Afton eller dag? | Eve or Day?

Hej, nu är det snart påsk! En högtid med påskägg, påskmat och ledighet men egentligen är det den största kristna högtiden, som många av oss glömt bort. När jag växte upp var just påsken en låååång helg, och man skulle gå i kyrkan till gudstjänsterna. Och idag på långfredagen då Jesus dog på korset fick vi inte göra något, inte läsa, rita eller titta på tv. Jag växte ju upp på västkusten där just schartauanerna hade ett starkt fäste. Och fastän min familj inte var strikt kristna så påverkade schartauismen vårt liv med sitt stränga sätt att se på livet. Allt var en synd. Tur att man klarade sig helskinnad, hehe

I min familj hade vi aldrig haft riktigt starka traditioner och det har jag tyckt varit ok, så har haft samma inställning med mina familj. Sedan har jag ju varit gift med en skotte och nu med en kroat så det har ju inte direkt förstärk mina traditioner. Vi firar, men jag finner en frihet att inte ha en massa måsten, och att vi gör just varje högtid som vi vill ha det, just detta året. Har lite påskpynt som plockas fram samt att vi firar påsk med familjen Zrnic (våra kompisar från Porec, Kroatien) i Flachau. Men är ju hemma i Stockholm, och åker inte hem till maken förrän efter påsk, så får det pausa till nästa år.

Hello, soon Easter! A holiday with Easter eggs, a lot of food and some days off but it’s the largest Christian Holiday, that a lot of us forget. When I grew up Easter was a loooong and slow Christian holiday, going to church and not allowed to do much. And today, Good Friday, was sooo long and we were not allowed to do anything. I grew up on the west coast where the religion was very strict. And despite the fact that my family wasn’t too religious it still impacted our life. Everything was a sin. Happy that I’m “survived”, hehe

In my family we have never had very strong traditions and for me that has always been ok, and I have continued with this with my own family. And first being married to a Scottish man and then a Croatian, hasn’t really helped to strengthen my view on Swedish traditions. It’s not that I don’t have any traditions at all, just what I want and wish, depending on my / our wish for this time / this year. I do have some Easter decorations and we are normally celebrating the Easter together with Zrnic Family in Flachau. But this year not, since I’m in Stockholm. But for sure next year we will continue.

Det som fortfarande dock är lite förvirrande för mig är att vi i Sverige (Norden?) firar vi allt på aftonen, mao julafton, påskafton, midsommarafton och alla helgona aftonen. Tänkte inte alls på det förrän min make (som ju är katolik) undrade varför jag gjorde så stort väsen av julafton då det är juldagen, påskdagen och den 31 oktober som är den riktiga högtidsdagen. Midsommar firas ju inte direkt utomlands. Insåg då att det ju är vi i Sverige som gör det lite tokigt. Förvirring under flera år, men nu har vi båda vant oss vid våra olika traditioner och blandar lite som passar oss bäst. Vi ses! Ciao Catharina

However, it’s a bit confusing since we in Sweden are celebrating all the big holidays on the Eve, such as Easter Eve, Christmas Eve and Midsummer Eve. Didn’t think about it until my husband (he is Catholic) pointed out the the Day, such as Easter Day, Christmas Day, well Midsummer is not celebrated outside Sweden / The Nordics, is the heigh of the holiday. So yes, it’s us in Sweden that do it wrong the wrong day not the other way around. A bit confusing but ok! We are mixing and matching, which suits us fine. See you! Ciao Catharina.

Brrr! Nu är det råkallt ute. | Brrr! It's really cold outside.

Oj, vilken grå och kall måndag! Men gör mina promenader enligt mitt schema och behöver klä på mig mycket kläder för brrr, vad kallt det är! Går inte så långsamt längre men inte fort nog att få upp någon värme, förrän på slutet av promenaden. Detta blir förmodligen en långsam vecka där jag gör klar saker som jag har på Mål 2019/april. Skönt att få det gjort. Skall bli bra att träffa sjukgymnasten imorgon, och tänkte då passa på att hjälpa min yngsta dotter att tvätta fönster, när jag ändå är i närheten. Då känner jag mig som en riktigt mamma, eller kanske snarare som min mamma. Hon brukade alltid hjälpa mig med saker hemma. Vilket var både mysigt och till stor hjälp. Skjutsar min svärmor fram och tillbaka till Arlanda också, då hon åker till Edinburgh några dagar. Blir ensam med svärfar då, hmmm Kommer att servera lunch och middag till oss två som svärmor har förberett, så enkelt för mig. Hoppas kunna beställa flygbiljett hem också! Och träffa ett par kompisar i slutet på veckan. I övrigt får det bli en lugn vecka.

Oh dear, what a cold and grey Monday we are having! But yes, I’m doing my walks according to my schedule and need to dress really warm. It was really pleasant weather on Saturday and yesterday it became colder and now it’s really really cold. I’m not walking too slow but not fast enough to get warm, until the end. This will probably be a rather slow week so I will finish the things I have on my Goals 2019/April List. Will see my physiotherapist tomorrow and then go my Gaby, my youngest daughter apartment, and help her with cleaning the windows. Good thing to be able to help, and doing it like my mother. I always appreciated that, a lot. Will also drive my mother-in-law back and forth to the airport, she is going to Edinburgh for a couple of days. I will be home alone with my father-in-law, and will serve lunch and dinner, which has been prepared in advance by my mother-in-law. So rather easy task. Also hope I can order tickets to fly back home. And probably see a couple of friends towards the end of the week. But otherwise than that, a slow week.

Min utrustning; gåstavar, handskar, mössa, jacka, riktiga skor och min Iphone laddat med saker att lyssna på.

Ha en bra vecka! Ciao Catharina

My equipment when walking; walking sticks, gloves, a cap, warm jacket, proper walking shoes and my iPhone charged with things to listen to.

Have a good week! Ciao Catharina

Josefin Nilsson- Älska mig för den jag är.

Hej, jag kan inte sluta tänka på Josefins livsöde! Jag såg dokumentären igår på Svt Play och jag har haft den i mig hela dagen idag. Varför? Det finns massa anledningar till det. Josefin Nilsson och hennes grupp Ainbusk Singers var populära när jag var ung, vi är nästan jämngamla och de var en del av mina år när jag gick från att vara en ung tjej till fru och mamma. Viktiga år. Jag var ingen fan av Ainbusk Singers men de fanns där och Josefin lyste som den starka, vackra person hon var. Ett tragiskt livsöde, från den dagen hon träffade sin överman, som hon föll pladask för. Den upplyfta, stora skådespelaren som spelade teater på en av rikets finaste kulturinstitutioner. Hur de två åren de var tillsammans skulle få denna lysande person att slockna helt. Misshandeln, den psykiska och fysiska. Brutal. Hur hennes kropp började få men och hur hennes stelopererade rygg inte läkte som den skulle, och fick genomgång flera operationer. Mycket morfin under lång tid. Depressioner och ångest. Och ovanpå det vänta ett halvår på en höftoperation, mer morfin och smärtstillande som verkar ha varit det som till slut fick droppen av rinna över hos denna sköra själ.

Det kan väl inte sägas att det var hans fel det som slutligen hände, men indirekt, ja absolut. Jag är inte den som tycker att samhället skall ställas till svars för allt som går fel, men här jo här ett rungande ja, varför fick hon inte det skydd, den hjälp och den upprättelse som hon absolut hade en självklar rätt till. I åtalet fick han till slut villkorlig dom och Hovrätten skrev i sin motivering ”Han kan inte besöka uteställen, eftersom han då alltid får kommentarer angående åtalet. Han tvingas därför nu leva ett stillsamt hemmaliv.” Man häpnar, man förskräcks och förfäras!!! Hon verkar aldrig riktigt ha kommit tillbaka efter detta.

När skall detta ta slut? När skall misshandlade kvinnor (barn och män icke att glömma) få det stöd och den rätt som de behöver. Från omgivningen, från samhället och från oss. / Catharina

A Swedish singer and actress was beaten severely by a famous actor, when she was young. She struggled the rest of her life to come back to a normal life after the brutal attacks but injuries and opioider finally took her life two years ago. It was her 50’ birthday a couple of days ago. A documentary was shown on the Swedish television the other day. So tragic. What do we and society do for all beaten woman, man and children?

Det här längtar jag efter... | I'm longing for this...

Hej, jag lever ju verkligen i den bästa av två världar men när det blir längre på ett ställe så saknar jag ju väldigt uppenbart flera saker på mitt andra ställe. Nu när jag kan njuta för fullt här i (& av) Stockholm med mina fina döttrar, alla kompisar och min mysiga familj på bästkusten, så saknar jag ju mitt nya liv i Österrike. Men klagar absolut inte men längtar ändå… som t.ex efter maken…

Hello, I’m really having the best in two worlds and when I have been spending too much time in one place I miss things (& people) at the other place. Like right now when I’m really enjoying my time in Stockholm with my daughters, all my friends and my family at the west coast, I’m missing part of my life in Austria. But not complaining, oh no… but still miss my husband…a lot…

…att åka skidor…varje dag… i olika skidorter…i alla sorters väder…

…skiing…every day…at different resorts..in different kind of weather…

…att träna som man får vrida ur linnet för att man har svettats så, man är illröd i ansiktet, druckit två flaskor vatten och är helt slut…skönt slut…

…spend time at the fitness studio and getting tired and sweaty and drink two bottles of water…

…saknar min lilla alpby Flachau…

…missing my very tiny alp village Flachau…

…jag gör mina smoothies på min hemmagjorda kefir och att tar hand om mina små kefirsvampar…

…miss making my smoothies based on my home made kefir and tanking care of my kefir mushrooms…

…lagar lite mat från Balkan med min man såsom sarma, bönsoppa och ustipak mf.l. Men snart så…

Och just nu njuter jag av de små stegen varje dag; 10 minuters promenad ett par gånger om dagen, min siesta vid lunch, läsa en bok, läsa bloggar och att blogga, fixa under saker som jag nu kan sitta och greja med och somna vid åtta. Ha det så mysigt! Ciao Catharina

…making food from Balkan with my husband such as sarma, bean soup and ustipak. But soon…

But right know I’m enjoying my small steps forward; 10 minutes walk outdoor a couple of days, my siesta at lunch time, read a book, read blogs and update my blogs, and just keep on doing different things that needs my attention and fall asleep at eight. Have a nice evening! Ciao Catharina

En fin helg. | A warming weekend.

My brother, sister and me. March 2019

Hej, har haft en riktigt fin långhelg med min syster Ullis o hennes man Stefan. Men min allra käraste syster mår inte alls bra, inte alls. Jag har ju berättat sedan tidigare att hon har bukspottkörtelcancer sedan ganska många år och nu har den dumma sjukdomen slutligen tagit ett sista fast grepp om min kära syster. Inga behandlingar hjälper längre så nu är det endast smärtlindring, fram till slutet.

Men vi har haft det så fint! Hon har ju begränsad ork men trots det har vi suttit och pratat tillsammans, alla tre. Massa gånger. Vi har träffat vår bror och hans fru på middag. Vi har fått mysa med hennes döttrar med makar och små barn/bebisar.

Har sovit dåligt då jag tänkt på min allra käraste syster. Hennes tid kvar i livet. Hur jobbigt hon har det. Hur modig hon är. Hur fin hon är. Hur fantastiskt hon är. Detamma gäller hennes man Stefan. Alla kvinnor skulle ha en man som honom. Han ställer upp och är så kärleksfull. Trots allt de gått igenom o trots hur framtiden ser ut är han fortfarande en sådan fin och ödmjuk person.

Kommer att komma tillbaka snart igen för att stötta dem båda, och deras fina tjejer. / Catharina

Hello, have had a really nice weekend with my sister Ullis and her husband Stafan. However, my sister is not well, not at all. She have had pancreatic cancer for many years and now the bad bad sickness have got the claws in her. No treatment is working anymore so now it’s only painkilling left so she don’t have too much pain, to the end.

And it was so nice to spend this time with them. She is of course very tired but we could still talk a lot, the theee of us. We had dinner with our brother and we visited her lovely daughters with families as well.

Have been sleeping badly because I have been thinking about my lovely sister. She is so brave. She is so lovely. She is a fantastic person who has lived with this sickness so long and she is still a lovely person bringing joy to others. And this goes the same with her husband. He is absolutely fantastic. Every woman should have a husband like that. Despite all they have been through and all that lays ahead of them.

Will be back soon to support them and their girls in the difficult times that will come. / Catharina