Godine

Hej, man får väl fira lite och klappa sig på axeln att jag nu har bloggat varje dag i 15 dagar. Jag hoppas att ni tycker att innehållet är fortsatt relevant, annars måste ni hojta till!!!

Bakom #blogg100 står Fredrik Wass som driver Bisonblog och det är nu sjätte året i rad som han kör detta, och första gången för mig.

Tanken bakom årets bloggutmaningen är att "Aldrig tidigare har det känts lika viktigt att stå för det fria ordet, att manifestera kraften i att uttrycka oss på egna villkor, men med respekt för varandra." Oerhört viktigt tema och jag kommer att skriva om mina tankar här men måste tänka till lite, förbereda mig lite och få ihop mina tankar. Det skrivna ordet har inte alltid legat för mig men det kommer, jag lovar! Catharina

Hello, time to make a small celebration and a pat on the shoulder since I have now written a post every day for 15 days. I hope it is relevant for you, and not too much! If so, please let me know!

Behind #blogg100 stands Fredrik Wass a Swedish blogger that runs Bisonblog and this is the sixth year that he drives this challenge, and first time for me.

This year Fredrik wants to remind all of us that "Never before has it felt as important to stand up for free speech, to manifest the power of expressing ourselvs in our own terms, but with respect for each other." A very important theme and I will write about my thoughts but need to think a bit, prepare a bit and just put my thoughts together. The written words is not a given for me, but it will come, I promise. Ciao Catharina

Hej igen! På stapplande steg påbörjar jag nu min bloggresa...

Jag har för första gången sedan jag gick i skolan (det vill säga för evigheter sedan) känslan av att ha ett riktigt sommarlov. Ni vet, när man är ledig i vad som känns i evighet, när man blir brun utan att egentligen sola, när man kan läsa böcker i massor, när man blir rastlös av att just vara ledig i massor mm mm. Och mitt sommarlov liknar det efter att man tar studenten och när man får frågan; Vad skall du göra nu?

Jag har de senaste 20 åren jobbat som VD med de senaste åren också som Nordenchef för ett stort brittiskt förlag. I mars i år fick jag besked om att min tjänst var indragen i den senaste av alla omorganisationer och jag slutade mitt jobb i juni. Omvälvande och spännande, faktiskt! Jag har alltid jobbat mycket och har de senaste sju åren inte haft en riktig semester utan har alltid jobbat ett par dagar i veckan alt tänkt på jobbet, så det var med skräckblandad förtjusning som jag stängde ner mailen sista arbetsdagen. Och saknar inte det inte alls! Dock saknar jag och tänker på mina kollegor, och hur det går...

Det var inte planerat så men blev den bästa starten på mitt nya kapitel i livet - tre veckor i vårt favorithus i Porec, Kroatien tillsammans med döttrar och vänner!

Hello and welcome to my English reader! I do have a number of friends all over the place so hopefully some of you will follow my blog. I will always write a shorter capture in English, however in my first post, I forgot due to pure excitement of being able to make a post!!

I'm having my longest vacay ever, at the moment! The feeling is good, but the spring was a period with turbulence. After spending a big amount of my time on my work, the last 20 years I have been working as an MD in a very niche branch, I found myself out of job, due to another restructuring. My vacations has always been short but sweet, with work always present. But no more! I have to say that I don't miss the work itself (a surprise to me) but I miss my colleagues and to see how things are progressing (not a surprise).

It was a good feeling shutting down the mail the last working day and then go on vacation with family and friends. We headed to Croatia, to our favorite villa, for three weeks.

Efter tre soliga veckor återvände vi hem, vilket nu är Flachau, Österrike. Här brukar normalt vara fina somrar men i år lyser solen med sin frånvaro. Det är hyfsat fint på förmiddagarna för att börja regna på eftermiddarna. På förmiddagarna passar vi på att ta en tur med våra mountainbikes. Här i alperna går det antingen upp eller ner... precis som livet självt. Och vi bor 800 m.ö.h så det blir automatiskt höghöjdsträning!

After three sunny weeks in Croatia it was time to return home; i.e. Flachau, Austria. Normally the weather is fine here but not this year. However, it is not too bad (coming from a Swede) so we can at least take our bikes out for a ride basically every day. Here in the alps it goes either up or down (like in life itself...) We are living on 800 meters above sea level, so some altitude training comes automatically!

Mitt sommarlov fortsätter några veckor till med lite spännande saker inplanerade. Dock fortsätter jag mitt planerande och funderande om vad nästa steg kan tänkas bli. Längtar efter att sätta planer (vilka de nu blir) i verket. Men fram tills dess fortsätter jag av att njuta av min ofrivilliga ledighet!

Nu är det dags att göra kvällen efterrätt till vår "Stamtisch" som vi har en gång i månaden med våra grannar här på Griessenkarweg och idag blir det Panna Cotta från River Cafe Cook Book Two!

På återhörande och ha en bra helg! Catharina

The vacay continues a couple of more weeks with some additional exciting things do to. My thoughts on what to do next continues and I'm looking forward to put the gear into action. But first I will enjoy my free time a little bit more...

Now it is time to start prepare the desert for this evenings gathering, our "Stamtisch", with our neighbors here at Griessenkarweg. It will be a Panna Cotta from River Cafe Cook Book Two!

Take care and ciao! Catharina

#15 #blogg100.

Sommarlov! | Longest vacay ever!