När kroppen läker... | When the body is healing...

Hej, hur mår du? Allt bra här med vårsolen som lyser in. Hade en mysig helg med familjen och ena dottern. Nästa helg kommer nästa dotter och hälsa på. Kan väl inte bli bättre?

Nu har det snart gått två veckor sedan jag gjorde min operation för Spinal Stenos och så här ser mitt sår ut eller snarare det stora plåstret som skyddar mitt operationsärr. Det skall tas bor senare i veckan och styngen skall då ha försvunnit av sig själva. Lite harmagad, men får väl använda det mod jag har för att ta bort det. Inser att kroppen reagerar helt annorlunda på saker nu när jag är inne i en stor läkningsprocess som t.ex:

1. Jag behöver inte använda någon deo, vilket jag vanligtvis MÅSTE alltid

2. Jag behöver bara tvätta håret varannan vecka

3. Håret på ben mm växer inte, inte alls…

4. …dock har jag blivit lite hårigare i ansiktet, hmmm

5. Jag äter som vanligt och rör mig minimalt, men går INTE upp i vikt, snarare tvärtom

6. Sover mindre tungt och ibland rör jag mig hela nätter i gränslandet av dvala och lätt sömn

Hello, how are you? The sun is shining and spring is here, for a couple of days anyway!! Have had a really nice weekend with family and one of my daughters. Next weekend it is time to spend time with my other. Great!!

Now it’s almost two weeks since my operation for my Spinal Stenos and here is how my wound looks like, or rather the large plaster that are protecting my wound, yet for another couple of days. Will remove it later this week. Not my strong side to do things like that, but will work up some courage. The stitches should go away but themselves, so at least that is good. Realized last week that my body are reacting different now when it’s concentrating on healing, such as:

1. I don’t need any deodorant, which I normally really need, every day

2. It enough to wash my hair every fortnight

3. The hair on my legs are not growing at all…

4. …but in my face, hmmm

5. I’m eating normal portions and moving around very little but don’t gain any weight

6. sleeping less heavy and are more dozing off, even in the nights…

En av mina smärtstillande preparat som jag har ätit är Oxycodone. Detta är en av alla opioidpreparat som finns på marknaden och du har säkert hört om den opioidepidemin som pågår i världen just nu, bl.a i USA. Tydligen började läkemedelsbolagen under 90-talet att bearbeta läkare så att de gav mer eller mindre fri tillgång till dessa starkt beroendeframkallande läkemedel. Där innvånare i stora områden i USA är beroende av just opioider och/eller dör av överdos. Och skönt att höra att stora kulturinstitutioner som National Portrait Gallery i London har tackat nej till en stor donation från The Sackler Trust, familjen som äger läkemedelsföretaget Purdue Pharma, som just tillverkar opioider. The Sackler Family tillhör en av världens absolut rikaste familjer och har blivit rika på, ja just det opioider.

Men trots det så hjälper de vid hög smärta, så nog så viktiga, rätt använda. Jag har haft ett nedtrappningsschema så nu är det slut på knaprandet av dem, bara vanliga alvedon, och jag har inget kvar hemma. Skönt! Det kändes verkligen superviktigt att följa instruktionerna för nedtrappning. Hade en migränattack i fredags, första gången i mitt liv. Usch och fy! Det var hemskt! Kanske hade jag mig själv att skylla då jag drack lite vin kvällen innan, absolut inga stora mängder. Men man lär så länge man lever. Så nu går det framåt. Skönt! Har du någon liknande upplevelse? Skriv gärna och berätta! Ibland är det skönt (och bra) att dela med sig. Vi är ju inte ensamma.

Vi hörs av! Kram Catharina

One of the painkillers that I have been taken is Oxycodone. It is one of the infamous opioids and I’m sure you have heard about the tragedy in US about people getting into heavy dependent and/or dying from overdoses based on how the physicians has been given instructions, based on information from the Pharmaceutical companies, to give the patiens more or less free access to these very heavy dependent medicin. Good to hear that a large cultural institution such as the National Portrait Gallery in London are saying no thanks to a large donation coming from The Sackler Trust, the family behind the Pharmaceutical company Purdue Pharma, who are one of the largest producers of opioider in the world. And the Sackler Family is one of the wealthiest families in the world. A wealth are coming from… yes, opioider.

I have been following the schedule for decreasing the medication, which has been working well for me. So no more heavy drugs, only aspiring, or any more tablets at home. Did have a migraine attack on Friday, first time ever. It was horrible, really horrible. But I have myself to blame. Did drink a small amount of alcohol the evening before. Note to self, no more alcohol for a while, which is good anyway. Painkillers or no painkillers. But things are looking up and I’m feeling better and better. Have you had any experience like this? If you like, you can always share it. Always good to feel that you are in the same situation as others.

See you later! Ciao Catharina

Vårdagjämning. | Spring Equinox.

Hej, hur har du det? Här går livet långsamt fram, och inget fel i det. Är fortfarande ordentligt trött och har ont. Precis som de skall vara, post-op. Mysigt att mina fina tjejer kommer och hälsar på sin gamla sjuka mamma på helgerna, hehe De har ju fullt upp i veckorna men de tar varannan helg utifrån vad de har för aktiviteter med kompisar. Sicken tur jag har! Lite extra tid att umgås med var och en av dem. Under veckorna umgås jag med svärföräldrarna samt pratar med make, kompisar och syster på telefon, samt har lite konversationer på WhatsApp, så får mitt sociala behov tillfredställt.

Och idag är det vårdagjämning! Tänka sig! Skönt med våren som långsamt kommer fast det dröjer med värmen, vilket jag i och för sig inte har något emot. Det är ju trots allt bara slutet på mars och vi bor ju i kalla Norden. Tar nu tre av mina promenader utomhus, 10 minuter per gång, helt enligt schemat. Skönt att få lite sol i ansiktet och få andas frisk luft. Den fjärde och sista promenaden blir på 5 minuter och den tar jag inomhus senare ikväll. Skall nu också börja minska på antalet värktabletter som jag tar så får känna hur det känns.

Nu skall jag börja gå igenom min pension och se hur den utvecklas, och om jag behöver göra några ändringar. Och lägga upp en plan hur ofta jag skall kolla igenom den. Daxs att börja att se hur mitt liv kommer att se ut som pensionär och att se över placeringarna för att se att de växer som de skall under de närmaste 8 åren. Uj, det är ju inte oceaner av tid kvar direkt, men det visste jag ju redan. Vi ses! Ciao Catharina

Hello, how are you? Here things are moving along rather slow, but according to plan. Still rather tired and with pain but that’s how it is, life post-OP. Also looking forward to the weekends when my girls are coming out to visit their old, sick mother, hehe They are rather busy during the weeks so in the weekend they do have more time, when not fully booked with parties and dinners. And during the weeks I’m spending time with parents-in-law, talking to husband, friends and sister on the phone so have just enough. Plus conversations on WhatsApp.

And today it’s Spring Equinox, hurray! Nice that the spring arrives, however not very warm yet, but that is ok. It is still March and we are living in the cold North, hehe Started today with taking three of my 10-minutes walk outside, nice!!! Fresh air and some sun in the face. The fourth and the last, 5 minutes only, will be done before bedtime, indoor. Will also today start decreasing my painkiller dose and we will see how that is working out. Hopefully ok!

Now I will start review my pensions and track the developments, and see if I need to do some changes. As well as making a schedule on when to check them out on a regular basis. Time to start look at how my life will look like, economically, when I will retire. Not too many years left, oh no, only 8 years. But I did know that, of course. See you! Ciao Catharina

Rehabilitering. | Rehabilitation.

Hej, nej så här ser jag INTE ut och hemma i Flachau, Österrike är jag INTE. Inte än… Men längtar tills jag står här och skall ut och köra min mountainbike. Och i vilket fall som helst så är inte cykelsäsongen igång nere i alperna än utan det är fortfarande full fart med skidåkning, av alla dess slag.

Luften har gått ur mig lite granna, massa dagar framför mig med smärta och att jag inte kan hitta på särdeles mycket, eller snarare orkar. Men då får jag vara snäll mot mig själv och göra saker som gör mig glad, fixa med saker, bara just ligga och vila mig och kika på någon bra serie, eller läsa en bra bok.

Hello, no I’m NOT looking like this and I’m NOT at home in Flachau, Austria. Not yet… But longing for the day when I’m dressed like this ready to go for a drive. And there is still winter in the Alps so mostly skiing anyway.

Today haven’t been too good. Up until now it has been things to look forward to and things happening but right now not much. Just spend the days recovering and not much else happening. But will adjust and find the right rhythm soon enough.

Jag har fått ett rehab-program som jag skall göra varje dag. Inte så betungande direkt men nog så viktigt. Inget man behöver byta om till. Skall gå 5-10 minuter 3-4 ggr om dagen samt göra ett “styrketräningsprogram” 2 gånger om dagen, de närmaste sex veckorna. Kanske att jag kan öka på lite efter några veckor, men det måste jag stämma av med sjukgymnasten först.

De första två dagarna har jag gjort mina promenader inomhus och det har blivit 5 minuter per gång. Det har både regnat och snöat och att ta på sig ytterkläder mm tar längre tid än själva promenaden. Tur att svärföräldrarna har stort hus :) Imorgon skall jag öka upp dosen till 10 minuter samt göra mina rundor utomhus. Kan vara skönt (& välbehövligt) att få både frisk luft och dagsljus. Planen är att göra detta tre gånger utomhus och så den sista och 4:e gången inomhus. Nästan samma rutin som att ha en hund, fast då även fjärde gången utomhus, hehe. Samt göra mitt “styrketräningsprogram” morgon och kväll. Så får jag lite styrfart på dagarna. Och på onsdag är det vårdagjämning, vad skönt"!! Vi hörs! Ciao Catharina

I have received a rehab program to be done every day. Not too difficult or hard but important. And no need to change into fitness clothes, which makes it easy. Shall walk 5-10 minutes 3-4 times/day and then do the strength training twice a day, the next six weeks. Maybe I can increase it a bit in a couple of weeks?

The first two days I have been doing my walks indoor, 5 minutes each time. It has been really bad weather with snow and rain so to get dressed would have taken longer time then the walk itself. Lucky me that my parents-in-laws house are big enough for my rounds. Tomorrow I will increase my walks to 10 minutes each time and go out. I think it can be good for me to get some fresh air as well as some day light. I’m planning to do it three times outdoor and one time indoor. Almost like having a dog, but then the forth time needs to be outdoor as well, hehe And my strength training program morning and evening. Sounds like a good plan, right? And tomorrow it’s official spring in Sweden, hurray!! See you later! Ciao Catharina

Tre helt olika lördagar i mars. | Three different kind of Saturdays in march.

Hej, allt väl? Här är allt ok, men allt är ju relativt, hehe. Är hemma sedan ett par timmar. Min kompis Maria kom och hämtade mig och körde hem mig. Sååå gulligt. Fick dessutom en bok, så att jag har att läsa. Ännu gulligare. Tack kära du!! Att vara på sjukhus är ju lite som att få en fristad, så länge som man tycker att miljön är ok (vilket inte alla gör). Här finns allt i form av professionella medarbetare 24/7, allt är utformat utifrån att man skall kunna komma igång och röra sig, hjälpmedel finns, mat serveras (inte helt tokig mat faktisk), hjälp och stöd vid ev frågor. Men trots det skönt att komma hem.

Kom på att mina senaste lördagar nu i mars har varit väldigt olika, precis som november/december 2017 samt september/oktober förra året. Inte alltid det är så.

Så låt oss kika lite på mina tre senaste lördagar. Lördagen den 2 mars var jag ju och hälsade på min fina syster och hennes familj. Båda deras döttrar bor sedan flera år i Göteborg så vi bestämde oss för att göra en liten lördagsutflykt och hälsa på dem. Först ut var Josefin med maken Staffan, dottern Selma, lite drygt två år och Elliot precis 4 veckor.

Hello, all well? Here all is well, despite everything, hehe Home since a couple of hours. My dearest friend Maria picked me up and drove me home. Really sweet. Also got a present; a book, so I have something to read. Thanks my dear friend. To be in a hospital is like being in a protected environment, which it is. Staff 24/7, all equipment to help you get well as soon as possible, food served on a regular basis (rather ok), help and support when you need it. But despite that, nice to be at home.

And realized that my last Saturdays in March has been somewhat different, just like in November/December 2017 and September/October last year. Not always so.

So let us have a look. Saturday the 2nd of March I was with my beautiful sister and her family. Both their daughters lives in Gothenburg since many years so we decided to make a small trip and pay them a visit. First stop was Josefin and her husband Staffan, their daughter Selma, 2 1/2 years and Elliot, almost 4 weeks.

Efter en god lunch åkte vi sedan till Linnea, deras yngsta dotter, och hennes man Joakim, hans dotter Saga, deras gemensamma dotter Isa, två år i maj, och deras son dom snart skall titta ut. Riktigt mysigt (för övrigt ett ord som jag använder ofta, men är det mysigt så är det). Efter full fart med dessa små och stora godingar åkte vi hem till Uddevalla igen, där ju min syster och svåger bor. Där åt vi varma mackor och sedan hoppade vi upp i deras dubbelsäng och tittade på melodifestivalen tillsammans. Inget som jag skulle gjort själv, men mysigt att få mysa lite extra tillsammans.

After a nice lunch we went to Linnea, their youngest daughter, with her husband Joakim, his daughter Saga, their daughter Isa, almost two and their son, will be born in a week. Really enjoyed seeing both families and the cute babies but not a quiet moment, of course. Then it was time to go back home. We wanted to have a croque monsieur, then we all jumped into their big bed and watched tv together. Nice, really nice.

Veckan som sedan kom bodde jag hemma hos mina kompisar Anna & Gustav inne i stan. Bodde där hela veckan. Så mysigt! Att bara vara och prata om allt, stort som smått, och dessutom ha fem minuters promenad till jobbet. På lördagen hade vi inga planer, egentligen, men Gustaf ville träna Crossfit och Anna och jag ville komma ut och röra på oss. Vi funderade först på en promenad på Djurgården men bytte den mot en promenad på stan. Inte helt tokigt!! Först kikade vi in på nyöppnade hotellet The Banks. Hit måste jag gå för att ta en drink.

The following week I stayed with my friends Anna and Gustav. So nice to just be together, and have all this time to just talk and share things. In the mornings, in the evenings. Big things and small things. And then also on top of it, only have 5 minutes walk to work. On Saturday we didn’t have any plans. Gustaf wanted to do a crossfit class, Anna and I wanted to be out in the fresh air. First we thought about a walk along Djurgården but then we changed our minds and decided to go shopping, hehe First of all we made a short stop at the newly opened hotel The Banks. I just wanted to have a look. They have a lovely bar, just need to go there.

Sedan blev det Nationalmuseet, igen. Vi behövde vänta lite för de hade ändrat bestämmelserna kring väskor. Så man får bara ta med små handväskor när man går runt i museet och de större måste man låsa in. Helt ok. Men de har inte tillräckligt med skåp, så då blir det väntetid på skåpen. Lite knasigt. Dock var museet lika fint denna gången, och gratis!

Then we went to Nationalmuseet, again. We just needed to wait a bit since they had changed the rules regards the bags. You are only allowed to bring small bags, really small bags into the museum. The larger ones you need to lock in. However, they don’t have that many lockers… But still nice to walk around here, again, and for free!

Sedan var det dags för pedikyr på Mood gallerian. Skönt med fina fötter även på vintern, men kittligt.

Then it was time for a pedicure at Mood Gallery. Nice to have nice feet, even during the winter. But a bit ticklish.

Och sedan råkade vi springa förbi den alldeles nyöppnade supersnygga Totéme-butiken på Biblioteksgatan. Och naturligtvis var vi tvungna att göra ett kort stopp där. Där inhandlade jag ett par jättesnygga, men tajta, ljusa höga jeans samt ett par träningstights, eller snarare ett par tights som jag kan ha närsom. Typ när jag flyger. Kommer ni ihåg när jag skrev om den nya dresscode vid flygresor? Många unga människor är klädda som på gym när de skall ut och flyga. Ser lite tokigt ut men faktiskt helt praktiskt.

Walking down Biblioteksgatan we saw that Totéme just opened their first boutique in Stockholm and we just needed to step in, right? I bought a pair of summer jeans, tight ones, and a pair of tights. Perfect!!

Sedan var det dags för lunch! Och naturligtvis något lyxigt så det blev ostron och ett glas champagne på Octagonen, Sturegallerian. Perfekt för mina tighta nya jeans, med en liten lunch alltså, hehe. Därefter packade jag ihop mina saker och åkte ut till mina “nya” hoods; Näsbypark. Kom ut vid sex och la mig i sängen för att vila efter en hektiskt vecka, åt fil och müsli samt tittade på ett par avsnitt av den franska spionserien Falsk Identitet. Ett lugnt avslut på en för övrigt väldigt kul vecka.

Then it was time for lunch! And of course something that suited the rest of our days; so oysters and champagne at Octagonen, Sturegallerian. Perfect lunch for my new tight jeans, hehe Then we went home, I packed my things and went to my hoods; Näsbypark. Arrived at six and went to bed almost immediately. Needed to relax from a busy but super nice week.

Och så nu denna lördagen. Ett helt annat scenario. Idag blev jag som vanligt väckt vid sex, fick mina värktabletter. Satte på P1 och lyssnade på Naturmorgon, riktigt mysigt! Sedan dags för en kopp kaffe och idag var de snabba att sätta fram hela frukosten, så det blev en tidig frukost.

And now, today! Another scenario. Woke up at 6 am and got my pills. I put on the radio and went, slowly slowly to the kitchen to get a coffee. However, they were fast, so got my breakfast at the same time as well.

Mitt fina lilla bord med allt nödvändigt såsom tidning, bok, agenda, iPad och dator samt laddare och med apparater för att höja/sänka sängen och för att tända/släcka ljuset samt kalla på hjälp. Drack mycket kaffe idag och sprang ut till lilla köket hela tiden. Bra motion. Det var så gott och det tog slut hela tiden…

My nice table at the hospital. Will miss it. With all things that I needed including all the fixture for raise and lower the bed as well as for the light and call for help. Drank a lot of coffee today and ran to the kitchen the whole time. Good exercise.

Så sa hejdå till mitt rum och myser nu med Mimmi, min äldsta dotter. Svärföräldrarna har också kommit hem från sin tvåveckors semester i Argentina. Så nu blir huset fullt igen. Duschade innan jag åkte från sjukhuset och fick mitt stora plåster på ryggen kollat, innan. Skönt! Det skall sitta på i två veckor och sedan skall själva såret vara läkt och styngen ramla bort av sig själva. Plåstret är vattentätt så jag kan duscha, men inte bada…

So said good bye to my room at the hospital after lunch and I’m now at home. My parents-in-law also arrived home today, after their two weeks holiday in Argentina. Good timing. Did take a shower before I went home and got my plaster checked by the nurses. It is water proof so I can take a shower with it on, which is good. It has to stay on for two weeks and then the wound itself should have healed and the stitches should fall off by themselves. Easy peasy…

Tar med mig ett par kryckor hem, kan vara skönt att ha när jag skall röra mig hemma de första dagarna. Behöver fortfarande stöd för att resa mig upp men får ta hjälp av en stol när jag kommer hem.

Har fått en mapp med instruktioner inför min hemgång med telefonnummer om något skulle hända och om mina läkemedel. Annars inget att oroa sig över, hoppas jag.

Nåja, detta var min spännande lördagar, hehe Märker att hjärnan inte är helt ok med allt morfin. Tankarna går långsamt och skriver om meningarna hundra gånger och trots det är det nog en del fel, bara så ni vet. Och trött är man. Sov riktigt gott på eftermiddagen, i ett par timmar, och nu är jag trött igen. Vi ses imorgon! Ciao Catharina

Brought a pair of crutches with me home so I have some help the first days at home. Also still need help to stand up so need a chair for support, at least for the first week.

Have also got a folder with instructions on good things to know when I’m at home with phone numbers as well as instructions about my medication. Otherwise nothing to worry about. I hope!

Well, this was my exciting Saturdays in March, hehe Also notice that my brain is not working properly with all morphine. I’m slow and writing/rewriting everything hundred times and despite that you will find errors. Just so you know. Alos very tired. Had a super duper nap in the afternoon, but now I’m tired again. Anyway!! See you tomorrow! Ciao Catharina

Spinal Stenos. Operation is done.

Hej kära du! Men oj vad det blir långt mellan inläggen, igen. Inte planerat alls egentligen men mina tankar finns någon annanstans, som hos/med min syster och svåger, energin går till mitt tillfälliga jobb som jag tycker är riktigt kul och min glädje delar jag med alla mina kompisar och mina mysiga barn. Så en mysigt tillvaro IRL och har haft det riktigt bra, förutom ledsamheten med min syster. Men njuter av vänner, Stockholm och faktiskt av att jobba.

Just nu är jag på mitt rum, mitt alldeles egna rum, i min säng, här på Löwenströmska Sjukhuset, norr om Stockholm. Hellyxigt, faktiskt. Regnet strilar mot fönsterrutan och det är nog lite halvkallt ute. Jag är opererad för min Spinal Stenos och ligger nu här för att såret skall läkas. Men vi tar det väl från början?

Förberedelserna började i tisdags kväll med att duscha hemma med descutan. Håret med ett “schampoo” och resten av kroppen med en tvättsvamp. Eller snarare två. Det tog nästan 20 minuter att gå över kroppen två gånger, överallt naveln och ljumskarna mm mm. Men ju bättre man gör sig ren desto mindre är sannolikheten att man drar på sig några bakterier efter operationen. Rena sängkläder, ren handduk och rena kläder dessutom.

Hello, my dearest reader! And yes, I’m aware about the long brake between my postings, again. Nothing really planned but my thoughts are with my sister and her family, the energy goes to my interim work and I’m enjoying time with my friends and family. So, once again a really good life IRL, but then my energy is down to zero so no blogging late in the evenings. Sorry for that.

At the moment I’m in my room, in my own room, in my bed, here at Löwenströmska Hospital, north of Stockholm. Really nice with a room of my own. It’s raining and rather cold outside, but that doesn’t bother me, for the moment. I have done my surgery for the Spinal Stenos and I’m now resting so the wound can heel. But let’s take if from the beginning, right?

Started with the preparations the day before, in the evening, with taking a shower with a special cleaning kit. Both the hair and the rest of the body, twice. Everywhere!! Took about 20 minutes, but important to be thorough since it helps you from getting nasty bacteria in the hospital. The clean bed linnen, clean towel and clean clothes.

På onsdag morgon 13/3 klev jag upp 04.50 och gjorde om samma procedur. Ytterligare instruktioner var att hålla upp med rökning (inte så svårt då jag inte röker, hehe), sluta äta klockan 24.00 dagen innan samt att bara dricka lite lite fram till 06.00 och därefter inget alls. Min söta dotter Gaby körde mig till sjukhuset i snöstorm med min lilla väska som jag packat med necessär, laddare, dator, lite extra kläder och så checkade vi in 06.05. Gäsp!

On Wednesday morning 13th of March I woke up at 4.05 am, and did the same procedure in the shower. Further instructions are to stop smoking well in advance (easy peasy since I’m not smoking, hehe), stop eating at 12.00pm and drink small sips of water until 6.00 am. And my beautiful daughter drove me to the hospital, in snowstorm, with my little bag packed and we checked in at 6.05 am.

Lite snöigt ute. Jag fick mitt rum, packade upp mina saker så att allt låg lättillgängligt i mitt skåp. Byte om till operationskläder, la mig på sängen för att vila lite. Fick värktabletter och en kanyl i höger hand. Tror att jag fick två omgångar med antibiotika. Strax efter åtta sa jag hejdå till Gaby och så kördes jag ner till operationssalen och narkosläkaren berättade några roliga historier. Sedan minns jag inget mer förrän jag låg groggy på uppvaket vid två/halv tre.

A bit of snow outside the other day. I got my room immediately, arranged my things, changed to clothes for the operation, and took a short rest. Got some pain killers and antibiotics. Shortly after eight I sad goodbye to Gaby and they drove me down to the OP. Then I don’t remember anything until I woke up at 2 pm.

Där fick jag en kopp kaffe och en smörgås. Vid fyra kördes jag upp till mitt rum och där fick jag en smörgås till samt en kopp kaffe till. Och det var sååå gott, både smörgåsen och kaffet. Kan ju inte dricka kaffe efter tolv, för då kan jag inte sova, men tänkte att nu är det lite force majeure så kroppen kanske inte tänkte på att den fick kaffe så sent.

Försökte hålla mig vaken genom att läsa lite bloggar, vilket hjälpte, men nickade till hela tiden och vid nio somnade jag. Sov helt ok då jag fortfarande hade mycket smärtstillande och en kateter, så kunde dricka hur mycket jag ville utan att behöva gå upp och kissa mitt i natten. Så skönt!!

Then I got a coffee and a sandwich, so good! At 4 pm they drove me to my room, for another coffee and sandwich. Can’t normally not drink coffee after 12 but thought it was a bit of force majeure for the body with the OP and everything.

Tried to keep awake by reading blogs, which helped but felt asleep anyway for short moments. Slept ok, still with a lot of pain killers.

Har egen tv också, men utbudet är begränsat. Men mysigt att ha på morgon tv:n i alla fall. Här väcks man vid sex för att få morgonens värktabletter. Frukost serveras vid halv åtta, lunch vid halv tolv, middag vid halv fem och sedan en smörgås på kvällen.

Have my own tv, but not many channels. But nice to watch some morning tv. You are getting your wake up call at 6 am for the first painkillers, breakfast at 7.30 am, lunch at 11.30 am, dinner at 4.30 pm and then a sandwich later.

Får gå upp och röra mig. Första dagens ansträngning bestod i att bara ställa mig upp. Andra dagen på fm fick jag gå omkring lite, typ 5 meter. På eftermiddagen gick jag lite fram och tillbaka till köket. Det räckte gott. Mina operationsstrumpor samt tofflor att gå omkring i.

I’m already up and walking. First day only standing up, really hard work, not a joke… Second day walking 5 meters in the morning and then afternoon walking about, to and from the kitchen. Prefer to eat in my room. My sock from the operation and my slippers.

Och på torsdagar får man som sig bör pannkakor till efterrätt! En tradition i Sverige sedan många många år. Vanligtvis med ärtsoppa huvudrätt men idag var det en annan typ av soppa.

And on Thursday I got pancakes for desert. An old tradition in Sweden, since many many years. But normally it is with a warm yellow pee soap.

Här är min största hjälp just nu, förutom all personal, som kollar till mig. Kommer att ta med kryckor att använda hemma.

Idag är det fredag och känner mig lite lite bättre. Gjorde en röntgen igår och det visade sig att en av skruvarna inte sitter fast ordentligt, men den sitter inte så illa att jag behöver opereras igen. Oftast gör det riktigt riktigt ont om en skruv inte sitter i rätt, men har inte så ont, vilket vi får hoppas är ett bra tecken. Det kan hända att den växer fast ordentligt ändå men kommer att behöva göra en ny magnetröntgen om sex veckor och då diskutera med ryggkirurgen vad som eventuellt behöver göras. Lite oroligt kanske så tänker att positiva tankar ändå hjälper.

Here is my big help at the moment, except all staff here, which is great. Will bring some crutches with me home.

Today it’s Friday and I’m feeling a bit better. Did an x-ray yesterday and unfortunately it showed that one of the screws are not totally fixed. But I don’t have the normal symptoms, i.e. pain from hell. So they have decided not to make another operation right away and wait to see how it heels. Will do a proper MRI in six weeks time and then make another decision. It makes me a bit nervous. Put hope positive thoughts are helping.

Så här ligger jag och har det relativt bra, trots allt. Kommer att få åka hem imorgon lördag. Fortfarande har jag ont, såret är stort och alla musklerna i området har ju blivit avskurna samt att de har borrat och sågat i mig, så inte så konstigt. Har ont när jag skall vända på mig i sängen och svårt att sätta sig på toaletten, ungefär som att ha jätteträningsvärk. Men går ändå på 1/3 av hur mycket värktabletter andra äter så kanske bra tecken ändå.

Här är det också lite fredag så drack en lättöl till lunch, lite gott. Nu skall jag sova lite då jag är helt slut. Sedan blir det nog inte så mycket mer spännande idag. Men det är faktiskt helt ok! Vi hörs! Ciao Catharina

So rather good, despite all. Will be able to go home tomorrow Saturday. I’m still in pain, the wound is rather big and the muscles has been cut of, they have drilled and cut, so really not any wonder. Most pain is when I’m turning in bed and difficult to sit on the toilet. Good to move around; sit a bit, lay a bit and walk a bit. And I’m still ok in my dose painkillers.

Here it’s Friday so drank a beer without alkohol, nice. Have slept a bit, talked to my sister, my husband and a couple of my friends. Now I will rest for the rest of the evening. See you! Ciao Catharina