldre än 48 timmar för inresa i ett land men att provsvaret kan ta mellan två till fem dagar??!? Det går ju inte ihop. Jag får se hur jag får ihop det helt enkelt. Annars blir jag inte insläppt då jag behöver åka via Tyskland och Danmark på hemresan, och sedan in i Österrike. Jag är bara hemma en dryg vecka, om det nu inte är något stort krångel med min rygg. Det skulle vara kul att träffa kompisar men med tanke på smittspridning så blir det nog inte så. Tyvärr! För stor risk. Tänk om jag blir smittad då ryker ju hemresan. Min familj bara… Fast det är inte så bara när jag inte har träffat dem sedan i juni förra året.

Just detta med att åka från ett land till ett annat har fått en helt ny betydelse nu i coronatider. Vi tog en tur till Salzburg i veckan och körde fel och körde över en bro, som visade sig vara gränsen till Tyskland. Visst såg vi poliser men de vinkade bara förbi oss… Oj, vad nervösa vi blev när vi insåg att vi var i Tyskland. Inga dokument. Inget PCR-test gjort, naturligtvis. Vi vände och körde tillbaka över bron direkt. Piuhh!!

Ha en skön fredag! Här strålar solen och vi har nu mer normal temperatur på 12 grader. Vi ses! Ciao Catharina

No, just kidding… I have "only" booked a trip home to Stockholm. But it feels like I'm going on a worldwide trip considering the price (Jesus what expensive tickets), documents, testing, restrictions and border controls that I need to think about. I need to go home to check my back and was quickly given an appointment for a magnetic camera examination and a follow-up. It was easy. But the trip itself, no so… Police control between countries make me nervous. Why? Do not really know but I’m. And the PCR tests. Easy down here. Quick and easy with both testing and result. But at home in Stockholm. How do they think when you have to have a valid test, not older than 48 hours for entry into a country but that the test result can take between two to five days ??!? And it takes longer time to travel as well so you need to take that into consideration as well. It doesn’t work. Need to check it up and plan it as carefully as I can. Otherwise I will not be admitted as I have to go via Germany and Denmark on the way home, and then into Austria. I'm only home for a little over a week, unless it's a big hassle with my back. It would be fun to meet friends, but considering the spread of infection, it probably will not happen. Unfortunately! Too risky. What if I get infected then the journey home needs to be cancelled. I will meet my family only… Although it's not so only when I haven’t met them since June last year.

This very thing of traveling from one country to another has taken on a whole new meaning now in corona times. We took a trip to Salzburg this week and took a wrong turn and drove over a bridge, which turned out to be the border with Germany. Sure, we saw cops but they just waved at us… Wow, how nervous we got when we realized that we were in Germany all of a sudden. No documents. No PCR test done, of course. We turned and drove back across the bridge immediately. Piuhh !!

Have a nice Friday! Here the sun is shining and we now have a more normal temperature of 12 degrees. See you! Ciao Catharina

Ja, jag är med! | Yes, I'm in.

Hej, i år fyller Världsnaturfonden WWF Sverige 50 år. Jag vill vara med att göra skillnad för klimatet och den biologiska mångfalden så jag har satt upp tre mål för året. Och tänk vilken skillnad det kommer att göra om vi är många som gör detta tillsammans! Jag tänkte först att det skulle vara krångligt och att man (=jag/vi) behövde göra stora och svåra förändringar. Vilket man absolut kan göra men jag har satt upp utmaningar som förändrar min vardag, till det bättre både för mig/oss och miljön. Jag har alltid gjort flera saker av de som är på listan i flera år men har fått inspiration till att se över flera andra punkter. Men mina små (stora) förändringar som jag inför i år är:

• Bli lunchvegetarian - vi äter inte lunch regelbundet men när vi äter det kommer det att bli vego. Bra för maken att börja att mer vegetariskt mat och minska ner på köttet.

• Köp bara den mat jag tänker äta - jag tänker på att inte slänga mat och att äta upp det vi lagar och slänger idag minimalt med mat. Jag fryser gärna in rester och som jag skrev i ett inlägg förra veckan så är från och med nu all mat i frysen märkt. Meeen jag har dock kommit på att den mat jag slänger är framförallt det som jag har köpt men inte kommit mig för att göra något av / glömt bort / datumet har gått ut (och jag är frikostig med datum). Så ändring på det.

• Sätt lock på kastrullen - jamen detta har jag faktiskt tänkt på. Jag lagar mycket mat på spisen, vi har ingen microvågsugn, och använder sällan lock. Men nu har jag börjat. Och visst gör det skillnad.

Hänger du också på? Du har 50 olika saker som du kan ändra / förändra. Vad väljer du? Vi ses! Ciao Catharina

Hi, this year WWF Sweden turns 50 years old. I want to help make a difference for the climate and biodiversity, so I have set three goals for the year. What a difference it will make if we are many who do this together! I first thought that it would be complicated and that you (= I / we) needed to make big and difficult changes. Which you can definitely do, but I have set challenges that change my everyday life, for the better both for me / us and the environment. I have done a lot of things on the list for years but some other tasks/habits I will probably start with as well during the year. But I have chosen these small (big) changes that I will do:

• Become a lunch vegetarian - we do not eat lunch regularly but when we eat it will be vegetarian. Good for my husband to start eating more vegetarian and cut down on meat.

• Only buy the food I intend to eat - I do throw away less food today, a big difference from before. We are eating up what we cook and I plan this in my weekly dinner plans. If I have something over that we don’t eat immediately I throw it in the freeze. And as I wrote in a post last week, from now on all food in the freezer is marked, which also means less food to throw away. But I have come to the conclusion that the food I throw away is mainly what I have bought but not come to do something of / forgotten / the date has expired (and I am generous with dates). So I will change this from now.

• Put the lid on the pot - well, I have been thinking of this actually. I cook a lot on the stove, we do not have a microwave, and I rarely use lids. But now I have started. And of course it makes a difference.

  Do you want to change three things too? You have 50 different things that you can change. What do you choose? See you! Ciao Catharina
  
  

Slutåkt för min del, just nu 😩 | No more skiing for me, at the moment 😩

Hej, japp känns sorgligt och trist! Jag var i så bra form och åkte så bra! Det kändes härligt att komma tillbaka, finslipa tekniken och se resultatet av det. Jag åkte ju inga skidor för två säsonger sedan pga ryggen, och förra säsongen blev det sisådär pga bröstcancern. Jag hade så sett fram emot en hel lång säsong och att jag denna säsong, med alla dess utmaningar med lockdown, ändå hade skidåkningen. Att njuta för fullt av. Men tyvärr måste jag nu göra uppehåll i min skidåkning, min rygg krånglar massor och jag vågar inte åka mer då jag är rädd att göra det hela värre. Till och med mina coreövningar har jag stoppat med då det känns som att det blir värre, men skall ändå försöka göra några små försiktiga för att hålla musklerna stabila. Vad har hänt? Vet ej. Men det har liksom smugit sig på efter att jag fick ont efter min 30 dagars yoga i november. Jag har varit i kontakt med Stockholm Spine Center över en videokonferens och vi har gemensamt beslutat att jag åker hem för magnetröntgen och undersökning. Jäklars!! Så trött på min stackars skröpliga kropp. Vi får hoppas att det, vad det nu är, går att ordna med sjukgymnastik och att jag i mitten på mars åter kan stå i backen. Håll tummarna för det. Gör en kort resa hem till Stockholm. Håll tummarna för det också och att det inte är något mer allvarligt. Just nu tänker jag positivt, men är ärligt talat trött på det alltid är något. Kan jag inte få vara lite hel? Jag rehabar, tränar och bygger upp kroppen för att den skall hålla för allt jag vill göra. Det funkar, tills det inte funkar längre. Vi ses! Ciao Catharina

Hello, yes it feels really sad! I was in such good shape and were skiing so good! It felt like a great come back, hone the technology and see the results. I did not ski two seasons ago due to my back, and last season it was so and so due to breast cancer. I had been so looking forward to a whole long season skiing and especially this season, with all its challenges due to the lockdown, I still had the skiing. To fully enjoy. I thought! But unfortunately I need to make a break from my skiing, my back hurts a lot and I do not dare to ski anymore as I am afraid of making it all worse. What has happened? I do not know. But it has kind of crept in after I got hurt after my 30 days of yoga challenge in November. I stopped halfway due to pain, which I wrote about. I have been in contact with the Stockholm Spine Center over a video conference and we have jointly decided that I will go home for a magnetic X-ray and examination. Damn!! So tired of my poor frail body. We can only hope that, whatever it is now, it is possible to heal with physiotherapy and that I can ski again later this season. Keep your fingers crossed for me!! I will just make a short trip home to Stockholm. Keep your fingers crossed for that too and that it is nothing serious. Right now I'm thinking positively, but I'm honestly tired of it always being something. Can't my body just be ok? I do rehab, train and build up the body so that it will last..but no. See you! Ciao Catharina