Postcard from Namibia.

Hej, hur har du det? Här är allt toppen! Efter en fantastisk vecka i Kapstaden, en långhelg hos kompisar strax utanför Kapstaden samt några dagar hos Keith och Lisa i Paternoster (20 mil norrut från Kapstaden) var det dags för vår äventyrsresa till Namibia. Flera dagar i bilen körandes på fina breda grus/sandvägar med tre dagar runt Fish River Canyon (världens näst största canyon efter Gran Canyon) och mest tiden i ökenliknande landskap så kom vi till kusten och till Lüderitz. Lite mer om allt detta i ett senare inlägg. Lüderitz, är en av tre kuststäder, vilket är anmärkningsvärt då Namibia har en vidsträckt kustlinje. Men nästan allt är avspärrat för diamantbrytning. Målet för vårt stopp här var Kolmanskop, som blev en spökstad efter att man brutit, eller snarare plockat alla diamanter låg på marken och som fanns här. Staden eller snarare byn lämnades 1948. Helt fantastisk. Jag skulle kunna ha tillbringat flera timmar här för att fotografera alla byggnader.

Hello how are you doing? Everything here is great! After a fantastic week in Cape Town, a long weekend with friends just outside Cape Town and a few days with Keith and Lisa in Paternoster (200 km north of Cape Town), it was time for our adventure trip to Namibia. Several days in the car driving on nice wide gravel/sand roads with three days around the Fish River Canyon (the world's second largest canyon after the Gran Canyon) and most of the time in a desert-like landscape, we came to the coast and to Lüderitz. A little more about all this in a later post. Lüderitz, is one of three coastal towns, which is remarkable as Namibia has an extensive coastline. But almost everything is cordoned off for diamond mining. The target for our stop here was Kolmanskop, which became a ghost town after mining, or rather picking all the diamonds direct from the ground that were here. The village was abandoned in 1948. Absolutely fantastic. I could have spent several hours here photographing all the buildings.

Finanschefens hus.

CFO’s house.

Gruvchefens hus som de började att renovera men känslan av förfall försvann så de avbröt renoveringen.

The mine manager's house which they started to renovate but the feeling of decay disappeared so they stopped the renovation.

Man fick gå in i alla hus, nästan. På egen risk.

You were allowed to go into all the houses, almost. At your own risk.

Lisa fotograferar. Jag insåg efteråt att jag skulle tagit mer bilder på dessa husen som hade massa sand i sig. Häftiga bilder med otroligt vackra färger på väggarna.

Lisa takes photographs. I realized afterwards that I should have taken more pictures of these houses that had a lot of sand in them. Cool pictures with incredibly beautiful colors on the walls.

De var innovativa här på slutet av 1800-talet och början på 1900-talet och de hade elektricitet, kylskåp, ismaskin och manglar mm Här fanns en handelsbod, bageri, slaktare och en bowlingbana mm. Allt betalades med diamanter.

They were innovative here at the end of the 19th century and the beginning of the 20th century and they had electricity, refrigerators, ice machines and mangles etc. Here there was a trade stall, bakery, butcher and a bowling alley etc. Everything was paid for with diamonds.

Här är korridoren i sjukhuset. Så häftigt!! Vi tog en guidad tur så vi lärde oss en massa.

Det är lite knöligt att hålla igång det sociala då det är mycket begränsat med internet här i Namibia. Inte så konstigt med tanke på att mycket är öken och enorma avstånd. Men jag har hunnit jobba klart, betalt räkningar och fixat allt som just nu behöver fixas. Så nu har jag semester. Vi hörs snart! Ciao Catharina

Here is the corridor in the hospital. Awesome!! We took a guided tour so we learned a lot.

It's a bit difficult to keep the social media going as there is very limited internet here in Namibia. Not so strange considering that much is desert and enormous distances. But I have had time to finish work, pay bills and fix everything that needs to be fixed right now. So now I'm on vacation. Talk to you soon! Ciao Catharina

Jag har precis planerat vår vecka i Kapstaden. | I have just planned our week in Cape Town.

Coastal Road, Chapmans Peak, Cape Town, SA.

Hej, nu har vi varit här i Kapstaden sedan i fredags. Resan gick bra och vi har nu installerat oss i “vår” lägenhet i Camps Bay. Som jag har skrivit om tidigare så tycker jag att det är skönt att komma tillbaka till samma område när man åker till en större stad. Om man tycker om området. Man hittar liksom till det man behöver utan att behöva leta och leta. Vi har vilat oss i form fredag och lördag. Skönt! Här är vädret någonstans runt 20 grader med växlande sol och mycket vind. Vi får låna en bil här så idag ville jag ut och provköra den. Det är ju lite annorlunda att köra i vänstertrafik och en bil som är vänsterstyrd. Allt sitter ju på anda sidan. Vi tog oss öster ut längs kusten och körde via Chapmans Peak till Muizenberg. Vägen över Chapmans Peak är så vacker och man kör längs kusten från Atlanten till Indiska Oceanen. Kul att börja hitta runt i och runt Kapstaden.

Hello, we have now been here in Cape Town since Friday. The travel went well and we have now settled into "our" apartment in Camps Bay. As I've written about before, I think it's nice to come back to the same area when you go to a bigger city. If you like the area. You sort of find what you need without having to search and search. We have taken it easy Friday and Saturday. Very much needed so! Here the weather is somewhere around 20 degrees with some sun and a lot of wind. We have borrowed a car, so today I wanted to go out and test drive it. It is a little different to drive in left-hand traffic and a car that is left-hand drive. Everything is on the other side. We headed east along the coast and drove via Chapmans Peak to Muizenberg. The road over Chapman's Peak is so beautiful and you drive along the coast from the Atlantic to the Indian Ocean. Fun to start finding our way around Cape Town.

Jag har haft Muizenberg på min besökslista länge så kul att ha varit här. Men inget vi åker tillbaka till, kändes skräpigt och fullt med trafik och folk. En fin och mysig söndagsutflykt. När vi kom hem gjorde jag klart vår lilla lista med saker som vi skall göra i veckan:

Måndag - åka till V&A Waterfront för shopping.

Tisdag - lunch på Chef’s Warehouse Tintswalo Atlantic i Hout Bay.

Onsdag - utflykt till Franschhoek där vi skall besöka ett par vingårdar. Jag kör så maken får prova.

Torsdag - åka turistbuss (turist-ja-visst) men ett bra sätt att se en stad, packa och sedan gå på ZEITZ MOCAA för att därefter fira vänners födelsedag.

Fredag - säger vi hejdå till Camps Bay och åker och hälsar på kompisar i Noordhoek. Så en härlig vecka känns det som. Inte fullpackad utan tid för jobb, morgonpromenader längs stranden och vila. Nu är det dags att sova för jag skall upp tidigt för att jobba. Vi hörs! Ciao Catharina

I have had Muizenberg on my list to visit for a long time so glad to have been here. But nothing we will go back to, felt a bit rundown, full of traffic and people. But a very nice Sunday drive. When we got home, I made our little list of things to do this week:

Monday - go to the V&A Waterfront for shopping.

Tuesday - lunch at Chef’s Warehouse Tintswalo Atlantic in Hout Bay.

Wednesday - excursion to Franschhoek where we will visit a couple of wineries. I drive so my husband will try the wines.

Thursday - take a tourist bus (tourist-yes-sure) but a good way to see a city, pack and then go to ZEITS MOCAA and after that celebrate a friends birthday.

Friday - we say goodbye to Camps Bay and go to visit friends in Noordhoek. So it feels like a lovely week. Not packed so also time for work, morning walks along the beach and some rest. Now it's time to sleep because I have to get up early for work. See ya! Ciao Catharina

2 more sleeps...

Hej, jag tycker uttrycket är så gulligt, att man räknar antalet nätter som man sover innan man ses, eller åka bort. Jag vet inte om det är ett vanligt engelskt uttryck, men våra vänner i Sydafrika säger så. Så nu har vi “2 more sleeps” tills vi ser denna utsikten från lägenhet som vi kommer att bo i igen, vid Camps Bay. En natt i våra sängar och en natt på flyget. Vi kommer att ha en vecka bara vi två i Kapstaden, härligt! Vi har varit här flera gånger men vi brukar alltid ha antingen kortare tid här och/eller massa saker inplanerade. Jag har en lista på saker som jag vill att vi gör, men också vila och göra ingenting. Och efter det så skall vi träffa våra svenska vänner över helgen. Det skall bli så kul!!

Hi, I think the expression is so cute, that you count the number of nights you sleep before seeing each other, eller åker bort. I don't know if it's a common English expression, but our friends in South Africa say so. So now we have "2 more sleeps" until we see this view from the apartment we will live in again, at Camps Bay. One night in our beds and one night on the plane. We will have a week just the two of us in Cape Town, lovely! We have been here several times but we always have either a shorter time here and/or lots of things planned. I have a list of things I want us to do, but also rest and do nothing. And after that we will meet our Swedish friends over the weekend. That will be so lovely!

Och “2 more sleeps” och en dryg vecka senare så ser våra fina vänner igen i Paternoster; Keith & Lisa. De är gulliga och möter upp oss på flygplatsen när vi anländer. Supermysig!!

And "2 more sleeps" and a week later until we see our good friends Keith & Lisa, again in Paternoster. They are really cute and will meet us at the airport when we arrive. Super cozy!!

Därefter packar vi in alla våra saker i “vår” Land Rover Defender och åker på roadtrip igen, två hela veckor. Till Namibia, som jag skrivit kort om tidigare. Det skall bli så härligt och kul! Och längtar efter semester! Inget jobb, alls. Faktiskt drygt ett år sedan sist, så det är jag värd. Nu skall jag gå och lägga mig tidigt för imorgon skall jag upp tidigt för att göra… massa saker. Bl.a. packa för att sedan ta oss till flygplatsen. Där kan jag vila. Vi ses! Ciao Catharina

After that we pack all our things into "our" Land Rover Defender and go on a road trip again, two whole weeks. To Namibia, which I wrote briefly about earlier. It will be so wonderful and fun! And longing for vacation! No job, at all. Actually just over a year since the last time, so I deserve it. Now I'm going to bed early because tomorrow I have to get up early ... still a lots of things to do and I like to do it without stress. Pack e.g. to then take us to the airport. There I can relax. See you! Ciao Catharina

36 timmar i Wien. | 36 hours in Vienna.

Hej, i början på augusti tog vi tåget till Wien. Det var dags att skaffa visum för makens (& min) resa till Sydafrika i oktober. Vi trodde vi skulle behöva åka hit en gång till för att få visum till Namibia också så vi behövde vara ute i god tid för att få tillbaka passet emellan visumansökningarna och för att åka till Bojans mamma i Bosnien i början på september. Men som tur var visade det sig att maken får visum vid gränsen till Namibia, samma som för alla turister. Skönt. Så vi behöver inte åka till Wien igen, inte för att skaffa visum igen i alla fall.

Hello, at the beginning of August we took the train to Vienna. It was time to get the visa for my husband's (& mine) trip to South Africa in October. We thought we would have to go here one more time to get a visa to Namibia as well so we needed to be out in good time to get the passport back between visa applications and to go to Bojan's mother in Bosnia at the beginning of September. But luckily it turned out that my husband can get a visa at the border at Namibia, the same as for all tourists. Great! So we don't need to go to Vienna again, not to get visas again anyway.

Denna gången bodde vi på Grand Ferdinand som ligger mitt i centrum, och vi känner oss nu riktigt hemma i Wien. Det är mysigt! Det är kul när man börjar hitta i en stad, både att promenera runt och att åka kollektivt.

This time we stayed at the Grand Ferdinand, which is right in the center, and we now feel right at home in Vienna. It's nice! I really like when I start to find my way around a city, both walking around and taking public transports.

Vi var uppe tidigt dagen efter vi kom, så en kopp kaffe behövde jag för att bli pigg. Vi skulle först hämta ut makens nya pass på Kroatiska konsulatet, och ordna visumet så därefter tog vi spårvagnen till Grinzing där Sydafrikanska ambassaden ligger. Vi har ju vanan inne och alla dokument som behövs för att få ett turistvisum var väl förberedda och galet många. Allt gick galant och passet lämnades in. Fast vi fick ändå komplettera med hotellbekräftelse för vår Namibiaresa då maken behövde åka in och ut ur Sydafrika två gånger.

We had an early start the day after we arrived, and I needed a cup of coffee to perk up. First we had to pick up my husband's new passport at the Croatian consulate, and arrange the visa, then we took the tram to Grinzing where the South African embassy is located. After all, we are use to this and all the documents needed to get a tourist visa were well prepared and they are crazy many. Everything went smoothly and the passport was submitted. Although we still had to supplement with hotel confirmation for our Namibia trip since we needed to go in and out of South Africa twice.

Min Neverfull LV väska fylld med vatten, läsglasögon, dator och karta. Jag gillar att matcha innehåll.

My Neverfull LV bag filled with water, reading glasses, computer and map. I like to match the content.

Vi tog en frukost / brunch efter besöket på ambassaden. Vi funderade på vad vi skulle göra härnäst. Tåget hem gick fem timmar senare. Vi hade shoppat några saker som vi behövde dagen innan så vi var lite osäkra på vad att göra för att fördriva tiden. Jag såg att Albertina, ett stort vackert museum i centrala Wien, hade en utställning med min japanska favorit Yusihtomo Nara. Jag köpte en samling vykort av honom för flera år sedan och älskar hans teckningar / figurer och jag blev så glad att se att de hade en separatutställning med av honom. Albertina består av två museum, båda med mer modern inriktning och jag gick på båda två medans maken satt och väntade tålmodigt i vestibulen. Helt ok för mig. Jag var bara glad att få gå på museum.

We had a breakfast / brunch after the visit to the embassy. We thought about what to do next. The train home left five hours later. We had bought a few things we needed the day before so we were a bit unsure of what to do to pass the time. I saw that the Albertina, a large beautiful museum in central Vienna, had an exhibition of my Japanese favorite Yosihtomo Nara. I bought a collection of postcards from him years ago and love his drawings/figures and I was so happy to see that they had an exhibition now with him. Albertina consists of two museums / buildings, both with a more modern focus and I went to both of them while my husband sat and waited patiently in the vestibule. Totally ok for me. I was just happy to go to the museums.

Där fanns vackra men otäcka målningar av Ofer Lellouche.

There were beautiful but scary paintings by Ofer Lellouche.

Ja, de otäcka målningarna fortsatte med nästa konstnär också; Auguste Kronheim.

The scary paintings continued with the next artist as well; Auguste Kronheim.

Därefter promenerade vi bort till Albertina Modern och där njöt jag av Yoshitomo Naras alla “Angry Girls”. Så många teckningar, målningar och skisser.

Afterwards we walked over to Albertina Modern and there I enjoyed all of Yoshitomo Nara's "Angry Girls". So many drawings, paintings and sketches.

Jag älskar dessa arga flickor!!!

I love all these angry girls!!!

Sedan var det dags att ta tåget hem igen. Det tar 3 timmar till Salzburg och därifrån tog vi bilen hem. Jag fick många komplimanger för mina gröna strumport. Kul! När jag satte på mig dem på morgonen frågade maken “Skall du ha dessa på dig?” Japp, sa jag hehe

Then it was time to take the train home again. It takes 3 hours to Salzburg and from there we took the car home. I received many compliments for my green socks. Cool! When I put them on in the morning, my husband asked "Are you going to wear these?" Yep, I said haha

Lite små minnen. 24 timmars biljetter till kollektivtrafiken. Det kan jag verkligen rekommendera. Perfekt för mig nu när jag inte kan promenera längre sträckor, ca max 5 km, pga min rygg / Spinal Stenos så då är det bra att kunna ta bussen eller spårvagnen för att korta ner sträckorna som vi går och därmed minska smärtan. Jag köpte lite saker i museumshopen på Albertina samt ett klippkort på Take Away kaffe på Kneckbox. Vi fick 36 mysiga timmar i Wien!! Vi kommer tillbaka. Jag älskar att lära känna en stad där man ibland gör turistsaker, ibland bara strosar runt och upptäcker saker spontant, shoppar lite eller bara njuter av storstadspulsen. Wien är en fantastiskt vacker och fin huvudstad. Jag kan verkligen rekommendera ett besök här!! Vi ses! Ciao Catharina

Small memories. 24-hour tickets for public transport. I can really recommend that. Perfect for me now that I can't walk longer distances, about a maximum of 5 km, due to my back / Spinal Stenos so then it's good to be able to take the bus or the tram to reduce the distance and the pain. I bought some things in the museum shop at Albertina and a clip card for Take Away coffee at Kneckbox. We got 36 cozy hours in Vienna!! We are coming back. I love getting to know a city where sometimes you do tourist things, sometimes you just stroll around and discover things spontaneously, do a little shopping or just enjoy the pulse of the big city. Vienna is a fantastically beautiful and fine capital. I can really recommend a visit here!! See you! Ciao Catharina

Snaps och tårta med våra fina tanter. | Raki and cake with the lovely ladies.

Hej, när vi är här hos makens familj i Bosnien hälsar vi naturligtvis på alla tanter. Här är det också så att männen, i de flesta fall, avlider förre kvinnorna. Den yngsta är 70 år och den äldsta är 87 år. Alltid mysigt att hälsa på tanterna och prata med dem. Tja, jag säger inte så mycket då de bara pratar kroatiska. Men som sagt, maken översätter och jag lyssnar ändå. I många fall förstår jag sammanhanget. Det bjuds på kaffe, snaps och tårtor. Allt är hemmagjort, naturligtvis. Här fick vi Rogac mao johannesörtsnaps. Huh den var stark. Men god. Maken ser visst lite gammal ut här men jag får skyla på ljuset…

Hi, when we are here with my husband's family in Bosnia, of course we greet all the aunties also. Here it is also the case that the men, in most cases, die before the women. The youngest is 70 years old and the oldest is 87 years old. It's always nice to visit the aunts and talk to them. Well, I don't say much as they only speak Croatian. But as I said, my husband translates well and I listen anyway. In many cases I understand the context. Coffee, schnapps and cakes are offered. Everything is homemade, of course. Here we got Rogac i.e. St. John's wort schnapps. Huh it was strong. But good. My husband certainly looks a little old here, but I have to blame the light...

Makens familj är kroater och familjen kommer härifrån Zavidovici, fd Jugoslavien, numera Bosnien. Tanten som vi hälsade på är nära vän till familjen och hon syr upp kläder till präster för de olika högtiderna i den katolska kyrkan. Ett riktigt handarbete. Fantastiskt!

My husband's family are Croats and the family comes from Zavidovici, former Yugoslavia, now Bosnia. The aunt we visited is a close friend of the family and she sews clothes for priests for the various holidays in the Catholic Church. A real handwork. Fantastic!

Sedan var det dags för att hälsa på Bojans faster. Här blev det också kaffe, en tårta, OCH en dessert som heter Šnenokle och en snaps.

Then it was time to visit Bojan's aunt. Here there was also coffee, a cake, AND a dessert called Šnenokle and a schnapps.

Med en massa prat så blev detta både vår frukost och lunch. Det är alltid lika mysigt att hälsa på våra tanter.

Together with a lot of talk, this became both our breakfast and lunch. It is always so nice to visit our aunts.

Här är Bojans faster när hon var ung, med sin man. Hon jobbade i USA i flera år och hon kommer fortfarande ihåg engelskan, så vi kan prata lite grann. Vilket känns extra kul. Normalt förlorar man inlärda språk när man min gammal, tyvärr.

Sedan åkte vi till Nikolas grav, min mans pappa, som dog 2017. Där tände vi ett ljus och tog med oss några blommor och la på graven. Fint!! Därefter åkte vi hem och åt söndagsmiddag hos svärmor. Hon är helt otrolig och med sin 87 år är hon en kraftpaket och gör allt själv hemma. Jag tackade dock nej till kvällens efterrätt; baklava, hehe. Sedan blev det mer prat. Vi ses! Ciao Catharina

Here is Bojan's aunt when she was young, with her husband. She worked in the US for several years and she still remembers her English, so we can talk a little. Which feels extra fun. Normally you forget the languages that you have learned when you get old, unfortunately.

Then we went to the grave of Nikola, my husband's father, who died in 2017. There we lit a candle and took some flowers with us and laid them on the grave. Afterwards we went home and had Sunday dinner at my mother-in-law's. She is absolutely incredible and at 87 years old, she is a powerhouse and does everything herself at home. However, I declined tonight's dessert; baklava, haha. Then there was more talk. See you! Ciao Catharina