Goddag yxskaft. | "Hello ax shaft".
Hej, idag blev det ett sent inlägg. Vi fick på kvällen 22 kg kött från ekologisk uppfödd kalv direkt från en bonde här i närheten, så vi har packat iordning allt för frysen, samt insåg att frysen behövdes frostas av samtidigt.
När jag är och tränar här nere märker jag att jag är sååå svensk (eller bara Stockholmare). Har anammat att hälsa när man kommer (till alla) och när man går. Och som jag skrev här så är antalet hälsningsfraser här nere oändligt många, och naturligtvis beroende på om det är en eller flera personer som man hälsar på, då med olika ändelser. Men man pratar också med varandra när man tränar men jag tar på mig mina hörlurar och tittar ner, så då blir det inte så många tillfällen att prata med mig, hehe Men även nu i omklädningsrummet så pratar man med varandra (och är man då bara två så kan man ju inte inte svara) och idag kom jag på att ibland är jag som den döva gamla mannen i sagan "Goddag yxskaft".
Hello, today the posting is late. We got 22 kg bio meat from a farmer around the corner and we have packed it all up. As well as we realized that we needed to defrost our freezer.
When I'm going to the fitness studio I still notice that I'm really really Swedish (or just from Stockholm). I have started to say hello (to all) when I arrive and when I leave. And as I wrote here the number of greetings is infinite, and of course it is dependent of if there is one or more and if you know the people or not... And you do small talk when you do the exercises but I put on my headphones and look down, so not too many opportunities to talk to me, hehe But also now in the dressing room they like to talk (and then you are alone so what can you do??) and today I realized it was like I was like the old deaf man in the story "Hello ax shaft".
Jag är hemmastad men våra vänners österrikiska, men flera här nere har så start dialekt att jag inte förstår ett ord, verkligen ingenting... Tilltalar då någon mig, måste jag fundera ett par sekunder på vad det sa... Och då kanske jag fortfarande inte får ihop vad de sa. Fråga, konstaterande eller bara en kommentar. Och sannorlikheten för att det blir just en "Goddag yxskaft" är ganska stor. Kommer ni ihåg / har ni hört om berättelsen? En döv man sitter och tillverkar ett yxskaft och en yngling kommer förbi. Den döva mannen tänker att ynglingen först frågar vad han tillverkar men yngligen säger "Goddag" och den döva mannen "yxskaft". Mao svaret har inget med frågan att göra, och så känner jag ibland när jag svarar... och inser ibland efteråt att oj, det var visst detta de frågade om, hehe. Jag kom dock på i unga år att det oftast fungerar med att le och svara ja... men inte alltid...
I have got used to the dialect that our friends have and understand when they talk, but some people down here have such a strong dialect that I don't understand a word, really nothing... When they talk to me, I have to think a couple of second on what they said... And sometimes I still don't get it. Was is a question, or just normal small talk? And that is why I came to think about the old folk story from Norway. It is about an old deaf man who sits outdoor and is working on a ax shaft. A young man passes by and the old man thinks that the young man will ask what he is doing, an ax shaft, while the young man says Hello. I.e. the answer it totally irrelevant to the question and that is how I'm feeling sometimes when I answer something and afterwards realize, ohhh that is what they asked about, hehe. I did realize when I was young that to smile and say yes, works in many situations.. but not all...
Så antingen tror de att jag är jättesur (som inte pratar med någon medans jag bara är normalt svensk) eller dum (som svara fel eller konstigt på en normal konversation). Vet inte vilket som är värst? Catharina
So either they think that I'm really ignorant (that refuses to talk small talk while I'm just a normal Swede) or just stupid (that answers wrong / strange on the normal a normal conversation). Not sure which is worst? Ciao Catharina