Me and my Nikon.

mabontomic.jpg

Hej på dig och hej på dig lördag! Tänk imorgon är det redan sommartid, igen. Hoppas att man kommer fram till att behålla sommartiden framöver så vi inte behöver hålla på med att ändra klockan fram och tillbaka. Är du enig med mig om att tycka att sommartiden är bättre än vintertiden? Skillnaden på morgonen tycker jag egentligen inte är så stor dock gör den väldigt stor skillnad på eftermiddagen/kvällen. Isåfall skulle de ske 2021, tror jag.

Hello you and hello Saturday! Time is flying…already time to change the clocks tomorrow to Summer Saving Time. I hope that they will make the decision to keep the Summer Time, i.e. have the afternoons and evenings a bit lighter. In that case will happen from 2021, I think.

mabontomic.jpg

En sak som jag tänkte börja exprimentera med är att börja ta kort på mig själv med min Nikon. Jo, visst det är ju selfies men utifrån att använda kameratekniken och göra mig vanare och bekvämare framför kameran. Och att inte bara le, utan andra positioner och miner. Självupptaget? Ja, kanske! Men hoppas kunna göra bilder som kan inspirera dig som läsare mer. Vad tror du om det? Eller är det helt galet?

One thing I will start to experiment with is to take photos of myself with my Nikon. And yes, it will be selfies but based on that I will learn how to use the camera more and for me to get use to be in front of the camera. And not just smile… Too much? Too weird? Maybe! But I will at least try. And hopefully the result will be inspirational for you. Hopefully or just crazy! Just let me know what you think.

mabontomic.jpg

Jag på kontoret…

Me at the office…

mabontomic.jpg

Jag hemma hos systern…

Me at my sisters house…

f82a1286b113325d6ae0dc8a13eb66bf.jpg

Kanske lite så här som Andrea Hegard?

Maybe a bit like Andrea Hegard?

c5371f9baef64c2e6c8be1cc6d501f32.jpg

Eller som Emma Rowen Rose? Men lite tokig måste man väl få vara? Man kan ju inte bli en sur, gammal ful tant! Ha en riktigt bra helg i det våriga vädret! Ciao Catharina

Or like Emma Rowen Rose? Hehe, somewhat crazy is good to be, right? Too early to get old and grumpy! Have a really nice weekend in the spring like weather. Ciao Catharina

Vad jag läst och vad jag har på min läslista. | What have I read lately and what's on my list.

mabontomi.jpg

Hej, nu har jag kommit igång med min läsandet igen. Tricket är att hitta böcker som ger läslust och inte bara ha “måste” böcker, med andra ord böcker som man vill läsa, “för den är intressant” men som inte riktigt ligger där och studsar och väntar på att bli upplockad. Kanske läslistan kan bestå av böcker som är både och. Så var det t.ex med “Tisdagar med Morrie”. En bok som jag velat läsa, men som har kommit längre ner i högen för att den inte kändes så spännande. När jag väl började läsa den så blev jag riktigt glad, vilken tur. Jag har nu flera läslustböcker, kul! Skönt också att byta av med att titta på serier och/eller tv när jag nu är såpass mycket sängliggande som jag är, ett litet tag till i alla fall. Sedan hoppas jag att det skall vara slut på liggandet för ett bra tag framöver, hoppas hoppas.

Hello, now I have started to read books again. I think the trick is to find books that triggers your lust for reading and not just “must read” books. I think they kill your lusts for reading. Do you agree? Or if you mix the books. Just like me where I have had “Tuesdays with Morrie” which I wanted to read but it always was another book that was more interesting. I now have a list of books that triggers my lust for reading, hurray! And for me it’s nice to read for a change. A bit tired of watching different series. I still to spend part of the day in bed for my healing. Then I hope it will be all over.

mabontomic.jpg

Dessa har jag läst klart nyligen: | I have finished reading these two books lately:

Tisdagarna med Morrie - Mitch Albom | Tuesdays with Morrie - Mitch Albom

Boken handlar om Morrie Schwartz som var Mitch Alboms favoritprofessor, mentor och vän. På examensdagen lovar Mitch att hålla kontakten med Morrie, men det dröjer över tjugo år innan de träffas igen. Morrie har drabbats av ALS och han håller långsamt på att dö. Mitch bestämmer sig för att besöka Morrie varje tisdag. De samtalar om livet, kärlek, känslor, förlåtelse, saknad och död.

En klassiker som publicerades redan 2001. Mycket omskriven när den publicerades. Jag blev lite förvånad hur fint och tänkvärd den var och boken består av många hundöron med fina små meningar och stycken. Här är några meningar / stycken som jag har sparat;

  • “Ibland kan man inte tro det man ser, man måste tro det man känner. Och om du någonsin ska få någon annan att lita på dig, måste du känna att du kan lita på honom eller henne också - även om det är mörkt omkring dig. Även om du faller. “

  • “Mitch, jag gillar att bli gammal. När man växer upp lär man sig mer och mer. Om man alltid skulle vara tjugotvå, skulle man alltid vara lika okunnig som man var då. Att åldras är inte bara sönderfall, förstår du. Det är växande. Det är mer än det negativa att man ska dö, det är också det positiva att man förstår att man skall dö, och att man lever ett bättre liv för den skull.”

Tuesdays with Morrie - is about Morrie Schwartz who was Mitch Albert's favorite professor, his mentor and friend. On the graduation day, Mitch promises to keep in touch with Morrie, but it takes over twenty years before they meet again. Morrie is suffering from ALS and he is slowly dying. Mitch decides to visit Morrie every Tuesday. They talk about life, love, emotion, forgiveness, lack and death.

A classic, published in 2001, with very good reviews back in the days. I was surprised how good it was and I have made many underlinings regards thoughtful sentences. Here are some quotes I have saved;

  • “Sometimes one cannot believe what one sees, one has to believe what one feels. And if you ever get someone else to trust you, you must feel that you can trust him or her too - even if it's dark around you. Even if you fall.”

  • “Mitch, I like to grow old. When you grow up you learn more and more. If one were always twenty-two, one would always be as ignorant as one was then. Aging is not just disintegration, you understand. It is growing. It is more than the negative that one should die, it is also the positive that one understands that one should die, and that one lives a better life for that reason

Kvinnan i fönstret - A J Finn

Psykologen Anna Fox lever i ett townhouse i New York, ensam och isolerad. Hon har agorafobi, sk torgskräck, och har inte lämnat huset på knappt ett år. Anna bor ensam då hennes man och dotter har flyttat ifrån henne. Hon dricker massor, hon äter massor av tabletter och ägnar dagarna åt att ge råd till andra patienter i liknande situation online, titta på gamla svartvita filmer samt spionera på grannarna. En dag flyttar en familj; mamma, pappa och son in i huset tvärs över gatan. Hon blir vittne till något hon inte skulle ha sett men ingen tror på henne, varken polisen, hennes psykiatriker eller någon av grannarna. Vad var det som egentligen hände?

En ny deckare som har blivit mycket omskriven. Båda mina döttrar har läst den och nu även jag. Började riktigt bra, välskriven och spännande dock kände jag en bit in i boken att den bara pågick och sedan precis på slutet på avslöjas det att… hen är skyldig. Det blev för långrandigt och sedan bara bom… Gav den endast två stjärnor av fem på Goodread.

The Woman in the Window - A J Finn

Psychologist Anna Fox lives in a townhouse in New York, alone and isolated. She has agoraphobia, and hasn't left the house for nearly a year. Anna’s husband and daughter has moved away from the house. She drinks a lot, she eats lots of tablets and devotes the days to giving advice to other patients in similar situations online, watching old black and white movies and spying on the neighbors. One day a family moves in in a house across the street; mom, dad and son. She sees something she would not have seen but no one believes in her, neither the police, her psychiatrist nor any of the neighbors. What really happened?

A new crime novel that has been very spoken about. Both my daughters have read it and now I have read it too. Started really well, well written and exciting, however, I felt that it was just going on and on and then just at the end it revealed that ... he/she are guilty. It was too long-winded and then just boom… I gave only two stars out of five on Goodread.

Högspänning - Henrik Bromander (Swedish only)

Denna fick jag låna av min dotter som tyckte att den var ok men att det var lite lustig beskrivning av huvudkaraktären, mao den medelålders kvinnan. Och hon kunde inte riktigt känna igen sig i t.ex hur varken jag eller hennes pappa uppträder (vi är samma generation som huvudkaraktären). Så jag sa att jag kan läsa den och verifiera om beskrivningen av huvudkaraktären stämmer eller inte. Intressant eller hur?

Nu har jag läst ut boken och den är riktigt bra. Förstår vad min dotter menar men samtidigt känner jag igen mig, hmmm. Men känner igen den mer utifrån hur en grining medelårderskvinna tänker och agerar, lite långt från mig som person, bara så du vet, hehe Också intressant hur författaren, en man i 30-åldern, så bra kan beskriva hur en medelålderskvinna tänker och de där små orden och händelserna som präglade vår uppväxt; såsom ordet karl (som min syster alltid använder om killar och män) eller snarare karlar, käck (som glad, trevlig), Jacobs Stege (superpopulärt program när vi var unga med Jacob Dahlin), hur P1 är det bästa radioprogrammet (hmm ni har väl läst här på bloggen att jag tycker om att lyssna på P1).

Lotta, som är bokens huvudperson, lider av att vara elöverkänslig och hennes problem är massiva. Hon beskriver om hur hon blir ignorerad av alla runt omkring henne (familj, vänner, arbetskamrater, läkare, Försäkringskassan mm mm) och att ingen förstår hur dåligt hon mår av all el. Hon hittar tillslut en gård i Bohuslän där en liten grupp människor i hennes situation har bosatt sig. Men där den lilla gruppen splitras av och till av interna strider och makt. Vad finns det för utväg? Lotta tog det i egna händer på ett mer dramatiskt sätt. Läs en bra recension här om boken.

Riktigt bra bok där det egentligen inte finns någon utväg. Gav den 4 av 5 stjärnor på Goodread.

mabontomic.jpg

Denna läser jag just nu: | Currently reading:

Ett jävla solsken: En biografi om Ester Blenda Nordström (in Swedish)

Den första biografin om Ester Blenda Nordström om vad som fick Sveriges modigaste journalist att tappa modet. Med hjälp av tidigare okända brevsamlingar samt dagböcker porträtteras en av 1900-talets mest fascinerande svenska kvinnor. Boken har fått jättefina recensioner och vann Augustipriset 2017. Och jag fick denna boken av en av mina bästa kompisar Maria, när hon hämtade upp mig på sjukhuset för snart två veckor sedan. Ser verkligen fram emot att läsa boken. Tack Maria!!

Dessa kommer jag att läsa härnäst: | Coming up:

  • Det här hjärtat - Bodil Malmsten (in Swedish)

  • A little Life - Hanya Yanagihara

Så en riktigt bra bok som jag verkligen ser fram emot att läsa och därefter flera bra böcker att se fram emot att läsa. Men med min takt håller den lista på att långsamt bli mindre. Hujamig… Har du också en bra läslista med böcker som du vill läsa och som du blir glad av att se? Inte bara en lista med böcker som du egentligen borde läsa, men som inte riktigt väcker ditt intresse? Om så vilka är på vilken lista? Skulle vara kul att få lite mer tips för nu är min bokhög snart utläst. Vi ses! Ciao Catharina

So a really good book that I’m really looking forward to and thereafter a number of good books to read and with my tempo at the moment the pile is decreasing fast. Happy me!! Do you also have an exciting pile of books to read, which you are happy to see? Not only a list of books that you should read, and not really makes you sparkels joy, hehe If so, please let me know which ones you have in that pile. You see, I need books to pile up with. See you! Ciao Catharina

Ett glasering party. | A Glacing Party.

mabontomic.jpg

Hej, blev så glad mitt i allt ryggelände att jag kunde gå ett par gånger på min keramik; Kisel Keramik. Märkte att jag inte var riktigt på topp så det blev lite slarv samt att jag inte kunde dreja (böjd rygg) men tyckte ändå att mina två örtkrukor och serveringsfat blev fina.

Hello, got really happy when I realized that I could attend my pottery class; Kisel Keramik, in February when my back was getting a bit better. However, was not my normal self and things were not done with 100% perfection but I still like what I finally got. Decided not to throw the wheel, because of my back.

mabontomic.jpg

Onsdagsgruppen som jag gå i har hållit på i många många år och för några år sedan började vi ha ett knytkalas när vi glaserade sista gången. Vi börjar en timma tidigare så vi hinner med att prata och mysa tillsammans utan att det blir försent. Jag tog med mig lite goda bakelser från Thelins konditori.

The Wednesdays Pottery Class have been attended by the same people for years, and so nice people. A couple of years back we decided to have a glaring- and farewell party, on our last day each term. Then we start one hour earlier so we will have time to both glace, eat and laugh. I brought with me some delicious cakes.

mabontomic.jpg

Duk, ljus och massa god mat.

Table Cloth, candle light and a lot of good food.

mabontomic.jpg

Som jag har visat innan så ser den svarta leran ut så här. Här har jag precis putsat till dem efter att de har blivit skröjbrända, mao första bränningen.

As I have previously showed you the black clay that I have been working with is not looking black. Here my things have gone through the first burning.

mabontomic.jpg

Använder, precis som tidigare, en svart blank glasyr, till mina alster. Och japp, den ser ju inte heller svart ut. Här måste man vara noga att röra om så att glasyren får rätt densitet, för att den skall bli så jämn som möjlig när den kommer på.

Using, as before, the black glace to them all. And yes, you are right, it doesn’t look black either. Here you must whisk it to get the proper density, to get the glace as even as possible on your things.

mabontomic.jpg

Doppat och klart. Man behöver fixa lite till med sina alster såsom att ta bort glasyr på undersidan, annars bränns de fast i ugnen. Så synnerligen viktigt!

Here it is dipped and ready. But still needs to be fixed, like scrapping of all the glace in the bottom, otherwise it will get stuck in the kiln.

mabontomic.jpg

Här är ugnen!

And here is the kiln!

mabontomic.jpg

Och här är mina alster. Klara! Fina eller hur? Kommer att bli fina i vårt kök i Flachau.

And tadaaa! Here are my art produced this spring. Not too bad, right? Will fit rather good in the kitchen in Flachau.

mabontomic.jpg
mabontomic.jpg

Vi får se om jag kan vara med i höst eller om jag kanske får ändan ur vagnen och hittar en keramikstudio nere i Flachau eller i någon grannby. Vi får se! Ciao Catharina

Not sure if I can attend the class in the autumn or not. It is written down in my agenda anyway. A good reason to come and stay for a couple of weeks in Stockholm. Or I will try to find a studio in Flachau or in the nearby village. Let’s see! Ciao Catharina

Josefin Nilsson- Älska mig för den jag är.

Hej, jag kan inte sluta tänka på Josefins livsöde! Jag såg dokumentären igår på Svt Play och jag har haft den i mig hela dagen idag. Varför? Det finns massa anledningar till det. Josefin Nilsson och hennes grupp Ainbusk Singers var populära när jag var ung, vi är nästan jämngamla och de var en del av mina år när jag gick från att vara en ung tjej till fru och mamma. Viktiga år. Jag var ingen fan av Ainbusk Singers men de fanns där och Josefin lyste som den starka, vackra person hon var. Ett tragiskt livsöde, från den dagen hon träffade sin överman, som hon föll pladask för. Den upplyfta, stora skådespelaren som spelade teater på en av rikets finaste kulturinstitutioner. Hur de två åren de var tillsammans skulle få denna lysande person att slockna helt. Misshandeln, den psykiska och fysiska. Brutal. Hur hennes kropp började få men och hur hennes stelopererade rygg inte läkte som den skulle, och fick genomgång flera operationer. Mycket morfin under lång tid. Depressioner och ångest. Och ovanpå det vänta ett halvår på en höftoperation, mer morfin och smärtstillande som verkar ha varit det som till slut fick droppen av rinna över hos denna sköra själ.

Det kan väl inte sägas att det var hans fel det som slutligen hände, men indirekt, ja absolut. Jag är inte den som tycker att samhället skall ställas till svars för allt som går fel, men här jo här ett rungande ja, varför fick hon inte det skydd, den hjälp och den upprättelse som hon absolut hade en självklar rätt till. I åtalet fick han till slut villkorlig dom och Hovrätten skrev i sin motivering ”Han kan inte besöka uteställen, eftersom han då alltid får kommentarer angående åtalet. Han tvingas därför nu leva ett stillsamt hemmaliv.” Man häpnar, man förskräcks och förfäras!!! Hon verkar aldrig riktigt ha kommit tillbaka efter detta.

När skall detta ta slut? När skall misshandlade kvinnor (barn och män icke att glömma) få det stöd och den rätt som de behöver. Från omgivningen, från samhället och från oss. / Catharina

A Swedish singer and actress was beaten severely by a famous actor, when she was young. She struggled the rest of her life to come back to a normal life after the brutal attacks but injuries and opioider finally took her life two years ago. It was her 50’ birthday a couple of days ago. A documentary was shown on the Swedish television the other day. So tragic. What do we and society do for all beaten woman, man and children?

När kroppen läker... | When the body is healing...

mabontomic.jpg

Hej, hur mår du? Allt bra här med vårsolen som lyser in. Hade en mysig helg med familjen och ena dottern. Nästa helg kommer nästa dotter och hälsa på. Kan väl inte bli bättre?

Nu har det snart gått två veckor sedan jag gjorde min operation för Spinal Stenos och så här ser mitt sår ut eller snarare det stora plåstret som skyddar mitt operationsärr. Det skall tas bor senare i veckan och styngen skall då ha försvunnit av sig själva. Lite harmagad, men får väl använda det mod jag har för att ta bort det. Inser att kroppen reagerar helt annorlunda på saker nu när jag är inne i en stor läkningsprocess som t.ex:

  1. Jag behöver inte använda någon deo, vilket jag vanligtvis MÅSTE alltid

  2. Jag behöver bara tvätta håret varannan vecka

  3. Håret på ben mm växer inte, inte alls…

  4. …dock har jag blivit lite hårigare i ansiktet, hmmm

  5. Jag äter som vanligt och rör mig minimalt, men går INTE upp i vikt, snarare tvärtom

  6. Sover mindre tungt och ibland rör jag mig hela nätter i gränslandet av dvala och lätt sömn

Hello, how are you? The sun is shining and spring is here, for a couple of days anyway!! Have had a really nice weekend with family and one of my daughters. Next weekend it is time to spend time with my other. Great!!

Now it’s almost two weeks since my operation for my Spinal Stenos and here is how my wound looks like, or rather the large plaster that are protecting my wound, yet for another couple of days. Will remove it later this week. Not my strong side to do things like that, but will work up some courage. The stitches should go away but themselves, so at least that is good. Realized last week that my body are reacting different now when it’s concentrating on healing, such as:

  1. I don’t need any deodorant, which I normally really need, every day

  2. It enough to wash my hair every fortnight

  3. The hair on my legs are not growing at all…

  4. …but in my face, hmmm

  5. I’m eating normal portions and moving around very little but don’t gain any weight

  6. sleeping less heavy and are more dozing off, even in the nights…

mabontomic.jpg

En av mina smärtstillande preparat som jag har ätit är Oxycodone. Detta är en av alla opioidpreparat som finns på marknaden och du har säkert hört om den opioidepidemin som pågår i världen just nu, bl.a i USA. Tydligen började läkemedelsbolagen under 90-talet att bearbeta läkare så att de gav mer eller mindre fri tillgång till dessa starkt beroendeframkallande läkemedel. Där innvånare i stora områden i USA är beroende av just opioider och/eller dör av överdos. Och skönt att höra att stora kulturinstitutioner som National Portrait Gallery i London har tackat nej till en stor donation från The Sackler Trust, familjen som äger läkemedelsföretaget Purdue Pharma, som just tillverkar opioider. The Sackler Family tillhör en av världens absolut rikaste familjer och har blivit rika på, ja just det opioider.

Men trots det så hjälper de vid hög smärta, så nog så viktiga, rätt använda. Jag har haft ett nedtrappningsschema så nu är det slut på knaprandet av dem, bara vanliga alvedon, och jag har inget kvar hemma. Skönt! Det kändes verkligen superviktigt att följa instruktionerna för nedtrappning. Hade en migränattack i fredags, första gången i mitt liv. Usch och fy! Det var hemskt! Kanske hade jag mig själv att skylla då jag drack lite vin kvällen innan, absolut inga stora mängder. Men man lär så länge man lever. Så nu går det framåt. Skönt! Har du någon liknande upplevelse? Skriv gärna och berätta! Ibland är det skönt (och bra) att dela med sig. Vi är ju inte ensamma.

Vi hörs av! Kram Catharina

One of the painkillers that I have been taken is Oxycodone. It is one of the infamous opioids and I’m sure you have heard about the tragedy in US about people getting into heavy dependent and/or dying from overdoses based on how the physicians has been given instructions, based on information from the Pharmaceutical companies, to give the patiens more or less free access to these very heavy dependent medicin. Good to hear that a large cultural institution such as the National Portrait Gallery in London are saying no thanks to a large donation coming from The Sackler Trust, the family behind the Pharmaceutical company Purdue Pharma, who are one of the largest producers of opioider in the world. And the Sackler Family is one of the wealthiest families in the world. A wealth are coming from… yes, opioider.

I have been following the schedule for decreasing the medication, which has been working well for me. So no more heavy drugs, only aspiring, or any more tablets at home. Did have a migraine attack on Friday, first time ever. It was horrible, really horrible. But I have myself to blame. Did drink a small amount of alcohol the evening before. Note to self, no more alcohol for a while, which is good anyway. Painkillers or no painkillers. But things are looking up and I’m feeling better and better. Have you had any experience like this? If you like, you can always share it. Always good to feel that you are in the same situation as others.

See you later! Ciao Catharina