Ingen pinsam tystnad. | No awkward silence.

Hej, nya rutinen går bra! Dag två i alla fall, hehe Fick sällskap av min kompis och granne; Mona igår kväll. Idag på morgonen hade jag sällskap av en podd. Nu blir det lite förberedelse inför en presentation av ett inredningprojekt som jag skall presentera ikväll, så håll tummarna.

Vi var ju i förra veckan hemma hos min mans familj för begravning av hans pappa. De är kroater men bor i Zavidovici i Bosnien i Hercegovina. Begravningen var fin och dagarna hemma i huset fylldes av vänner och släkt som kom och hälsade på min mans mamma. Detta pågår enligt traditionen i 12 dagar.

Hello, the procedure is going well! Two days, anyway... Last night I got company with my friend and neighbour; Mona and this morning with a pod in my ears. Now I will prepare a mood board for a possible project to be presented this evening. Which me good luck!

Last wee we visited my husbands family for the funeral. They are Croatian but lives in Zavidovici in Bosnien i Hercegovina. The funeral we very nice and the days was filled with a lot of visits from friends and relatives that came to the house to give condolence to the family. This tradition continues for 12 days.

The Tomic; sister, uncle, brother and aunt. 2017

Min man brukar vara bra på att översätta konversationer, då jag tyvärr inte förstår kroatiska, men är det många på besök blir det lite svårt. Så jag satt med och "lyssnade" och hade mycket tid till att fundera och gjorde följande iakttagelser. En betraktelse från mig som är uppvuxen i en ganska tyst familj.

My husband is usually really good at translation the conversations, since I don't understand croatian, but with so many people around it get difficult. So I was present and "listened" and had some time to think and made the following observations, which is made out from my experience growing up in a rather quiet Swedish family.

1) De är gästvänliga och både kända och "okända" kommer och hälsar på

2) Man får alltid en snaps som välkomsthälsning

3) Alla pratar mycket och jag kom på att man oftast pratar om en och samma händelse si så där fyra eller fem gånger, så då blir det lätt mycket prat

4) Alla pratar samtidigt mest hela tiden så det blir högljutt

5) Man träffas ofta och pratar mycket så man lär sig att berätta historier, oftast med en knorr, så att det blir mycket skratt

och lägger man ihop 3 + 4 + 5 = det blir aldrig några pinsamma tysnader här nere...

1) They are really hospitable and with both close friends and family and acqucaints

2) You will get a schnapps when you arrive

3) Everybody is talking a lot and they often talk about the same thing four or five times, i.e. a lot to talk about

4) Everybody is talking at the same time so high volume

5) You meet a lot and you talk a lot i.e. you learn to tell stories, and often with a twist so it is a lot of laughter

and if you add 3 + 4 + 5 = there are never any awkward moments in the Balkans...

Och som jag skrev ovan så sitter jag med, men efter typ 6 timmar utan att man förstår något så blir det lite långtråkigt, trots att jag är ganska bra på att sitta och fundera. Men har kommit på att det är perfekt att sitta med och läsa en bok. Då är jag där men har något att göra. Denna gången blev det en bok som legat i min läshög länge; Alice Munro För mycket lycka. Har ju skrivit tidigare om att jag inte har varit så förtjust i noveller, men börjar nu bli riktigt förtjust i detta format. Och just denna boken passade så fint under dessa dagarna. Finstämd och sorlig med alla dessa öden som griper tag i en, precis som livet här nere på Balkan är. På återhörande, Catharina

And as I wrote above after 6 hours without understanding a thing it gets a bit boring. But I have realized that I can sit and read a book, and still be present. This time I brought my book Alice Munro Too Much Happines. Have written about the fact that I have not been too much into short stories, but I have had rather a few in my book shelf. And guess what? I have changed my mind. And this book was really well suited for the occasion; delicate and sad and with all different fates, which is a bit representative also for the life down here in Balkan. See you later! Ciao Catharina