Igår fyllde min mamma år. | Yesterday was my mother’s birthday.

mabontomic.jpg

Hej, igår fyllde min mamma, Gunhild Justina år! Visst är det fina namn? Gunhild Justina, men hon gillade dem inte och kallade sig Gun. Om jag hade fått en dotter till hade hon fått någon av namnen, kanske Justina. Mamma skulle ha fyllt 87 år men hon dog 2015. Fast hon "försvann” mycket tidigare då hon fick Alzheimers relativt tidigt. Det är alltid svårt med just demens/Alzheimers och att veta när sjukdomen egentligen började, då det går långsamt, men jag och mina syskon tror någonstans runt 63 års ålder. Hon blev intagen på ett demensboende när hon var 67 år och då hade hon en 7.a av en 10:a på Alzheimers/demensskalan, och hade då alla tecken på att hon var sjuk; depression, aggressivitet, glömde det mesta, hittade inte hem, inbillade sig att det bodde en främmande man i samma lägenhet och att han hotade henne (de var pappa) etc etc.

Hon levde länge, då hon hade en stark och frisk kropp, men hon försvann långsamt, långsamt in i sjukdomen där hon efter några år inte visste vilka vi var (sina barn, barnbarn och sin man), inte längre kunde prata, inte klara sin personliga hygien och till slut bara sitta i rullstol. Men vi var glada över att hon fick bra vård. Som typsik Alzheimer patient så höll hon på att packa och linda in saker i sin väskor, allt från schampo till krukväxter, mat mm. Och hon tyckte att gossedjuren som min syster köpte var det bästa hon visste och hon satt och klappade dem. Nästan som att gå tillbaka till att bli barn igen.

Min mamma:

1) var alltid snygg och klädde sig alltid stiligt i kvalitetskläder

2) var sportig och var mycket ute och gick, åkte längdskidor, plockade bär och svamp i skogen

3) älskade Norge

4) bakade fantastiska goda saker såsom bröd, kakor och tårtor

5) var mindre bra på att laga mat men jag älskade hennes köttbullar, kåldolmar, ugnsomelett och kokta torsk.

6) tyckte alltid om att kramas och mysa

7) ställde alltid upp och stöttade mig, å ena sidan

8) straffade mig när jag inte gjorde som hon tyckte, å andra sidan

9) var introvert och hade inte så många vänner förutom sina kusiner och sysslingar

10) älskade sötsaker

11) var manipulativ, främst mot sina egna barn och använde oss mot varandra, och favoriserade mig och min bror på bekostnad av min syster

12) hade dåligt självförtroende och tyckte att människor såsom “doktorer och advokater” var finare än oss

Med andra ord, hon var en människa med sina för- och nackdelar, och lärde mig att hantera dessa under årens lopp. Stöttade de i familjen som behövde det, utan att skuldbelägga. Saknar henne fortfarande i massor, min älskade mamma!

Vilken relation har du till din mamma? Vi hörs! Ciao Catharina

Hello, yesterday my mother, Gunhild Justina, had her birthday! Nice names, right? Gunhild Justina. But she didn’t really like them so she only called herself Gun. If I had another daughter I think I would have namned her Justina. It was supposed to be her 87th birthday, however she died in 2015. But she “disappeared” many years before in her sickness: Alzheimer. It’s always difficult to say when it started but me an my siblings think that she was around 63 when the first signs came. She came into care when she was 67 and then she had all the signs such as depression, being aggressive, couldn’t do the day to day household work, got lost outside her apartment, thought an aggressive man had made a break-in in the apartment (it was our father) etc etc

She lived with the sickness for many year since she had a strong body but disappeared slowly, slowly into the sickness. After a couple of years she didn’t recognize us (her husband, her children and her grandchildren), she couldn’t talk, couldn’t take care of herself, couldn’t walk…but she was in good care. Also very typical for Alzheimer is that she liked to cuddle with stuffed animals, she tossed her things in papers such as the schampoo, food and the plants in her room etc

My Mother:

1) always looks good and dressed nice with clothes with very good quality

2) was sporty and liked hiking, long walks, spending time in woods picking berries and mushrooms, cross country skiing etc

3) loved Norway

4) was really good at baking, everything from bread to cookies

5) wasn’t as good at making food but I loved her meatballs, oven omelett and cod.

6) liked to cuddle and was very cozy

7) supported me in good and bad times, on one side…

8) punished me when I did things that she didn’t approve of, on the other side…

9) was an introvert and didn’t have many friends except for her cousins

10) loved sweet things

11) was rather manupilative, especially among me and my siblings. And me and my brother was the favorits

12) had a low self esteem and always talked about the “doctors and lawyers” that was more important people

In other words, a person with good sides and bad, but I got to know them better over the years and worked around them. Supporting those in the family that needed it, without blame. Still miss her, my beloved mother.

How about your mother? Good or bad? See you! Ciao Catharina

Same, same but different...

mabontomic.jpg

Hej, resan hem i onsdags gick bra! Så skönt att min kompis Mia kom ner och följde mig hem. Bra service på flygplatserna också och blev skjutsad i rullstol. Precis som en riktigt pensionär, hehe… Och mitt läkarbesök gick på torsdagen gick också bra. Vi bestämde att jag skulle göra en operation. Det blev en kombination av de två metoderna som de har för just Central Spinal Stenos, både att ta bort en bit av ryggraden för att göra mer plats för nerverna samt en steloperation mao med skruvar mm för att stabilisera en av ryggkotorna som sitter snett. Så nu väntar jag på tid för en ryggoperation… Så väntar, väntar och väntar… på att de skall ringa för tid för operation. Sedan får jag vänta, vänta och vänta igen på operationen… Har fått ny omgång smärttabletter, denna gången svenska. Och i torsdags gick luften ur mig. Ligger och ligger och väntar och väntar…

Hello, the travel home on Wednesday went well! And so nice to have my friend with me, made a real difference. And good service at the airports with wheelchair service. Felt like a real old person, hehe My doctors appointment on Thursday also went well. Will need a surgery, a bigger one in order to free up space for the nerves for my Central Spinal Stenos as well as but some screws in in order to stabilize the spine. So I am now waiting for time for a surgery.. So waiting, waiting, waiting… for them to call me. And then waiting, waiting, waiting for the operation. Have got a new batch of painkillers, this time Swedish ones. And after the doctors appointment I got so restless.. Still in bed and waiting, waiting, waiting… not a real life…

mabontomic.jpg

Men i fredags var lite av energin tillbaka. Lade upp en plan för mina tyskastudier. Läste ut Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom och väntade på att mina flickor skulle komma och spendera en del av helgen med mig. Mysigt!!

However, on Friday some of the energy back. Planned my German studies. Finished reading Tuesdays with Morrie by Mitch Albom and waited for my girls to come and spend part of the weekend with me. Nice!

mabontomic.jpg

Mumsade på en semla, eller snarare två. Älskar semlor!

And had a “semla”, or two. Yummy! Love them!

mabontomic.jpg

Mina goa tjejer kom som sagt var och hälsade på sin gamla sjuka mamma, hehe Och vi åt god mat och spelade spel; Ticket to Ride. Hade glömt bort spelreglerna sedan sist, men blev uppdaterad. Kul!! Myste, pratade och myste. Resten av helgen myste jag med svärmor, pratade med både storasyster och storebror på telefon. Och höll kontakt med alla mina kompisar världen över på WhatsApp.

My lovely daughters came to see their old sick mom, hehe We ate nice food, played Ticket to Ride, talked and just enjoyed being together. Had forgotten the rules since last time, but got an update, so managed to understand everything, almost immediately. The rest of the weekend I had a nice time with my mother-law-and, started to read a new book, talked to both my sister and brother on the phone and had contact with my friends on WhatsApp all over the world.

mabontomic.jpg

Äldsta dottern gjorde en stor tjänst och köpte en nya almanacka till mig. Det blev den här fint skogsgröna från Bookbinders Design. Växlar mellan digital och papper. För 2019 blir den en i papper.

Mår bättre och kan röra mig mer och mer så det går framåt, skönt. Så imorgon blir det mer struktur på mina dagar och jag skall börja ticka av min att-göra-lista… i väntan på att få tid för operation. Nu blir det nog en Agatha Christie film på tv med svärmor. Ha en skön söndagskväll. Vi hörs av! Ciao Catharina

My oldest daughter did a big favor and bought me a new agenda for 2019. I got the dark green from Bookbinders Design. I’m moving between digital and paper agendas, every second year. 2019 is paper.

Feeling better and can move more and more. So nice! Tomorrow I will start having a bit more structure of the days and start to tick of my do-to-list.. and wait for the call for the date for my operation. Now me and my mother-in-law will watch a Agatha Christie movie on the TV. Have a nice Sunday evening. See you! Ciao Catharina

Det börjar klia i fingrarna... | Starting to get impatient...

mabontomic.jpg

Hej, ja nu börjar det verkligen att klia i mina fingrar… Mår lite bättre och är uppe och rör på mig och fixar lite. Men trots allt smärtstillande märker jag fortfarande att jag har ont i ryggraden, vid vissa rörelser, så tänker INTE riskera något denna gången och börja fixa en massa. Men visst kliar det i mina fingrar! Nästan överallt i huset finns det något som jag vill fixa med…

Hello, now I’m starting to get impatient… Feeling a bit better and are up and about, fixing things. But despite all painkillers I’m still feeling pain in my spine at certain moves, so I will NOT risk anything this time with doing too much, as last time at Christmas. But still getting a bit impatient! Almost everywhere I look in the house there is something I want to rearrange, clean or just remove…

mabontomic.jpg

…vilket gör att jag längar såååå efter att ta tag i allt hemma; fixa lite nytt, ändra lite, flytta om, plocka fram lite gammalt och att städa och sortera. Kan fixa med saker som är från ögonhöjd till midjehöjd men kan / vill / vågar inte böja mig ner eller sträcka mig. Och oj, vad jag tappar saker på golvet… men som tur så är maken där och plockar upp, efter ett tag, hehe Så det är inte så mycket jag kan göra, hehe

Maken är bra på att fixa hemma, han är ju van, efter alla våra år som särbos. MEN det blir ju inte som jag vill ha det… men nu är det bara att gilla läget.. just nu i alla fall…

…which means that I’m loooonging for start fixing at home; move around things, buy some new things, bring back old things and to clean and sort things out. Can do things that are located from approx my eyes to my hips, so not much I can do but will not dare anything which means that bending down or stretch myself, is a no no. And oh dear, I do drop things no the floor, the whole time… My husband have patient (regards this anyway) and pick things up, hehe

And he is good at taking care of the house, and well, he is used to after all our years living apart. BUT it is not as I want it… but have just to let it go… for the time being…

mabontomic..jpeg

Åhh vad jag längtar efter att - gå ut och gå långpromenader i det fina vintervädret (fast det har jag inte kunnat på länge så…) och att få åka skidor. Kära hjärtanes, vad jag längtar efter skidåkningen…

And I’m so longing for - go for a long long walk in this beautiful winter weather (but to be honest, haven’t been able to do that for a long time..) and to go skiing. Really, really want to go skiing…

mabontomic.jpg

…tyvärr insåg vi ganska snart när mina ryggproblem började i december att det inte skulle bli någon skidåkning denna säsongen, så årets säsongskort är inlöst och ingen mer skidåkning denna säsongen… Ja, hann knappt börja, bara två gånger, och då fick jag inte någon bra feeling alls.

…but we realized early on December that it will not happen this year, so returned the season ticket…

mabontomic.jpg

…och längtar sååå efter att träna. Nu har jag inte tränat på över 1 1/2 månad, och dagar läggs till dagar. Längsta uppehållet på flera år, och dessutom har jag ju inte gjort någonting, ALLS, så musklerna som jag hade är ju ett minne blott. Tur att jag var hyfsat vältränad. Men tänker att jag får se kommande rehabilitering som just min träning.

…and really looging for fitness. At the moment I haven’t been / done anything for over 1 1/2 months, and still counting. Longest break in years, and on top of that, I haven’t done anything at all, so my muscles are getting smaller and smaller. But will think about the upcoming rehabilitation as training.

mabontomic.jpg

Så det blir som sagt ingenting av varken det ena eller det andra. Får helt enkelt hålla mig till tåls tills jag är tillbaka igen. Just nu känns det som att livet har pausat lite. Svårt att göra planer när jag inte riktigt vet hur det blir med rygg och operation. Bara att gilla läget, helt enkelt.

Och hoppas, hoppas att allt går bra imorgon då jag flyger till Stockholm. Dock var jag ju tvungen att boka av mitt SAS flyg förra gången och åkte till sjukhus istället. Just denna vintersäsong flyger SAS direkt till Salzburg, superbra! Men alla direktflyg var fullbokade så jag flyger denna gången med Norwegian. Vill minska restiden och då känns direktflyg bäst. Har bokat rullstolshjälp, det trodde jag aldrig skulle hända. Salzburg är ju en liten flygplats så inte så långt att gå men desto mer i Stockholm. Dessutom kommer en av mina bästa kompisar från Stockholm ner och möter upp mig, så får sällskap och hjälp. Fantastiskt eller hur? Vi ses! Ciao Catharina

So at the moment not much is getting done. But need to be patient until I’m back again, both here in Flachau and with my back. At the moment my life is definitely on hold. Difficult to make plans when I don’t know what will happen with my back and the operation. But I think the best is to just “rest” where I’m right now.

And cross fingers that the flight / travel to Stockholm tomorrow will go ok. I had to cancel my trip to Stockholm last time, and instead go to hospital. Then I had booked the trip with SAS, they are for the first time flying direct Stockholm - Salzburg, but all those flights were full, so booked a flight with Norwegian instead. Needed to minimize the travel, from door to door, so therefore a direct flight. Have also booked help with a wheel chair to help me at the airport, so I don’t need to walk that much. Thought that would never happen. And one of my best friends are coming down today, just to help me tomorrow going home. Isn’t that the best ever?? See you! Ciao Catharina

Fina vinterdagar efter all snö. | Beautiful winter days after all the snow.

mabontomic.jpg

Hej, kanske dags för en Happy Friday? Här har vi nu fått sol efter att det har snöat våldsamt de senaste två veckorna. Vi har inte varit värst drabbade men vi har fått typ tre meter snö på den korta tiden. Och vi började bli oroliga för hur mycket snö våra tak klarar av…

Hello, time for a Happy Friday? Here we finally got some sun after weeks of heavy snowing. We have had it quiet bad, but not as bad as many other villages here close to us, but still three meter of snow in a very short time. And we started to get nervous for the weight of the snow on our roofs…

mabontomic.jpg

Och här skall det fortsätta vara soligt väder och kallt. Så perfekt vinterväder! Men just idag är det lite molnigt, åtminstone här nere i byn.

And the sunny weather will continue and with minus degrees, perfect!! However, today it is cloudy, at least down here in the village.

mabontomic.jpg

Och jag mår lite bättre, så skönt! Men fortfarande en del sängliggande och fortfarande lite orolig för att resa mig upp, det är ju då det har smält till båda gångerna. Och fortsätter med mycket smärtstillande. Är nu uppe i 20 dagarna sängliggande… Men försöker att vara uppe och röra mig, för det är ju både bra och nödvändigt. Och igår gjorde jag den första utflykten (förutom att åka till läkare / sjukhus) sedan 30 december och vi åt lunch i backen i strålande sol. Så skönt!! Så håll tummarna nu för mig att det går fortsatt i rätt riktning och att jag kan flyga hem nästa onsdag. Lovar du det? Behöver allt mentalt stöd jag kan få. Har också bokat tid för konsultation hos en ryggkirurg för en operation, redan nästa torsdag. Tror inte att det är kanske för en operation, utan så måste det nog bli. För så här kan jag inte ha det…

Ha en riktigt skön fredag så hörs vi snart igen! Ciao Catharina

And I’m feeling a bit better, finally!! Still spending main part of the day in bed and still worried about the movement when I’m standing up from the bed. And eating heavy painkillers. It’s this movement that I both times have been injured. I’m now counting to 20 days in bed… But trying to stand up and move around on a regular basis, both necessary and good for the body (& mind). And yesterday I made the first excursion (except for going to the doctor / hospital) since 30th of December. And we had a very nice lunch outside in the sun. Exactly what I needed!! So keep fingers crossed that this continues to move in the right direction so I can fly home next Wednesday. Promise? Need all support I can get, mentally. Have booked time for a consultation with a back surgeon on Thursday. Don’t think an OP is a maybe anymore. Because I can’t have it like this.

Have a really nice Friday and see you later! Ciao Catharina

Tant Johansson. Mrs Mabon. Frau Tomic.

mabontomic.jpg

Hej, ojoj här går det inte så bra! Inlagd på sjukhus här i Österrike sedan i går eftermiddag. Åkte ambulans med blåljus på, mer för att det var snökaos och milslånga köer på autobahn, än att det var så bråttom. Ambulansen var nödvändig då jag INTE kunde röra mig i sängen så blev buren på en specialbår…

Har ju skrivit om vad som hänt här och här och blev sängliggande dagen innan nyårsafton och trots morfindropp och sprutor varje dag blev det inte bättre på hela veckan.Och i fredags gick det rakt utför. Kunde inte komma ur sängen, igen, alls. Hade ju planerat att flyga hem i lördags eftermiddag med Mimmi, för att komma till läkarundersökning för en ev operation. Men det gick inte alls! Flyget blev avbokat och jag ringde runt för att se vad jag skulle göra härnäst. Min allra käraste syster sa - åk till sjukhus för smärtterapi…

Så nu är jag på Kardinal Schwarzenberg Klinikum (låter väl fint som snus eller hur?) på deras neurologiska avdelning och får MASSA smärtlindring. Och utifrån mina första 24 timmar här är jag imponerad av sjukvården här. Alla är snabba, duktiga, proffsiga och framförallt vänliga.

Hello, oh dear it’s not going very well for me!! I’m now in a hospital here in Austria since yesterday afternoon. Had to go with ambulance with the blue light on, more because of the snow chaos and queues on the autobahn, then so much hurry for me. Well couldn’t get out of bed so needed to be carried in a special air mattress…

Have written about my situation here and here and got stuck in bed the day before New Years eve and despite intravenous drip every day and shots it was up and down. And last Friday afternoon I couldn’t move…again… Had planned to fly home to Stockholm together with my oldest daughter on Saturday afternoon, for a physician exam regards my back and an operation. But couldn’t!! Canceled my ticket and phoned my sister; who said go to hospital for proper pain relief…

So now I’m at Kardinal Schwarzenberg Klinikum (posh name, right?), on the neurology ward and are getting proper pain relief therapy. And based on my first 24 hours here I’m impressed! Everyone are fast, professional and very very friendly.

mabontomic.jpg

Bor på en avdelning med 4 sängar, men just nu kom det in en säng till. Och vi är alla här för olika typer av svårare smärtor, mer eller mindre odefinierade.

Man ser mycket av sköterskorna för de kommer in med olika vagnar och gör sitt praktiska och administrativa arbete direkt på rummet. Fick idag besök av en sjukgymnast, så nu gör jag tre små övningar varannan timma.

Försöker att jobba på min tyska så talar den rakt igenom och blir tilltalad Frau Tomic. Känns vuxet och bra…(och just ja om jag varit helt ogift hade jag varit Tant Johansson och om jag inte skiljt mig Mrs Mabon:)

Staying in a ward with 4 beds, but another patient just came in. And we are all in different state of pain…

And you do see a lot of the nursers here. They are coming in with their different carts and are doing both the practical and administrative work here, with us the patients. Today I got a visit from physiotherapists so now I’m doing small exercises as well.

Practicing my German and they address me at Frau Tomic. Feels very grown up… (and if I had stayed unmarried I would have been Aunt Johansson, and if I hadn’t got divorced Mrs Mabon :)

mabontomic.jpg

Har ingen aning om hur länge jag blir kvar…minst ett par dagar till…20 dagar till sängs… men vem räknar?

Man får välja på vad man vill äta till frukost, lunch och middag. Och som standard här ner får man alltid en soppa typ grönsakssoppa eller buljong med nudlar mm. Bra vana att ta med hem. Och maten smakar faktiskt riktigt bra och är nyttig, så pluspoäng för det också…

Så hej från sjukhussängen… Och imorgon får ni vet vad jag gör hela dagarna… Jättespännande, eller hur? Ciao Catharina

No idea how long I will be here… Think a couple of more days… 20 days but who is counting?

And you get to choose what to eat for breakfast, lunch and dinner. As a standard you will always get a soup. A proper soup. Got habit to take with me home. And the food is actually really good!

So good bye from the sick bed… Tomorrow you will know what I’m doing the whole days… Very exciting, right? Ciao Catharina