Min allra käraste syster i himmelen. | My dearest sister in heaven.

Hej, idag tänker jag på min allra käraste syster! Hon dog i dag för två år sedan. Jag tänker ju inte bara på henne idag utan nästan varje dag. Hon finns alltid med mig i mina tankar. Jag pratar lite med henne och saknar henne oerhört mycket.

Jag har letat efter bilder men man tog inte riktigt bilder på varandra förr men hittade några fina. Ovan en bild från 80-talet.

Orättvist behandlad av vår mamma när vi var unga. Då var vi inte vänner utan hon irriterade mig mest. Men vi hittade varandra där någonstans i mitten på 80-talet. Hon älskade dansbandsmusik. Hon tog hand om alla. Hon var den som brydde sig om varenda vän och släkting till oss. Hon ville alltid upptäcka nya saker. Hon var en fena på att tapetsera och baka. Hon älskade god mat och gott vin. Vi sågs ofta och vi pratade ofta med varandra. Hade jag problem så ringde jag upp henne och fick kloka råd. Var jag sjuk ringde jag upp henne. Hon var ju sjuksköterska till yrket.

Hi, today I’m thinking of my dearest sister! She died today two years ago. I do think about her not only today but almost every day. She is with me in my thoughts. I talk to her and I miss her so much.

I have been looking for pictures but we did not really take pictures of each other before but found some nice ones. Above is a picture from the 80's.

Unfairly treated by our mother when we were young. Then we were not friends since she annoyed me most of the time. But we found each other there somewhere in the mid 80's. She loved dance band music. She took care of everyone. She was the one who cared about every single friend and relative of ours. She always wanted to discover new things. She loved good food and wine. She was good at wallpapering and baking. We saw each other often and we often talked to each other. If I had a problem, I called her and got wise advice. When I was sick, I called her. She was a nurse by profession.

Här är hon med sitt första barnbarn Selma hösten 2016. Min syster fick ju diagnosen bukspottkörtelcancer 2012. Hon kämpade på i många år, var friskförklarade en kort tid men så kom den tillbaka. Just denna cancersort finns det ju inte något botemedel mot. Utan får man den så vet man vart det slutar. Oftast upptäcks den sent i sjukdomsstadiet så många får kanske inte mer än ett halvår. Min kära syster kämpade mot cancern i nio år. Tänk att leva med en dödsdom. Eller det vill man ju inte. Men det gjorde min syster under alla dessa år innan den till slut vann.

Here she is with her first granddaughter Selma, autumn 2016. My sister was diagnosed with pancreatic cancer in 2012. She struggled for many years, was declared healthy for a short time but then it came back. There is no cure for this type of cancer. And if you get it, you know where it ends. It is usually detected late in the disease stage, so many may not get more than six months. My dear sister has been battling cancer for nine years. Imagine living with a death sentence. Or you do not want that. But my sister did that all those years before it finally won.

Här från den sista utlandsresan hon och maken gjorde. Till oss! Och vi hade en fantastisk resa till Wien. Här är peruken på men den åkte av när det blev för varmt. Modig som få!

Here from the last trip abroad she and her husband made. To us! And we had a great trip to Vienna. Here the wig is on but it came off when it got too hot. Brave as few!

Hon tappade massa kilon de senaste tre åren. Hon fick tillbaka håret efter kemoterapin. Hon köpte nya kläder som passade. För fin ville hon alltid vara.

She lost a lot of kilos in the last three years. She got her hair back after the chemotherapy. She bought new clothes that fit. She always wanted to look nice.

Sista gången vi syskon var samlade var hemma hos min bror Bosse i februari 2019. Då hade hon fått reda på att det inte var något mer att göra för henne. Inga mer behandlingar. Bara att äta massor av smärtstillande och göra det lilla som hon orkade. Vi fick en fin tid tillsammans under den våren då jag var hemma för min ryggoperation och åkte och hälsade på henne flera gånger. Fint!

Två fina låtar som får mig att tänka på min syster är dels All of me med John Legend samt Strövtåg i landsbygden med Mando Diao. Båda dessa låtarna hörde jag när jag satt ensam på mitt kontor i Madrid sommaren 2014 och hon ringde och sa att cancern var tillbaka. Vi grät både två, tillsammans. Då visste jag att hon skulle dö! Då visste hon att hon skulle dö!

Min allra käraste syster i himlen. Jag älskar dig för alltid! ❤️❤️

The last time we siblings were together was at my brother Bosse's home in February 2019. Then she had found out that there was nothing more to do for her. No more treatments. Just eating lots of painkillers and doing the little she could. We had a nice time together that spring when I was home for my back surgery and went and visited her several times.

Two nice songs that make me think of my sister are All of me med John Legend and Strövtåg i landsbygden med Mando Diao. I heard both of these songs when I was sitting alone in my office in Madrid the summer of 2014 and she called and said that the cancer was back. We both cried, together. Then I knew she was going to die! Then she knew she was going to die!

My dearest sister in heaven. I love you forever! ❤️❤️

Det där samtalet som man väntar på men inte vill ha. | The call that you are waiting for but not wanting.

Det kom förra måndagen. Inte det första men det sista. Hade precis kommit till Münchens flygplats och skulle precis flyga hem till Stockholm. Svågern ringde och sa att nu mår Ullis (min syster) inte bra och det ser inte bra ut. För er som inte läst om min syster tidigare så har hon haft bukspottkörtelcancer sedan 2012 men hon har givit den en rejäl känga, gång på gång. Men hon blev mer och mer märkt av sjukdomen från alla behandlingar, år ut och år ut. Jag hade planerat för en vecka i Stockholm och började fundera på vad jag skulle göra och tänkte att “Jo, jag vill nog åka hem till Uddevalla för att vara med henne och hennes familj”. Senare på kvällen ringde min svåger och vi pratade alla tre tillsammans. Det var fint! De tyckte att det var onödigt att jag kom ner. Lång väg att åka men jag sa att det vill jag nog. Och det var sista gången jag hörde hennes röst.

Förra fredagen, 7 juni, klockan 05.20 somnade hon in. Nu är hon min ängel i himlen. Min allra käraste syster! Min Ullis-Gullis. Vila i frid! Från din lillasyster Catharina

It came last Monday. It was not the first one but the last one. Was on my way to Stockholm and had just arrived with train to Munich airport. My brother-in-law called and said Ullis (my sister) is not well at all. She have had pancreases cancer since 2012 and have been giving it a good kicking over and over again over the years however she was getting weaker and weaker from all the treatments. I had planned to be a week in Stockholm and started to think what I wanted to do and yes of course I wanted to see her again and be with her and her family. Later in the evening my brother-in-law called and we talked all three. It was so nice! They thought it wasn’t necessary for me to come to them. A long way but I said “of course I want to”. That was the last time I heard her voice.

Last Friday on the 7th of June at 05.20 she died. Now she is my angel in heaven. My dearest sister! My Ullis-Gullis. Rest in peace! From you dearest little sister Catharina

En fin helg. | A warming weekend.

My brother, sister and me. March 2019

Hej, har haft en riktigt fin långhelg med min syster Ullis o hennes man Stefan. Men min allra käraste syster mår inte alls bra, inte alls. Jag har ju berättat sedan tidigare att hon har bukspottkörtelcancer sedan ganska många år och nu har den dumma sjukdomen slutligen tagit ett sista fast grepp om min kära syster. Inga behandlingar hjälper längre så nu är det endast smärtlindring, fram till slutet.

Men vi har haft det så fint! Hon har ju begränsad ork men trots det har vi suttit och pratat tillsammans, alla tre. Massa gånger. Vi har träffat vår bror och hans fru på middag. Vi har fått mysa med hennes döttrar med makar och små barn/bebisar.

Har sovit dåligt då jag tänkt på min allra käraste syster. Hennes tid kvar i livet. Hur jobbigt hon har det. Hur modig hon är. Hur fin hon är. Hur fantastiskt hon är. Detamma gäller hennes man Stefan. Alla kvinnor skulle ha en man som honom. Han ställer upp och är så kärleksfull. Trots allt de gått igenom o trots hur framtiden ser ut är han fortfarande en sådan fin och ödmjuk person.

Kommer att komma tillbaka snart igen för att stötta dem båda, och deras fina tjejer. / Catharina

Hello, have had a really nice weekend with my sister Ullis and her husband Stafan. However, my sister is not well, not at all. She have had pancreatic cancer for many years and now the bad bad sickness have got the claws in her. No treatment is working anymore so now it’s only painkilling left so she don’t have too much pain, to the end.

And it was so nice to spend this time with them. She is of course very tired but we could still talk a lot, the theee of us. We had dinner with our brother and we visited her lovely daughters with families as well.

Have been sleeping badly because I have been thinking about my lovely sister. She is so brave. She is so lovely. She is a fantastic person who has lived with this sickness so long and she is still a lovely person bringing joy to others. And this goes the same with her husband. He is absolutely fantastic. Every woman should have a husband like that. Despite all they have been through and all that lays ahead of them.

Will be back soon to support them and their girls in the difficult times that will come. / Catharina

F*ck Cancer.

Marina, Marian, Bojan and Maritza Tomic, Zavidovici, BiH March 2017

Hoppsan, nu rullade visst dagarna iväg utan att jag kikade in till Er. Men bestämde mig för att vara här & nu när nu min syster och svåger var och hälsade på oss. Och efter en helmysig vecka tillsammans började de sin hemfärd till Uddevalla idag på morgonen, och maken fick i morse besked att hans farbror Marian, avled i natt i agressiv lungcancer (ovan ser ni honom strax efter att Bojan pappas begravning), och fyra månader senare är han död. Och dessutom ligger Bojans mamma på sjukhus, så idag bestämde vi oss för att vi bara behövde vara och landa i allt! Ibland kan man inte springa på utan måste tillåta sig att ta en paus. 

Hello, some days have passed without me looking in here at the blog. But decided that I wanted to be with my sister and brother-in-law while they were here to visit us and just enjoy the time together. After a fantastic week together they left to go back to Uddevalla, Sweden, in the morning and then Bojan got a phone call with the sad news that his uncle Marian had just died from aggressive lung cancer. Above you see him, looking really good, after Bojan's fathers funeral 27th of March, and four months later he is dead. And Bojan's mother is in hospital, so we just decided to just be today. Sometimes it is better to take a break than continue to run around! 

Stefan, Ullis & Bojan at Schönbrunn castle, Vienna July 2017

Min syster har också cancer, bukspottkörtelcancer, en diagnos som hon fick redan 2012. Och efter operation, friskförklaring, nya metastaser 2014, kvartalskontroller fulla med ångest och behandlingar sedan dess blev vi så glada över att hon och maken bestämde sig för att ta en semesterresa i Europa och komma och hälsa på oss, mellan behandlingar. 

Hon är ett unikum och en riktigt solskenshistoria! Får man diagnosen bukspottkörtelcancer är det 5-10% som kan opereras och att man överlever de kommande månaderna och ytterligare 5-10% svarar på behandligen i steg två. Är inte det fantastiskt att av min syster? 

My sister also has cancer, pancreatic cancer, a diagnose that she got back in 2012. And after surgery, being declared well, new metastases in 2014, quarterly controls full with anxiety and new treatments since then me and Bojan was so happy that they decided to go travelling in Europe and come to us, between treatments. 

She is unique and a true sun shine story!! If you get the diagnose pancreatic cancer only 5-10% gets the operation and another 5-10% of these percentages that also respond to the treatments, and she has done!!! That is a sun shine story right? 

Schönbrunn castle, Vienna July 2017

Och hon är så cool, som när vi tog The Grand Tour inne på Schönbrunn Slott med 40 rum, var det så varmt med peruken (och vi båda svettas mycket i ansiktet, inget kul släktdrag) så svetten rann ner i anstiketet och då tog min kära syster helt sonika av sig peruken och stoppade den i väskan. En kvinna bredvid, tittade till och log sedan tillbaka och fortsatte rundturen när hon såg att min syster såg lika glad ut. 

And she is really cool, like when we took The Grand Tour at Schönbrunn Castle with over 40 rooms, it was really hot and even hotter with her wig (and we have a tendency to sweat a lot in the face, not a good family trait) and the sweat started to run down her face so then my dear sister just took of the wig and put it the bag. A woman beside her, just looked at her in surprise, and when she saw my sisters smiling face she gave a warm smile back, and continued the tour. 

Stefan & Ullis, Gmoa Keller, Vienna July 2017Wi

Och hon är så häftig och ärlig i sin sjukdom! 

• Hon vägrar falla i kändis-cancerfacket - nu skall jag bli glad och tacksam och börja träna och bli maratonlöpare
• Hon tillåter sig att vara ledsen
• Hon tillåter sig att vara glad och njuta av familj, barn och barnbarn (två små ursöta bebisar...)
• Hon har nu en behandling som gör att hon har tappat allt hår och hennes peruk åker av och på. Svettas hon, eller det blåser, ja då tar hon helt sonika av sig peruken, offentligt. Tala om att vara modig!
• Hon har gått på sminkurs för att lära sig hur man skall sminka sig. Och på sminkkursen var hon med 15 andra gelikar och hon tog av sig peruken för att hon svettades, och sedan följde de andra efter. Befriande!
• Hon är ok med att man pratar om framtiden, även fast hennes framtid ser mörk ut. Just nu är inte hennes cancer botbar men läkemedel utvecklas så hon tänker kanske kanske...
• Hon försöker att njuta av nuet men också att nuet är svårt med värk och en kropp som styr henne och inte tvärtom. 
• Och mitt upp i allt så vågar hon utmana sig själv!! 

And she is so brave and honest with her sickness!

• She refuses to fall in this famous-person-got-cancer-box - now I should be just happy and go run a marathon  
• She is sad
• She is happy and enjoying her family, children and grandchildren (two babies)..
• She now has a treatment where she has lost all her hair and she has a very nice wig. But when she sweat or when it is blowing, she takes it off, publicly. Why not? But how brave isn't that? 
• She has attended a make up course on how to put make up on which all hair in the face gone. And on this course there was 15 other woman in her situation, and she started to sweat at lot, and took of the wig. And then she turned around and saw that everyone did the same! 
• She is fine when others are talking about the future, but she is not sure on hers. Right now there are no real cure for this cancer, but maybe in the future... 
• She is enjoying the moment, but the moment can also be soo tough with a lot of pain and a body that rules her world and not the other way around. 
• And she dares to dare herself!! 

Stefan & Ullis, Hop on Hop off bus tour, Vienna July 2017

Min allra käraste syster Ullis-Gullis! När hon fick återfall sommaren 2014 kommer jag så väl ihåg att jag var i Madrid och jobbade och satt kvar på eftermiddagen på kontoret, kollegorna hade gått hem pga sommartid, och min syster ringde om att cancern var tillbaka och då bara satt jag och grät vid datorn. Att också förlora min syster, bara min bror och jag kvar. Och att sedan få så mycket mer tid tillsammans, kanske massa tid, finns det något viktigare i livet? 

My dear dear sister Ullis-Gullis!! When she got the relapse in summer 2014 I was working in Madrid and I was alone in the office working, everybody left a bit early due to summer working hours, and my sister called and gave the bad news and I just there crying by the computer. To also loos my sister, then it will only be my brother and me. But to get all this time, which is not to take for granted, but so precious!! 

Stefan & Ullis, Belvedere, Vienna July 2017

Så F*CK CANCER!!! Kram Catharina

So F*CK CANCER!!!! See you! Catharina