Vad händer idag? | What's happening today?

Hej februari och hej på dig! Hur har du det? Här är allt bara bra! Jag har ju skrivit en del om vänskap på sistone, både i våra stora familjer, våra barn och alla våra vänner vi har. Varför? Jo, för att jag har insett att alla personer som jag/vi har i mitt iv betyder så mycket för mig, för oss. Man kan bo på olika platser, vara i olika livssituationer, vara i olika faser i livet eller att man tx har tagit en paus från varandra av någon anledning, eller att man har tappat bort varandra någonstans på vägen. Det är så viktigt att fortsätta hålla kontakt. Och jag har också lärt mig att inte svara, är ju också ett svar!

Jag har genom åren också skrivit en del om min BFF, med andra ord min bästis Gunnel. Vi är fortfarande bästa vänner!

Varje morgon, mer eller mindre, skriver vi till varandra och frågar: Vad händer idag?

Det är så mysigt att både få eller skicka ett WhatsApp med bara denna frågan, och sedan “prata” om vad vi gör, vad vi funderar på, vad vi upplevt, väder, glädje, sorg, mm mm. Det känns att vi är så närvarande i varandras liv! Bara genom denna lilla fråga, som vi skickar regelbundet till varandra.

Jag kommer inte att skriva så mycket om vår vänskap här idag, förutom en mycket kort tillbaka blick. Vår vänskap började när vi var åtta är gamla, 1970. Ovan ser ni ett foto på oss när vi skall iväg på ett läger 1973, då är vi 11 år gamla. Vi bor då i Uddevalla, tre gator ifrån varandra.

Hello February and hello to you! How are you? Everything is just fine here! I've written a lot about friendship lately, both in our large families, our children and all our friends we have. Why? Well, because I've realized that all the people that I/we have in my life mean so much to me, to us. You can live in different places, be in different life situations, be in different phases of life or that you have taken a break from each other for some reason, or that you have lost each other somewhere along the way. It's so important to keep in touch. And I've also learned that not answering is also an answer!

Over the years, I've also written a lot about my BFF Gunnel. We're still best friends!

Every morning, more or less, we write to each other and ask: What's happening today?

It's so nice to both receive or send a WhatsApp with just this question, and then "talk" about what we're doing, what we're thinking about, what we've experienced, weather, joy, sadness, etc. It feels like we're so present in each other's lives! Just through this little question, which we send to each other regularly.

I won't write much about our friendship here today, except for a very brief look back. Our friendship began when we were eight years old, in 1970. Above you see a photo of us when we were going to a camp in 1973, when we were 11 years old. We lived in Uddevalla at the time, three streets apart.

Efter Uddevalla flyttade vi 1982 till Göteborg tillsammans och där började vi hänga med Gunnels bror Lasse. Han har alltid haft många kompisar, både de sk “Uddevalla-kompisarna” såväl som “Handelskompisarna”. Det blev mer och mer de senare gänget som vi umgicks med, då vi alla pluggade på universitetet tillsammans . Vi hade det så kul, tillsammans i flera år. Och japp, då var det på modet att vara topless.

After Uddevalla we moved to Gothenburg together in 1982 and there we started hanging out with Gunnel's brother Lasse. He has always had a lot of friends, both the so-called "Uddevalla friends" as well as the "Handelskompisarna". It became more and more the latter gang that we hung out with, when we all studied at university together. We had so much fun, together for several years. And yes, back then it was fashionable to be topless.

Vi hängde mycket på Smögen. Gunnel och jag och alla killar.

We hung out a lot at Smögen. Gunnel and I and all the guys.

Här är vi på en förfest, hemma hos någon kompis i Göteborg, mitten på 80-talet.

Here we are at a pre-party, at a friend's house in Gothenburg, in the mid-80s.

Här hälsar jag på Gunnel i Göteborg 2022, där Gunnel fortfarande bor med sin familj. En fantastiskt mysig långhelg tillsammans med jul och advent, extra allt. Visst ser vi fortfarande ganska lika ut?

Here I am visiting Gunnel in Gothenburg in 2022, where Gunnel still lives with her family. A wonderfully cozy long weekend together with Christmas and Advent, extra everything. Surely we still look quite similar?

Den sista gången vi såg varandra IRL var på min dotter Gabriellas bröllop, september 2024. Här med våra män. Och nu dröjer det tyvärr mellan varven tills vi ses. Men vi har en sådan fantastiskt grund att stå på, med så många år tillsammans, så när vi väl ses märker vi inte att vi har varit ifrån varandra. Då vi skickar meddelanden, foton och inspiration till varandra hela tiden via WhatsApp.

Nu i helgen har vi bestämt att vi skall ses i juni, här hos oss. Det skall bli så mysigt! Innan dess kommer vi dock att ha fått och skickat massa “Vad händer idag?-meddelanden” till varandra.

Ha det så fint! Vi hörs! Ciao Catharina

The last time we saw each other IRL was at my daughter Gabriella's wedding, September 2024. Here with our husbands. And now unfortunately it will be a while between rounds until we see each other. But we have such a fantastic foundation to stand on, with so many years together, so when we see each other we don't notice that we have been apart. Because we send messages, photos and inspiration to each other all the time via WhatsApp.

This weekend we have decided that we will see each other in June, here at our place. It will be so cozy! Before then, however, we will have received and sent a lot of “What's happening today?” messages to each other.

Have a great time! See you soon! Ciao Catharina

Jag googlar sjukdomar. | I'm googling different diseases.

Hej, långhelg igen! Det är skönt att dra ner på tempot, och dessutom under en långhelg som ger extra dag.

En sak som jag har tänkt mycket på ett tag nu är att när man själv och ens vänner börjar bli äldre börjar olika sjukdomar dyka upp. Och för att få mer insikt och förståelse för vad både jag själv, min make och våra vänner och familjer råkar / råkat ut för så googlar jag. Jag vill ha mer förståelse och insikt! Det är viktigt för mig. Jag har ju själv haft bröstcancer och har central spinal stenos, maken har haft bl.a förmaksflimmer, min mamma hade alzheimer, min pappa svår reumatism och min syster dog i bukspottkörtelcancer. En av mina bästa vänners pappa och farfar dog hastigt i brusten kroppspulsåder och det är ärfligt så min kompis röntgar sig med jämna mellanrum för att upptäcka undvika att det drabbar henne också. Och medlemmar i familjen och ens vänner drabbas av olika typer av cancer. En av mina vänner drabbades av stroke i våras, och har en relativt lång resa tillbaka till ett normalt liv. Ännu en av mina vänner har drabbats av parkinson och en annan av mina vänner har fått MS.

Det är inte bara detta att drabbas av allvarlig sjukdom som är ibland livsomvälvande, det är tiden före då man vet att något inte stämmer, men det är svårdiagnostiserat och man måste gå till läkare efter läkare för att få rätt diagnos. Och flera sjukdomar har dessutom oklara sjukdomsbilder, vilket skapar ännu mer osäkerhet. Hur blir mitt liv nu? Hur är det att leva med denna sjukdomen? För mig, för min familj, för mina vänner. Alla drabbas i olika grad.

Så varför skriver jag om detta? Jo, för att detta är en del av våra liv nu när vi kommer upp i åren, och det har varit en del av mitt liv en längre tid. Tyvärr! Att man drabbas. Hur viktigt att vi fortsätter att bry oss, att fortsätta höra av oss, för att lyssna, för att ta hand om varandra och att ge kärlek och stöd. Det är inte alltid lätt att stå vid sidan om. Vad skall jag säga? Jag kommer ihåg vad min syster sa en gång, det var nog under hennes sista år “det jobbiga är att träffa människor och att se hur de reagerar på hur jag ser ut (som cancersjuk), att jag ser min sjukdom i deras ögon”. Jag har inga egentliga råd, men än lyssna och var öppen för vad den andra vill, eller inte vill prata om. Och att bara finnas där, som vän.

Och idag är det sex år sedan min allra käraste syster dog. Min kära bästa gulligaste Ullis.

På återhörande! Ciao Catharina

Hello, long weekend again! It's nice to slow down and have more time when i't’s a long weekend, that gives you an extra day.

One thing I've been thinking a lot about for a while now is that when you and your friends start to get older, different diseases start to appear. And to get more insight and understanding of what both myself, my husband and our friends and families are experiencing / have experienced, I google. I want more understanding and insight! It's important to me. I myself have had breast cancer and have central spinal stenosis, my husband has had atrial fibrillation, my mother had Alzheimer's, my father had severe rheumatism and my sister died of pancreatic cancer. One of my best friends' father and grandfather died suddenly from a ruptured carotid artery and it's hereditary so my friend gets x-rays at regular intervals to detect and avoid it happening to her too. And family members and friends are affected by different types of cancer. One of my friends had a stroke this spring, and has a relatively long journey back to a normal life. Another of my friends has been diagnosed with Parkinson's and another of my friends has MS.

It's not just being diagnosed with a serious illness that is sometimes life-changing, it's the time before when you know something is wrong, but it's difficult to diagnose and you have to go to doctor after doctor to get the right diagnosis. And several diseases also have unclear disease pictures, which creates even more uncertainty. What will my life be like now? What is it like to live with this disease? For me, for my family, for my friends. Everyone is affected to different degrees.

So why am I writing about this? Well, because this is a part of our lives now that we are getting older, and it has been a part of my life for a long time. Unfortunately! That you get affected. How important it is that we continue to care, to continue to keep in touch, to listen, to take care of each other and to give love and support. It's not always easy to stand beside.. What should I say? I remember what my sister once said, it was probably during her last year “the hard part is meeting people and seeing how they react to how I look (as a cancer patient), that I see my illness in their eyes”. I don't have any real advice, but to listen and be open to what the other person wants, or doesn't want to talk about. And just be there, as a friend.

And today it's six years since my dearest sister died. My dearest, best, cutest Ullis.

See you soon! Ciao Catharina

Conquer Monday…

…and you have conquered the week! På mina pelotgnklasser hör jag så många bra klokheter! Jag tänker att jag kan ha ett citat då och då från klasserna. Ibland är det väldigt amerikanska men ibland är det mitt i prick. Just detta citat är från Alex Toussaint. Han har galet bra klasser. När jag hörde detta citat första gången så tänkte jag att men uj måste man då börja måndagen i 110. Men när jag tänkte efter är det nog inte så han menar utan mer att detta skall ses i ljuset av att man skall sätta upp mål och planer för veckan, och då börja redan på måndag. Då har du tagit steget till att göra något mer, något annorlunda eller kanske sluta med något. Och att du just denna måndagen tog steget. Eller vad tänker du?

Har man dessutom denna vyn när man vaknar en måndag så känns livet toppet!! Även en måndag. Det hade ju vi i november förra året när vi reste runt i Namibia. Och då är ju måndagar inget problem

Nu när jag jobbar igen så kan jag inte komma ifrån att just måndagar är lite sega. Men jag försöker att planera en lite lugnare dag men ändå med saker som känns bra att göra / påbörja något / avsluta något på måndagen så känns det som en bra start på veckan, och sedan ökar jag farten för varje dag som går och är uppe i full fart på fredagen och jag brukar sluta veckan på topp. Förr när jag jobbade internationellt (ja det gör jag ju nu också) men inte som VD (som jag gjorde under 20 år med massa massa resor och ansvar) så kändes som att mitt huvud började snurra redan på söndagen och söndagen kändes inte som en ledig dag. Och det kändes ännu mindre kul att vakna upp på måndagen och starta en ny arbetsvecka när all ångest och oro redan hade “förstört” söndagen. Men den känslan har jag inte alls nu, vilket är sååå skönt! Då får jag hela helgen ledig.

Jag brukade och brukar fortsatt inte heller planera in några kvällsaktiviteter på måndagar, förr i tiden inte ens träning. Jag har alltid trivts bäst med att en lugn hemmakväll på måndagar. Sedan var jag redo för veckan. Konstigt att detta inte har ändrats, som tx att jag numera är morgonpigg, men å andra sidan kan ju inte allt ändras. Eller hur? Trevlig måndag i vilket fall som helst! En halvkort vecka med både Valborg och 1a maj. Vi ses! Ciao Catharina

…and you have conquered the week! In my Peloton classes, I hear so many good wisdoms! I think I will post a quote now and then from the classes here on the blog. Sometimes it's very American but sometimes it's right on point. This particular quote is from Alex Toussaint. He has crazy good classes. When I heard this quote for the first time, I thought that, well, you do have to start every Monday in full speed. But when I thought about it, it's probably not that it’s more how this should be seen in the light of setting goals and plans for the week, and then start this on Monday. Then you have taken the step/-s to do something more, something different or maybe stop doing something. And that just this Monday you took that step. Or what do you think?

If you also have this view when you wake up on a Monday, life feels great!! Even a Monday. We had that in November last year when we traveled around Namibia. And then Mondays are no problem

Now that I'm working again, I can't get over the fact that Mondays in particular are a bit tough. But I try to plan a slightly calmer day but still with things that are achievable / start something / finish something on Monday and it feels like a good start to the week. Then I increase the speed with each passing day and I am up to full speed on Friday and I usually end the week on a high. In the past, when I worked internationally (yes, I do that now too) but not as a CEO (which I did for 20 years with lots and lots of travel and responsibilities) it felt like my head started spinning already on Sunday and Sunday didn't feel like a day off day. So it was even more a battle to start the work on Monday morning when you already started with the anxiety / worries on Sunday. But I don't have that feeling at all now, which is sooo nice! Then I get the whole weekend off.

I used to and still don't plan any evening activities on Mondays, in the past not even training. I have always enjoyed a quiet evening at home on Mondays. Then I was ready for the week. Strange that this hasn't changed, as fx that I'm now an early riser, but on the other hand, not everything can be changed. Right? Happy Monday in any case! A half-short week with 1st of May on Wednesday. See you! Ciao Catharina

Tankar och mål 2024. | Thoughts and goals for 2024.

Soussvlei, Namibia, November 2023.

Hej igen, ja visst jag vet att jag är riktigt sen på pucken med att sätta mål för 2024!! Men det tog mig ett tag att formulera dem i år och nu känns det rätt och riktigt. Förra året reste vi mycket, lite dyrare, lite bättre och lite längre resor. Och med tanke på ökade kostnader sedan ett år tillbaka så hade jag bara en tanke inför 2024 och det var att spara pengar och vara hemma mer. Dock hade vi massa planer och tankar med som att hälsa på äldre släktingar i Santa Barbara, hälsa på kompisar i Frankrike och åka runt i Frankrike, Sydafrika igen, vår 20-åriga bröllopsdag och min yngsta dotters bröllop, båda i september samt att hon fyller 30 i år också, Kroatien som alltid ett par gånger, hälsa på makens mamma i Bosnien mm mm samt att jag behövde få ihop en bra balanserad jobbsituation, samt att vi ju inte kan resa januari-april, juni-augusti och december pga vår uthyrningsverksamhet så kändes det inte alls som att jag varken sparade pengar eller stannade hemma.

Hi again, yes I know I'm really late with setting goals for 2024!! But it took me a while to formulate them this year and now it feels right and true. Last year we traveled a lot, a little more expensive, a little better and a little longer trips. And considering increased costs etc since a year ago, I had one thought for 2024 and that was to save money and be at home more. However, we had a lot of plans and thoughts, such as visiting elderly relatives in Santa Barbara, visiting friends in France and going around France, South Africa again, our 20th wedding anniversary and my youngest daughter's wedding, both in September, and she is also turning 30 this year as well, Croatia as always a couple of times, visiting my husband's mother in Bosnia, etc., and on top of that I needed to make time for a well-balanced job situation, as well as we can't really travel January-April, June-August and December due to our rental business, so it didn't at all feel like saving money nor staying at home.

Soussvlei, Namibia, November 2023.

Så det var bara att börja planera och prioritera månad för månad. Stryka, ändra och justera. Som tx att vi har de senaste åren tänkt att fira vår 20-åriga bröllopsdag den 25:e september i Dubrovnik där vi gifte oss. Men två veckor innan är vi hemma igen efter att min dotters bröllop i Stockholm och två veckor senare flyger vi till Sydafrika för en månads upptäcksresa (ja, igen!). Så vi skjuter våra resa till Dubrovnik till nästa år, förmodligen. Men det är klart att vi skall fira vår 20-åriga bröllopsdag, oklart var. Vi strök också en eller två tänka resor till Kroatien under våren, vår Santa Barbara-resa (tror jag) och vår Frankrike-resa (absolut). Så nu känns schemat luftigt och bra, där vi fokuserat på att hälsa på familj, fira det som skall firas och ha kul, men också med tid för att jobba och med för att ta hand om min hälsa samt ha våra rutiner.

So I just had to start to plan and prioritize month by month. Remove, change and adjust. As fx we have always been thinking of celebrating our 20th wedding anniversary on September 25th in Dubrovnik, where we got married. But two weeks before that we are back home after my daughter's wedding in Stockholm and two weeks later we fly to South Africa for a month's discovery trip (yes, again!). So we will postpone our trip to Dubrovnik until next year, probably. But we will of course celebrate our 20th wedding anniversary, unclear where. We also crossed out one or two trips to Croatia in the spring, our Santa Barbara trip (I think) and our France trip (absolutely). So now the schedule feels airy and good, with focus time to visit family, celebrate what needs to be celebrated and have fun, but also with time to work and also to take care of my health and have our routines.

Soussvlei, Namibia, November 2023.

Så nu är jag redo för 2024, vilket känns bra med tanke på att Q1 snart är slut, haha. Vi har nu två veckors uthyrning kvar, sedan kan vi stänga vintersäsongen 23/24. Vi har haft en bra vintersäsong, som ju är vår huvudsäsong. Allt kan ju hända med alla gäster som kommer och åker, både våra egna kompisar och för våra stugor. Det känns bra. Vi får nu ha helger för oss själva fram till i början på juni, då vi räknar med att sommarsäsongen kommer igång. Och just ja, en kul resa kom upp idag som jag nog inte kan tacka nej till, men vi får se hur det blir med den. Ha en bra vecka! Vi ses! Ciao Catharina

So now I'm ready for 2024, which feels good considering Q1 is almost over, haha. We have two weeks of rental left, then we can close the winter season 23/24. We've had a good winter season, which is our main season. Anything can happen with all the guests who comes and goes, both our own friends and for our chalets. That feels good. We will now have weekends to ourselves until the beginning of June, when we expect the summer season to start. And yes, a fun trip came up today that I probably can't say no to, but we'll see how it turns out. Have a nice week! See you! Ciao Catharina

Plötsligt stannar allt. | Suddenly all things around just stop.

När man får det där telefonsamtalet. Från vännen. Om barnet som inte orkade längre. Då stannar allt. Smärtan. Minnena. Det fina. Vad gör man? Hur stödjer man vännen och hens familj bäst? Midsommar en sådan vacker högtid så full med smärta. ❤️ / Catharina

When you get that phone call. From your friend. About the child who couldn't take it anymore. Then everything stops. The pain. The memories. The beauty. What do you do? How to best support your friend and their family? Midsummer such a beautiful holiday so full of pain.❤️ / Catharina