Conquer Monday…

…and you have conquered the week! På mina pelotgnklasser hör jag så många bra klokheter! Jag tänker att jag kan ha ett citat då och då från klasserna. Ibland är det väldigt amerikanska men ibland är det mitt i prick. Just detta citat är från Alex Toussaint. Han har galet bra klasser. När jag hörde detta citat första gången så tänkte jag att men uj måste man då börja måndagen i 110. Men när jag tänkte efter är det nog inte så han menar utan mer att detta skall ses i ljuset av att man skall sätta upp mål och planer för veckan, och då börja redan på måndag. Då har du tagit steget till att göra något mer, något annorlunda eller kanske sluta med något. Och att du just denna måndagen tog steget. Eller vad tänker du?

Har man dessutom denna vyn när man vaknar en måndag så känns livet toppet!! Även en måndag. Det hade ju vi i november förra året när vi reste runt i Namibia. Och då är ju måndagar inget problem

Nu när jag jobbar igen så kan jag inte komma ifrån att just måndagar är lite sega. Men jag försöker att planera en lite lugnare dag men ändå med saker som känns bra att göra / påbörja något / avsluta något på måndagen så känns det som en bra start på veckan, och sedan ökar jag farten för varje dag som går och är uppe i full fart på fredagen och jag brukar sluta veckan på topp. Förr när jag jobbade internationellt (ja det gör jag ju nu också) men inte som VD (som jag gjorde under 20 år med massa massa resor och ansvar) så kändes som att mitt huvud började snurra redan på söndagen och söndagen kändes inte som en ledig dag. Och det kändes ännu mindre kul att vakna upp på måndagen och starta en ny arbetsvecka när all ångest och oro redan hade “förstört” söndagen. Men den känslan har jag inte alls nu, vilket är sååå skönt! Då får jag hela helgen ledig.

Jag brukade och brukar fortsatt inte heller planera in några kvällsaktiviteter på måndagar, förr i tiden inte ens träning. Jag har alltid trivts bäst med att en lugn hemmakväll på måndagar. Sedan var jag redo för veckan. Konstigt att detta inte har ändrats, som tx att jag numera är morgonpigg, men å andra sidan kan ju inte allt ändras. Eller hur? Trevlig måndag i vilket fall som helst! En halvkort vecka med både Valborg och 1a maj. Vi ses! Ciao Catharina

…and you have conquered the week! In my Peloton classes, I hear so many good wisdoms! I think I will post a quote now and then from the classes here on the blog. Sometimes it's very American but sometimes it's right on point. This particular quote is from Alex Toussaint. He has crazy good classes. When I heard this quote for the first time, I thought that, well, you do have to start every Monday in full speed. But when I thought about it, it's probably not that it’s more how this should be seen in the light of setting goals and plans for the week, and then start this on Monday. Then you have taken the step/-s to do something more, something different or maybe stop doing something. And that just this Monday you took that step. Or what do you think?

If you also have this view when you wake up on a Monday, life feels great!! Even a Monday. We had that in November last year when we traveled around Namibia. And then Mondays are no problem

Now that I'm working again, I can't get over the fact that Mondays in particular are a bit tough. But I try to plan a slightly calmer day but still with things that are achievable / start something / finish something on Monday and it feels like a good start to the week. Then I increase the speed with each passing day and I am up to full speed on Friday and I usually end the week on a high. In the past, when I worked internationally (yes, I do that now too) but not as a CEO (which I did for 20 years with lots and lots of travel and responsibilities) it felt like my head started spinning already on Sunday and Sunday didn't feel like a day off day. So it was even more a battle to start the work on Monday morning when you already started with the anxiety / worries on Sunday. But I don't have that feeling at all now, which is sooo nice! Then I get the whole weekend off.

I used to and still don't plan any evening activities on Mondays, in the past not even training. I have always enjoyed a quiet evening at home on Mondays. Then I was ready for the week. Strange that this hasn't changed, as fx that I'm now an early riser, but on the other hand, not everything can be changed. Right? Happy Monday in any case! A half-short week with 1st of May on Wednesday. See you! Ciao Catharina

Tankar och mål 2024. | Thoughts and goals for 2024.

Soussvlei, Namibia, November 2023.

Hej igen, ja visst jag vet att jag är riktigt sen på pucken med att sätta mål för 2024!! Men det tog mig ett tag att formulera dem i år och nu känns det rätt och riktigt. Förra året reste vi mycket, lite dyrare, lite bättre och lite längre resor. Och med tanke på ökade kostnader sedan ett år tillbaka så hade jag bara en tanke inför 2024 och det var att spara pengar och vara hemma mer. Dock hade vi massa planer och tankar med som att hälsa på äldre släktingar i Santa Barbara, hälsa på kompisar i Frankrike och åka runt i Frankrike, Sydafrika igen, vår 20-åriga bröllopsdag och min yngsta dotters bröllop, båda i september samt att hon fyller 30 i år också, Kroatien som alltid ett par gånger, hälsa på makens mamma i Bosnien mm mm samt att jag behövde få ihop en bra balanserad jobbsituation, samt att vi ju inte kan resa januari-april, juni-augusti och december pga vår uthyrningsverksamhet så kändes det inte alls som att jag varken sparade pengar eller stannade hemma.

Hi again, yes I know I'm really late with setting goals for 2024!! But it took me a while to formulate them this year and now it feels right and true. Last year we traveled a lot, a little more expensive, a little better and a little longer trips. And considering increased costs etc since a year ago, I had one thought for 2024 and that was to save money and be at home more. However, we had a lot of plans and thoughts, such as visiting elderly relatives in Santa Barbara, visiting friends in France and going around France, South Africa again, our 20th wedding anniversary and my youngest daughter's wedding, both in September, and she is also turning 30 this year as well, Croatia as always a couple of times, visiting my husband's mother in Bosnia, etc., and on top of that I needed to make time for a well-balanced job situation, as well as we can't really travel January-April, June-August and December due to our rental business, so it didn't at all feel like saving money nor staying at home.

Soussvlei, Namibia, November 2023.

Så det var bara att börja planera och prioritera månad för månad. Stryka, ändra och justera. Som tx att vi har de senaste åren tänkt att fira vår 20-åriga bröllopsdag den 25:e september i Dubrovnik där vi gifte oss. Men två veckor innan är vi hemma igen efter att min dotters bröllop i Stockholm och två veckor senare flyger vi till Sydafrika för en månads upptäcksresa (ja, igen!). Så vi skjuter våra resa till Dubrovnik till nästa år, förmodligen. Men det är klart att vi skall fira vår 20-åriga bröllopsdag, oklart var. Vi strök också en eller två tänka resor till Kroatien under våren, vår Santa Barbara-resa (tror jag) och vår Frankrike-resa (absolut). Så nu känns schemat luftigt och bra, där vi fokuserat på att hälsa på familj, fira det som skall firas och ha kul, men också med tid för att jobba och med för att ta hand om min hälsa samt ha våra rutiner.

So I just had to start to plan and prioritize month by month. Remove, change and adjust. As fx we have always been thinking of celebrating our 20th wedding anniversary on September 25th in Dubrovnik, where we got married. But two weeks before that we are back home after my daughter's wedding in Stockholm and two weeks later we fly to South Africa for a month's discovery trip (yes, again!). So we will postpone our trip to Dubrovnik until next year, probably. But we will of course celebrate our 20th wedding anniversary, unclear where. We also crossed out one or two trips to Croatia in the spring, our Santa Barbara trip (I think) and our France trip (absolutely). So now the schedule feels airy and good, with focus time to visit family, celebrate what needs to be celebrated and have fun, but also with time to work and also to take care of my health and have our routines.

Soussvlei, Namibia, November 2023.

Så nu är jag redo för 2024, vilket känns bra med tanke på att Q1 snart är slut, haha. Vi har nu två veckors uthyrning kvar, sedan kan vi stänga vintersäsongen 23/24. Vi har haft en bra vintersäsong, som ju är vår huvudsäsong. Allt kan ju hända med alla gäster som kommer och åker, både våra egna kompisar och för våra stugor. Det känns bra. Vi får nu ha helger för oss själva fram till i början på juni, då vi räknar med att sommarsäsongen kommer igång. Och just ja, en kul resa kom upp idag som jag nog inte kan tacka nej till, men vi får se hur det blir med den. Ha en bra vecka! Vi ses! Ciao Catharina

So now I'm ready for 2024, which feels good considering Q1 is almost over, haha. We have two weeks of rental left, then we can close the winter season 23/24. We've had a good winter season, which is our main season. Anything can happen with all the guests who comes and goes, both our own friends and for our chalets. That feels good. We will now have weekends to ourselves until the beginning of June, when we expect the summer season to start. And yes, a fun trip came up today that I probably can't say no to, but we'll see how it turns out. Have a nice week! See you! Ciao Catharina

Plötsligt stannar allt. | Suddenly all things around just stop.

När man får det där telefonsamtalet. Från vännen. Om barnet som inte orkade längre. Då stannar allt. Smärtan. Minnena. Det fina. Vad gör man? Hur stödjer man vännen och hens familj bäst? Midsommar en sådan vacker högtid så full med smärta. ❤️ / Catharina

When you get that phone call. From your friend. About the child who couldn't take it anymore. Then everything stops. The pain. The memories. The beauty. What do you do? How to best support your friend and their family? Midsummer such a beautiful holiday so full of pain.❤️ / Catharina

Rutiner och struktur. | Routines and Structure.

Hej, ojoj tänk att jag inte riktigt har tänkt på det innan men jag behöver struktur för att må bra. Hur är det med dig? Mitt liv blir rörig, eller snarare känns, och jag blir frustrerad om jag inte får / har struktur på tillvaron. Jag är flexibel, absolut. Men bara till en viss gräns. haha det har tagit mig ett tag (massa år) för mig att inse det. Jag trodde jag var superflexibel, men det är jag inte. Jobb ger ju vanligtvis struktur på själva dagen / livet och ordnar livet runt detta. Vad som nu måste göras, vad som behöver göras och vad man vill göra. Vi lever ju ett väldigt fritt liv sedan ett par år tillbaka och bestämmer vad vi vill göra på dagarna. Mer eller mindre. Vilket är härligt! Liten pensionärsliv lever man allt där man gör saker på dagarna, det som man tidigare gjorde på kvällar och helger. Så kvällarna blir lugna, vilket jag fortfarande tycker är så skönt efter att inte ha jobbat / rest / bott i storstad på fem år. Jag skrev ju i början på sommaren att jag sköt på saker, vilket faktiskt var en skön känsla. Att inte behöva göra något, eller kanske lite. Och att det absolut inte gjorde något att skjuta på både en och två och kanske tre saker till imorgon, övermorgon eller nästa vecka. Dock kan det också vara frustrerande av att ha mycket tid över. Över till vad? Detta märktes särskilt under hösten/vintern/våren då vi inte hade någon verksamhet igång, inga vänner eller familj på besök och allt var stängt i byn / närområdet pga lockdownbpga corona. Vi sportade en del, men även fast det tog 3-5 timmar per dag så fanns det massa tid över. Jag är inte den rastlösa sorten så jag fick tiden att gå ändå. Jag är bra på att bara chilla. Kanske rent av en expert på det. Men nu har det börjat att röra på sig, vilket känns riktigt bra och jag försöker att hitta rätt struktur. Jag börjar se ljuset i tunneln. Planeringen är fortsatt lite uppe i luften men jag får ihop det. Tror jag. Jodå, jag får ihop det. Det är jag bra på. Jag har haft som målbild att få till en hyfsat struktur inför att vi skall resa iväg. Vi åker iväg till Kroatien i nästa fyra veckor men som sagt jag fixar det. Men det blir en utmaning för jag tar ingen semester från mitt uppdrag / jobb. Just nu förbereder vi också huset på att vi skall vara borta en längre tid. Bl.a. de blommor som klarade sig från ovädret skall planeras om och tas in. Det kan komma frostnätter och vill gärna behålla dem. Vi skall reparera spisen också, elfel. Jag försöker också bl.a. få till Österrikisk byråkrati med att få ett grönt pass för min vaccinering. Nu har jag efter mycket om och men fått ett österrikiskt försäkringsnummer. Nu skall bara det kopplas till min vaccinering. Inte helt lätt. Vi har köpt presenter till kompisar vi skall hälsa på. Så nu så… Vi hörs! Ciao Catharina

Hello, oh dear I haven’t thought about it before but I need structure to feel good. How are you? My life gets or rather feels messy and I get frustrated if I do not get / have structure in life. I'm flexible, absolutely. But only to a certain extent. Haha it took a while (rather many ears) for me to realize that. I thought before that I was super flexible, but I'm not. Jobs usually give structure to the day / life itself and you arrange your life around it. What must be done, what needs to be done and what you want to do. We are living a very free life for a couple of years now and decides what we want to do during the day. More or less. Which is wonderful! Sort of a retirement kind of life, you do things during the day, what you used to do on evenings and weekends. So the evenings are calm, which I still think is so nice after not having worked / traveled / lived in a big city for five years. I wrote at the beginning of the summer that I procrastinate things, which was actually a nice feeling. Not having to do anything, or maybe a little. And that it absolutely did not matter to postpone both one and two and maybe three things until tomorrow, the day after tomorrow or next week. However, having a lot of time on your hands can also be frustrating. To what? This was especially noticeable during the autumn / winter / spring when we had no business running, no friends or family visiting and everything was closed in the village / immediate area due to lockdown due to corona. We did some sports, but even though it took 3-5 hours a day, there was a lot of time still during the day. I'm not the restless kind so I managed. I'm good at just chilling. Maybe even an expert on it. But now it has started to move, which feels really good and I try to find the right structure. I'm starting to see the light in the tunnel. The planning is still a bit up in the air but I get it together. I think. My goal has been to get a decent structure before we leave. We are going to Croatia for the next four weeks but as I said I will fix it. But it will be a challenge because I do not take a vacation from my assignment / job. We also have to prepare the house for us to be away for a long time. Like the flowers that survived the storm must be replanted and brought in. There may be frosty nights and I want to keep them. We will repair the stove as well, electrical fault. I also trying the Austrian bureaucracy and to get a green passport for my vaccination. Now, after much deliberation, I have received an Austrian insurance number. Now that needs to be linked to my vaccination. Not entirely easy. We have also bought gifts for friends we are going to visit. So now we are slowly getting ready. See you! Ciao Catharina

Min allra käraste syster i himmelen. | My dearest sister in heaven.

Hej, idag tänker jag på min allra käraste syster! Hon dog i dag för två år sedan. Jag tänker ju inte bara på henne idag utan nästan varje dag. Hon finns alltid med mig i mina tankar. Jag pratar lite med henne och saknar henne oerhört mycket.

Jag har letat efter bilder men man tog inte riktigt bilder på varandra förr men hittade några fina. Ovan en bild från 80-talet.

Orättvist behandlad av vår mamma när vi var unga. Då var vi inte vänner utan hon irriterade mig mest. Men vi hittade varandra där någonstans i mitten på 80-talet. Hon älskade dansbandsmusik. Hon tog hand om alla. Hon var den som brydde sig om varenda vän och släkting till oss. Hon ville alltid upptäcka nya saker. Hon var en fena på att tapetsera och baka. Hon älskade god mat och gott vin. Vi sågs ofta och vi pratade ofta med varandra. Hade jag problem så ringde jag upp henne och fick kloka råd. Var jag sjuk ringde jag upp henne. Hon var ju sjuksköterska till yrket.

Hi, today I’m thinking of my dearest sister! She died today two years ago. I do think about her not only today but almost every day. She is with me in my thoughts. I talk to her and I miss her so much.

I have been looking for pictures but we did not really take pictures of each other before but found some nice ones. Above is a picture from the 80's.

Unfairly treated by our mother when we were young. Then we were not friends since she annoyed me most of the time. But we found each other there somewhere in the mid 80's. She loved dance band music. She took care of everyone. She was the one who cared about every single friend and relative of ours. She always wanted to discover new things. She loved good food and wine. She was good at wallpapering and baking. We saw each other often and we often talked to each other. If I had a problem, I called her and got wise advice. When I was sick, I called her. She was a nurse by profession.

Här är hon med sitt första barnbarn Selma hösten 2016. Min syster fick ju diagnosen bukspottkörtelcancer 2012. Hon kämpade på i många år, var friskförklarade en kort tid men så kom den tillbaka. Just denna cancersort finns det ju inte något botemedel mot. Utan får man den så vet man vart det slutar. Oftast upptäcks den sent i sjukdomsstadiet så många får kanske inte mer än ett halvår. Min kära syster kämpade mot cancern i nio år. Tänk att leva med en dödsdom. Eller det vill man ju inte. Men det gjorde min syster under alla dessa år innan den till slut vann.

Here she is with her first granddaughter Selma, autumn 2016. My sister was diagnosed with pancreatic cancer in 2012. She struggled for many years, was declared healthy for a short time but then it came back. There is no cure for this type of cancer. And if you get it, you know where it ends. It is usually detected late in the disease stage, so many may not get more than six months. My dear sister has been battling cancer for nine years. Imagine living with a death sentence. Or you do not want that. But my sister did that all those years before it finally won.

Här från den sista utlandsresan hon och maken gjorde. Till oss! Och vi hade en fantastisk resa till Wien. Här är peruken på men den åkte av när det blev för varmt. Modig som få!

Here from the last trip abroad she and her husband made. To us! And we had a great trip to Vienna. Here the wig is on but it came off when it got too hot. Brave as few!

Hon tappade massa kilon de senaste tre åren. Hon fick tillbaka håret efter kemoterapin. Hon köpte nya kläder som passade. För fin ville hon alltid vara.

She lost a lot of kilos in the last three years. She got her hair back after the chemotherapy. She bought new clothes that fit. She always wanted to look nice.

Sista gången vi syskon var samlade var hemma hos min bror Bosse i februari 2019. Då hade hon fått reda på att det inte var något mer att göra för henne. Inga mer behandlingar. Bara att äta massor av smärtstillande och göra det lilla som hon orkade. Vi fick en fin tid tillsammans under den våren då jag var hemma för min ryggoperation och åkte och hälsade på henne flera gånger. Fint!

Två fina låtar som får mig att tänka på min syster är dels All of me med John Legend samt Strövtåg i landsbygden med Mando Diao. Båda dessa låtarna hörde jag när jag satt ensam på mitt kontor i Madrid sommaren 2014 och hon ringde och sa att cancern var tillbaka. Vi grät både två, tillsammans. Då visste jag att hon skulle dö! Då visste hon att hon skulle dö!

Min allra käraste syster i himlen. Jag älskar dig för alltid! ❤️❤️

The last time we siblings were together was at my brother Bosse's home in February 2019. Then she had found out that there was nothing more to do for her. No more treatments. Just eating lots of painkillers and doing the little she could. We had a nice time together that spring when I was home for my back surgery and went and visited her several times.

Two nice songs that make me think of my sister are All of me med John Legend and Strövtåg i landsbygden med Mando Diao. I heard both of these songs when I was sitting alone in my office in Madrid the summer of 2014 and she called and said that the cancer was back. We both cried, together. Then I knew she was going to die! Then she knew she was going to die!

My dearest sister in heaven. I love you forever! ❤️❤️