F*ck Cancer. — Godine

Marina, Marian, Bojan and Maritza Tomic, Zavidovici, BiH March 2017

Hoppsan, nu rullade visst dagarna iväg utan att jag kikade in till Er. Men bestämde mig för att vara här & nu när nu min syster och svåger var och hälsade på oss. Och efter en helmysig vecka tillsammans började de sin hemfärd till Uddevalla idag på morgonen, och maken fick i morse besked att hans farbror Marian, avled i natt i agressiv lungcancer (ovan ser ni honom strax efter att Bojan pappas begravning), och fyra månader senare är han död. Och dessutom ligger Bojans mamma på sjukhus, så idag bestämde vi oss för att vi bara behövde vara och landa i allt! Ibland kan man inte springa på utan måste tillåta sig att ta en paus.

Hello, some days have passed without me looking in here at the blog. But decided that I wanted to be with my sister and brother-in-law while they were here to visit us and just enjoy the time together. After a fantastic week together they left to go back to Uddevalla, Sweden, in the morning and then Bojan got a phone call with the sad news that his uncle Marian had just died from aggressive lung cancer. Above you see him, looking really good, after Bojan's fathers funeral 27th of March, and four months later he is dead. And Bojan's mother is in hospital, so we just decided to just be today. Sometimes it is better to take a break than continue to run around!

Stefan, Ullis & Bojan at Schönbrunn castle, Vienna July 2017

Min syster har också cancer, bukspottkörtelcancer, en diagnos som hon fick redan 2012. Och efter operation, friskförklaring, nya metastaser 2014, kvartalskontroller fulla med ångest och behandlingar sedan dess blev vi så glada över att hon och maken bestämde sig för att ta en semesterresa i Europa och komma och hälsa på oss, mellan behandlingar.

Hon är ett unikum och en riktigt solskenshistoria! Får man diagnosen bukspottkörtelcancer är det 5-10% som kan opereras och att man överlever de kommande månaderna och ytterligare 5-10% svarar på behandligen i steg två. Är inte det fantastiskt att av min syster?

My sister also has cancer, pancreatic cancer, a diagnose that she got back in 2012. And after surgery, being declared well, new metastases in 2014, quarterly controls full with anxiety and new treatments since then me and Bojan was so happy that they decided to go travelling in Europe and come to us, between treatments.

She is unique and a true sun shine story!! If you get the diagnose pancreatic cancer only 5-10% gets the operation and another 5-10% of these percentages that also respond to the treatments, and she has done!!! That is a sun shine story right?

Och hon är så cool, som när vi tog The Grand Tour inne på Schönbrunn Slott med 40 rum, var det så varmt med peruken (och vi båda svettas mycket i ansiktet, inget kul släktdrag) så svetten rann ner i anstiketet och då tog min kära syster helt sonika av sig peruken och stoppade den i väskan. En kvinna bredvid, tittade till och log sedan tillbaka och fortsatte rundturen när hon såg att min syster såg lika glad ut.

And she is really cool, like when we took The Grand Tour at Schönbrunn Castle with over 40 rooms, it was really hot and even hotter with her wig (and we have a tendency to sweat a lot in the face, not a good family trait) and the sweat started to run down her face so then my dear sister just took of the wig and put it the bag. A woman beside her, just looked at her in surprise, and when she saw my sisters smiling face she gave a warm smile back, and continued the tour.

Stefan & Ullis, Gmoa Keller, Vienna July 2017Wi

Och hon är så häftig och ärlig i sin sjukdom!

Hon vägrar falla i kändis-cancerfacket - nu skall jag bli glad och tacksam och börja träna och bli maratonlöpare
Hon tillåter sig att vara ledsen
Hon tillåter sig att vara glad och njuta av familj, barn och barnbarn (två små ursöta bebisar...)
Hon har nu en behandling som gör att hon har tappat allt hår och hennes peruk åker av och på. Svettas hon, eller det blåser, ja då tar hon helt sonika av sig peruken, offentligt. Tala om att vara modig!
Hon har gått på sminkurs för att lära sig hur man skall sminka sig. Och på sminkkursen var hon med 15 andra gelikar och hon tog av sig peruken för att hon svettades, och sedan följde de andra efter. Befriande!
Hon är ok med att man pratar om framtiden, även fast hennes framtid ser mörk ut. Just nu är inte hennes cancer botbar men läkemedel utvecklas så hon tänker kanske kanske...
Hon försöker att njuta av nuet men också att nuet är svårt med värk och en kropp som styr henne och inte tvärtom.
Och mitt upp i allt så vågar hon utmana sig själv!!

And she is so brave and honest with her sickness!

She refuses to fall in this famous-person-got-cancer-box - now I should be just happy and go run a marathon
She is sad
She is happy and enjoying her family, children and grandchildren (two babies)..
She now has a treatment where she has lost all her hair and she has a very nice wig. But when she sweat or when it is blowing, she takes it off, publicly. Why not? But how brave isn't that?
She has attended a make up course on how to put make up on which all hair in the face gone. And on this course there was 15 other woman in her situation, and she started to sweat at lot, and took of the wig. And then she turned around and saw that everyone did the same!
She is fine when others are talking about the future, but she is not sure on hers. Right now there are no real cure for this cancer, but maybe in the future...
She is enjoying the moment, but the moment can also be soo tough with a lot of pain and a body that rules her world and not the other way around.
And she dares to dare herself!!

Stefan & Ullis, Hop on Hop off bus tour, Vienna July 2017

Min allra käraste syster Ullis-Gullis! När hon fick återfall sommaren 2014 kommer jag så väl ihåg att jag var i Madrid och jobbade och satt kvar på eftermiddagen på kontoret, kollegorna hade gått hem pga sommartid, och min syster ringde om att cancern var tillbaka och då bara satt jag och grät vid datorn. Att också förlora min syster, bara min bror och jag kvar. Och att sedan få så mycket mer tid tillsammans, kanske massa tid, finns det något viktigare i livet?

My dear dear sister Ullis-Gullis!! When she got the relapse in summer 2014 I was working in Madrid and I was alone in the office working, everybody left a bit early due to summer working hours, and my sister called and gave the bad news and I just there crying by the computer. To also loos my sister, then it will only be my brother and me. But to get all this time, which is not to take for granted, but so precious!!

Stefan & Ullis, Belvedere, Vienna July 2017

Så F*CK CANCER!!! Kram Catharina

So F*CK CANCER!!!! See you! Catharina