Turbulenta dagar. | Turbulent days.
Flachua, Austria. January 2025.
Hej, här fortsätter vår stökiga start på detta året. Igår dog makens mamma. Så tråkigt och jobbigt. Men hon ville dö, så nu har hon fått frid, och var 90 år gammal. Men det har varit svårt och stökigt den sista tiden, för maken och hans syster. Fint att de har varandra och att de kan hjälpas åt med allt som måste göras. Ingen av dem har bott i Bosnien, de båda växte upp i forna Jugoslavien, så det är inte enkelt att hitta rätt i all byråkrati. Maken är kvar hos i Bosnien och skall nu ordna med allt kring begravning mm så jag är fortsatt ensam hemma. Begravningarna där nere går relativt fort så den kommer säkert att hållas denna veckan.
Jag jobbar med mina verksamheter men tar det lite lugnare och har dragit ner på farten. Vilket känns så skönt. Jag behövde det. Nästa vecka gasar jag igen! Jag har insett att jag blir lite speadad när jag är pressad och stressad, men det är helt ok för då gör jag allt så mycket fortare. Då blir jag som en skållad råtta, springer runt och fixar allt och inget, pratar i 110 och är helt slut på kvällen. Men min dåliga sömn gör inte situationen bättre. Så här dåligt tror jag inte att jag har sovit någon gång i mitt liv, ja förutom denna tiden förra året. Jag är som en zombie på dagarna och sååå trött, så när kvällen kommer somnar jag direkt, men vaknar sedan upp en timma senare och vaknar sedan minst en gång i timman. Alltså minst en gång i timman. Varje timma. Och jag äter nu även Magnesiumglycinat, som skall hjälpa mig att sova. Men detta hjälper inte. Så tröttsamt. Och sömn har i hela mitt liv varit min superkraft. Dock inte just nu.
Hi, here continues our messy start to this year. Yesterday my husband's mother died. So sad and difficult. But she wanted to die, so now she has peace, and she was close to 90 years old. But it has been difficult and messy lately, for my husband and his sister. It's nice that they have each other and that they can support and help each other with everything that needs to be done. Neither of them has lived in Bosnia, they both grew up in the former Yugoslavia, so it's not easy to find your way through all the bureaucracy. My husband is staying in Bosnia and they will now arrange everything around the funeral, etc. so I'm still alone at home. The funerals down there are going relatively quickly so it will probably be held this week.
I'm working on my businesses but have taking it a little easier and have slowed down a bit this week. Which feels good. I needed it. Next week I'm back to normal speed! I've realized that I get a little sped up when I'm pressured and under stress, but that's completely okay because then I do everything so much faster. Then I become like a scalded rat, running around fixing everything and nothing, talking so fast and being completely exhausted in the evening. But my poor sleep doesn't make the situation any better. I don't think I've ever slept this badly in my life, well except for this time last year. I'm like a zombie during the day and sooooo tired, so when evening comes I fall asleep straight away, but then wake up an hour later and then wake up at least once an hour. That is, at least once an hour. Every hour. And I now also take Magnesium Glycinate, which is supposed to help me sleep. But this doesn't help. So tiring. And sleep has always been my super power, my not now.
Namibia. October 2024.
Och förutom allt kring makens mamma så dök en av våra bästa kompisar upp utanför dörren i fredags. Utan förvarning. Han hade åkt en bit för att komma och prata med oss. Han bad om förlåtelse, och vi har nu träffats i ett par dagar för att prata igenom allt. Det känns bra och det är ju det som vänskap är till för, att både finnas där i vått och torrt. Men vi var sårade, ordentligt sårade, förra året av hans beteende. Men vi fick nu reda på vad som hänt, vilket känns fint. Så naturligtvis har detta också påverkat mig de senaste dagarna, främst emotionellt.
And on top of that has been going on with my husband's mother, one of our best friends showed up outside the door last Friday. Without any warning. He had driven a long way to come and talk to us. He asked for forgiveness, and we have now met for a couple of days to talk through everything. It feels good and that's what friends are for, to be there through thick and thin times. But we were hurt, really hurt, last year by his behavior. But we now found out what happened, which was good. So of course this has also affected me in recent days, mainly emotionally.
Bild IG Kollijox
Så just dessa ord får avsluta detta inlägg; I said it’s fine! Och just denna fina flicka i trä som är gjort av konstnären Kollijox har jag köpt och den skall få en fin plats hemma hos oss. Vi hörs! Ciao Catharina
So these are the words that end this post; I said it’s fine! And I bought this beautiful wooden girl made by the artist Kollijox and it will have a nice place in our home. See you soon! Ciao Catharina
