På gång igen. | Back in business.

Hej lördag, igen! Härliga dagar här i alperna med så mycket sol så här behövs vi inte äta vitamin D, och när jag är ute och går, vilket är min nya dagliga (nästan) rutin då har jag inte solglasögon på då jag vill få så mycket solljus som jag kan få. För ögon, kropp och själ. Och tänk, jag har (ojoj bland alla mina kroppsliga problem) haft så ont i vänster höft och har inte kunnat gå långt, på länge. Men så nu när maken har var hos sin döende mamma då började jag med gå ut och gå, varje dag, för att just få solljus och motion. Med smärta på natten, men det löste jag med värktabletter för just nervsmärta. Och så hux flux, så kom jag på att jag inte hade ont längre, varken när jag var ute och gick, eller på natten, men jag fortsatte med mina promenader! Hurra! Jag gjorde till och med ett backpass på 1 timma förra veckan. Hurra igen!! Så då måste det vara artos som jag har, den blir ju bättre av att man rör på sig. Så nu kanske vi kan börja gå ut och gå längre / vandra i bergen i sommar. Hoppas, hoppas.

Hello Saturday, again! Beautiful days here in the Alps with so much sun so we don't need to eat vitamin D, and when I'm out walking, which is my new daily (almost) routine, I don't wear sunglasses because I want to get as much sunlight as I can. For eyes, body and soul. And I've (oh among all my physical problems) had so much pain in my left hip and haven't been able to walk far, for a long time. But now that my husband has been with his dying mother, I started going out for a walk, every day, just to get sunlight and exercise. With pain at night as well, but I solved that with painkillers for nerve pain, but I continued to walk. And then, hey, I realized that I didn't have any pain anymore, neither when I was out walking, nor at night! Hurray! I even did a 1-hour back workout last week. Hurray again!! So then it must be osteoarthritis that I have, it gets better when you move. So now maybe we can start going out and walking further / hiking in the mountains this summer. Hopefully, hopefully.

Skidor har vi också åkt. Uppe vid halv sju för att jobba en dryg timma, sedan nere vid kabinbanan strax innan åtta för att vara bland de första i backen. Ensamma, nästan, fram till 10-tiden då det är dags att åka hem. Två intensiva timmars skidåkning. Perfekt!!

We also went skiing. Up at half past six to work for a little over an hour, then down at the cable car just before eight to be among the first in the slope. Alone, almost, until 10 o'clock when it's time to go home. Two intense hours of skiing. Perfect!!

Nu är snart vårvintern här! Med hårda backar på morgonen och mjuka backar vid lunch. Dags då att ta lunch ute och njuta av sol, värme och umgänge med vänner!

Early spring are almost here! With hard slopes in the morning and soft slopes at lunch. Time to have lunch outside and enjoy the sun, warmth and time with friends!

Här är utsikten från vårt sovrumsfönster! Det snöade förra veckan och då blir allt lite extra vackert.

Here's the view from our bedroom window! It snowed last week and then everything becomes a little extra beautiful.

Vårt fina vardagsrum!

Och nu på tisdag är det 6 veckor sedan min operation och då skall allt vara läkt, ja inte riktigt, men den kritiska fasen är slut så nu kan jag börja med min styrketräning o spinning igen. Härligt!! OCH jag kan börja bada min kvällsskumbad med tända ljus, en serie att titta på och med öppet fönster där man hör både pistmaskinerna arbeta i pisten och avlägset skrål från Apré Ski-lokalen nedanför oss.

Our beautiful living room!

And now on Tuesday it will be 6 weeks since my surgery and then everything should be healed, well not really, but the critical phase is over so now I can start my strength training and spinning again. Wonderful!! AND I can start taking my evening bubble bath with candles lit, a series to watch and with an open window where I can hear both the piste machines working on the slopes and the distant screeching from the Apré Ski venue below us.

Idag fick tulpanerna lite omvårdnad med nytt vatten, ny snitt och gamla blad rensades bort. Tänker att de får hålla några dagar till.

Today the tulips got some care with new water, a new cut and old leaves were cleaned away. I think they will last a few more days.

Jag har aldrig varit någon juice-person, men ingift i en skotsk familj (fd) där juicen var vanligare än kaffe till frukost, nästan, och blev en naturligt inslag till morgonens frukostar. Fast inte för mig. Men nu hittade detta tips som jag tror jag skall pröva nästa vecka, som en pick-me-up på eftermiddagen när jag blir lite trött när jag sitter och jobbar för jag kan INTE dricka något med koffein in för att pigga upp mig. Jag har inte druckit kaffe eller något form av koffein (te, cola mm) efter 12.00 sedan minst 10 år tillbaka.

Jag har sovit urdåligt en tid nu (vilket jag ju skrivit om) och kom på i förra veckan att jag kanske skall dra ner på kaffet ännu mer. Så jag prövade med 1 tesked vanligt kaffe tillsammans med koffeinfritt kaffe i min bryggare (orkade inte med att få den fruktansvärda huvudvärken) och helt plötsligt sover jag nästan normalt igen. Så skönt!

Denna helgen skall vi laga medelhavsinspirerad mat! Ikväll blir det gorgonzolarisotto med friterad rosenmulle (en liten röd fisk), med en liten sallad. Och imorgon blir det bläckfisksallad som förrätt tillsammans med arancini samt grillad calamari och en sallad därtill. Jag blev inspirerad av göra både risotton och arancini då jag läste Elin Lannsjös blogg och Risottomannen, förra veckan. Till det hela serveras ett par olika malvasiavin som vi köpt direkt från ett par olika vingårdar i Istrien, Kroatien. Ha en fin helg! Ciao Catharina

I've never been a juice person, but married into a Scottish family (former) where the juice was more common than coffee for breakfast, almost, and it became a natural part of the morning breakfasts. Not for me though. But now I found this tip that I think I'll try next week, as a pick-me-up in the afternoon when I get a little tired when sitting working because I can't drink anything with caffeine in it to perk me up. I haven't drunk coffee or any form of caffeine (tea, cola etc.) after 12.00 for at least 10 years.

I've been sleeping terribly for a while now (which I've written about) and it occurred to me last week that I might have to cut back on the coffee even more. So I tried 1 teaspoon of regular coffee along with decaffeinated coffee in my brewer (couldn't bear to get the terrible headache) and suddenly I'm sleeping almost normally again. So nice!

This weekend we're going to cook Mediterranean-inspired food at home! Tonight it will be gorgonzola risotto with fried red mullet (a small red fish), together with a small salad. And tomorrow it will be octopus salad as a starter together with arancini and grilled calamari, also together with salad. I was inspired to make both the risotto and the arancini when I read Elin Lannsjö's blog and Risottomannen, last week. To go with it all, a couple of different Malvasia wines that we bought directly from a couple of different vineyards in Istria, Croatia. Have a nice weekend! Ciao Catharina

Out of the comfort zone.

Venice, July 2018

Hej lördag och hej på dig! Nu sitter jag och fixar med lite av varje hemma i väntan på att stugorna skall bli redo för en ny omgång gäster samt välkomna våra nya gäster, andra lördagen i rad. Jag gillar att hålla på med bokningar, betalningar och hålla koll på allt, vilket inte maken gillar. Men jag gillar inte den delen i uthyrningen som handlar om allt arbete kring att få iordning stugorna med städning mm, och tur då att jag har en make som verkligen gillar den delen av arbetet. Han är som min pappa, de gillar att prata med alla. För mig är detta en kombination av både väntan och stress, väntan på att gäster skall åka, väntan på att städningen kan börja, väntan på att städningen är klar, väntan på de nya gästerna, stress om något har gått sönder, stress när gästerna åker sent/ kommer tidigt och jag vill dubbelkolla att allt ser bra ut. Och vilken ångest jag hade inför förra lördagen!! Jag tror det började typ redan onsdagen innan.

Men då kom att tänka på en övning som jag precis hade gjort. Frågorna var “How often do you step outside your comfort zone? Are you someone who likes to do this, or do you tend to shy away?” Mitt svar på frågorna var “Detta är min styrka! Jag har alltid varit modig, och inte valt det enkla och bekväma”.

Nästa del i frågan var “Give some examples? How did it feel?” Det var när jag skulle svara på denna delen som jag kom på saker som jag gjort i mitt liv från när jag var ung/yngre; som att flytta från en liten stad, till en större stad och sedan till huvudstaden, första flytten med kompis, andra gången helt själv. Och det var ingen kärlek som väntade på mig i huvudstaden utan ett jobb, eller som när jag valde att börja plugga juridik på universitetet för jag ville något mer med livet, utan att ha någon i min familj som hade läst mer än på gymnasienivå, eller som när jag föräldraledig och tog ett VD-jobb som 33-åring med ingen erfarenhet av varken att jobba som VD eller branschen ifråga, eller som när jag ringde till taxibåtcentralen i Venedig och beställde en båt till mig och mina flickor för vi ville åka till Burano, på det lyxigaste sättet (och jag gillar INTE att prata i telefon) och Signora Mabon (=jag) lyckades att få en taxi till den taxibåtplats där vi var, eller som när jag lärde mig åka utförsåkning inklusive off-pist efter att jag var 40-år gammal, eller när jag bestämde mig att springa min längsta lopp hittills i mitt liv, helt ensam, Lidingöloppet 30k, eller som när jag hoppade fallskärm på Diani Beach, Kenya 2018, eller när jag blev kär i en man där vi varken bodde i samma land eller hade något gemensamt språk (numera min man :) mm mm

Hello Saturday and hello to you! Now I'm sitting at home doing a little bit of everything while waiting for the cottages to be ready for a new round of guests and welcoming our new guests, the second Saturday in a row. I like to work with bookings, payments and keeping track of everything, which my husband doesn't like. But I don't like the part of the renting that involves all the work around getting the cottages ready with cleaning etc., and luckily I have a husband who really likes that part of the work. He's like my dad, they like to talk to everyone. For me, this is a combination of both waiting and stress, waiting for guests to leave, waiting for the cleaning to start, waiting for the cleaning to be finished, waiting for the new guests, stress if something has broken, stress when guests leave late/arrive early and I want to double check that everything looks good. And what anxiety I had before last Saturday!! I think it started like the Wednesday before.

But then I remembered an exercise that I had just done. The questions were “How often do you step outside your comfort zone? Are you someone who likes to do this, or do you tend to shy away?” My answer to the questions was “This is my strength! I have always been brave, and have not chosen the easy and comfortable”.

The next part of the question was “Give some examples? How did it feel?” It was when I was going to answer this part that I came up with things that I had done in my life from when I was young/-er; like moving from a small town, to a bigger city and then to the capital, the first move with a friend, the second time all by myself. And there was no love waiting for me in the capital, no it was a job, or like when I chose to start studying law at university because I wanted something more with life, without having anyone in my family who had studied more than high school, or like when I was at parental leave and took a CEO job at 33 years old with no experience of either working as a CEO or the industry in question, or like when I called the taxi boat center in Venice and ordered a boat for me and my girls because we wanted to go to Burano, in the most luxurious way (and I do NOT like talking on the phone) and Signora Mabon (= me) managed to get a taxi to the taxi boat stop where we were, or like when I learned to ski downhill including off-piste after I was 40 years old, or when I decided to run my longest race so far in my life, all alone, the Lidingöloppet 30k, or like when I skydived on Diani Beach, Kenya in 2018, or when I fell in love with a man where we neither lived in the same country nor had any common language (now my husband :) mm mm

Och plötsligt, när jag var ute och gick förra veckan slog det mig! Men detta med att organisera allt kring stugorna på lördagarna var just det - det tog mig utanför min komfortzon. När jag väl insåg det, så kändes det lite lite bättre. Och för dagens arbete kändes det mer naturligt. Så skönt! Varför? Jo, för att jag kunde lite på mig själv och min förmåga att rodda allt detta.

Så vad har jag som ligger utanför min komfortzon nu, förutom att ta hand om gäster? Att komma igång med att åka skidor igen efter alla hälsoproblem jag haft med rygg och höft, att ringa, att komma ut och gå varje dag då jag har ont, framförallt under och efter promenaden, att umgås med våra Österrikiska vänner ensam då jag har dels svårt att förstå den lokala dialekten (det går mycket bättre med våra tyska vänner) samt att jag fortfarande inte är bättre på språket. Bara för att nämna några… och ja, jag tycker fortfarande inte om att prata i telefonen, utom med närmaste vänner och familj..

Närmaste tiden skall jag öva på att gå utanför komfortzonen på; ut och gå varje dag som jag inte åker skidor, åka skidor samt plugga mer tyska…

And suddenly, when I was out walking last week, it hit me! Organizing everything around the chalets on Saturdays was just that - it took me out of my comfort zone. Once I realized it, it felt a little better. And for today's work it felt more natural. So nice! Why? Well, because I knew I could trust myself and my ability to do this.

So what do I have that is out of my comfort zone now, besides taking care of guests? Getting back to skiing after all the health problems I've had with my back and hip, making phone calls, getting out and walking every day when I'm in pain, especially during and after the walk, hanging out with our Austrian friends alone because I have difficulty understanding the local dialect (our German friends do much better) and that I'm still not that good at the language. Just to name a few… and yes, I still don’t like talking on the phone, except with my closest friends and family..

So I will now practice going outside my comfort zone for going walking every day that I don’t ski, skiing and studying more German…

Så var har jag fått visdomen kring detta med att gå utanför min egna komfortzon? Jo, Dr Rangan Chatterjee. Han är min husguru!! Jag lyssnar på hans podcasts, prenumerera på hans nyhetsbrev samt köpte hans senaste bok. Jag lär mig så mycket!!

Och det var i en bilaga till hans nya bok “Make Change That Lasts” som jag fick med ett frågeformulär och där var en av fråga ovan, en av dem. Nu har jag läst hela kapitlet om just “Embrace Discomfort”. Så mycket intressant och klokt!

Men som han också sa i ett podavsnitt, vi vet så mycket om hur vi skall leva och vad vi skall göra för att ha / få ett hälsosamt/-are liv men ändå är det så svårt att leva efter det. Just därför köpte jag hans bok och har börjat läsa den. Kanske kan just att läsa den också vara en att vara utanför komfortzonen, mao man köper men utnyttjar / läser inte, som ett gymkort. Men nu så!!

Hur ställer du dig till att utmana dig att gå utanför komfortzonen? Gör du det? Vi ses! Ciao Catharina

So where did I get the wisdom about stepping outside my own comfort zone? Well, Dr. Rangan Chatterjee. He is my house guru!! I listen to his podcasts, subscribe to his newsletter and bought his latest book. I am learning so much!!

And it was in an appendix to his new book “Make Change That Lasts” that I received a questionnaire and there was one of the questions above, one of them. Now I have read the entire chapter on “Embrace Discomfort”. So very interesting and wise!

But as he also said in a podcast episode, we know so much about how we should live and what we should do to have / get a healthier life but still it is so difficult to live by it. That is why I bought his book and have started reading it. Maybe just reading it can also be a step outside the comfort zone, meaning you buy but do not use / read, like a gym card. Here we go!

How do you set out to challenge yourself to step outside the comfort zone? Are you doing it? See you! Ciao Catharina

Road trip France 2026.

Hej, här fortsätter mitt stilla liv, men jag pratar mycket i telefonen så jag känner mig inte ensam. Vår vän åkte hem tidigt i onsdags morse, så jag har haft sällskap IRL också. Vi har umgåtts varje dag, mest på kvällarna och ätit gott ute. Jag fortsätter att jobba med mina olika verksamheter som jag skrev häromdagen, men i ett lugnare tempo. Vilket är skönt. Begravningen för makens mamma var i onsdag så han räknar med att komma hem nu på söndag. Jag längtar efter honom.

Däremellan tänker jag på en resa som vi planerar att göra nästa år. Det är långt tills dess, javisst men det är lika härligt att planera en resa långt fram, likväl som med kort framförhållning. Det skall bli så spännande!! Jag har berättat här tidigare om mina VD-kollegor som jag jobbade med på Pearson, eller hur? Vi var tre kvinnliga VD:ar / Country Managers som hittade varandra i en annars relativt manlig miljö; Anne från Sydney och Beatrice från Paris. När vi jobbade ihop sågs vi minst fyra gånger om året. Hade vi dessutom möten i USA så passade jag och Anne på att komma en dag tidigare för att hinna vänja oss med tidsomställningen, och för att shoppa! Oj, vad mycket fint vi har köpt genom åren. Anne slutade jobba på Pearson 2015, jag 2016 och Beatrice 2022 men vi har hela tiden haft kontakt med varandra. Vi hörs av via videosamtal en gång i månaden. Så kul med sådana vänner. Vi kan prata om allt. Stort som sätt. Vänner för livet!!

Hi, here my quiet life continues, but I talk a lot on the phone so I don't feel alone. Our friend went home early on Wednesday morning,. We've been hanging out every day, mostly in the evenings and eating out. I'm continuing to work on my various businesses that I wrote about the other day, but at a slower pace. Which is nice. The funeral for my husband's mother was on Wednesday so he expects to come home this Sunday. I’m happy that he is coming home soon.

In between, I'm thinking about a trip that we're planning to take next year. t's a long way until then, yes, but it's just wonderful to plan a trip far in advance, as well as with short notice. It's going to be so exciting!! I've told you before about my CEO colleagues that I worked with at Pearson, haven't I? We were three female CEOs / Country Managers who found each other in an otherwise relatively male environment; Anne from Sydney and Beatrice from Paris. When we worked together, we saw each other at least four times a year. If we also had meetings in the US, Anne and I took the opportunity to arrive a day earlier to get used to the time change, and to go shopping! Oh, how many nice things we have bought over the years. Anne stopped working at Pearson in 2015, I in 2016 and Beatrice in 2022, but we have always been in touch with each other. We talk via video call once a month. So fun with friends like that. We can talk about everything. Friends for life!!

Paris, spring 2016.

Nu planerar vi att ses i Frankrike nästa sommar, med våra män. Beatrice har föreslagit att vi ses där och jag och Anne sa bara JA!! NÄR?? Så vi börjar i Paris, där Beatrice bor med sin man!! Maken och jag har varit där ett par gånger tillsammans när jag har varit där på jobb, och under en period var jag där flera gånger per år, men nu var det länge sedan. Men vill gärna var där en vecka och upptäcka allt, igen. Hoppas de står ut med att vi bor hos dem i en vecka, annars kan vi ju ta in på något hotel.

Now we are planning to meet in France next summer, with our husbands. Beatrice has suggested that we meet there and Anne and I just said YES!! WHEN?? So we start in Paris, where Beatrice lives with her husband!! My husband and I have been there a couple of times together when I have been there for work, and for a period I was there several times a year, but now it was a long time ago. But I would like to be there for a week and discover everything, again. I hope they put up with us staying with them for a week, otherwise we can check into a hotel.

Paris, spring 2016.

Jag har inte mycket på min lista just nu men jag vill gå på museum, shoppa och bara gå runt i Paris. Det som jag har på min lista just nu är Rose Bakery Paris och Astier de Villatte. Men den lär fyllas på med så mycket saker så vi kommer bara att hinna med en bråkdel. Har du några tips?

Jag skall sätta upp ett Pinterest pin så att vi kan dela inspiration med varandra, vi tre.

I don't have much on my list right now but I want to go to museums, shop and just walk around Paris. What I have on my list right now is Rose Bakery Paris and Astier de Villatte. But it will probably be filled with so many things that we will only be able to do a fraction of them. Do you have any tips?

I will set up a Pinterest pin so that we can share inspiration with each other, the three of us.

Paris, spring 2016.

Här Notre-Dame före den hemska branden, men baksidan. Jag var i Paris och jobbade samt besökte Beatrice våren 2016. Mysiga dagar!

Here is Notre-Dame before the terrible fire, but the back. I was in Paris working and visiting Beatrice in the spring of 2016. Cozy days!

Paris, spring 2016.

Från Paris gör vi sedan en roadtrip; Uzerche, Bordeaux och sedan Pornichet. Det skall bli så kul, spännande och helt fantastiskt att få göra en resa med vänner och vänner som vill dela med sig av sitt liv, sin familj och sitt land med oss.

After Paris we will then do a road trip; Uzerche, Bordeaux and then Pornichet. It will be so fun, exciting and absolutely fantastic to do a trip with friends and friends who want to share their life, their family and their country with us.

Paris, spring 2016.

I Uzerche skall vi bo på våra vänners slott; Chateau Tayac u Uzerche!!!!!! Japp, det är sant. De har ett slott och där skall vi bo. Uzerche är en medeltidsstad som kallas “Pearl of the Limousin”. Så mycket mer vet jag inte.

In Uzerche we will stay at our friends' castle; Chateau Tayac u Uzerche!!!!!! Yep, that's true. They have a castle and we will stay there. Uzerche is a medieval town called the “Pearl of the Limousin”. I don't know much more.

Paris, spring 2016.

Sedan blir det Bordeaux. Jag har varit där en gång tidigare, på min första bröllopsresa. Då bodde vi på ett slott, vilket var häftigt. Så nu blir det andra slottsbesöket i mitt liv. Kul! Det lär väl bli vinprovningar här. Och naturligtvis kommer vi att köpa med oss vin hem. Mer kommer. Här kommer vi att bo på hotell.

Nästa destination och sista stoppet på resan blir Pornichet. Pornichet ligger vid Atlantkusten och här har de ett fantastiskt hus vid havet. Här blir det segling, äta ostron mm mm

Visst låter det som att detta kan bli en fantastiskt kul resa? Som du märker så har jag inte så mycket information, nästan ingen. Men vi har evigheter på oss att hitta på aktiviteter och lära oss mer om alla ställen vi skall besöka. Och naturligtvis blir det annorlunda när man reser med vänner som vet allt och kan visa en massa. Då är det skönt att luta sig tillbaka och “enjoy the ride”. Ha en fin fredag! Ciao Catharina

Then it will be Bordeaux. I have been there once before, on my first honeymoon. We stayed at a castle then. So this will be my second stay at a castle. There will probably be wine tastings here. And of course we will buy wine to take home with us. More to come. Here we will stay in a hotel.

The next destination and last stop on the trip will be Pornichet. Pornichet is located on the Atlantic coast and here they have a fantastic house by the sea. Here there will be sailing, eating oysters etc. etc.

Doesn't it sound like this could be a fantastically fun trip? As you can see, I don't have much information, almost none. But we have ages to find interesting things to do and learn more about the places we are going to visit. And of course it will be different when you travel with friends who know everything and can show you a lot. Then it is nice to sit back and "enjoy the ride". Have a nice Friday! Ciao Catharina

Turbulenta dagar. | Turbulent days.

Flachua, Austria. January 2025.

Hej, här fortsätter vår stökiga start på detta året. Igår dog makens mamma. Så tråkigt och jobbigt. Men hon ville dö, så nu har hon fått frid, och var 90 år gammal. Men det har varit svårt och stökigt den sista tiden, för maken och hans syster. Fint att de har varandra och att de kan hjälpas åt med allt som måste göras. Ingen av dem har bott i Bosnien, de båda växte upp i forna Jugoslavien, så det är inte enkelt att hitta rätt i all byråkrati. Maken är kvar hos i Bosnien och skall nu ordna med allt kring begravning mm så jag är fortsatt ensam hemma. Begravningarna där nere går relativt fort så den kommer säkert att hållas denna veckan.

Jag jobbar med mina verksamheter men tar det lite lugnare och har dragit ner på farten. Vilket känns så skönt. Jag behövde det. Nästa vecka gasar jag igen! Jag har insett att jag blir lite speadad när jag är pressad och stressad, men det är helt ok för då gör jag allt så mycket fortare. Då blir jag som en skållad råtta, springer runt och fixar allt och inget, pratar i 110 och är helt slut på kvällen. Men min dåliga sömn gör inte situationen bättre. Så här dåligt tror jag inte att jag har sovit någon gång i mitt liv, ja förutom denna tiden förra året. Jag är som en zombie på dagarna och sååå trött, så när kvällen kommer somnar jag direkt, men vaknar sedan upp en timma senare och vaknar sedan minst en gång i timman. Alltså minst en gång i timman. Varje timma. Och jag äter nu även Magnesiumglycinat, som skall hjälpa mig att sova. Men detta hjälper inte. Så tröttsamt. Och sömn har i hela mitt liv varit min superkraft. Dock inte just nu.

Hi, here continues our messy start to this year. Yesterday my husband's mother died. So sad and difficult. But she wanted to die, so now she has peace, and she was close to 90 years old. But it has been difficult and messy lately, for my husband and his sister. It's nice that they have each other and that they can support and help each other with everything that needs to be done. Neither of them has lived in Bosnia, they both grew up in the former Yugoslavia, so it's not easy to find your way through all the bureaucracy. My husband is staying in Bosnia and they will now arrange everything around the funeral, etc. so I'm still alone at home. The funerals down there are going relatively quickly so it will probably be held this week.

I'm working on my businesses but have taking it a little easier and have slowed down a bit this week. Which feels good. I needed it. Next week I'm back to normal speed! I've realized that I get a little sped up when I'm pressured and under stress, but that's completely okay because then I do everything so much faster. Then I become like a scalded rat, running around fixing everything and nothing, talking so fast and being completely exhausted in the evening. But my poor sleep doesn't make the situation any better. I don't think I've ever slept this badly in my life, well except for this time last year. I'm like a zombie during the day and sooooo tired, so when evening comes I fall asleep straight away, but then wake up an hour later and then wake up at least once an hour. That is, at least once an hour. Every hour. And I now also take Magnesium Glycinate, which is supposed to help me sleep. But this doesn't help. So tiring. And sleep has always been my super power, my not now.

Namibia. October 2024.

Och förutom allt kring makens mamma så dök en av våra bästa kompisar upp utanför dörren i fredags. Utan förvarning. Han hade åkt en bit för att komma och prata med oss. Han bad om förlåtelse, och vi har nu träffats i ett par dagar för att prata igenom allt. Det känns bra och det är ju det som vänskap är till för, att både finnas där i vått och torrt. Men vi var sårade, ordentligt sårade, förra året av hans beteende. Men vi fick nu reda på vad som hänt, vilket känns fint. Så naturligtvis har detta också påverkat mig de senaste dagarna, främst emotionellt.

And on top of that has been going on with my husband's mother, one of our best friends showed up outside the door last Friday. Without any warning. He had driven a long way to come and talk to us. He asked for forgiveness, and we have now met for a couple of days to talk through everything. It feels good and that's what friends are for, to be there through thick and thin times. But we were hurt, really hurt, last year by his behavior. But we now found out what happened, which was good. So of course this has also affected me in recent days, mainly emotionally.

Bild IG Kollijox

Så just dessa ord får avsluta detta inlägg; I said it’s fine! Och just denna fina flicka i trä som är gjort av konstnären Kollijox har jag köpt och den skall få en fin plats hemma hos oss. Vi hörs! Ciao Catharina

So these are the words that end this post; I said it’s fine! And I bought this beautiful wooden girl made by the artist Kollijox and it will have a nice place in our home. See you soon! Ciao Catharina

Min keramik. | My pottery.

Hej lördag! Och hej på dig som är så gullig och läser min blogg!! Oj, nu har livet helt plötsligt blivit ännu mer kaos men mer om det imorgon. Jag tänkte visa er lite vad jag har gjort de senaste åren på mina keramikkurser. Jag har i alla år gått till en och samma studior / lärare; Kisel keramik och Helena. Hon är bäst!! Under massa år gick jag på onsdagkvällar men nu på senare år har det blivit en veckokurs på sommaren. Det har sina för- och nackdelar med båda uppläggen. Men huvudsaken är att det fungerar och att jag verkligen älskar att gå dit. Som min svärson sa till mig, som gick en helgkurs i keramik med min dotter och kompisar i höstas, “men du prioriterar alltid keramiken när kan och har tid”. Japp! Och efter att han gått helgkursen så förstod han. Vad det är som drar? Skapandet, idéerna, vänskapen, pratet, kunskapen, processen och glädjen. Att få jobba med ett levande material och att man som kontorsråtta träffar människor med konst i blodet och / eller som yrke som ger så mycket i de samtal vi har. Här får man tillåtelse att stanna upp, göra, göra om, tänka, lära sig ett riktigt hantverk, jobba på detaljerna (jag), inte skippa ett steg, då kan leran protesterar och man kan förlorar det man gjort.

Jag har alltid gjort saker som jag använder såsom blomkrukor, koppar, skålar, tallrikar mm mm Jag ser dem runt omkring mig varje dag. Det är glädje!! Här ovan en av min vackra krukor, svart lera med svart matt glasyr. Med julstjärnor som klarat sig hur länge som helst. Visst är den fin?

Hello Saturday! And hello to you who are so cute and read my blog!! Oh, now life has suddenly become even more chaotic but more about that tomorrow. I thought I would show you a little bit of what I have done in recent years on my ceramics courses. I have been going to the same studios / teachers for years; Kisel keramik and Helena. She is the best!! For many years I went on Wednesday evenings but now in recent years it has become a weekly course in the summer. There are pros and cons to both arrangements. But the main thing is that it works and that I really love going there. As my son-in-law said to me, who took a weekend course in ceramics with my daughter and friends last fall, “but you always prioritize pottery when you can and have time”. Yep! And after he took the weekend course he understood. What is it that draws me to it? The creation, the ideas, the friendship, the chats, the knowledge, the process and the joy. Getting to work with a living material and that as a true office person you meet people with art in their blood and / or as a profession and it gives so much in the conversations we have. Here you get permission to make a halt, do and redo, think, learn a real craft, work on the details (me), not skip a step, then the clay can protest and you can lose what you have made.

I have always made things that I use such as flower pots, cups, bowls, plates etc. I see them around me every day. It is joy!! Above is one of my beautiful pots, black clay with black matte glaze. With poinsettias that have lasted as long aforever. Isn't it nice?

Förra årets sommarkurs då jag ville göra skålar samt koppar. Men jag hann aldrig göra handtag till kopparna, så de fick blir skålar istället. Men gillar formen. Och älskar denna glasyren. En av mina kompisar tyckte, “ahhh en sådan där vanlig glasyr”…bättre att inte säga något alls tänker jag. Jag älskar den, så snygg.

Last year's summer course when I wanted to make bowls and cups. But I never had time to make handles for the cups, so they had to become bowls instead. But I like the shape. And I love this glaze. One of my friends thought, “ahhh such an ordinary glaze”…better not to say anything at all I think. I love it, so pretty.

Samma skålar uppifrån. Mitt mål med min drejning är tre: 1) göra skålarna tunnar i bottnar och längst ner på skålen, 2) dreja större alster över 1,5 kg lera samt 3) använda mesta möjliga av leran. Ibland “försvinner” lite för mycket .)

The same bowls from above. My goal with throwing-the-wheel are threefold: 1) make the bowls thin at the bottoms of the bowl, 2) throw larger objects over 1.5 kg of clay and 3) use as much of the clay as possible. Sometimes a little too much “disappears” :) .

Skålar från förförra sommarkursen, nu i lite andra färger. Men som ändå passar fint ihop.

Bowls from the previous summer course, now in slightly different colors. But still goes great together.

Jag jobbar i olika tekniker (visst låter det fint?); rullning, kavling och drejning. Och jag arbetar i olika leror; vit lera (mest), röd lera (som blir gul vid bränning), gul lera (som blir röd vid bränning) rörigt eller hur,?? Och svart lera och porslinslera.

I work in different techniques (sounds nice right?); rolling, tumbling and throwing-the-wheel. And I work in different clays; white clay (mostly), red clay (which turns yellow when fired), yellow clay (which turns red when fired) messy or what??, And black clay and porcelain clay.

Ännu en uppsättning med skålar med den fina glasyren. De små skålarna är drejade och den stora är kavlad (då använder man oftast en annan skål eller fat eller liknande som form). Stora skålen är perfekt för pasta eller sallad.

Another set of bowls with the nice glaze. The small bowls has been turned-on-wheel and the large one is rolled (then you usually use another bowl or plate or similar as a mold). The large bowl is perfect for pasta or salad.

Här har jag prövat att både dreja i gul lera och sedan dubbeldoppat i två glasyrer.

Here I have tried throwing-the-wheel in yellow clay and then double dipping in two glazes.

Jag hade en “grön period” och då blev det både drejning och kavling. Vilket syns på några skålar…

I had a “green period” and then there was both throwing-the-whel and rolling. Which is visible on some bowls…

Här är kruka som jag har ringlat. Det tog mig en hel termin. Men det var det värt!! Jag fick inspiration när jag var på ett E&Y kontor i Köpenhamn för många år sedan. Kanske daxs att plantera om flera nya orkidéer i den?

Here is a wreath the pot. It took me a whole semester. But it was worth it!! I got inspiration when I was at an E&Y office in Copenhagen many years ago. Maybe it's time to replant several new orchids in it?

Här ser ni den gula leran, obränd, som skall brännas och då blir röd. Jag sparade skal från pilgrimsmusslor från Kroatien en sommar som jag sedan använde som form, med kavling som teknik. Jag skall göra fler av dessa i sommar.

Så glad för denna hobby som jag hittat sent i livet. Mitt lilla hemliga mål är att jag skulle vilja ha en egen liten drejstudio med drejskiva och sitta på min fritid och skapa. Tänk, vore inte det härligt!! Ha det fint! Ciao Catharina

Here you see the yellow clay, unfired, which will be fired and then turn red. I saved shells from scallops from Croatia one summer that I then used as a mold, using rolling as a technique. I will make more of these this summer.

So happy for this hobby that I found late in life. My little secret goal is that I would like to have my own little pottery studio with a turning wheel and sit in my free time and create. Wouldn't that be wonderful!! Have a great time! Ciao Catharina