Hej lördag och hej på dig! Nu sitter jag och fixar med lite av varje hemma i väntan på att stugorna skall bli redo för en ny omgång gäster samt välkomna våra nya gäster, andra lördagen i rad. Jag gillar att hålla på med bokningar, betalningar och hålla koll på allt, vilket inte maken gillar. Men jag gillar inte den delen i uthyrningen som handlar om allt arbete kring att få iordning stugorna med städning mm, och tur då att jag har en make som verkligen gillar den delen av arbetet. Han är som min pappa, de gillar att prata med alla. För mig är detta en kombination av både väntan och stress, väntan på att gäster skall åka, väntan på att städningen kan börja, väntan på att städningen är klar, väntan på de nya gästerna, stress om något har gått sönder, stress när gästerna åker sent/ kommer tidigt och jag vill dubbelkolla att allt ser bra ut. Och vilken ångest jag hade inför förra lördagen!! Jag tror det började typ redan onsdagen innan.
Men då kom att tänka på en övning som jag precis hade gjort. Frågorna var “How often do you step outside your comfort zone? Are you someone who likes to do this, or do you tend to shy away?” Mitt svar på frågorna var “Detta är min styrka! Jag har alltid varit modig, och inte valt det enkla och bekväma”.
Nästa del i frågan var “Give some examples? How did it feel?” Det var när jag skulle svara på denna delen som jag kom på saker som jag gjort i mitt liv från när jag var ung/yngre; som att flytta från en liten stad, till en större stad och sedan till huvudstaden, första flytten med kompis, andra gången helt själv. Och det var ingen kärlek som väntade på mig i huvudstaden utan ett jobb, eller som när jag valde att börja plugga juridik på universitetet för jag ville något mer med livet, utan att ha någon i min familj som hade läst mer än på gymnasienivå, eller som när jag föräldraledig och tog ett VD-jobb som 33-åring med ingen erfarenhet av varken att jobba som VD eller branschen ifråga, eller som när jag ringde till taxibåtcentralen i Venedig och beställde en båt till mig och mina flickor för vi ville åka till Burano, på det lyxigaste sättet (och jag gillar INTE att prata i telefon) och Signora Mabon (=jag) lyckades att få en taxi till den taxibåtplats där vi var, eller som när jag lärde mig åka utförsåkning inklusive off-pist efter att jag var 40-år gammal, eller när jag bestämde mig att springa min längsta lopp hittills i mitt liv, helt ensam, Lidingöloppet 30k, eller som när jag hoppade fallskärm på Diani Beach, Kenya 2018, eller när jag blev kär i en man där vi varken bodde i samma land eller hade något gemensamt språk (numera min man :) mm mm
Hello Saturday and hello to you! Now I'm sitting at home doing a little bit of everything while waiting for the cottages to be ready for a new round of guests and welcoming our new guests, the second Saturday in a row. I like to work with bookings, payments and keeping track of everything, which my husband doesn't like. But I don't like the part of the renting that involves all the work around getting the cottages ready with cleaning etc., and luckily I have a husband who really likes that part of the work. He's like my dad, they like to talk to everyone. For me, this is a combination of both waiting and stress, waiting for guests to leave, waiting for the cleaning to start, waiting for the cleaning to be finished, waiting for the new guests, stress if something has broken, stress when guests leave late/arrive early and I want to double check that everything looks good. And what anxiety I had before last Saturday!! I think it started like the Wednesday before.
But then I remembered an exercise that I had just done. The questions were “How often do you step outside your comfort zone? Are you someone who likes to do this, or do you tend to shy away?” My answer to the questions was “This is my strength! I have always been brave, and have not chosen the easy and comfortable”.
The next part of the question was “Give some examples? How did it feel?” It was when I was going to answer this part that I came up with things that I had done in my life from when I was young/-er; like moving from a small town, to a bigger city and then to the capital, the first move with a friend, the second time all by myself. And there was no love waiting for me in the capital, no it was a job, or like when I chose to start studying law at university because I wanted something more with life, without having anyone in my family who had studied more than high school, or like when I was at parental leave and took a CEO job at 33 years old with no experience of either working as a CEO or the industry in question, or like when I called the taxi boat center in Venice and ordered a boat for me and my girls because we wanted to go to Burano, in the most luxurious way (and I do NOT like talking on the phone) and Signora Mabon (= me) managed to get a taxi to the taxi boat stop where we were, or like when I learned to ski downhill including off-piste after I was 40 years old, or when I decided to run my longest race so far in my life, all alone, the Lidingöloppet 30k, or like when I skydived on Diani Beach, Kenya in 2018, or when I fell in love with a man where we neither lived in the same country nor had any common language (now my husband :) mm mm
