Boktips april | Book Reviews April.

Hej, ännu en dag med lite sol, dock fortfarande kallt och blåsigt. En helg som hade lite planer men då jag känt mig lite krasslig ställde jag in allt. Håller tummarna för att det bara är något skräp. Vilar och dricker te och c-vitamin.

Detta boktips blir på böcker som jag har lyssnat på. Det passar mig jättebra nu när jag är ute och går mycket själv och fyller då tiden med att lyssna. Just när jag är ute och går kommer jag ännu närmare böckerna. Det har något med att syn- och luktsinnet får fin natur runt om i Stockholm och som kombineras ihop till ännu mer njutbart med fina böcker att lyssna till. Har också ljudböckerna som sällskap här hemma nu när jag ensam mest hela tiden, och känner mig mindre ensam. Fint sällskap, även fast det är deckare. Det är annorlunda att lyssna på böcker än att läsa. Ett annat sätt att ta in en bok. Man behöver koncentrera sig på ett annat sätt för att inte missa passager och nyanser. Gör man det så är det lite poänglöst. Men då är det bara att spola tillbaka och lyssna igen. En normal bok ligger någonstans på 10-12 timmar men ibland är de upp till 18-20 timmar. Så en följeslagare på vägen.

Hello, a long time ago for a book review but I now I have planned one each following month. I do read a lot as well as listen to audio books. However, this time it’s only Swedish books, sorry! So just a short hello from me today. Catharina

Se på oss nu - Geir Gulliksen +++++

Geir Gulliksen är mest känd för sin roman Berättelser ur ett äktenskap. Se på oss nu är en av hans senaste romaner och handlar också om ett uppbrott men nu är det mannen som lämnar äktenskapet, inte kvinnan. Berättelsen handlar om den 50-åriga Hans, lyckligt gift med Ingunn. Han har inga planer på att söka sig en annan tillvaro. Så drabbas han ofrivilligt av förälskelsen i den mycket yngre Harriet, mamma till en tvåmånaders bebis. Driften tar över. Livet faller sönder.

På ytan är det ingen originell historia – en äldre man, en yngre kvinna, lögner och otrohet, passion och misär, allt enligt ett välkänt och banalt mönster. Men på något märkligt sätt berörde den mig, på djupet. Jag har svårt att förklara varför.

Geir är dessutom ytterligare en av de nordiska författare, i min generation, som jag har börjat att läsa mer av på senare tid. Malin Lindroth, en annan, se nedan. Intressant och tankeväckande att läsa författare som är i sin egen ålder. Inga debutanter, utan med erfarenhet. Mindre nervöst men kanske mer krasst och ibland ledsamt. Att vara i och läsa om medelåldern, ibland skrämmande igenkännande, ibland inte. Men det handlar inte bara om medelåldern, det hade ju varit tråkigt.

Klubben - Matilda Gustavsson +++++

En vecka efter att den amerikanske filmproducenten Harvey Weinsteins övergrepp på en rad Hollywoodstjärnor avslöjades skrev reportern Matilda Gustavsson i sin mobil: ”Jean-Claude”. Kulturvärlden hade viskat om kulturprofilen i decennier. När hon inledde sin undersökning fick hon så småningom kontakt med flera kvinnor som sade sig ha varit utsatta för sexuella övergrepp och till och med våldtäkter. Det blev en artikel i en av Sveriges största dagstidningar som ledde till åtal mot den så kallade kulturprofilen och fick Svenska Akademien att imploderade.

Hela Sverige, och jag, såg på skådespelet om Svenska Akademien i totalt fall. Förundrades av vad som egentligen hände. Så småningom börjar allt rullas upp. Skrämmande och intressant hur allt spelades upp för oss och världen. Och hur vissa ledamöter var modiga och sa stopp och vissa undrade man vilket århundrade de kom ifrån. Hur de försvarade allt som hänt under årtionden. Och i efterhand även raljerade över händelserna. Och detta av Sveriges kulturelit.

Det var därför riktigt intressant att läsa denna boken. Vad hände? Hur länge kunde det pågå? Det är en skrämmande redogörelse om hur makt och övergrepp har gått hand i hand. Och att det har fått fortgå utan att någon har reagerat / agerat, under så många år.

Samtidigt som jag läste boken såg jag dokumentären om Harvey Weinstein och det är skrämmande lika hur många kvinnor har blivit utnyttjade, skrämda och tystade. Ett stort maskineri bakom dessa män jobbade hårt med detta.

De polygotta älskarna - Lina Wolff +++++

Ännu en Augustvinnare, denna gången i Skönlitteraturklassen 2016. De polyglotta älskarna är en tredelad roman och börjar hos Ellinor. Hennes första pojkvän Johnny, som lär henne slåss, till alkoholiserade Klaus, som lovar henne ett tryggt liv med en årslön på banken, vidare ut i dejtingsajternas marknadsmässiga jaktmarker. Hon hamnar hemma hos en lynnig och våldsbenägen litteraturkritiker. I hans ägo finns ett manuskript av en författare han dyrkar, och detta manus, denna bok i boken, ska binder samman Ellinor med romanens nästkommande berättare: Max Lamas som söker, och får en skymt av, den perfekta kvinnan. Och slutligen Lucrezia, dotterdottern till en italiensk markisinna.

Boken har ett tempo, en takt som drar läsaren med sig. Träffsäkert och med en svärta. Ett rappt språk som drar läsaren in i romanen och man kan inte sluta läsa. En samtida roman, vilket är lite av min nya passion.

Ålevangeliet - Patrik Svensson ++++

Ålevangeliet har varit en riktig snackis. Boken vann Augustpriset 2019 i kategorin Facklitterära klassen.

Ålevangeliet handlar om ålens liv men blir också ett sätt att prata om döden. 56 år gammal drabbas hans ålälskande far av en aggressiv cancer och fyra år sedan dör han.

Med sin gåtfulla livscykel och könstillhörighet utgjorde ålen ett mysterium under tusentals år. Aristoteles trodde att den föddes ur lera, ur intet, som en bild av universums födelse. En ung Sigmund Freud dissekerade hundratals ålar i Trieste på jakt efter dess testiklar, ett scenario som nästan liknar en parodi på freudiansk drömtydning. Han fann aldrig vad han sökte.

Boken är mycket välskriven och det är fascinerande hur intressant det är att läsa om ålen och dess mystiska gestalt. Boken tar oss också med på intressanta forskningsexpeditioner och djupdykeri litteratur om ålen. Fascinerat trollbindande. Och ytterst läsvärd.

Nuckan - Malin Lindroth ++++

Nuckan, finns hon? Ja, hon fanns när jag växte upp. Minns dem som den medelålderskvinnan som var ogift och barnlös. Gammalmodig i sättet, inte alltid bitter, men sträng. Lite udda och formlös i konturerna. Men finns hon idag?

Nuckan handlar om och är skriven av Malin Lindroth. Hon är 52 år, barnlös och har levt ensam i nästan trettio år. När hon presenterar sig som ofrivilligt ensam blir reaktionerna starka och hon frågar sig vilka historier om livet utanför tvåsamhetsnormen som är möjliga att berätta. Därför bestämde hon sig för att skriva om en livserfarenhet som efterfrågas lika lite idag som i det förflutna.

Författaren vill väcka liv i ordet nucka igen och ta tillbaka det fula namnet. Ifrågasätta normer om ensamhet och kärlek. Att bli bortvald, att välja bort men ändå sakna kärlek, barn och den vardagliga otvungna gemenskapen när man kommer hem från jobbet och någon är där hemma eller snart kommer hem. Man lagar middag, pratar om hur dagen har varit eller kanske planerar något kul. Eller till och med grälar, tillsammans med någon.

Författaren skriver om smärtan att bli bortval men också smärtan av att välja bort, när det skaver, trots att det innebär ensamhet. Men längtan finns där hela tiden. Och smärtan. Och osäker på om just ordet nucka är ett ord att väcka till liv.

Så hoppas att dessa böckerna kan inspirera dig till att läsa! Jag har som du ser givit dem höga betyg, 5 respektive 4 stjärnor. Jag fortsätter att läsa och har nu planerat att ni får en gång med bokförslag varje månad, med massa massa böcker. Har ni några förslag så är det bara att hojta till! Här ligger några av kommande böcker.

Har också börjat att se på tv-programmet Babel i SVT2. Fina författarsamtal med Jessica Gedin om både nya och gamla böcker. Rekommenderar varmt! Vi hörs av! Ciao Catharina

Inspiration. | Inspiration.

Hej, sitter och dricker en öl. Själv här i soffan. Ibland så. Idag har jag inte gjort några 10.000 steg men kände att jag behövde vara hemma idag och vila, hehe. Har pratat med massa kompisar samt varit med på ett webinar om att vara klimatsmart. Intressant. Så känner mig inte ensam, tvärtom. Fick precis reda på att personer med pågående cancer numera ingår i riskgruppen. Hmm gäller det mig? Får kolla imorgon när jag skall på besök inför strålbehandlingen.

Förutom puffärm, och då talar vi om stora puffärmar, som kommer stort i vår och sommar, så finns det en tydlig trend med en kombination av 70-90-tals inspirerat mode. Precis det som var modernt när jag var ung. Och visst blir man sugen på en lång jeanskjol? Igen.

Hello, sitting here in the sofa drinking one beer. On my own. Today I have not done 10.000 steps but felt that I needed to be at home today and rest, hehe. Have been talking to a lot of friends today. As well as attended a webinar about environmental thinking and acting. Very interesting. So haven’t felt alone. Also heard that people with on-going cancer is one of the “new” risk groups. Hmmm, is this me? Need to check tomorrow when I have an appointment at the hospital.

Except for very large puffy sleeves that are very popular, it seems like a mix of 70’s, 80’s and 90’s fashion is back. I.e. when I was young. And yes, I can certainly wear a long jeans skirt, again!!

Eller Bermudashorts? Nu uppdressad kostym.

Or the Bermuda Short? Now dressed up.

Och i Coronatider så kan man se riktigt trendig ut i ett grått träningsoverallset.

And in the Corona times it’s nice to be able to look trendy in a grey tracksuit.

Är man vältränad kan man dra på sig Victoria Beckhams träningslinne och shorts.

If you are fit, why not a fitness set from Victoria Beckham?

Mysig pyjamas är aldrig helt fel.

Cosy pj. Always right.

Hmm dessa ser lika handstickade ut som dem jag stickade själv tidigt 80-tal. Tveksam till om jag skulle köpa eller sticka motsvarande plagg igen. Då stickade jag för jag inte hade pengar att köpa motsvarande plagg. Man måste vara väldigt trendig för att inte se helt ute ur. Så nej, inget för mig, inte igen. Men förutom dessa stickade plagg, var det något som inspirerade dig? Vi hörs! Ciao Catharina

Hmm, these looks very similar to what I made in the early 80’. Very doubtful if I would buy or even make new ones, again. They didn’t look very good the first time around. Then I made them myself because I didn’t have any money to buy clothes, back then. You need to be really trendy to pull this off. I choose not to. What do you think? Anything that is inspiring? See you later! Ciao Catharina

All pics from various websites.

Krig? Näh... | War? No...

…men kanske ändå inte så olikt på flera sätt. Min man var ju med när forna Jugoslavien bröt samman i början på 90-talet. Han var 28 år när kriget bröt ut 1991 och det varade till 1995. När jag träffade min man i början på 00-talet, drygt 6 år efter att kriget tagit slut var kriget mycket närvarande i hans liv, hans familjs liv och i deras vänners liv. När vi reste till hans föräldrar i det som blev Bosnien så var mycket sönderbombat, fattigt och så ledsamt. Jag grät när jag åkte hem de första gångerna för det var så hemskt. All historier, alla trasiga människor, all dokumentärfilmer på tv som de tittade på om och om igen. Och förlusten av sitt land. Det fanns ju inte mer. Men samtidigt så passade de på att fira allt de kunde. De skrattade och umgicks. Njöt av livet, det nya livet, det annorlunda livet. Fattigt men massa kärlek.

Samtidigt hade jag under samma period gift mig, fått två barn, köpt hus och levde ett mysigt familjeliv. Vi var i Italien på semester och såg ljuset på himlen från öst, mao bombningar från forna Jugoslavien. Maken blev skadad, han höll på att dö, men fick hjälp i sista stund och hade därefter år av rehabilitering framför sig och fortfarande var han skadad i själen när vi träffades. Men han klarade det. Vi klarade oss. Hans familj klarade det. Flera vänner klarade det inte, utan de dog när de var unga. Eller blev skadade för livet.

Jag märker att maken hanterar krisen på ett annat sätt än vad jag gör. Han är van vid att inte veta när det tar slut. Han är van vid osäkerheten. Han är van att “tvingas” vara hemma, men nu inte i ett sönderbombat hus utan vatten och el i sommarens hetta och vinterns kyla, år ut och år in. Så han tycker att han har det ganska bra nu, trots allt. Han är van vid att familjen har förlorat allt de äger. Och då menar jag allt. Men de klarade det. Trots mycket sorg.

Och han sa igår till mig: I de svåra tiderna ser man vem som är stark! Tänk vad klok han är och det gav mig styrka. Styrka att orka fortsätta. Styrka att bara vara. Vi ses! Ciao Catharina

...not really. But in some ways, yes. My husband was there when former Yugoslavia collapsed in the early 1990s. He was 28 when he, his family and his friends the war broke out in 1991 and it lasted until 1995. When I met my husband in the early 00s, just over 6 years after the war ended, the war was very present in his life, the lives of his family and the lives of their friends. When we traveled to his parents in what became Bosnia, it was very much bombed, poor and so sad. I cried when I went home the first few times because it was so awful. All the stories, all the broken people, all the documentaries on TV that they watched over and over. And over the lost country that was broken and ceased to exist. But at the same time they celebrated Everything. They laughed and spend time together. Found reasons for it. Enjoyed life, the new life, a different life.

At the same time, during the same period, I had married, had two children, bought a house and lived a cozy family life. We were in Italy on vacation and saw the lights in the sky from the east, i.e. bombings from former Yugoslavia. My husband was injured, he was dying, but got help at the last moment and then had years of rehabilitation ahead of him. He was still injured in the soul when we met. But he managed it. We managed. His family managed it. Many friends did not make it, they died when they were young. Or was injured for life. Poor but happy.

I find that my husband handles the crisis in a different way then me. But I think he his experience from a war makes you look at life in a different way. He take less things for granted. He is used to not knowing when it will end. He is used to the uncertainty of the future. He is used to being "forced" to stay at home, but not in a bombed-out house without water and electricity in the heat of summer and the cold of winter, year after year. So he thinks he's pretty good now, after all. He is used to the family having lost everything they own. And I mean everything. And they managed, after all. It took time. But they managed.

And he toldto me yesterday: In difficult times you see who is strong! So true! And this gave me strength. Strength to keep going. Strength to just be. See you! Ciao Catharina

Ett annorlunda Stockholm. | A different Stockholm.

Hej, lyckligtvis får vi i Sverige fortfarande röra oss fritt under denna Covid-19 katastrof. Och det gör jag. Njuter av mitt älskade Stockholm. Går omkring och letar upp gamla och nya favoritplatser. Men det är ett annorlunda Stockholm. Halv- eller heltomt på de mest populära platserna. Det känns som att gå runt i stan på tex midsommarafton. Då är stan tom och alla lyckliga familjer och stora kompisgäng har åkt ut till alla fina sommarställen, och här är jag ensam kvar. Den känslan hade jag under ett par år, för många år sedan. Tänk att känslan sitter kvar. Men så är det inte, inte nu.

I Kungsträdgården brukar det vimla av folk när körbärsträden blommar och det är svårt att få till en bild där det är tomt men inte i år. Vackert!

Hello, still happy that we can move around as we like in Sweden during this Covid-19 situation. And I do that. A lot. Enjoying my loved Stockholm. Walking around old and new favourite places. But it is a different Stockholm. With so much less, or no people at all. Like walking around in the town on Midsummer Eve. Then the city is EMPTY and all happy families or happy friends have all gone out to their beautiful summer houses, and I’m all alone. I know more like a feeling because this is not the case, but did feel that many years ago. And it’s like this now, but not.

When there is cherry blossom time at Kungsträdgården it is normally crowded with people. But not this year!

Klättrade upp till Observatorielunden. Vacker solnedgång som spred ett vacker ljus. På väg till dottern med torra dunkuddar som hon tvättat dagen innan men inte hunnit torka ordentligt. Hade inget annat att göra så ToR dottern fick bli dagens 10.000 steg.

Walking up all the steps to Observatorielunden. In a beautiful sunset. On my way to my daughter with dried pillows that she had washed the day before but didn’t get completely dry. Had nothing else to do so walked to her back and forward for my daily walk on 10.000 steps.

Stockholms centralstation aka Centralen skärtorsdag. Tomt! Helt otroligt! Här brukar vara så mycket folk så man inte kommer fram. Detta är Sveriges största resehelg men inte i år. Vi svenskar hörsammade folkhälsomyndigheten rekommendation om att stanna hemma.

Stockholms Central Trainstation the day before Thursday. Empty! Unbelivable! This place is normally so full with people. This is the biggest travelling weekend in Sweden but not this year. We did adhere to the recommendation on staying at home.

Sergels Torg aka plattan. En välkänd plats i Stockholm men ingen bra plats. Här säljs droger så det räcker och bli över men är likväl en central plats här. Också tom.

Sergels Torg an infamous place in Stockholm. This is a meeting place for selling all kind of bad stuff. But still famous because of its pattern. Also empty.

Tunnelgatan mellan Birger Jarlsgatan och Sveavägen. Mitt på dagen.

Tunnelgatan, a tunel between Birger Jarlsgatan and Sveavägen. In the middle of the day.

Och det är ju här vid Tunnelgatan som Olof Palmes mördare sprang upp i trapporna 28 februari 1986.

And it was here that Olof Palmes murderer ran up the stairs 28th of February 1986. He was never caught.

Hötorgshallen på påskafton. Så lite folk, överallt. Bra men dåligt. Så ja, ett annorlunda Stockholm. Men fortfarande lika vackert. Kallt och blåsigt men med ganska mycket sol. Vi hörs av! Ciao Catharina

Hötorgshallen on Easter Eve. So few people. Good but at the same time bad. So yes, a different Stockholm. But still beautiful. Cold and windy, but mostly sunny. See you! Ciao Catharina

Mysig påskhelg 2020. | Cosy Easter weekend 2020.

Hej, så var påsken 2020 snart slut. En annorlunda påsk för de flesta av oss. För mig fortsatt utan maken men fick mysa lite med mina döttrar istället.

Hello, so the Easter 2020 is soon over. A different Easter for most of us, right? For me still without my husband but had nice time with my daughters instead.

Skärtorsdagen började med lite shopping. Naturligtvis fick mina två småflickor varsitt påskägg. Och vad är mer passande än ett Mamma Mu-kort. Något vi läste mycket när de var små.

Thursday before Easter I did some shopping. Of course I wanted to give my girls Easter eggs. And they got a Mamma Mo Card. This is a Swedish children book serie that my girls (and me) loved when they were small.

Det blev några små påskpresenter också, både till dem och till mig på Iris hantverk. De har så fina saker där!! Ett favoritställe!

A couple of Easter gifts both for my daughters and for me from Iris hantverk. They have such nice things!! A favourite shop!

Löste in gamla stämpelkort så på NKs tehandel fick jag 250 gratis te och på Pocketshop fick jag 1794 av Niklas Natt och Dag. Köpte tesil och en Situation Stockholm tidning.

Also found old bonus cards to finally handed them in so I got tea at NKs Tea shop and a book at Pocketshop. Good bargain!

Skärtorsdagen fortsatte med en supermysig kväll med äldsta dottern. Vi träffades på Portal Bar vid St Eriksplan och drack lite gott och åt supergoda smårätter…

I continued the Thursday with a super nice evening with my oldest daughter. We met up at Portal Bar at St Eriksplan. We drank good wine and eat really really good…

…Bloody Mary ostron…

…Bloody Mary Oyster…

…och friterade potatisskal med löjrom. Mums!!

..and fried potato skin with whitefish roe… Yummy!!

Sedan gick vi på bio. Den supermysiga Capitol Bio och Bistro på St Eriksgatan 82. Vi såg en riktig gammal svartvit Hitchcockfilm; Stranger on a Train. Från 1951. Jättemysigt och spännande!! Vi var bara 6 personer i salongen, väl utspridda så vi kände oss säkra.

Then we heade to the cinema; Capitol Bio and Bistro. We saw an old classic, black and white, Hitchcock movie - Stranger on a Train from 1951. It was really good! We were only 6 people at the cinema so no worries for too many people at the same place.

Här är en av mina älsklingar. Sötnos! Det var kallt när vi skulle gå hem!!

One of my sweety pies. It was a cold evening.

Långfredagen spenderade jag med att äta påskgodis (fick också ett påskägg, av mig själv) och läste Arv och miljö av Vigdis Hjort. På påskafton hoppade påskharen till Hötrogshallen för att köpa färsk fisk och skaldjur till en fisksoppa samt lite rosevin. Sedan hoppade påskharen vidare till min yngsta dotter så hon och pojkvännen fick varsitt påskägg. Och påskharen hoppade med yngsta dottern till Djurgården. Så denna dagen fick jag nytt rekord i antal steg; över 25.225 steg. Heja mig! Äldsta dotter kom hem till mig och sedan åt vi en god middag; råraka med löjrom och fisksoppa. Så mysig dag!!

Good Friday was a really slow day. I ate candy and was reading, the whole day. On Easter Eve I first bought some fresh fish and shellfish for the evenings dinner. And some matching wine. Then it was time to deliver the Easter Candy to my youngest daugher and her boyfriend. We then decided to go for a walk at Djurgården. So this day I got a new record; 25.225 steps. Great!! My oldes daugher came home to me and we had a really nice evening with great home made food. Such a nice day!

Påskdagen började med en frukost med blåbärspannkakor. Riktigt gott. Sedan hälsade vi på ex-maken och hans familj. Mysigt. Efter det blev det en runda till runt djurgården, än en gång med yngsta dottern.

Easter Day started with a Blueberry panncakes. Then we visited the ex-husband and his family. After that it was time for my oldest daughter to go home and then I took another walk around Djurgården with my youngest daughter.

Idag annandag påsk har jag varit ensam. Jag har läst, lyssnat på en bok på Nextory, städat, tvättat och gått på en promenad på Stora skuggan. Nu skall jag titta på den danska deckaren DNA på SvT Play och äta moule marinière. Så trots att påsken inte firades i Flachau med make och döttrar, som planerat, så blev den mysig ändå. Men på ett annat sätt. Men saknar maken, i massor!! Hur var din påsk? Vi ses! Ciao Catharina

Today, Easter Monday, I have been alone. I have been reading, listen to an audio book on Nextory, have cleaned the apartment and washed and went for a walk at Stora Skuggan. Now I will continue to watch DNA, at Danish Crime and eat Moule Marinere. So despite the fact that we couldn’t celebrate the Easter in Flachau with husband and daughters, as planned, it was nice, really nice. But miss my husband, a lot!! How was your Easter? See you! Ciao Catharina